Härligt var det också att strosa runt i Stockholm på egen hand i fredags. Titta i skyltfönster, åka lite T-bana, käka lunch på en kvarterskrog i Birkastan, ströva fritt på gågator och i affärer. Öppnade bara plånboken i en affär, men å andra sidan jag fick fläka upp den ordentligt... Vad sägs om ett tyg i råsiden som det faktiskt nästan stod mitt namn på... Min absoluta älsklingsfärg... Kvaliteten är lika hög som meterpriset.... Och nu har jag sytt två mycket olika tunikor efter samma mönster - lika bra att passa på medan det är modernt och jag har farten uppe.
Självutlösningsknappen påslagen - spring - flina i 10 sekunder.... ser ju nästan naturligt ut!
Efter ett trevligt besök på hennes kvarterskrog senare på kvällen, somnade jag gott på ganska (hm... underdrift) hårt underlag, två bäddmadrasser som grannen lånade ut... och sov flera timmar längre än vad jag gör hemma i sängen.
Nästa dag, efter mera prat och utflykt till Globen ett stenkast bort, vinkade jag adjö till Monica i hennes skrivarvrå och begav mig till bloggträff nummer två.
Monica och jag mailat i flera år och träffats vid ett flertal tillfällen - men de här händerna har jag inte sett förut! Bara läst vad de skriver... Spirituellt och kul. Vems kan de vara?
Vi var i stort sett ensamma i flera timmar på Hirschenkeller. Och vi kunde nog suttit åtskilliga timmar till utan att någon pinsam tystnad eller brist på samtalsämnen skulle uppstå.
Får jag lov att presentera: den blogglösa, men generösa Ökenråttan (a k a Dammråttan, Städråttan, Sångråttan.... you name it - och hon hittar en råtta!) som dyker upp i bloggvärlden från olika ställen i världen. Vi kände igen varandra direkt fast vi aldrig setts.
Det är helt otroligt det här med bloggandet - alla trevliga kontakter med nya människor som känns som gamla goda vänner... Jag stöter ideligen på folk som lyfter på ögonbrynen och fnyser lite åt det här med bloggandet - men de vet inte - och tror inte riktigt på - hur det kan berika tillvaron!
Jag behöver nog inte tala om att jag var mer än nöjd med mina två dagar när jag satt på bussen på lördagskvällen och såg hur solen målade kvällslandskapet i sensommarljus...
20 kommentarer:
Ett sånt fantastiskt tyg - råsiden, som är så snyggt. Kan du inte visa mig tunikorna också???
Det låter som om du har haft härliga dagar!
Har du sytt färdigt tunikorna??
Jag vill se!!!
Jag stickar som besatt och nu är garnet slut - abstinens...
Imorgon ska jag rita mönster och prova på att sy i jersey ...Hm.
Skönt med en händig man så att datorn tillfrisknade!
När kommer du till Skåne?
Jag trodde att det var nåt lurt. Med folk som hade träffat varandra via nätet och sen träffades i verkliga livet också... Mysko fölk...
Men så är det ju inte! Bara skoj med nya bekantskaper. Förr var det ovanligt i vuxen ålder, att man fick nya vänner, tack vare internet och bloggande, är det inte alls vare sig ovanligt eller konstigt idag. Hurra!
:-)
(Fel på länken till mig.)
Annela: Jag känner mig som värsta skrytmånsen när jag visar upp vad jag syr och stickar - men jag tycker att det är himla kul och inspirerande att se vad andra gör - så bara för att du och Linda ber mig... men inte idag. Det är för sent och det är bara 2 som är färdiag, dvs. nr 2 har jag ett par små sömmar kvar på, den får fickor och det tog en timme exra. Sidenet får vänta till i morgon eller på onsdag.
linda: Jag har ett litet hemligt lager av garn... :) törs inte ens ha det framme "DU HAR JU REDAN EN MASSA!"
Till Skåne... jag var ju där förra året... så det tar ett tag - men jag bor ju på vägen mellan Skåne och Sthlm...
Monica: Jag visste bara att flera damer jag känner hade träffat sin partner via nätet - men hade ingen aning om det här med bloggkontakter. Två blogg-monicor lärde jag känna innan jag själv började - via deras hemsidor. För jag tror att du är Strumpstickemonica, va?
