tisdag, januari 17, 2017

Halva januari


Bilden ovanför är inte från idag, för idag har jag gjort en himla massa andra saker än stavat omkring ute på stigarna i närheten. Faktiskt riktigt skönt att vila benen en dag. Mycket sittande har det blivit. Först hos frissan - fast det ser ut som om jag är på väg ut i yttre rymden. Alien-frisyr på gång, kanske? Den frissan jag hade och var nöjd med i många år dog tragiskt i för ung ålder av för mycket rökning för ett par år sen. Det kom en ersättare som jag gillade och som förstod sig på mitt hår. Men... hon flyttade från orten. Sedan har jag vandrat runt hos flera stycken. Minst har jag tyckt om när de försökt göra en "ungdomlig" frisyr, tunnat ut mitt tjocka hår till tunna stretor som strax pekar åt alla håll. Blev jag nöjd i dag då? Jodå, mitt femte försök blev lyckat, tycker jag själv. Så där kommer jag att stanna. Jag sa till henne på skarpen att inte gå i pension nu! (Enligt åldern kunde hon ha gjort det redan.)
Nu hör jag någon säga: BILD PÅ "EFTER".... men lugn! Den ligger i mobilen, och det är inte så lätt att flytta över den hit till datorn. Det kan ta två dagar innan den hittar rätt i inkorgen.

Hemma har sittandet skett vid datorn. I morgon är det vikariat som gäller - det kan ta slut redan på torsdag, och det kan hålla på.... ingen vet. Men jag ska inte ha tre dagar i rad i så fall, som det blivit ett tag nu. Det krävs massor av planering och är väldigt intensivt. Blir ju trött...

Och så vill jag hinna med mina beställningar! Det droppar fortfarande in textbeställningar, en av dem från ett mycket oväntat håll (en sån beställning som jag får fjärilar i magen av, men jag har bestämt mig för att jag kan, så jag ställer inte ens frågan till mig själv.) I dag blev en beställning klar - jag läste upp den för maken efter att jag skickat iväg texten (brukar läsa och få kritik först) och blev lite skraj. Han tyckte att den var fjantig och banal - men bara i så många sekunder att jag hann se förskräckt ut. Sen kom hans vanliga kritik: Det var väl inte så dumt, det där!

Hans far, alltså min svärfar, ska ha varit väldigt njugg med beröm under sin tid som lärare. Gamla gubbar som hade honom som lärare på 30-talet, har berättat att höjden av beröm från magister Bokblad var: Serru!

Just det - någon kanske minns att jag fick en beställning på schlagertexter? Hur det gick? Jag tyckte själv att jag fick ihop det riktigt bra, men beställaren påstod att det inte gick att sjunga det till melodin han skickade med engelsk text. Larv! Klart att det gick. Men han gillade det väl inte... Sånt händer. Kanske var det inte banalt nog.

Här kommer resultatet! Och för den som tycker att jag ser precis likadan ut som på alla andra foton, kan jag meddela att det är jättestor skillnad på klippningen - och färgen. Frisyren i sig trivs jag med, men den måste vara klippt så att jag bara kan blänga på den i spegeln.

tisdag, januari 03, 2017

God fortsättning

Min blogg verkar tyna bort så sakteliga - men jag stänger inte ner den, för vem vad jag kan få för plötslig skrivklåda?

Jag blev varnad för att tiden skulle gå fortare som pensionär och att jag skulle få så mycket att göra - men ändå hade jag nog inte fattat att minsta lilla sak tar mycket längre tid att göra. Ta en sån sak som att gå upp ur sängen! Med flera snoozningar kan det ta upp emot en timme. Om jag då ska iväg och vikariera redan klockan åtta kan det bli körigt (passar väl kanske mig som är körsångare?). Fast efter lite inkörning (!) (som bestod i att jag räknade ut hur mycket pengar jag skulle tjäna innan jag normala dagar ens ätit klart frukosten framåt elva) så började jag studsa upp ur sängen, snabbt få i mig den redan kvällen före framställda frukosten, hoppa i de framlagda kläderna och vara i väg på mindre än en timme. Duschar inte mänschan? tänker du nog nu. Jodå - kvällen före. Jag hinner inte bli vare sig svettig eller lortig under natten. Allt för att spara tid.

