Detta är vad jag såg dagligen under mina två första år på jorden. Men känner jag nåt när jag ser det igen? Näe... inget. Däremot känner jag väldigt starkt för kvarteren runt Tomtebogatan, och dras ofta dit när jag är i Stockholm. Det känns så hemma, trots att jag var så liten när vi flyttade. Den här dagen var det öppet på Myrorna så jag snokade omkring ordentligt i den gamla frälsislokalen - och gick lite sakta utanför porten in till gården, i hopp om att nån skulle komma ut eller in. Eftersom jag ser ut som en snäll liten tant, räknade jag med att få bli insläppt - och! Jag hade tur. En annan snäll liten tant skulle in, och jag fick titta på gården och uppgången. Min haka ramlade ner när jag såg att vårt namn stod på listan över boende.... igen. Fogelberg är inte så himla vanligt...
Sen var det minibloggarträffar - två stycken. Jag återkommer - ska bara retuschera lite först... NEJ, det är inte min dubbelhaka som ska bort, den har jag redan knepat bort :)
15 kommentarer:
Vi var också och spanade bland barndomsrötter, mamma var med :)
Hannele: Vad spännande! Då kunde hon berätta lite mer? Mina föräldrar dog innan jag blev intresserad av min barndom... jag minns ganska mycket, men det hade varit bra att kunna fråga.
Var har du dina rötter?
Men vad det var sv�rt att kommentera hos dig ikv�ll. Och bokst�verna ser konstiga ut! Har l�st dina senaste inl�gg (efter att ha varit datorfr�nvarande ett par dagar). Vilken fin tavla du har m�lat! Du �r ju en riktig konstn�r. M�la mer, s�ger jag!
Det är det fina med att vara en snäll liten tant... man blir insläppt överallt! :)
Tack för Grattishälsning hos lindalotta, hälsar bettankax(som tassar omkring lite här och där i bloggvärlden)
Bloggblad: Du minns att även jag har bott på Tomtebogatan? Under studieåren. Härliga kvarter då, med färghandel, guldsmed, (Nysilverligan på Tomtebogatan, ni minns.) fiskaffär, slakteriburik, fruktaffär och en skäddare som satt med benen i kors på sitt bord och sydde. - Ibland tror jag att jag är från 1800-talet.
Väntar med spänning på fotodokumentationen ...
Aha! Det kända 'Miss Marple'-knepet! Snälla tanter kommer undan med lite av varje:)
Kul med minibloggträffar! En av bloggarna vet jag redan vem det är. Väntar med spänning på att få läsa om den andra.
Attans vilket fint fönster! Och även de övriga bilderna... Nu väntar jag på fler bilder, de som du knåpat med.
Ha en bra dag!
Just det - funderar - hur gör man för att vara en snäll liten tant och bli insläppt här och var?
Hm, jag får nog vänta några år innan "snäll-liten-tant-knepet" fungerar :)
Kul med minibloggträff!
Eva: Inte bara svårt att kommentera... min dator ligger på golvet och skriker som en tjurig barnunge just nu. Tur att vi har fler... tack för ditt vänliga omdöme - du som själv är konstnär... visst ska jag måla mer, i alla fall så länge mitt nyköpta nybörjarkit räcker...
ab: Visst finns det fördelar! Hade jag vetat hur nära snälla tanten ab bodde, hade jag förvisso våldgästat!
Ö-råttan: När du säger det, minns jag det. Fast jag minns inte något från den tiden - däremot känner jag mig också stenålders när jag minns att häst med vagn var ett vanligt inslag i mina gatuminnen.
monica: Miss Marple-knep - det var en bra jämförelse, även om hon är nåååågot äldre.
mmy: Det kommer!
nina: Tack - det kommer!
mossfolk: Den tiden kommer! Var så säker. Men till dess är du säkert en snäll och vänlig ung dam.
Tänker på namnet som stod på listan...tänk om det är en avlägsen släkting. Du plingade inte på?? Då kanske den snälla tanten hade blivit bjuden på en kopp kaffe och lite likör :O)
gunnel: Nej, jag tror inte det. För alla mina kusiner vet att vi bott där, och de skulle säkert berättat det. Namnet togs innan man behövde registrera det, på 1600-talet, därför är det inte så ovanligt.
Du hade varit så välkommen, helt utan våld! Men det kommer fler tillfällen.
Skicka en kommentar