Vad kul! Och Ökenråttan har du lärt känna genom kommentarer på din blogg, eller hur?
Du och Monica var de första internetkontakter jag träffade IRL.
Nu när jag tänker efter så är ni faktiskt de enda också. :)
monica: tänk jag kände att det inte var du i den förra monica! Ja - Ökenråttan har jag bara träffat i först kommentarer och sedan mail.
Jag minns inte om det var dig eller Monica R jag "träffade" först - men dig minns jag tack vare att du la ut dina refuseringar, och jag tyckte det var så modigt. Trodde länge att du bodde långt uppe i norr...
MR hittade jag via hennes hemsida när jag surfade runt.
Vilka fina bilder! Ni ser så nöjda och glada ut allihop. Och tyget ät jättevackert.
ab: tack! Visst är man nöjd och glad i trevligt sällskap! (Jag ler alltid på bild, för jag ser så himla arg ut när jag är allvarlig. Vilket jag oftast är utanför bild...:)
Det är bara de som inget begriper som fnyser åt bloggandet och bekantskaperna där. De rädda, tror jag.
Jag har bara bra erfarenheter av bloggare. Nu har jag ju bara träffat en enda i verkligheten... än. Men ändå!
Och så vill jag ju se vad du syr och grejar med :D
Ladies and gentlemen! Tyget var bara så!!!
Om jag kunde sy skulle jag ha ryckt det från Bloggblad för egen räkning, rusat mot utgången och kommit undan med råsidenet, mind you, innan någon hunnit blinka.
Tyrvärr. Och nu inskränker sej mina problem för dagen i sybranschen till hur man fållar upp (eller snarare fållar ner) en gammal återfunnen älsklingsklänning som dök upp i mitt fengsjujprojekt.
Du verkar ha haft det trevligt i den jättestora staden! Kul med bloggträffar IRL.
Själv gör jag nog ett besök i din lilla stad på tisdag när det är hantverksmässa. Om det nu är nåt att ha förstås?! Och om vädret är någorlunda ok.
Vackert tyg och vacker färg! Trevliga vänner:)
Såå roligt du har haft! Tyget är bara så fint. Du är modig som vågar sätta saxen i tyget:)
Hoppas att du sovit skönt i egen säng, att sova borta är trixigt, även om det är kul.
nina: Jag har träffat drygt 20 - och det blir en helt annan känsla när man ser att de finns på riktigt!
Ökenråttan: Jag såg nog den lystna blicken! Att lägga ner är inte så svårt - bara det inte hunnit bli ett märke efter förra fållen, kan lätt bli det, det beror på vilket material det är.
Pladdertanten: Då tycker jag att du antingen skickar ett mail eller slår en signal. Jag ska förstås ta ett varv och titta på saker och tar gärna en fika ihop med dig! Jag har inget program för dagen mer än att jag ska göra en kyrkintervju kl 16.
monica: Ja, stickningen har fått ligga och vila en liten stund... :) Jag känner att jag har blivit flera snäpp på gôttare humör efter min utflykt.
Panter: Förr, när jag sydde så mycket och visste att det skulle bli bra - då klippte jag med dödsförakt hur dyrt tyg det än var... fast nu kommer jag nog att mäta alldeles väldigt noga... för jag har ju inte glömt den gången jag gjorde 2 vänsterstycken till en väst...
Egna sängen är guld värd de första nätterna när man är tillbaka i den.
Kul att göra slag i saken och träffa bloggkamrater. Säger som du att det är måna som fnyser och undrar vad man håller på med. Men en sak undrar jag över...varför sitter då många av dom och läser olika bloggar. Kanske dom smygbloggar :O)
Men snälla du...passar du i den där färgen ?? :O)
Men så roligt det låter. jag trodde du hade träffat ab, hon skrev att ni övat sång (på sin blogg)!
Gunnel: Det är mest såna som aldrig ens läst blogg som fnyser har jag märkt.
Färgen gör mig sååååå vacker...:)
Eva: Annika var här förra måndagen - men om jag vetat att jag var på hennes granngård och fotograferade, så hade jag nog ringt på igen.
Ja, visst kommenteras det! Verkar inte var riktigt rumsrent att blogga! Men strunt i det! Jag är så glad att läsa alla kloka tankar i diverse olika bloggar!
Aha, då förstår jag.
Skicka en kommentar