Statcounter

måndag, december 10, 2007

Allt går igen...

Häromdagen läste jag hos en bloggare om gamla stickade tröjor i mohair, breda saker som blev omoderna... men det gäller bara att hålla ut - så kommer modet tillbaka. Jag höll inte ut. För bara ett par år sen åkte denna poncho i soporna - eller UFF-lådan var det nog...
1975 virkade jag den - "alla" hade såna i området där jag bodde. Min blev brun, brungul och beige... som det mesta jag klädde mig i då. Bilden är tagen på sensommaren -76 någonstans i Örebrotrakten, och det som döljs under ponchon är en 7-månaders mage. Jag undrar om jag fortfarande ser sådär förälskad ut... i mina nya fräscha ponchosar.... Jag undrar också vart makens ljusa lockar tog vägen... Myrorna?

Byxvidden på den ganska nyblivne, då 23-årige maken, har också återkommit. Att mina byxor fladdrar beror enbart på att de var så stora upptill. Det här var innan man hade åtsittande mammakläder. Jag undrar när de stora kragsnibbarna kommer igen...

Spana in axelväskan! Jättemodern fyrkantig plastsak. Bars av maken enbart när jag var inom synhåll. Gäller än, aldrig väska för honom annars.

Och så ett tack för tipset om Bistro mässingsputs... det blev ju nästan löjligt enkelt. Var tvungen att pröva direkt. Tur att inte det fanns när salig mamma levde och putsade sina hundratals kopparsaker var tredje vecka. Var skulle hon gjort av sin överloppsenergi då?

19 kommentarer:

Anonym sa...

Tjusigt... Man ska inte slänga nåt (så fort jag gjort det,ska barnen på 70-tals fest eller maskerad :)

Anonym sa...

Hmm, jag undrade just vart mina ljusa testar hade försvunnit...

Anonym sa...

Jag kan inte komma från det...

men när jag ser äldre kläder tänker jag på farmor. Inte så att jag tror att du är så gammal... men kläderna då gör att tanken går till farmödrar.

Anonym sa...

Tiderna förändras och vi med den så även putsmedlet :O)

Vad bra att du hittade sorten...här säljs den både på ica-butikerna och hos juvelerare

Bloggblad sa...

Hannele: Jag skulle inte få plats att bo i huset om jag sparade mer än jag gör. Men visst kan jag sakna vissa saker som rensats bort.

Desirée: Hoppas inte att du är lika kal som maken är uppe på skulten... :)

Nina: jag är ju mormor... Att bilden blev lite brun vid avfotandet gör nog sitt till. Det är ett svartvitt foto med mycket gråskala annars. Jag sysslade mycket med att framkalla och förstora förr.

Gunnel: Det är ju kanonbra! Jag ska köpa silvervarianten också. Jag har prövat det andra med citronsyra och tvättmedel, men det lönar sig bara om man gör mycket, jag putsar ofta ett par saker i taget. Fast nu... blir det nog allt på en gång när det gick så snabbt.

Anonym sa...

Du är snyggare nu! Och jag menar inte bara kläderna...
ab

Annika sa...

Å, när jag var 10 år 1976 hade jag också en poncho som mormor stickat. Jag älskade den!!! Precis i samma färger som din. Vem vet? Det kanske var samma mönster?
Ibland använde jag den som kjol också ;-)
KUL att se din bild från 76! Trendy girl!!

Linda sa...

Jag blir också lite nostalgisk...
Fast jag bara var en liten bebis i vagn... :)
Men jag kan ju se pappas byxor :)
Och de fina frisyrerna.
Ni ser verkligen kära ut :)

Strumpstickan sa...

Vilken härlig bild! Och ni ser så moderna ut för nu är det mode igen:)

Anonym sa...

Pappa vid 23? Det får mig att undra om vi blev vuxna fortare förr. Nu tycker jag 23-åriga killar mest åker omkring på skateboards, bor hemma och är inne på sitt fjärde sabbatsår mellan skolan och arbetslivet. Men det kanske bara är i Australien.

