Mars

Oj, jag höll på att skriva "februari" som rubrik, när jag plötsligt insåg att det är en vecka sen... Tiden går fort, jag jobbar en dag i veckan sedan januari och mellan tisdagarna är livet fyllt av
1) körsång   (fortfarande med i två, en stor och en liten)
2) promenader
3) jeansklipp+sömnad av väskor, grytlappar, förkläden
4) förberedelser för skoljobbet (tar lång tid, snabba, duktiga och krävande elever)
5) firmajobb
6) står bredvid och stönar medan maken renoverar

Jag hinner inte ens sova middag som förr... Allt tar längre tid, speciellt som jag sedan november måste hoppa över färgpytsar, slingra sig förbi stegar, mattläggare och tapetrullar samt, framför allt: leta efter saker som försvunnit i den röra som uppstår när allt i två hallar ska röjas undan. Nu fattas det bara liiiiite, så är allt klart. Soffa till den övre hallen är inköpt och snart på ingång, gardiner sydda och hängda, ny tv ska införskaffas och en elektriker tillkallas. Sen så!

De illustrerande bilderna vägrar lägga sig i rätt ordning.... Men den käre läsaren får räkna ut själv vad som tillhör vad i listan.

Från det roligaste jag gjort under våren finns ingen bild. I januari gjorde jag min premiär som stå upp-komiker. Nervöst men roligt. Maken provlyssnade när jag läste upp manuskriptet hemma, så där bara rakt av. Han drog inte ens på munnen: "jag har ju hört allt förr, men de som inte har hört det, kommer nog att skratta. Kanske."
Det var en perfekt förstagångspublik, enbart damer som hade ätit gott och druckit ett par glas vin - och skrattade gott åt allt och lite till. Jätteskönt. Jag var så lättad. Vad det handlade om? Näe, det kan jag inte upprepa här.

Lättja

Nu är jag lite lat. Men för att bevisa att jag fortfarande lever, så länkar jag till Musikantas inlägg om torsdagen i veckan som gick.

Senaste nytt

Ojojoj, har Bloggblad vaknat till liv igen, tänker kanske den som råkar titta i en högerspalt hos någon och klickar sig hit. Nej, hon tycker bara att det är för krångligt. Numera är det bara mobilens kamera som gäller, och för att kunna lägga in bilder från den måste de först skickas till datorn och sparas där - ett och ett... för varken från mobilen eller paddan vill bilderna komma med.

Dessutom har det snurrat på alldeles förskräckligt med både stort och smått, roligheter och tråkigheter, om varandra. Men just nu är det lugnt - på alla fronter.

Lugnt var det inte i lördags, då var jag statist ihop med 200 andra damer, några barn och ungdomar, men "surbullarna" det var damer det, som jobbade och slet i yllefabriken och luktade surt ylle. Surbullestan kallades Norrköping. Det var vansinnigt roligt. Jag räknar inte alls med att synas i filmen (som först blir en dokumentär i K-special, sedan långfilm) utan bara njuta av att vara en kugge i maskineriet.

Döm om min förvåning när en stilig yngre man ville fota mig och tjejen jag stod och pratade med, sen frågade han oss lite - och berättade att det skulle komma i NT. Kul! Det var en helsida med flera bilder, men han skrev om att jag berättade att hela min släkt på mödernet hade varit textilarbeterskor. Jag kanske kan fixa en länk?

Döm om ytterligare förvåning när jag tittade på Östnytt och fick se yours truly i ett par klipp!!! Jag ser ut (efter ca 8 sek) som om jag lagt på mig 10 kg, men det är långkallingar och jeans under kjolen och ett par jättetjocka ylletröjor under skjortan. Det var nästan lite svårt med rörligheten... Hoppas att klippet funkar, det är ett par minuter. På andra klippet var det paus, då fick vi ta på oss glasögon. Faktiskt skymtar jag bakifrån precis på slutet.

https://www.svtplay.se/klipp/15515441/moa-martinssons-liv-i-fokus?start=auto

Nåja, det gick att få hit bilden på sidan, men inte syns det nåt... ändå har jag hittat mig i vimlet och gjort en pil. På mittenbilden där nere också. Lite egotrippar får man väl hålla på med i min ålder?

