fredag, februari 24, 2017

Ett foto i timmen

Håll i hatten! Nu drar jag igång med en superspännande serie om livet en genomförkyld fredag i februari. Ett foto i timmen...

9.30 Frukostkoppen ställs i diskmaskinen.

 10.30. Tidningen utläst i soffan.
 11.30 Beställd text är renskriven och ivägskickad. (Ganska nervöst!)
 11.35 (extrafoto) Ser att fredskallan håller på att dö.
 12.30 Måste åka ner och handla. Maken avskyr det och köper dessutom bara sånt hans öga vill ha i stunden, så han håller sig till städning och disk.
 13.30 En stor kopp te med budskapet: "Love has no boundary" för den som inte ids klicka upp bilden. smakar gott!
Jag ser för mitt inre öga hur de kära (eventuella) läsarna biter på naglar i spänning över hur resten av denna dag ska komma att se ut. Lugn! Bara lugn! Det kommer!

14.30 Hotell Halcyon i paddan på svt-play.
15.30 Kaffedags!
 16.30 Jag satt kvar i tv-soffan efter kaffet och kom på att en brasa skulle bli bra till kvällen. Som vanligt rengöring först. Om jag inte hade prövat och visste att det funkar jättebra, skulle jag tro att det är ett skämt att sot på glasluckorna lättast går bort med aska på blött tidningspapper.

Jag börjar bli ganska uttråkad på att hosta och hänga i soffan och vara trött. Nu har jag tröttnat på alla huskurer och kör Alvedon+bisolvon.

17.55 Jag drog över en liten stund eftersom jag behövde skala potatisar. De fick inte vara med på bild. Däremot himlen sedd från balkongen utanför mitt arbetsrum.
18.30 Maten är nästan klar och sonen är på ingång. Det tillkom creme fraiche med peppar och senap till köttet. Blev riktigt smaskigt.
 19.30 => Postkodmiljonären, På spåret, Skavlan, deckare... bara tre gång petade maken på mig och sa att jag inte fick somna. Nu ska vi se hur det går när jag FÅR somna.
Tack för idag! Jag tror ta mig tusan att jag känner mig lite bättre nu framåt kvällen. Härligt!

lördag, februari 18, 2017

Nu är den här

Nu är den här:
Förkylningen. Vaknade i svinottan med halsont och hosta. Inget kul, men jag tänker inte klaga. Kanske om några dagar... Jag har varit frisk och kry sedan förra våren, och hållit igång rejält sista tiden, så när jag nu blev ledig tyckte väl kroppen att jag ska hålla mig i stillhet. Ganska skönt med en helt sysslolös dag i soffan. Det enda jag hoppas på är att hinna slumra till mellan hostattackerna.

Nu är den här:
Filmen som jag var statist i för ett halvår sedan. Jag blev bara bortklippt från en scen. I en annan syns jag i hela tre, eller om det var två och en halv sekund. Och vid två tillfällen. Flera statister som hade rest från Sthlm syntes inte alls eller bara bakifrån.
Storyn är inte bara sliskig, den är trasslig till tusen och redan tidigt förstår man att det kommer att sluta sååå lyckligt. Den heter Liebesreigen in Samlund och hela filmen (med supervackra bilder från både Sthlm och Söderköping) ligger på Youtube. Där kan man få den textad på tyska, vilket underlättade för mig. Tyskan som jag lärde mig för 50 år sen känns lite mossig när de pratar snabbt med moderna uttryck. Hör illa gör jag också. (Konstigt! När jag prövade länken härifrån i iPaden, blev bilden oskarp och det fanns ingen undertext, när jag googlade i iPhonen blev det knivskarp bild och undertext...)
Den som vill se min enorma skådespelarprestation (hoppas att självironin går fram) får vänta en timme eller scrolla fram till ca 62 minuter. En god vän fotade av min stund i rampljuset och den bilden finns här - mycket mer än så var jag inte med på, en sekund bakifrån också förstås... :)
Nu är den här:
Våren. I alla fall kändes det så när jag gick ut med soporna och tog mig en slurk frisk luft. För sju år sen såg jag på facebook att jag sjönk ner så djupt i snön att jag trodde att jag skulle bli fast där tills den smälte bort.

tisdag, februari 07, 2017

Jag har ju glömt hur man gör...

