Pale green woman utmanar oss att lägga ut våra misslyckade syprojekt på bloggen.... Det går inte. Jag har slängt alla sådana, för visst blev ett och annat misslyckat under mina excesser vid symaskinen under många år. Jag har bara sparat de riktigt lyckade grejerna.
Men - jag är modig nog att visa att jag inte lyckats hålla ordning på mina sysaker. Här stod (ända till klockan 12 i dag) en hurts full trådrullar, knappar, band, stickor, nålar - you name it och jag har det! Arvegods och eget - sparat sen decennier. Bra att ha. Inte för att jag syr så mycket, men man vet ju aldrig... Sonen behövde en hurts - och jag har ju faktiskt lite tomrum i mina andra lådor, och jag har ju faktiskt en hel vecka ledigt...
Så nu står här ingen hurts längre... och jag ska ta mig samman. Jag ska, jag ska, jag ska. Det är roligt att städa, det är roligt att städa. Det känns bra efteråt. Det är roligt att fäng-shuja... jag har plats... det är roligt att städa... Den bruna kartongen är inte såååå stor... skokartongen är rätt liten... det ÄR ROLIGT ATT RÖJA!!!!
13 kommentarer:
Jättekul!!!
Hm... Cornelia... kul att se mina röriga sysaker eller att jag har fixat sysselsättning till lovet?
Oerhört befriande att se att jag inte är ensam. Sådana där burkar och pryttlar har jag förflyttat till stallet. Där ser jag dem så sällan att jag inte mår dåligt. Kan tänka att de åker i någon container vad det lider.
Köp en ny hurts. ;-)
Jag börjar så i den ena änden och är full av energi, sen mattas det av och restena hamnar i en garderob där jag inte ser det...
Jag tycker mig skymta en trådrulle i trä där till höger nånstans. Den har hängt med ett tag förstår jag! Det är nog minst trettiofem år sen plasttrådrullarna tog över :)
Jag sorterar och slänger och läser och funderar... mina pappershögar krymper sakta men säkert, det blir nog skönt när det är klart men roligt är det INTE!
Panter: Synd att jag inte har ett stall... ett garage finns, men där lägger maken allt som han inte vill se, så det är fullt.
PGW: Näe, det var bra att den försvann för den stod lite i vägen utanför mina 5 meter skrivbord. Jag SKA hitta plats i de andra 3 hurtsarna.
Ö-helena: Jag hade en moster som jobbade i textilindustrin, hon dog -65 så många av rullarna från henne har en del år på nacken... men jag tror att tråden funkar ännu.
Humlan: O, NEJ! Påminn mig inte om att jag borde sortera alla mina pappershögar OCKSÅ!!!! *stönar*
Linda: Hm... risken finns att det blir så här med, men jag måste tänka positivt.
Fängshuj i ett huj!
Jag brukar inte vilja visa mina lådor för jag får gliringar om vilken ordning och reda jag har som är så pedantisk så jag försöker röra till det ibland men så ligger nåt på snedden och genast ska jag städa.... 'suck'
Men några syprojekt har jag inte om man inte räknar hemgjorda vita örngott som är hur trista som helst i bild. Jag tar bara fram maskinen när något måste lagas.
Strumpstickan: Å, vad jag önskar att jag hade ärvt bara liiiiite pedanteri från morsan. Men det hoppade över en generation och dottern har total ordning överallt... hon försöker fostra mig liksom modern gjorde, men - förgäves. "Det smak kärlet har fått, behåller det"
Härligt!
Härligt att se att jag inte är ensam...
På Lottens blogg har jag informerat om mina sömnadsbedrifter de senaste 35 åren = ett antal gardiner och två maskeraddräkter.
Icke desto mindre har jag behållit arvet efter en sömmerskeutbildad moder, som sina sista år startade på ett antal broderier, och två febrilt stickande mostrar(barnlösa varför jag fick kvarlåtenskapen i form av 100-tals stickor i alla material och storlekar).
Jag har liksom Du en massa pryttlar som jag alls inte anar vad de ska användas till
.
Men man vet ju inte, en dag kanske de kommer till nytta...
Prisa vare stökblogginlägg! Jag vill tacka livet och hurtsen! Hurra!
(För så är det: om andra har det stökigt, får jag också ha det stökigt.)
Den blyga: Just det - man vet aldrig om jag börja brodera eller väva flamskt en vacker dag... eller har behov av ett hundratal tryckknappar...
Lotten: Ja, Hallsytråd för alla som vågar dela med sig. Allra mest älskar jag såna där städa-röj-program i teve. Då känner jag mig superpräktig, för RIKTIGT så hemskt har jag det inte.
Skicka en kommentar