tisdag, augusti 16, 2016

Lyssnartips

Till er som inte är med på Facebook riktar jag denna länk. Sången heter "Källan" och inspirationen fick jag när jag för flera år sedan var på en retreat där temat hette just så. Vi fick varje dag med oss några tankar om "livets vatten", om "nåd som aldrig tar slut"... och jag skrev ner mina funderingar lite huller om buller allteftersom de kom. Jag satt mycket på bryggan vid havet och tittade på solglittret, långa promenader blev det också. I tysthet.

Och tänk! Jag hittade faktiskt några bilder därifrån - bland alla hundratusen som gömmer sig i olika diskar i datorn. En av ledarna var (är) textilkonstnär och hade tovat alla stena och skålar - några brustna... När dagarna var över fick vi ta med oss något som ett minne och jag har min tovade sten kvar i ett fönster.


Rönn och kvistar byttes ut varje dag - och uppe på altaret stod en glasskål med vatten. Inte alls svårt att se det tunna tyget röra sig som porlande vatten.

 



måndag, augusti 15, 2016

Min nya kompis

Det har tagit ett tag att bli kompis med min nya begagnade Pfaff. Den gör inte som jag vill hela tiden, trilskas och trasslar till tråden ibland hur noga jag än trär. Manual har jag fått leta fram på nätet, men som väl är har jag lärt mig många sytermer på engelska genom Project Runway, så nu vet jag vilken pressarfot som behövs till dragkedjor och hur man byter dessa fötter. 

Två olika väskor och en liten sminkd:o har det blivit av de två tygerna jag köpte i somras i Wien. Affären sålde enbart tyger från Guatemala, www.guatestoffe.at för den som är nyfiken.

Den ena väskan är liten som en ficka, för att rymma mobil, näsduk och lite pengar när det inte finns fickor i kläderna. Den andra ska rymma A-kuvert, vattenflaska, paraply sminkväska, plånbok och en sjal eller mössa. Men jag har tyg kvar till en mellanstor också, och till den har jag mått. De här har jag sytt på gehör, lite krångligare men också mer spännande. 
Det är de små små detaljerna som gör'et... Som tar tid, alltså...
Den lilla fickväskan fanns inte på bild, men den är i samma regnbågsfärger som sminkväskan nedanför. 
Tänk att det var så roligt att börja sy igen! 

lördag, augusti 13, 2016

Lite av varje

Så här dags på året, när skörden är mogen, känns det lite konstigt att inte gå till skolan... Den var ju min värld i nästan sextio år, om jag räknar med min egen skolgång. Om det blir några extratimmar med "mina" pojkar vet jag inte än. Det kommer inga nya och många av de "gamla" har flyttat till grannstaden.  
Häromdagen såg det ut så här på min promenad. Nu är alltihop skördat.

Ett av de hittills två besöken i blåbärsskogen. Det förra gav oss var sin liter, det här gav bara några ganska torra deciliter, men också ett blått mellanmål direkt från busken.
Även om jag är hemma också när det mörknar ute framåt hösten, har jag lättare att komma igång med röjning sommartid. När vädret inte inbjuder till båtturer betar jag av en hel del bakom kulisserna. Hur det kan samlas så mycket skräp på ett år, när vi bara är två vuxna hemma, det övergår mitt förstånd. 
Igår var det äntligen en vacker dag igen och jag bestämde mig för att göra grillspett, marinerade köttet och skar bitar och tänkte mig en fin kväll på altanen när sonen kom hem. Maken gillar att grilla, det enda i hushållsväg som han brukar åta sig frivilligt. Men...när grillen väl var tänd började det regna och blev svinkallt, så vi fick avnjuta spetten inomhus som vilken vinterkväll som helst. Gott blev det i alla fall, det var nog marinaden med kryddor från min odling som satte sprätt på smaken. 


fredag, augusti 05, 2016

Ny frukost...

För ett par somrar sen fick jag tips om att göra en smoothie på grönsaker. Jag måste ha fattat fel, för det blev så äckligt att jag fick kasta. Men häromdagen läste jag ett recept med helt andra ingredienser inblandade och det lät bättre, så idag testade jag. 
Det blev riktigt gott! Jag sitter fortfarande och väntar på energikicken som utlovades... Vi får väl se hur det går med den. Jag återkommer!


torsdag, juli 28, 2016

Sommarvanor

Vad lätt det går att skaffa sig lata vanor! Det har inte blivit mycket gjort av vare sig inomhus- eller trädgårdsjobb de sista veckorna. Desto fler utflykter...

Igår var jag med om något märkligt som jag bara har läst om tidigare. Det var medvind ut från Stegeborg, knappt någon vind att tala om, men ändå. Vi letade efter en vindskyddad plats, och hittade ett litet fint skär. 

