Statcounter

tisdag, november 12, 2013

Alla goda ting är tre...

I dag har jag blivit riktigt glad tre gånger. Lite småglad och tacksam för allt som inte är självklart brukar jag vara,  ja, ni vet, hälsa, mat, tyfonfritt och allt det. Men så där glad att jag börjar tycka att solen skiner mitt i tunga regnmoln, och att jag går och småler lite för mig själv, det händer inte varje dag. Men idag så...

Första gladet var hos tandläkaren. Han behöver inte jobba sig trött i min mun - och vi kan träffas i kören i stället för på hans klinik. Skönt. Blir billigare så.

Andra gladet... nej, det sparar jag lite på. Det tredje gladet fick jag via mail nyss när jag kom hem. En av texterna som jag slitit med i helgen, och berättade om i förra inlägget, blev godkänt rakt av. Skönt. Den var det bråttom med. Haydns stycke måste jag fila på lite till, jag är inte riktigt nöjd än. Jag är väldigt kritisk, för jag vet att redaktören är stenhård, inte en stavelse slinker igenom utan att bli hårt granskad. Inga silkesvantar där, inte!

Nu det som gjorde mig så där superduperglad: Jag satt i personalrummet och åt min medhavda matsäck med talfröken, då kom tre ungdomar och slog sig ner, presenterade sig som skådespelare på Ung Scen Öst, och berättade att de ska spela en pjäs om att vara flykting. Då berättade jag förstås att jag har undervisat många flyktingar genom åren och vi pratade lite allmänt om vikten av hemspråk och sånt. Killen hade sitt ursprung i Iran, och jag sa att jag skrivit en bok där bl.a. två flickor från Iran berättar sin story.
- ÄR DET DU?!?!?!? sa de med en mun.

Och det var det ju... Det är 10 år sen boken "Före Sverige" kom ut, och senaste åren har det varit helt tyst omkring den. En bok har inte så lång livstid numera. De här ungdomarna hade googlat på ungdomars flykt till Sverige och hittat min bok på bibblan. De hade läst den, ett kapitel varje morgon medan de arbetade med pjäsen, för att komma i rätt stämning och för att komma under skinnet på flyktingbarn och veta hur de tänkte om Sverige och om att lämna hemlandet. De blev eld och lågor och frågade en massa om hur boken kom till. Och jag blev förstås jätteglad över att den varit till glädje och nytta för dem.

Isaberg förlag. Teckningen på framsidan föreställer konturerna av huvudpersonerna. Den är gjord av min kollega Agneta Fernold, som tyvärr gick bort för åtta år sedan.

16 kommentarer:

Mirren sa...

Vilken bra dag du har haft! Episoden med ungdomarna från Ung Scen Öst är ju fantastiskt rolig- tänk att ha betytt så mycket utan att ens känna till detta. Lite nyfiken vad den andra roligheten var för något :-).

Bloggblad sa...

Mitten: det var just det som var nummer två. De andra två inramade liksom ...

Cicki sa...

Verkligen en gladdag hela dagen. Grattis.

cruella sa...

Vad härligt! Sådan glädje varar. Och ringar på vattnet, tänk vad många som får se och påverkas av och identifiera sig med deras pjäs som säkert blir jättefin:)

Annika sa...

DET var verkligen HÄRLIGT!!!
Jag förstår att det gjorde hela din dag!!
Vilket sammanträffande!
Förstår att solen lyser genom gråa moln idag :-)

Bloggblad sa...

Cicki: Tack, det känns fortfarande bra, faktiskt! Och idag har solen lyst på riktigt dessutom

Cruella: Jag ska förstås försöka att se pjäsen, kanske kan åka med nån av klasserna. Jag har googlat om den, och den är för ganska små barn. Men visst är det varmt i hjärtat att de har blivit inspirerade av mina "gamla" elever som har berättat ur hjärtat!