Bloggblad sa...

ab: Vad glad jag blir - trots rynkor och häng... :)

Annika: Det var ju faktiskt modernt med brunt och orange... men ha den som kjol... det har jag inte tänkt på. Dottern hann få en liten gul gullig poncho till sin första sommar, innan det blev omodernt igen.

Lindalotta: Jag satte upp kortet på min anslagstavla när det ramlade fram ur ett gammalt album, just för att vi ser så kära ut... tror inte att vi ser ut så nu.

Monica: Hm... det är väl bara skjortsnibbarna som ser åldrade ut...

Matilda: Nej, det är nog så. Ungdomar kan och vet mer om vissa saker - men jag tror att vi var mer självständiga överlag och tog vuxenansvar tidigare. Jag kände ingen som bodde hemma hos föräldrarna då - men nu vet jag många i den åldern som gör det.

Fast skulle mina barn fått barn så tidigt, hade jag nog tyckt att det var alldeles för tidigt - liksom våra föräldrar tyckte om oss.

Elisabet. sa...

1976 ... då väntade jag mitt andra barn och hade också bruna kläder och vi hade t.om bruna väggar i vardagsrummet ..-)

Jag har en poncho i grått-och-svart i mer än tio år och den hänger med ännu .., blir aldrig omodern, tycks det.
Och madame .. jag har inte glömt dig.
Brevet är postat ..-)

Bloggblad sa...

Elisabet: Jaså du var klok nog att spara din poncho...

Vi hade kommunalgrå väggar - men åååå vad gärna jag ville ha mörka medaljongtapeter... minns att kollegorna satt och pratade om hur de renoverat med dessa supermoderna mönster, och var avundsjuk...
Tur att medaljongperioden var kort. Men - jag har med förvåning sett det mönstret på tv flera gånger!

Jag oroar mig icke för att du glömt mig! :)

mossfolk sa...

Tänk en sådan där i brunt och grönt har faktiskt jag fast jag inte ens var född det årtiondet. Ärvd efter mamma som stickat.
Och som jag skrattade när jag läste Matildas kommentar. Det låg faktiskt en del i det.

Bloggblad sa...

Mossfolk: De färgerna kommer säkert igen... såvida vi inte skippar färger helt och bara kör svart och grått...

Matilda har kanske sett en och annan ung person som åker till hennes land och surfar... sånt hade vi varken tid eller råd med när jag var ung. Bara korta sommarresor.
Fast au pair var ju vanligt för tjejer förstås. Jag jobbade i Tyskland ett par somrar, det var inte alls så vanligt i början av 70-talet som det är nu när var och varannan gör det.

Tankevågor sa...

Vilken härlig nostalgibild! Den där ponchon skulle vara modern nu igen.

Klimakteriehäxan sa...

Det är underbart: allt gammalt kommer igen. Men de där kragsnibbarna, de gillade jag aldrig. Och jag har nån sån där poncho kvar nånstans i nån gömma... såvitt inte den är uppäten av nån...

Bloggblad sa...

Londongirl: Att den råkade bli sepiabrun gjorde den ett par tiotal år äldre... Men även om jag hade ponchon kvar skulle jag inte använda den. Skulle känna mig som en gammal hippie...

K-häxan: Gjorde du inte? Jag tyckte det var ursnyggt - då. Hade en rosa blus med långa ärmar under en svart skjortklänning med korta... och så långa snibbar... Kände mig vrålsnygg.

Det verkar vara många som har gamla ponchos kvar i gömmorna...

Anonym sa...

ah, vilket härligt foto!
Jag såg en gång ett jättefint svartvitt foto med mamma (smal) bredvid pappa, men när hon fick syn på det rev hon sönder det... (jag tror hon kände sig frustrerad över sin övervikt bl.a.)

jag ska leta rätt på gamla foto'n nästa gång hemma och göra kopior...