Nu kommer B...

Så där, nu är det gjort. Nån gissade faktiskt i närheten där med audition... Men Andhämtning... så långt ifrån det som det går att komma! Det var hur svårt som helst för oss som inte varit med förr... alltså, jag har varit i inspelningsstudion och jobbat ett par gånger förut, men då har jag bara suttit med och tyckt, ingen konst alls. Och sjungit i kör har jag gjort så länge jag kan minnas, men i en liten kör - hopplockad för det här tillfället - i en torr studio med hörlurar och ingen snäll återklang som förlåter snedsteg, det var en förstagångsupplevelse. De andra tyckte också att det var svårt, men till slut, med hundra omtagningar plus en massa tekniska finesser så lät vi som en tjugomannakör. Tre timmar för två låtar - säger väl en del om svårighetsgraden...Betänk då att två var proffs och resten vana amatörsångare och notläsare. (Nej, jag räknar mig inte till proffsen i det här läget.) Det var ett par körsatser till en demo i det projekt jag jobbat med under hösten som skulle spelas in - den ska ligga till grund för dem som sen ska uppföra det här lajv. De här sångerna har jag skrivit texten till, och även hittat en superbra arrangör till - så det blev min uppgift att få ihop ett lämpligt gäng. Det var inte svårt att hitta duktiga sångare, men att få alla att kunna samtidigt som studion var ledig, det var svårare än att skriva texterna! Nu väntar jag med spänning på att få en inspelning med solisterna pålagda som glitter på moset.

Bara A

Nu är jag klar. Har fått ett par minuters väntetid över innan jag ska åka iväg och göra nåt som jag aldrig gjort förut. Jo, jag har gjort det ena och varit med om det andra, men inte gjort båda på en gång.

Hu, så spännande. Jag är både skraj och förväntansfull. Om det går bra kommer jag förstås att berätta om det i bloggen.

Om det inte går bra.... så kommer jag nog att berätta det med. Men än så länge säger jag bara "A"... för att retas lite lagom.

Sen får det räcka...

Jag letade länge igår efter rätt bilder - och så fick jag se nu i kväll att de hängde framför näsan på mig hela tiden, på anslagstavlan. Men sen blir det inga fler likhetsbilder. De här är nästan i klass med DNA-test... iddes inte pröva att måla bort glasögonen.

Jag har varit på jätteintressant kurs hela långa eftermiddagen i grannstaden, och lärt mig nya knep för att lära ut språket... jag har inte varit på fel väg, men ack så mycket nya idéer det finns att ta till.

Och när jag kom hem stod en stor bukett tulpaner på bordet - borde väl ha köpt nåt jag med för att fira att vi varit gifta i 35 år just idag... men jag kom hem så sent, mörkt och kallt och isigt... skyller på det, för inte hade jag glömt den där iskalla dagen när jag frös om fötterna framme vid altaret.

Fullt program i morgon också - jag fattar inte hur det går till när det blir så mycket på en gång.

Vem är vem?

Eftersom många kommenterade likheterna mellan dotter och dotterdotter, letade jag rätt på tre bilder från tre olika generationer. Det var svårast att hitta på dottern, för de flesta är ekonomibilder med många på samma och då blir skärpan dålig om jag förstorar.

Tack vare frisyrerna är det ganska enkelt att datera bilderna, notera den sparade hårslingan på mellanbilden... högsta mode en bit in på 80-talet.
Gissar att dottern är närmare 10 här, hon blev tagen för pojke när hon klippte av det, och sen fick det vara långt.

Rosetten hatade jag... den var jag tvungen att ha jämt, och den halkade ideligen av. Först när jag var 6 år klippte pappa luggen rakt av efter enträget tjat.

Jag tycker nog att jag är mig lik...

För 31 år sen...

Det var nästan lika snö för 31 år sen som det är nu. Resan till BB var inte helt enkel, tre mil på glansis och snösträngar med gammal taskig bil... ingen Trabant även om det stod DDR på nummerplåten.

