Förr hade jag alltid något i gång i symaskinen, jag sydde jämt. Både till mig och barnen. Inte till maken. Jo, när han var ny som fästman sydde jag ett par vinröda manchesterbyxor som var modernt då, men herrkläder är inte så kul.
När jag började skriva för ca 20 år sedan, la jag undan alla sysaker. Symaskinen har förstås kommit fram ibland, jag har smugit med några mindre grejer som kuddar och någon tunika.
Så vaknade lusten plötsligt till liv förra veckan och jag rotade fram mina gamla sparade jeansbitar. Ja, inte mina, för jag köper mest stretch och det är bättre med riktigt denimtyg. Först gjorde jag en liten prototyp som jag visade häromdagen, men jag blev inte helt nöjd, så jag gav det hela en chans till.
Många har redan frågat om jag syr på beställning. Svar: nej. Men jag delar gärna med mig av idén och måtten. Själv har jag snott måtten från den souvenirväska jag köpte på Hötorget, piffig men väldigt svart och väldigt turistig med SWEDEN SWEDEN SWEDEN i alla färger.
Den som inte är van att sy, ska nog hellre pröva med en enklare modell, typ kasse. Spetsiga hörn och dragkedjeflärpar hör inte till baskunskaperna.
Tack vare kartongplattan i botten står väskan snällt. Perfekt storlek för det jag behöver och den går att hänga på axeln vid behov.
Färdig. Det gick inte att sy fast "flärpen" med fodret i maskin, den klarar inte så tjocka lager, trots fingerborg och vaxad tråd gick det (inte så) lätt för hand heller, men det var skönt på altanen så jag härdade ut. Allt annat klarade maskinen att tugga sig igenom.
Här är måtten. Utan sömsmån. Klicka upp bilden så syns de bättre.
Sådärja! Dragkedjan är på och jag är hur stolt som helst. Den här har inte råkat ut för genvägar som den första modellen till höger nedan. Fast den har fungerat hela helgen. Dottern ärver den meddetsamma, hon har meddelat att hon är spekulant. Äpplet? Jo, det har svärmor knypplat. Hon var från Vadstena och där knypplade alla flickor - men alla blev inte knyppellärare som hon. Hon hittade på rätt många små modeller som vi har ärvt. Jag har några knypplade bokblad, men det tyckte jag blev lite för mycket. Dessutom hängde det här på min anslagstavla, så jag slapp rota i skåpen.
Den första är nog lite tuffare, men jag är ju tant och inte så tuff... dessutom kommer den nya nog att bli skrynklig och tilltufsad ganska snart.
10 kommentarer:
Så alldeles fantastiskt, Marianne!! Jag är jätteimponerad över detta. Själv kan jag också sy, sydde alla barnens kläder när de var små och mycket av mina egna kläder också. Men det var längesen och jag har inte haft symaskin på trettio år. Du inspirerar verkligen till att köpa en ny och se om de gamla takterna sitter i!!
Otroligt vilka gåvor du har!
Nog sydde jag kläder till barnen .., jag hade t.om litet a i slöjd, vilket jag än idag inte begriper hur det gick till .., men den där sömnaden .,. nej, den har fallit i glömska! Djupt imponerad är jag. Och vilken pedagog, men det borde du väl vara ,-)
Monet: Tack! Jag är ganska impad av att det faktiskt fungerade. Ibland tänker jag ut grejer som sen inte alls blir vad jag hade tänkt, men båda de här blev bättre än jag vågade hoppas. Den nya med äpplet är invigd idag - den skötte sig fint!
Jag skulle gärna vilja ha en overlock-maskin, det har jag alltid velat, men det är en stor investering och kanske tappar jag lusten lika fort som den kom. Jag väljer alltså såna material som är lätt att sy med min 30 år gamla maskin. Den fungerar utmärkt fortfarande och kan det mesta.
Elisabet: Tack, men jag tror att det är samma kreativitet som spökar. Jag var urdålig i slöjden i skolan, mamma gjorde färdigt det mesta. Men när jag började fackskolan fick jag välja på slöjd och matte. Då blev det (ihop med vanliga slöjden) väldigt många timmar per vecka, så då lärde jag mig väldigt mycket.
40 år som lärare (fast inte i slöjd) har satt sina spår. Kunde ju ha varit ännu mer utförligt, men kanske är det ändå ingen som vill ha mönstret - jobba i onödan är inte min grej. :) Du kan ju fråga pv vad han tycker om mitt val... En kompis som är mattelärare sa att jag inte alls hade valt bort matten, för att klippa och konstruera och sy, det är matte i praktiken.
Vad du kan!
Otroligt fina väskor och bra beskrivning, skulle vilja sy men det finns så mycket annat jobb i trädgårdslandet bl a.
Kram
Lena
Lena: Jag mailade nyss, innan jag såg att du skrivit här.
Du kan ju också - fast annat! Jag tror att jag har kvar den vävda gula väskan jag fick av dig för mer än 35 år sen! (Det vet jag, för jag minns att den följde med från Finspång till Klinga.) Den använde jag flitigt i många år, men den blev inte sliten för det.
Aaah - jag minns att min lille morfar hade (skräddarsydda) byxor (han var en riktig snobb) med precis sånt där tyg i fickorna.
Själv är jag usel på att sy, jag har för bråttom och är för slarvig, det ena en följd av det andra. Eller tvärtom ... Dock sydde jag byxor till vår lilla dotter, av ett par gamla Lee-jeans. Byxan knäpptes på axlarna och mitt på magen sydde jag fast den ena bakfickan. Den var precis lagom i storlek. Dottern var väl så där 10 månader, kanske. Hon hade nyss lärt sej gå.
Ökenråttan: Vad roligt att du har sett ficktyget IRL! Jag minns det också. Skönt att inte sånt tyg ligger och sliter ut sig själv, ylletyg kan ju lätt ätas upp av tiden eller malar.
När du skriver om dotterns omsydda jeans, ser jag vår förstfödda... som försöker stå lull utan att riktigt lyckas, i just ett par såna. Jag har en bild någonstans... var? Då trodde man nästan att de skulle vara så där små och ljuvliga väldigt länge - i varje fall jag anade inte hur fort tiden skulle gå.
Fina väskor! Det är alltid härligt att ha gjort något med egna händer, särskilt om resultatet blir som nu: lyckat.
K-häxan: Jag har fått blodad tand ... vilket jag ju inte hade fått om det inte blivit bra. Träffade en väninna som fått en annan hemsydd väskmodell av en bekant - blev sugen att testa den modellen också. Omgjord efter eget huvud och egna tyger.
Hej!
Så roligt att du fortfarande bloggar! Att sy väskor är verkligen en kul sysselsättning. Det går inte åt så mycket tyg, det tar lagom lång tid och de bli så härligt personliga. Jag skall nog också sparka igång min maskin....
Skicka en kommentar