Det blir allt svårare det här med bloggandet. När jag nån gång börjar, sitter jag och tittar länge på rubrikraden. Vad ska jag skriva? Ha'dä'vatt'nåt?

Det undrade jag aldrig över när jag var igång som mest, men det blir likadant med Facebook - när jag inte skriver dagliga inlägg kommer jag liksom av mig. Funderar på om det verkligen kan intressera någon vad jag skriver om... På bloggen tror jag inte så många nya hittar in, men på Facebook, där jag bara klickar bort militärer från USA som vill bli vän med mig - och ibland stiliga unga män från andra länder, och tackar ja till alla jag känner för att inte verka fisförnäm, där har jag börjat censurera mig starkt för att inte lämna ut mitt privatliv till grannar, arbetskamrater och elever.

Jag har några fb-vänner som berättar om varenda känsla i detalj och om varenda steg de tar, om såväl glädjeämnen som sorger och bekymmer, och så väl vill jag inte att perifera bekanta ska känna mig. Alltså blir det allt magrare inlägg som mest handlar om körsång och promenader.

Jo, en sak till som jag märkt med Facebook och som stör mig: minsta lilla oskyldiga inlägg kan trigga igång folk så att det nästan blir lite av mobbning... Någon skriver i en bisats vad hen tycker om något - och genast kommer tio kommentarer om att det är miljövidrigt eller helt fel och så kan man väl inte ....etc. Jag har inte blivit så hårt drabbad själv, men det finns många besserwissrar som gärna visar andra tillrätta.

(Här får jag väl gnälla hur mycket jag vill?) Någon skrev ett inlägg med vilka tre typer av inlägg som hen var väldigt less på (typ kopiera, klipp och klistra... plutande munnar), många andra höll med och plussade på - och sen drämde någon (som inte tillhör min fb-krets) till med en råsop: Själv tål jag inte när folk talar om vilken sorts inlägg de inte gillar, scrolla vidare och skit i att läsa/titta, eller gå ur Facebook!

Jag fick en riktig smocka när jag en höstkväll på vår stads facebooksida påminde om att människor inte är självlysande, utan att reflexer behövs. Ojojoj, så många kränkta män det dök upp! De vet minsann hur man rör sig i mörkret, och här ska inga tanter göra sig märkvärdiga och komma med pekpinnar!!! Plötsligt blev jag fru Hi*tler...

Men det var inte för att gnälla jag öppnade Blogger. Det var för att skryta!!! Titta här vad dessa små tygbitar menade när de talade till mig och ville att jag med mina egna små händer skulle ge hemslöjden ett ansikte genom det skapande som liksom bara väller upp ur mig. Det riktigt brummar om min lilla väska med både innerfickor i fodret och en elastisk hållare för vattenflaskan.



tisdag, januari 17, 2017

Halva januari


Bilden ovanför är inte från idag, för idag har jag gjort en himla massa andra saker än stavat omkring ute på stigarna i närheten. Faktiskt riktigt skönt att vila benen en dag. Mycket sittande har det blivit. Först hos frissan - fast det ser ut som om jag är på väg ut i yttre rymden. Alien-frisyr på gång, kanske? Den frissan jag hade och var nöjd med i många år dog tragiskt i för ung ålder av för mycket rökning för ett par år sen. Det kom en ersättare som jag gillade och som förstod sig på mitt hår. Men... hon flyttade från orten. Sedan har jag vandrat runt hos flera stycken. Minst har jag tyckt om när de försökt göra en "ungdomlig" frisyr, tunnat ut mitt tjocka hår till tunna stretor som strax pekar åt alla håll. Blev jag nöjd i dag då? Jodå, mitt femte försök blev lyckat, tycker jag själv. Så där kommer jag att stanna. Jag sa till henne på skarpen att inte gå i pension nu! (Enligt åldern kunde hon ha gjort det redan.)
Nu hör jag någon säga: BILD PÅ "EFTER".... men lugn! Den ligger i mobilen, och det är inte så lätt att flytta över den hit till datorn. Det kan ta två dagar innan den hittar rätt i inkorgen.