Senkommet reportage från Musikfestivalen i Västerås

Nu har det gått en dryg vecka sedan den stora Musikfestivalen i Västerås gick av stapeln. Jag utlovade ett reportage och här kommer det.

Det makalöst stora tältet för 2000 personer var helt fyllt redan när vi kom dit efter att ha käkat kinamat tillsammans med Voices of June, alltså gruppen som skulle framföra Lindas och mitt tävlingsbidrag.

Men maken och jag hade VIP-platser på andra raden som var bokade för oss. Inget problem att få plats.

 Ettan hette: Så ett frö - sjöngs av upphovskvinnans syster. Den kom trea.

 Tvåan, Varken död eller liv, skriven och framförd av Johan Drejare. Hamnade bland de sista.

 Trean, Vi är, också den framförd av upphovskvinnan. Den hamnade näst sist.

 Bidrag nr 4, Det kunde varit jag, framförd av kompositören. Den hamnade sist.

 Bidrag nr 5 Syskonen Östling (från Söderköping) framför sin pappas Tänk om. De kom tvåa.

Nr 6, Vi är ett med allt som lever, med text av mig och musik av Linda Sandström, längst till höger. Den kom fyra och kan avslyssnas på Youtube: Vi är ett med allt som lever

 Voices of June får två bilder eftersom jag är partisk... Toppen av dem att ta ledigt en fredag och åka till Västerås för att tävla. De sjöng såååå bra och allt fungerade perfekt. Jag var ganska så känsloinkontinent i ögonen...

 Bidrag nr 7 Mina hjärtslag, framförd av upphovmannen.

 Bidrag 8, Då vet jag vad himlen är, sjungen av kompositören.

 Bidrag 9, Sprid ljus omkring dig, sjungen av orkesterns "stuntsångerska" till ackompanjemang av tonsättaren vid synthen.

 Bidrag nr 10, som också vann: Vi har ett uppdrag, med flickkören Uppdraget. Mycket stiligt framfört med koreografi och stämsång.

För den som är mycket intresserad finns en länk här till hela startfältet med namn på alla.

Vi var ganska många som hade synpunkter på att ta in två barngrupper - jag tycker inte om när barn tävlar, någon måste ju förlora och det kan vara nog så jobbigt som vuxen, ännu värre som barn. Men vi som varit med ett tag fattar ju att bara ett bidrag kan vinna. Linda och jag var nöjda med en fjärdeplats i det väldigt starka startfältet. Alla låtar var bra, helt klart.

Det var vansinnigt roligt att vi kom så långt som till final, kvällen var en stor upplevelse. Jag njöt hejdlöst av alltihop.

Nu tar jag ledigt från bloggen ett tag (gör jag ganska ofta) och reser bort några dagar. Maken tar hand om hus och hem och båt och stuga under tiden...

ETT FOTO I TIMMEN

I dag är det EFIT, tack för påminnelsen, Karin Jag hade tänkt skriva ett litet reportage om den fantastiska upplevelsen i Västerås - men det kan vänta. Den som inte kan vänta på att höra låten kan klicka här - ljud och ljus var helt perfekt i verkligheten, men en del försvinner på väg till Youtube.Vi kom på fjärde plats (för den som inte sett på fb eller följde webbsändningen) och det var vi nöjda med. Många bra låtar och två grupper med ursöta barn.

Klockan 8 vaknade jag ovanligt nog helt av mig själv och kände mig ovanligt nog utsövd. Morgonpromenad på Facebook, i sängen.

Klockan 9 Efter frukost. Ett viktigt protokoll hade hamnat i fel brevlåda och blev liggande ett par dagar hos grannen... tur att det var en ordningsam granne. Men kulspetspenna som funkar...? Hittade en, och upptäckte sen att det var blyerts - hittade ett fint sudde och kunde göra om efter lite mer pennletande. Jag gillar blyerts och filtpennor bäst.

Klockan 10 mitt i röjningen. Förhoppningsvis de sista udda vilsekomna svarta sockor som dyker upp den här säsongen. Tvättstugeröjning står på schemat.