Annika: Det var så oväntat - och härligt att bli så där glatt överraskad. En av dem tog fram kameran och fotade för att skicka till regissören... sånt som jag inte är van vid, precis.
I dag när jag gick en PW utmed den torrlagda kanalen i solsken, tänkte jag på dig och dina fina bilder från träd som speglar sig - kan lova att inget speglade sig i kanalbottens lera... men det var fint ändå.

Ökenråttan sa...

Haydn - vår husgud just nu. Man blir så glad av hans musik och det behövs så här års i mörkret. Ser fram mot att få höra din text till denne sagolike kompositörs toner.

Bloggblad sa...

Ökenråttan: Åh, vad roligt att höra av dig! Jag mailade för ett par veckor sen - undrade om ni stuckit iväg igen.

Ja du, måtte jag göra Haydn rättvisa... det är ett så vackert stycke, och jag har förhållningsorder om innehållet, då är det svårare att välja ord än om jag kan lyssna in mig och hitta nåt vackert.

Klimakteriehäxan sa...

Men så kul! Den här boken har jag missat! Härligt att få kvitto på att nåt gått hem - det gör nog texten till Haydn också ska du se!

Bloggblad sa...

K-häxan: vi lärde nog känna varandra när bok nr två på samma förlag var klar. Den här kom ett par år tidigare. Det kändes så gott att den inte är helt bortglömd.
I dag är jag ledig, så jag ska strax ta itu med Haydn. Ska bara röja i köket och sen gå en långpromenad innan jag kopplar på hjärnan. Lite synd att jag är låst vid en text det måste bygga på, jag hade hellre svävat iväg i egna påhitt.

Anonym sa...

Vilken kul överraskning - för både dig och ungdomarna! Den boken skulle jag gärna läsa...förstår du piken? ;)

Haydntexten kommer att bli bra - I feel it in my bones. Lycka till!

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Kulsprutan: Jag hoppas att dina knotor känner rätt! Första versionen är skickad till min teologiska granskare.

Jaså, har du inte fått den boken? Det trodde jag. Men visst förstår jag piken... och packar ner den till nästa besök!

Eleonora sa...

O så mycket goda nyheter och oh så mycket roligt att läsa.

Först - grattis till att du fortsättningsvis bara behöver sjunga tillsammans med din tandfe.

Grattis till att texten blev antagen - som du säger - rakt av. Du har verkligen rutin !!

Inte visste jag att du skrivit en bok! Så grattis till det författandet också. Och vilket underbart sätt du fick gensvar på den, genom det fina ungdomarna som du träffade. Vad dom måste ha blivit överlyckliga att få träffa dig - du som dessutom är så väl insatt i deras tillvaro som invandrare.

Tack för din hälsning hos mig. Jag köpte en matta och den ska jag visa på min blogg så snart jag har fått hjälp att bära hem den.

Trevlig helg och stor kram

Bloggblad sa...

Eleonora: Tack för dina glada kommentarer!
Jag har faktiskt skrivit två böcker, men numera har böcker så kort livslängd att de snabbt blir bortglömda. Det andra är en flickbok - nästan kontroversiellt när de flesta böcker ska handla om pojkar, för att locka pojkar att läsa. Men det finns pojkar i den, ändå är det en stark tjej som bär upp handlingen.

Det var skönt att få en text klar, men du ska tro att jag sliter med den andra... det är mycket svårare när jag har strama regler att följa.

Här skulle vi också behöva en ny matta i vardagsrummet, det syns spår efter en massa ätande framför teven... fast bara i dagsljus...

Musikanta sa...

Jag har jättejobbigt att komma in på nätet överhuvudtaget, därför har jag inte kommenterat på länge. Måste verkligen ha varit en mycket glad överraskning att din bok har betytt så mycket att den t.o.m gett inspiration till en teaterpjäs.Haydn är väl klar vid det här laget, eller?

Bloggblad sa...

Musikanta: Mitt tredje förslag till Haydn skickade jag in i fredags förmiddag, men jag har inte fått svar på om det är godkänt. Men det var skönt att få en ledig helg, för jag ändrar inget förrän jag vet.