Hemma har sittandet skett vid datorn. I morgon är det vikariat som gäller - det kan ta slut redan på torsdag, och det kan hålla på.... ingen vet. Men jag ska inte ha tre dagar i rad i så fall, som det blivit ett tag nu. Det krävs massor av planering och är väldigt intensivt. Blir ju trött...

Och så vill jag hinna med mina beställningar! Det droppar fortfarande in textbeställningar, en av dem från ett mycket oväntat håll (en sån beställning som jag får fjärilar i magen av, men jag har bestämt mig för att jag kan, så jag ställer inte ens frågan till mig själv.) I dag blev en beställning klar - jag läste upp den för maken efter att jag skickat iväg texten (brukar läsa och få kritik först) och blev lite skraj. Han tyckte att den var fjantig och banal - men bara i så många sekunder att jag hann se förskräckt ut. Sen kom hans vanliga kritik: Det var väl inte så dumt, det där!

Hans far, alltså min svärfar, ska ha varit väldigt njugg med beröm under sin tid som lärare. Gamla gubbar som hade honom som lärare på 30-talet, har berättat att höjden av beröm från magister Bokblad var: Serru!

Just det - någon kanske minns att jag fick en beställning på schlagertexter? Hur det gick? Jag tyckte själv att jag fick ihop det riktigt bra, men beställaren påstod att det inte gick att sjunga det till melodin han skickade med engelsk text. Larv! Klart att det gick. Men han gillade det väl inte... Sånt händer. Kanske var det inte banalt nog.

Här kommer resultatet! Och för den som tycker att jag ser precis likadan ut som på alla andra foton, kan jag meddela att det är jättestor skillnad på klippningen - och färgen. Frisyren i sig trivs jag med, men den måste vara klippt så att jag bara kan blänga på den i spegeln.

tisdag, januari 03, 2017

God fortsättning

Min blogg verkar tyna bort så sakteliga - men jag stänger inte ner den, för vem vad jag kan få för plötslig skrivklåda?

Jag blev varnad för att tiden skulle gå fortare som pensionär och att jag skulle få så mycket att göra - men ändå hade jag nog inte fattat att minsta lilla sak tar mycket längre tid att göra. Ta en sån sak som att gå upp ur sängen! Med flera snoozningar kan det ta upp emot en timme. Om jag då ska iväg och vikariera redan klockan åtta kan det bli körigt (passar väl kanske mig som är körsångare?). Fast efter lite inkörning (!) (som bestod i att jag räknade ut hur mycket pengar jag skulle tjäna innan jag normala dagar ens ätit klart frukosten framåt elva) så började jag studsa upp ur sängen, snabbt få i mig den redan kvällen före framställda frukosten, hoppa i de framlagda kläderna och vara i väg på mindre än en timme. Duschar inte mänschan? tänker du nog nu. Jodå - kvällen före. Jag hinner inte bli vare sig svettig eller lortig under natten. Allt för att spara tid.

Vad jag jobbar med? Nästan samma som förra vintern, med ensamkommande flyktingpojkar. En del grabbar är desamma, men nu hetsar de som sjutton för att komma in på gymnasiet innan de blir för gamla. (En flicka finns i gruppen, hon är här med sin familj.) Aldrig i mitt liv har jag haft så ivriga elever! Mest av allt vill de skriva grammatiska listor, då tycker samtliga att de JOBBAR. Pratövningar med uttal och rätt ordföljd... sånt tjafs tycker de inte att de hinner med. MER GRAMMATIK ropar de i kör. Eftersom jag litar på mina 40 års erfarenheter som lärare i språk, mer än på dem som knappt gått i skolan, ger jag mig inte - man måste kunna göra sig förstådd också. Men jag luras lite... och kallar det mesta för grammatik.