 Klockan 11 Det tar tid - tiden läker alla sår, sägs det... fast inte såna som är väl infrätta i tvättstugans diskbänk.

Klockan 12 Efter dammsugning och våttorkning kör jag ett varv med makens bästa misstag. Alltså, han som aldrig skulle drömma om att "gå på" reklam i tv, klickade in för att bara kolla - och vips, så hade han klickat hem en ångtvätt. Den är så himla bra!!! Bland det bästa vi har. Kolla hur den vita "mössan" såg ut efteråt... trots att jag både dammsugit och våttorkat.

Klockan är inte 13 än men jag kommer att sitta med mitt grytlappsprojekt ett tag framöver. Så kul!

Klockan 14. Ett dass växer fram ute i garaget. Jag gör inget mer än beundrar och berömmer. Och sen har jag fått löfte om att provsitta in hålet så att det hamnar rätt. Dasset ska förstås inte stå i garaget, men det är enklare att bygga där i sektioner och sedan sätta upp det vid stugan. Här finns alla prylar och elektricitet.

Klockan 15 var jag nere i Brunnsparken som vanligt och deltog i firandet av nationaldagen. Men då hade jag mobilen, och att skicka bilder från den till bloggen - det tar tid! Så jag återkommer. (Nu har jag återkommit!)

Klockan 16.30 slog jag in paket. Jag ska ut och resa nästa veckan och träffa gamla vänner och då vill jag förstås ha med mig något. Men om detta kommer det ett bloggavsnitt när jag kommer hem igen.

Klockan 17.30 prövade jag om jag har snitsen kvar på "heta snurror". Det har jag. Första plåten blev nästan bränd, men den andra blev perfekt. Jag ska ta med mig såna på knytkalas i morgon. (Farligt goda!)

Klockan 19 är maten uppäten. Det blev blomkålsris med varmrökt lax, pak Choi i theriakysås (eller hur det stavas) och sparris. Mycket gott.

Klockan 20 tittar jag på festligheterna på Skansen, men först går jag ut och beundrar makens jobb med nya dasset. Den sneda pinnen till höger markerar lutningen. Hörnpelarna passade bra, så i morgon monteras alltihop ner och väggplank sätts på de tre väggarna var för sig. Jag har redan sett ut vilka bilder jag ska skicka som vykort till mig själv för att få fina tavlor på dasset!

Klockan 21-22-23 satt jag vid teven och klippte trasmattor av jeans och sydde ihop det sista på tre grytlappar för hand. Det blir lite tjatigt att visa fler bilder på dessa mästerverk. (Eller kanske kommer det en bild till när alla är klara). Nu önskar jag god natt!

Melodifestival

Visst har jag några gånger skickat in bidrag till vanliga Mellot, men eftersom det är samma gubbar som dyker upp som textförfattare varje år, så har jag aldrig trott på någon framgång och släppt den tanken helt.

Nu har Svenska kyrkan ordnat Musikfestival (Mellonamnet är skyddat) på samma premisser, med internationell jury, greenroom och telefonröstning. Bidrag från hela Sverige kom in i januari, tio finalister valdes ut - och... tänk! Jag och Linda Sandström fick med vår sång till final. Helt otroligt roligt. Det hela går av stapeln i Västerås, på ett torg i ett jättetält för 2000 personer i samband med "Världens fest" dit alla är välkomna. Evenemang i mängd hela helgen.

I morgon kväll (2/6) kl 20.00 sitter jag i Greenroom och vinkar, förmodligen utan flagga... och den som är intresserad kan följa hela evenemangen på webb-tv här: https://www.svenskakyrkan.se/varldensfest/varldens-fest-play  

Och så hoppas jag förstås att mina få men trogna läsare sms:ar och röstar på nummer 6. Varje sms kostar 10:- och pengarna går oavkortat till Sv.kyrkans hjälparbete i Afrika mot svältkatastrofen där. RÖSTA GENOM ATT SKICKA ETT SMS MED BIDRAGETS STARTNUMMER TILL 72950. RÖSTNINGEN ÖPPNAR FREDAGEN DEN 2 JUNI, KL 20.