Vad jag jobbar med? Nästan samma som förra vintern, med ensamkommande flyktingpojkar. En del grabbar är desamma, men nu hetsar de som sjutton för att komma in på gymnasiet innan de blir för gamla. (En flicka finns i gruppen, hon är här med sin familj.) Aldrig i mitt liv har jag haft så ivriga elever! Mest av allt vill de skriva grammatiska listor, då tycker samtliga att de JOBBAR. Pratövningar med uttal och rätt ordföljd... sånt tjafs tycker de inte att de hinner med. MER GRAMMATIK ropar de i kör. Eftersom jag litar på mina 40 års erfarenheter som lärare i språk, mer än på dem som knappt gått i skolan, ger jag mig inte - man måste kunna göra sig förstådd också. Men jag luras lite... och kallar det mesta för grammatik.

Vansinnigt roligt är det i alla fall. Just den där ivern hos elever känns ny för mig, lite stressigt blir det, men det ger mycket tillbaka. Och lön också - plus kramar!

Att dessutom sjunga i två körer framåt advent och jul... det tar också en hel del tid. Liksom de skrivuppdrag som jag fortfarande får.

Det har blivit krångligare att få in foton på bloggen, nu när jag mest fotar med min jättebra nya iPhone. Och vad är en blogg med bara en massa text? Jooooobbbig...

Men för att både få lite bilder och musik, kan jag länka till Musikanta, hon filmade på nyårsaftonen när vokalensemblen sjöng "Himlen kommer så nära", med text av mig och musik av Bo Wastesson. Vaktmästaren uppmärksammade inte solisten som hade gömt sig bakom pelaren, därför gick inte mikrofonen igång och hon hörs tyvärr för svagt, men sen när vi andra krämar i hörs det bättre.

God fortsättning!



lördag, november 19, 2016

EFIT Ett foto i timmen


Kl 7.30
Tidig frukost på lördagsmorgonen. Extra körövning kl 09. Jag åt lite mer än bara grapefrukt...
8.30 Klädd och klar. Ska bara kammas.
9.30 Full fart med adventssånger. Fast på första advent sjunger jag med den betydligt mindre vokalensemblen.
10.30
Fika hör föratås till..
Efter fikat blev det Julen är här, Gläns över, Helga natt och Ding dong. 
Kl 12
Hämtar bilen på bibliotekets parkering
12.30 Handlar på ICA
13 -17 Soffa med The Crown och sen korsord 


Kl 18-19
Så lämpligt med ett program om drottning Elisabeth när jag är mitt uppe i filmen om henne.

Jag glömde fota fika- och matpaus.... men kommer att hänga vid teven resten av kvällen. 
Fast kl 20 slår jag om till Så mycket bättre. Det enda som ändrats från förra bilden är alltså tv- programmet, glaset och godiset.
Nu stänger jag av Blogger för ikväll! Goder afton på er!

måndag, november 07, 2016

En kall måndag

Isande kall dag, men solen trängde igenom och gjorde dagen lite ljusare, dock inte varmare. Långpromenaden kortade jag ner till 45 min när fingrarna stelnat och tårna blivit till is. 

Men sen blev det full rulle inomhus; röjning, omorganisation i köksskåp, strykning - allt i ett huj. Jag fick veta att jag ska jobba två dagar i veckan i en månad, så då vill jag få undan sånt som stör och ha kläder i ordning. Vi är två pensionärer som ska dela på en fyradagarstjänst för någom som är sjukskriven. Det senare är inget jag hurrar för, men jag är himla glad att få hoppa in i en grupp där det finns flera av "mina" gamla pojkar från i vintras. 

Och inga gig har jag som stör schemat, det var ju bra. På det senaste, i onsdags, var jag glad över att ha min pensionär med som datasupport när inte grejerna funkade. Den enda som hade koden till den fina anläggningen, hade glömt den, men jag slängde med en laptop i bilen, och med lite sladdar och gissningar fick han igång videokanonen. Trots att han fick hålla fast en sladd hela tiden, så lyckades han få fram kameran, han är lite av en multikonstnär. 
Här ser jag ju ut som om jag vet vad jag pratar om... men på fotot nedanför verkar det tveksamt...
Om någon undrar över huvudet som sticker upp till höger, så är det deras pianist. Vad jag pratar om? Jo, den mest kända kvinnliga psalförfattaren under 1800-talet. 


tisdag, november 01, 2016

November

En regnig och ruggig dag som idag, så funkar det jättebra att komma ihåg de fina dagarna förra veckan. 
Mest tänker jag då på resan till Jönköping i fredags, för att vara med om stipendiekonserten då min mesta tonsättare Linda skulle få ta emot Olle-priset. 
Som vanligt på väg söderut, stannade maken och jag vid Gyllene Uttern och åt och sög in utsikten från altanen.

