Statcounter

fredag, februari 27, 2009

Roliga svar

Jag har skrattat gott åt en del roliga förslag till det nya jag lärt mig! Mest skrattade jag åt ullisens kreativa insats...

Vilken tur att jag kunde ta kompledigt idag - klockan två ska jag på begravning, en sån som inte skulle ha behövts... som är helt fel. Det går åt hela förmiddagen till laddning, och till att öva på den tyska översättningen av begravningstalet, många sch, ch och ts som helst ska hamna på rätt ställe. Nervös är jag inte, känner det tvärtom hedrande att de bett mig, och jag hoppas att min anspänning inför det hela gör att jag inte börjar tänka på vad det handlar om, inte tänker på mina elever som inte har någon far längre, så att jag börjar gråta och inte kan prata.... Jag hade hellre varit med och tolkat på hans 40-årsfest nästa år...

Så tungt... så jag väntar med att förklara gårdagens inlägg tills det här är gjort. Kan tillägga att jag slapp slita med översättningen själv, en performansanalys av det här talet hade visat stor komplexitet... vilket jag inte besitter vad gäller tyska. Däremot har jag hjälpt till med att fila på den svenska översättningen av ett tyskt tal. När prästen skriver krångligt och för mycket till församlingsbladet, har jag hans mandat att redigera, förenkla och snygga till, men det vågade jag inte göra här...

11 kommentarer:

Lena sa...

Jag förstår anspänningen , det är ju ett viktigt uppdrag du har just idag. Jag tänker på dig.

Bodil sa...

Har just läst ditt tidigare inlägg om performansanalys, och kom då på att det har jag läst tidigare. Det är ett mycket bra verktyg om man undervisar i Sva.
Jag gillar också ullisens förslag ;)

Det är roligt att läsa dina inlägg, känner igen mig i en del av skolans värld =)

Hoppas att begravning och tal gick bra, det är alltid tungt med sådana bitar. Tänker på dig.

Eleonora sa...

Ja kära du - dina dagar är verkligen skiftande. Intressanta, utvecklande och givande dagar du har med både glädje och sorg.

Hoppas din helg blir bra. Kram

Vonkis sa...

Mamma skulle tala när en som stod henne nära plötsligt gått bort och skulle begravas. Hon trodde inte hon skulle klara det men just anspänningen gjorde att hon på något vis stod som i en bubbla och klarade av talet. Efteråt hade hon ingen aning hur det gått till.

Tänker på dig.

Musikanta sa...

Det är skillnad på begravningar...

Min lilla tant, vars begravning jag spelade på idag, skulle ha fyllt 100 år i april!

Men hon fick ett stort och vackert hjärta av rosor på kistan i alla fall...

Det gick väl bra med talet, antar jag.

Ingela sa...

Det blir begravning här också framöver. Min allra bästa granne och goda vän dog hastigt i natt. Det är sorgligt hos oss i dag.

ullrika sa...

Det är väl alldeles okej att gråta på en begravning så om det skulle ha blivit så att du gjorde det under ditt tal kan jag verkligen inte tänka mig att någon skulle bli upprörd över det.

Tänker på dig massor! - och det var roligt att du (och nån mer) uppskattade min totalt genomallvarliga kommentar till förra inlägget,

krams!

Tankevågor sa...

Det är tungt när det någon går bort alldeles för tidigt i livet...
Du har en viktig uppgift och jag är säker på att du gör allt på bästa sätt.
Kram

Bloggblad sa...

Panter: Tack, det hjälpte förmodligen, för det gick bra.

Bobo: Välkommen hit! Jag tänkte väl att det skulle vara nån som redan är insatt, det är väl inte alldeles nytt. Och – ja, det gick bra.

Eleonora: Tack, jag hoppas också att det blir lite mindre turbulens ett tag framöver.

Vonkis: Tack för omtanken, visst är det så att man kan mer än man tror.

Musikanta: Ett av mina första inlägg handlade om din lilla mammas begravning som var mycket annorlunda…

Ingela: Så tråkigt! Det är så nära mellan liv och död ibland.

Ullisen: Jodå, jag tror inte nån mer än jag skulle reagera, det är väl som när man får torrhosta medan man pratar, mer besvärande för en själv än för dem som lyssnar…
Genomallvarlig… hur rolig är du då inte när du skojar?

Bloggblad sa...

londongirl: Ja, det är tungt. Som vuxen ser man ju ett lite större perspektiv på det där med att pappa väljer att lämna sin familj... Helst skulle jag vilja skrika... Hans chef sa faktiskt att hon blev arg på honom som lämnade dem, han var så omtyckt av alla. Mängder av patienter var med på begravningen också.

ullrika sa...

haha! här ett bevis på att den ironiska generationen är icke åldersbestämd!