Sen är det så att när alla låtarna är genomspelade, kommer de fem med flest röster att gå vidare, då nollställs räkneverket, så då behöver man sms:a igen... (lite krångligt!)

Den som vill se hela startfältet klickar här: https://www.svenskakyrkan.se/varldensfest/bidragen

Det är ju förstås så att jag är väldigt pirrig - har inga jätteförhoppningar utan är väldigt glad att vi kommit så långt att vi alls får vara med. De som framför vår sång (som jag skrev efter en miljödag där vår biskop pratade så förhoppningsfullt om framtiden) är Lindas grupp "Voices of June" ihop med Luther-mello-bandet som spelar åt alla som vill det i tävlingen.

För att fördriva den här pirriga väntetiden röjer jag och städar här hemma och klipper mattrasor av jeans, men en del fina bitar sparar jag och gör grytlappar av.

Förra veckan flyttade jag skog. Dvs släpade bort alla grenar och kvistar och småträd som inte skogsmaskinen kunde plocka upp efter att vi fått allt sly och alla döda aspar borttagna vid torpet.

 Jag kände mig lite som en myra när jag byggde min stack på en undanskymd plats. Förresten, jag har byggt tre stackar som snart kommer att vara helt dolda av buskar. Fler bilder lär komma från denna underbara plats på jorden.

 Maken och sonen hjälptes åt att slå ned det gamla dasset. Det enda som inte var murket var de två rumphålen... Det nya ska ligga lite mer centralt och bli lite mindre.

Stockholmshelg

Så här glad och förväntansfull såg jag ut när jag råkade bränna av en selfie på bussen upp mot Stockholm i fredags förmiddag.

Jag hann med en rejäl promenad på bortåt en mil (stegräknaren gick varm!) och såg brudklänningar på slottet, blommande körsbärsträd, Gamla stan (som jag sett ett otal gånger utan att tröttna) och en högintressant skoaffär där det ovanligt nog fanns ett par i min storlek - kände mig lite som Askungen när båda passade. Med nya skorna i ryggsäcken såg jag mig på slottet. Ingen prins fanns att skåda...

Och bara för att inte bli så tråkigt strukturerad, så kommer här en bild av mig och mitt trevliga sällskap på söndagen efter avslutad årsmötesträff med Sveriges läromedelsförfattare. "Ökenråttan" Lena, som kan sin stad, guidade Eva och mig till små fina butiker på Söder. En ljuvligt vårlik dag utan stress, det märktes knappt att vi släpade runt varsin dragväska. Både trevligt och givande. Ja, utom för plånboken då, förstås...

Utsikten från mitt hotellrum fascinerade mig alla tider på dygnet. På sjätte våningen hördes inte ett enda dugg från vägen, och inte från något annat håll heller. Det var knäpp tyst.

Det stora konferensrummet möblerades om till kvällens middag. Och efter maten underhöll Marika Carlsson som fick slita hårt med ganska trögroade läromedelsförfattare. Fast det berodde inte bara på tröghet, det var så ljuddämpat i lokalen att hon säkert inte hörde att vi skrattade. När publiken sitter glest blir det faktiskt automatiskt lite mer dämpat med skratt än om det är trångt. Dessutom var vi betydligt nyktrare än den publik hon möter mest. (Vi fick några kängor om det...)

 Och så två utsiktsbilder till...fast från matsalen lite längre ner i huset.

 Framåt kvällen speglades ljuset från lokalen i fönstren. Snygg effekt!

Så mycket har jag sällan hunnit med på tre dagar. På fredagskvällen hann jag åka till Hägersten och hälsa på min bästis från de tidiga tonåren. Så härligt att vi hittat tillbaka till varandra för andra gången, trots namnbyten och flyttar. Tack för det Facebook!

Jag har inte skrivit något mer läromedel sedan det senaste kom för drygt 10 år sen, men får vara med ändå. Som väl är. Det mest givande är att träffa så många trevliga människor - mycket branschprat blir det om arvoden, upphovsrätt, förlagskontakter och avtal, och alltid lär jag mig något nytt.