Här är de duktiga och glada stipendiaterna, som hade med sig två sångrupper vardera till den otroliga konserten. Kyrkan var fullsatt och mer därtill och vi var säkert ett åttiotal medverkande.
Här är Lindas grupp "Voices of June" som framförde både hennes egenskrivna sånger och en av våra gemensamma.
Linda och jag - jag är så glad att hon fått så fin bekräftelse på hur duktig hon är. 
Bilderna kommer i lite fel ordning, här under är avslutningslåten när alla medverkande sjöng Lindas och min "Livet virvlar som i dans". Det var mäktigt.
Lindas kör från Dalvikskyrkan, där hon är kantor, och S:t Anna vicalensemble, som jag är med i, inledde konserten med tre av våra sånger. Det är lite svårt att stänga av mina känsloinkontinenta ögon vid såna tillfällen. 
Det gör alltså inte så mycket att regnet vräkte ner på dagens promenad. Att gå mitt i molnen är nästan lika bra som att sväva på dem. 


torsdag, oktober 13, 2016

Mitten av oktober


Det blir visst allt glesare mellan mina blogginlägg. Jag surfar runt och läser ibland hos de få bloggare av mina "gamla" vänner som fortfarande är aktiva, men min bloggargnista verkar visst falna. Läsarna avtar i samma takt som mitt bloggande. Förstås. Men för att inte glömma hur man gör, så kommer ett litet bildsvep.

En dag ägnade jag åt att vara statist i en tysk filminspelning här i stan. Det var väldigt roligt. Det är jag som sitter i mitten med turkos sjal.

Vår bokhandel var omstylad för dagen. Filmen ingår i Inga Lindström-serien och kommer att heta Liebe und Chaos.
En dag var jag på Afternoon tea med studentkompisarna från förr. Stadsmissionen har gjort om en gammal frikyrka på ett väldigt fint sätt. Så gott, och så mycket! 
När båten kom hem till trädgården blev det en del att ta hand om och tvätta.
Och så har jag förstått mött hösten på mina dagliga stavpromenader. Ljuvlig höst!
Min äldsta fyllde 40 förra veckan och hade fest med släkten.

Smarrigt till tusen!

Och häromkvällen var det dags att krypa in i mormors mormors kläder igen. Platsen: Gryts bygdegård. 
Hej så länge, kära bloggläsare. 







måndag, september 12, 2016

Dagens gig

Nej, jag uppträdde inte i De Geerhallen, jag passerade bara...
Förr var industriområdet i Norrköpings centrum ett stängt område, men här kunde man sitta på en parksoffa och beskåda fabrikerna och det mätiga vattenfallet i Motala ström. Det gjorde jag med mamma och mormor för ungefär 60 år sen. Jag hade inte börjat skolan än, men visste att mammas äldsta syster var född 1900. När vi satt där, frågade jag när mormor gifte sig. 1907... Min hjärna börja plussa och dra ifrån, och jag förstod att det inte kunde stämma, och sa det.
- Du har räknat fel, sa mamma snabbt med så sträng röst att jag trodde henne. För jag visste ju att man inte kunde få barn innan man var gift. När man väl var det, kom det barn om man hade tur. Det tog flera år innan jag förstod att jag hade räknat rätt. Och ännu fler år innan jag fick veta att sonen på gården lockat den unga pigan...
I det här huset vävdes tyg förr i tiden. Ja, i nästan alla fabrikshus i staden, ända fram till början av 70-talet. Mostern, född -00, hann jobba på flera av dem. I början av 80-talet byggdes det här om till bostäder, och maken och jag var och kikade på dem -81. Lite sugna var vi, men ack så dyra de var... Vi väntade ett halvår och fick nys om ett nytt radhus i Söderköping, och flyttade in i det framåt jul.
Hit skulle jag. Här tillbringade min mamma all sin fritid redan från barnsben. Och det blev så småningom hennes kall. Nu är det några år sedan jag uppträdde här senast, och jag förstår att jag har åldrats, för nu finns det inte kvar någon som minns mamma från ungdomen. De första gångerna var det flera stycken som kom och berättade om henne. 
Att publiken är ålderstigen förstod jag på toaletten... Jag gissar att skylten främst gäller äldre män med darr på handen och nedsatt syn...

Jag höll min halvtimmesshow, och publiken var tillräckligt alert för att skratta på rätt ställe. Det underlättar. Ingen verkade somna heller, vilket har hänt...
Och nu lyser ett gäng rosor upp kvällen för mig. Promenaden tillbaka till bilen genom hela stan, var osannolikt varm och solig för att vara i mitten av september, men ack så njutbart. 



Gig med promenad

Ett tag var dagens outfit väldigt viktigt på bloggen. Ovanlig nog kommer en sån bild. Men det där med gig och promenad återkommer jag till. Bilderna ligger på fel ställe.