Vansinnigt roligt är det i alla fall. Just den där ivern hos elever känns ny för mig, lite stressigt blir det, men det ger mycket tillbaka. Och lön också - plus kramar!

Att dessutom sjunga i två körer framåt advent och jul... det tar också en hel del tid. Liksom de skrivuppdrag som jag fortfarande får.

Det har blivit krångligare att få in foton på bloggen, nu när jag mest fotar med min jättebra nya iPhone. Och vad är en blogg med bara en massa text? Jooooobbbig...

Men för att både få lite bilder och musik, kan jag länka till Musikanta, hon filmade på nyårsaftonen när vokalensemblen sjöng "Himlen kommer så nära", med text av mig och musik av Bo Wastesson. Vaktmästaren uppmärksammade inte solisten som hade gömt sig bakom pelaren, därför gick inte mikrofonen igång och hon hörs tyvärr för svagt, men sen när vi andra krämar i hörs det bättre.

God fortsättning!



lördag, november 19, 2016

EFIT Ett foto i timmen


Kl 7.30
Tidig frukost på lördagsmorgonen. Extra körövning kl 09. Jag åt lite mer än bara grapefrukt...
8.30 Klädd och klar. Ska bara kammas.
9.30 Full fart med adventssånger. Fast på första advent sjunger jag med den betydligt mindre vokalensemblen.
10.30
Fika hör föratås till..
Efter fikat blev det Julen är här, Gläns över, Helga natt och Ding dong. 
Kl 12
Hämtar bilen på bibliotekets parkering
12.30 Handlar på ICA
13 -17 Soffa med The Crown och sen korsord 


Kl 18-19
Så lämpligt med ett program om drottning Elisabeth när jag är mitt uppe i filmen om henne.

Jag glömde fota fika- och matpaus.... men kommer att hänga vid teven resten av kvällen. 
Fast kl 20 slår jag om till Så mycket bättre. Det enda som ändrats från förra bilden är alltså tv- programmet, glaset och godiset.
Nu stänger jag av Blogger för ikväll! Goder afton på er!

måndag, november 07, 2016

En kall måndag

Isande kall dag, men solen trängde igenom och gjorde dagen lite ljusare, dock inte varmare. Långpromenaden kortade jag ner till 45 min när fingrarna stelnat och tårna blivit till is. 

Men sen blev det full rulle inomhus; röjning, omorganisation i köksskåp, strykning - allt i ett huj. Jag fick veta att jag ska jobba två dagar i veckan i en månad, så då vill jag få undan sånt som stör och ha kläder i ordning. Vi är två pensionärer som ska dela på en fyradagarstjänst för någom som är sjukskriven. Det senare är inget jag hurrar för, men jag är himla glad att få hoppa in i en grupp där det finns flera av "mina" gamla pojkar från i vintras. 

Och inga gig har jag som stör schemat, det var ju bra. På det senaste, i onsdags, var jag glad över att ha min pensionär med som datasupport när inte grejerna funkade. Den enda som hade koden till den fina anläggningen, hade glömt den, men jag slängde med en laptop i bilen, och med lite sladdar och gissningar fick han igång videokanonen. Trots att han fick hålla fast en sladd hela tiden, så lyckades han få fram kameran, han är lite av en multikonstnär. 
Här ser jag ju ut som om jag vet vad jag pratar om... men på fotot nedanför verkar det tveksamt...
Om någon undrar över huvudet som sticker upp till höger, så är det deras pianist. Vad jag pratar om? Jo, den mest kända kvinnliga psalförfattaren under 1800-talet.