Det här var nog det maffigaste jag varit med om. Bilden är från slutscenen där hela ensemblen sjunger den sång som jag skrev för drygt 10 år sen. Så pampigt och fint. Att jag blev inspirerad av stjärnhimlen medan jag gick ut till komposten, behöver jag ju inte säga nåt om. Fyrstämmigt med stor orkester, jag klarade det utan näsduk, men det var knappt.
Hela det musikaliska äventyret blev mycket lyckat. Trots att jag jobbat nära projektet i ett års tid och kan både sånger och berättartexter fram- och baklänges, har jag inte sett några repetitioner och bara hört om del dans och bilder som bakgrund till mina berättartexter. Faktiskt hade jag inte kunnat drömma om att det skulle bli så himla fint. Och - det bästa: jag ska uppleva det två gånger till! Härligt.
17 kommentarer:
Om du var närmare (eller jag var närmare dig) så skulle jag krama om dig och säga att du är bäst. Jag blir alldeles gladvarm inombords när jag läser om det. Helt fantastiskt!
Vad kul, grattis!
Men ååå vad härligt! Vilken fantastisk känsla det måste vara! Jag ryser lite här framför datorn. Jättestort grattis!
Ja, stort grattis härifrån också - till dig och alla dom övriga -!
Jag är jätteglad för din skull! Äntligen en succé. Få se vad kollegorna säger på måndag ;-)
Alla: Tack snälla!
Musikanta: De vet inte särskilt mycket om det här, så de säger nog inget. Jag har försökt ligga lågt.
Vilken känsla att få uppleva det sådär -den allra bästa lönen för mödan. Grattis, vad roligt!
GRATTISKRAM!
Kulsprutan
Stort grattis till dig och alla inblandade!
Men så underbart det måste ha varit! Jag har alltid undrat hur det känns att lyssna till något man själv är upphovskvinna till. Att höra det man suttit och filat på långa stunder. Hur känns det egentligen?
Stor varm grattiskram till dig!!
Stort grattis!
Wow! Grattis!!! Vad roligt att det blev så fint! Hoppas det hamnar några klipp på You Tube som du kan tipsa om!
TACK alla goa bloggarvänner! Nu är sista föreställningen slut och jag är så glad och nöjd. Faktiskt lika glad åt allting, känns som att vara en del i en fin helhet. Jag blev lika tårögd av dansen som av sångerna och musiken.
Ruta ett: Det känns ganska otroligt. Andlöst på nåt sätt... ofattbart och roligt roligt roligt.
Marianne: Det finns redan ett par - fast de sångerna är förinspelade. Jag ska se om jag kan lägga in finalsången på min MySpace-sida, men det blir inte i kväll. Jag ska strax stänga både datorn och ögonen.
Så stort det måste ha känts. Varmt grattis till dig för storartat arbete!
Det är nästan så att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva... orden tryter när jag ska försöka beskriva både glädjen och värmen jag känner när jag läser ditt inlägg!
För jag kan nästan känna din glädje och stolthet över att höra dem sjunga det du skrivit. Åh, vad roligt för dig.. !!
Delad glädje är dubbel glädje.. så tack snälla för att jag fick dela den här stunden med dig! Jag gläds verkligen verkligen med dig..
Varm kram..
Eva: Tack - jag tror nog att det var det maffigaste i den vägen som jag upplevt.
Elisabeth: Stort tack! Tänk om du hade kunnat vara där! Det hade varit jättekul. Att höra nånting framföras är ju målet med mitt skrivande - men faktiskt är vägen dit väldigt rolig också!
Skicka en kommentar