Jag satt på berget länge och njöt av värmen och av att det blev helt vindstilla. Så tyst och så stilla. Nästan så jag kände att det måste betyda nåt. Skulle det börja åska? En tromb (som de hade fått i närheten dagen före)? Svaret kom efter några minuter. På det helt spegelblanka vattnet kom en vind från öster som krusade vattenytan, med en linje så knivskarp som en linjal. Att vinden kan vända, det vet jag ju, och att det kan bli vindstilla där emellan, men det var häftigt att få uppleva det så tydligt. Den nya vinden från havet var dock kallare, så det var inte så jätteskönt längre.

Ovanför syns den spegelblanka ytan, och under den krusade efter vindbytet.

Maken älskar sudoko (eller stavas det soduko? Jag gör det aldrig och skriver det aldrig) och jag korsord.
Maken lossar förtöjningen, sen blåste det så pass att han knappt orkade dra in båten mot klippan för att hoppa på...
På hemvägen stannade vi till vid ön där Musikanta och hennes bröder har var sin stuga, jag sjunger med en av hennes bröder och dennes fru. De var hemma, vi fikade och tog en promenad på ön. Nu brukar vi ytterst sällan våldgästa någon, men de här vännerna har sagt så många gånger att vi måste komma förbi, så det kändes helt ok.

Det ser mer mulet och kallt ut än det var. Bara GPS:en är på. Datorn med större sjökort och ekolodet är bara på på okända farvägar. 
Att åka mot solnedgånget är helt otroligt. Det ser så mörkt ut, men klockan var bara 19 och det var ljust.

Nästa vecka är det bara att försöka hitta tillbaka till normala vanor när maken börjar jobba igen.


tisdag, juli 26, 2016

Sol, vind och vatten

Lata sommardagar... Ja, alltså, jag har skuttat runt på klippor och badat och gått långpromenader. Men lättja för mig är att jag kan göra vad jag vill. Inga tider att passa, inga textuppdrag som någon väntar på. 

Tre dagar i veckan som gick, var vi ute på Häradskär, längst ut mot havet i Gryts skärgård. Där tillbringade maken alla sin barndoms somrar, och den lilla stugan får vi nu låna av hans syster. Fast det har blivit lite sport att vi bor i båten. Skönt ändå att kunna gå in. 
Att titta på horisonten har blivit en favoritsysselsättning. Jag fick se fullmåne växa fram, jag såg solen gå ner och sen upp igen. Det var härligt! 
Vi har även hunnit med några kortare turer - här är det landstigning på en väldigt krånglig klippa där vi båda två dabbade oss, men det gick bra. 
Inte så badvänligt från klipporna. Men... Från badstegen på båten funkar det utmärkt att både komma i och ur vattnet.

Idag var det fint med en mulen dag (den lilla skuren hann knappt göra marken blöt) för att fixa lite hemma och i trädgården. Men nu får det gärna bli sol och värme igen.

måndag, juli 18, 2016

Fredagskväll mitt inne i djupa skogen

Fredagskvällsunderhållning med Bloggblad. (De två närbilderna på mig är tagna av Eva Johansson Hjort.) 

I fredags kväll hade jag ett gig i detta lilla kapell långt långt inne i de djupa skogarna i norra Östergötland. Jag var lätt skeptisk när vägen blev allt smalare, husen  låg allt glesare och dammet rök i de täta krökarna på grusvägen. Vem skulle komma och lyssna på en främling en fredagskväll? Ja, nu visade det sig att det var två personer, utöver arrangören, som kände igen mig. Den ena jobbade jag med en kort period i F-spång för 37 år sen. Det enda hon kände igen av mig var efternamnet... 
Vi övar - kollar ljud och ljus och tekniska detaljer. Ingrid Käfling, alias Musikanta kompade sångerna galant.
Huset byggdes som kyrka och skolsal i ett strax före mitten av 1800-talet. Charmig lokal, onekligen. Sveriges äldsta ännu spelbara orgel har jag inte med på bild, men den finns hos www.musikanta.blogspot.com  





Klockan sju var lokalen ganska så fullsatt, 48 personer hade kommit för att lyssna på hur det var att växa upp på Frälsningsarmén. Mer om vad jag berättar om finns på www.bokblad.com  Videokanon är en väldans bra uppfinning. Allt jag berättar om går att illustrera med bild. 


Lapp-Lisas "Barnatro" hade jag kanske inte behövt text till -  i alla fall de äldre kan den utantill. Publiken sjöng med och gav respons med skratt och leenden, sånt är viktigare än man kan tro. 


Efteråt serverades varm korv, kaffe och kaka på kyrkbacken. Så trevligt som det var, så förstår jag att man gärna letar sig dit en fredagskväll. Jag kommer gärna tillbaka!