Bilden är tagen när storasyster för första gången bekantade sig med lillebror - som var en ovanligt stor baby. Hemfärd från BB och storasyster verkar redan ha tröttnat på all uppmärksamhet som nykomlingen får. Notera faderns blonda lockar - som det numera inte finns mer än minnen av... Ljusblå eller rosa kläder var inte att tänka på under 70-talet.

Reklam till musiksugna skåningar!

Fick ett mail nyss att en musikberättelse jag har skrivit och Mattias Ekström Koij komponerat musiken till, ska uppföras i Malmö på söndag - "Ljus, bli till!" heter den och framförs i S:t Mikaels kyrka, Kulladals församling i Malmö, nu på söndag 7/2 kl. 17.00.

Lite för långt för mig att åka dit själv, men kanske nån som bor i närheten är sugen på glad musik? Kan avnjutas även av vuxna.

Till läsarna i varmare länder...

Eftersom jag vet att det är några av mina läsare som just nu gottar sig i sol och värme, lägger jag ut några bilder på dagens väder. Annars tycker jag snön känns nästan sönderpratad nu...

Baksidan - där det finns en trappa under snön.

Ganska vackert är det - och ingen idé att gnälla. Då blir man bara mer irriterad. Det är som det är. Äsch... de djupa fotspåren syns ju inte, och snövallarna syns inte heller... men å andra sidan syns inte märkena från gårdagens sladdande där i mitten nånstans...

Jag är övertygad om att den här dagen är en sån som vi kommer att minnas på vår skola i alla fall. Hela sidan i "viktiga boken" var fullklottrad med namn på insnöade kollegor och elever. Jag är extra glad över att bara ha 100 meter till jobbet vissa dagar.

Ganska pigg

Nu är jag ganska pigg efter ett par dagars host och harkel. Tänker jobba i morgon, men jag ligger lågt med snöbad tills jag blir riktigt hostfri och taggtråden är borta ur halsen.

Häromveckan läste jag ett inlägg om ett kalas där allt gick på tok - men som var en dröm, skön att vakna upp ur.

För några timmar sen kändes det som om jag skulle ha velat nypa mig i armen och vakna... men det var "på rikt".

Trots host och harkel (på bättringsvägen) ville jag inte ställa in ett litet kort föredrag på 45 min som om att ta emot barn som inte kan ett enda ord svenska, inget stort sammanhang, men viktigt eftersom barnet kommer om ett par dagar och ingen av pedagogerna har vana vid helt nykomna.

Jag hade fått hjälp av min datasupport (maken) att spara bildspelet och en fin bild (som Christina på Stribergs station hjälpt mig med) på USB-minne som jag testade på min laptop så att det skulle fungera. Jodå, gick som smort! Jag hade fått löfte om att en dator skulle stå laddad och klar med sån där kanon... vad-det-nu-heter, så det fanns ingen anledning att släpa med min dator. Och det gjorde det - stod en dator redo.... men det hade funnits anledning att ta med min, för inte tusan fungerade mitt nya bildspel på ett gammalt program. (Hur många gånger har jag inte suttit och väntat på föredragshållare som inte får igång sin PowerPointpresentation?)

Inget stressad... åh, nej... bara en handfull pedagoger hade droppat in... På med stövlar och jacka och vantar... Bilfärd hem på hala gator i sakta mak i snömodd... dator avhämtas (som maken via telefon fått order om att packa ner i väskan och ställa vid dörren med sladdar och allt)... snabbt iväg - backen i och sväng som jag brukar - när det inte är snö alltså - och tjoff! så satt bilen fast i snövallen.

Handbroms i och snabb inrusning till make som iklädd endast shorts (kom nyss från badmintonspel i skolan mitt emot) rusar ut och backar med hjulen åt rätt håll, muttrandes nåt om att jag väl borde ha sett hur mycket snö det är...

Förarbyte, och iväg tillbaka till skolan ... 12 minuter senare. Och så fungerade det! Samlad och koncentrerad? hm... Men det fungerade i alla fall. Ingen drömsituation - jag tror att en av åhörarna somnade till ett par gånger, jag såg hur ögonen föll ihop... men själv var jag vaken hela tiden.

Nu däremot ska jag gå och lägga mig.