Elisabet i gula huset i Halland hakade på mitt förra inlägg om konstig konst, och visade några skulpturer som var kul att se. Eftersom jag ondgjorde mig över konst som jag inte förstår, kan jag visa två som jag tror mig ha förstått - om det är rätt vet jag inte, men när det gäller offentlig konst är väl tolkningen fri? Jag stod länge och tittade på båda och de väckte många tankar och funderingar. Jag har varken namn på konstnärerna eller på verken. Den översta hajade jag till inför och trodde i ett par sekunder att det var en levande kvinna som stod och tittade mot altaret bakom högaltaret i Uppsala domkyrka.
Den här hajade jag också till vid när jag var i Linköpings domkyrka för ett par veckor sedan. Den såg också levande ut i halvmörkret, men eftersom jag sekunderna före såg en diakon passera där i maklig takt, insåg jag blixtsnabbt att det var en skulptur. Även här kändes det som att tjuvtitta på en annan människas liv.
Och nu hoppas jag kunna göra skön konst av 11 lediga dagar som ligger framför mig. Ska väl inte vara så svårt? Titta på molnen från soffan... titta på dammtussar ur dammsugarperspektiv... promenera och sova. Fika med två olika kompisar ska jag göra - på lokal! Det ska också bli trevligt. Fler nöjen än så har jag inte att erbjuda mig, men jag är så nöjd så!
13 kommentarer:
Ja, men det är ju hur intressant som helst med konst som får en att tänka till lite. Fundera. Och för mig: även sånt med lite humor i.
Ja, sån konst gillar jag! Det förhöjer. Men det där att konstnärerna säger sig vara nöjda när deras verk t.o.m. väcker avsky, att folk alls har blivit påverkade, det har jag svårt att förstå.
Spännande ämne och jag undrar ofta vad det kan vara av dagens konst (litteratur, musik, målningar, skulpturer) som vi tar avstånd från, men som framtiden kommer att hylla. Som Stravinsky, som Flaubert, som, som... Sigrid Hjertén "Det finns vid Gud intet af konst i hennes idiotiska kråkspråk. Låt mig slå fast att hennes försök äro humbug". (Albert Engströms 1918)
Har just läst ut en Dandy av Guillot där han berättar om hur nedsablade de franska impressionisternas första utställning blev i London. En massa tavlor av van Gogh eldades t.o.m. upp eftersom de ansågs som skräp. (Påhitt av G. förstås men det kunde ju varit sant.)Att en massa komockor på golvet i en utställningshall kan vara konst har jag däremot svårt att förstå.
Karin: Så långt har jag inte ens tänkt, jag är ju inte precis konstintresserad. Men när du säger det, så inser jag att det är intressant!
Musikanta: Det är mycket mer än så som jag inte förstår... men det är samtidigt roligt att ha en del att utforska framöver.
Det här kändes annorlunda och värt att försöka tolka. Var och en på sitt eget sätt såklart.
Med elva "lediga" dagar hoppas jag du har litet tid över för både blogg och mails förutom att nöta på soffan, såklart.
Kulsprutan
K-sprutan: Kvinnan har ett så öppet ansikte att det är lätt att lägga in sina egna känslor där.
Den liggande kändes nästan ofint att stå och stirra på.
Jodå, jag hoppas att jag ska få lite fritid också! Och mail har nyss gått iväg.
Maria har jag vetat om i flera år och nu äntligen för några veckor sen kom jag dit och fick "träffa" henne.
En längtan kom i hamn. Men jag vill träffa henne fler gånger.
Cecilia: Jag hoppade nästan till när jag såg att hon inte mötte min blick när jag tittade, så där som ensamma människor som möts hastigt tittar till på varandra. Visste inte om henne.
Hälsa från mig när du träffar henne igen!
Så rätt du har i detta inlägg. Jag själv har kommit till den slutsatsen att om jag inte förstår, så bryr jag mig inte om att ens försöka förstå. Det finns så mycket annat i livet att ge tankar åt. Just nu lyssnar jag mycket till Vivaldi!
Tack för din rara hälsning.
Jag är inte heller så ofta på min blogg nu för tiden. Har fortfarande svårt få in bilder och det är ju ofta just bilderna som är roliga att visa, så därför .....
Ha det gott och njut av dina lediga dagar. Kram kram
Idag på tv4:s morgonprogram hade de en kille på 13 år som hade gjort ett projekt i skolan. Han hade gjort en docka som såg ut som en tiggare eller utslagen och som han placerade i Göteborg nånstans.
Sen filmade han hur folk reagerade på det.
Det hade visst varit väldigt uppmärksammat och man visste inte vem som stod bakom dockan, förrän nu när han trädde fram.
Eleonora: jag har inte svårt att fixa in bilder, men vissa kan ta upp till en hel dag att få in.
Vissa saker fattar jag inte, som den där jätte-pinoccoin (eller hur det stavas) utanför en stad som inte har nån enda anknytning till Pinoccio... Men kanske ger det somliga något att bara reta upp folk?
Cecilia N: Kan ju kännas urläskigt om man verkligen tror att det är en människa som ligger... och den som "offrar" sig som samarit kanske blir arg över att hen är lurad? Men jag kan förstå att det är intressant att göra ett sånt experiment. Vet inte hur jag skulle reagera...
Skicka en kommentar