tisdag, april 25, 2017

Stockholmshelg

Så här glad och förväntansfull såg jag ut när jag råkade bränna av en selfie på bussen upp mot Stockholm i fredags förmiddag.

Jag hann med en rejäl promenad på bortåt en mil (stegräknaren gick varm!) och såg brudklänningar på slottet, blommande körsbärsträd, Gamla stan (som jag sett ett otal gånger utan att tröttna) och en högintressant skoaffär där det ovanligt nog fanns ett par i min storlek - kände mig lite som Askungen när båda passade. Med nya skorna i ryggsäcken såg jag mig på slottet. Ingen prins fanns att skåda...
Och bara för att inte bli så tråkigt strukturerad, så kommer här en bild av mig och mitt trevliga sällskap på söndagen efter avslutad årsmötesträff med Sveriges läromedelsförfattare. "Ökenråttan" Lena, som kan sin stad, guidade Eva och mig till små fina butiker på Söder. En ljuvligt vårlik dag utan stress, det märktes knappt att vi släpade runt varsin dragväska. Både trevligt och givande. Ja, utom för plånboken då, förstås...
Utsikten från mitt hotellrum fascinerade mig alla tider på dygnet. På sjätte våningen hördes inte ett enda dugg från vägen, och inte från något annat håll heller. Det var knäpp tyst.
Det stora konferensrummet möblerades om till kvällens middag. Och efter maten underhöll Marika Carlsson som fick slita hårt med ganska trögroade läromedelsförfattare. Fast det berodde inte bara på tröghet, det var så ljuddämpat i lokalen att hon säkert inte hörde att vi skrattade. När publiken sitter glest blir det faktiskt automatiskt lite mer dämpat med skratt än om det är trångt. Dessutom var vi betydligt nyktrare än den publik hon möter mest. (Vi fick några kängor om det...)
 Och så två utsiktsbilder till...fast från matsalen lite längre ner i huset.
 Framåt kvällen speglades ljuset från lokalen i fönstren. Snygg effekt!
Så mycket har jag sällan hunnit med på tre dagar. På fredagskvällen hann jag åka till Hägersten och hälsa på min bästis från de tidiga tonåren. Så härligt att vi hittat tillbaka till varandra för andra gången, trots namnbyten och flyttar. Tack för det Facebook!

Jag har inte skrivit något mer läromedel sedan det senaste kom för drygt 10 år sen, men får vara med ändå. Som väl är. Det mest givande är att träffa så många trevliga människor - mycket branschprat blir det om arvoden, upphovsrätt, förlagskontakter och avtal, och alltid lär jag mig något nytt.

onsdag, april 12, 2017

Skulle jag bli en torpare?

Jag hade tänkt blogga lite om familjens nya (fast urgamla) skötebarn redan förra veckan, men kom helt av mig efter fredagens händelser i Stockholm och blev sittande vid teven. På väg hem från en glad och trevlig fikastund efter mitt uppträdande med mormors mormor hörde jag vad som skett via radion. Vips var den nöjda glada känslan borta.

Livet och vardagen kan ju inte avstanna helt, så här kommer ett inlägg om en fridfull plats som maken och jag förälskat oss i . Han är uppvuxen i storstogen, eller i alla fall ett stenkast därifrån, men han har aldrig längtat efter stuga. Bara efter båtliv (somrarna tillbringade han på en ö längst ut i havsbandet). Jag som är uppvuxen i asfaltdjungeln har nöjt mig med skogspromenader och har inte heller längtat efter stuga. Men... så föll vi pladask. Det som fick oss att ens åka och titta, var att det ingick båtplats; vi skulle komma lite längre ut i skärgården direkt och slippa den långa transportsträckan genom Slätbaken. Och framför allt: hyran skulle inte skilja sig så värst från förra båtplatsen utan stuga.
Det är redan en del borttaget av all sly - och mer ska bort... Lite utsikt och luft runt stugan ska vi ha. Det här togs vid första titten i höstas.
Stugan ligger en kilometer från bryggan där båten ska ligga, och alldeles ensam i skogen. Ingen el, inget vatten, men frisk luft (mycket skägglav på träden) och en härlig fors 200 meter från huset. Inuti var det redan fräscht (efter många timmars städande, skrubbande och spindelvävstorkande) inget behöver åtgärdas mer än två lister som mössen gnagt sig in igenom (redan klart). Men det ingår att vi (läs: maken) målar om på utsidan och byter en och annan trasig bräda.

Det har stått tomt i flera år, men nu har det alltså fått liv igen. Några möbler och gardiner är på plats. I morgon kommer det dit lite mer. Huset tillhör kyrkan (stiftet), alltså kommer vi inte att ha någon som hänger över axeln eller smyger runt och kollar ideligen (som vi var med om för 30 år sen när vi hyrde stuga privat ett par somrar) utan vi har fått förtroendet att vårda detta kulturarv på bästa sätt, och så händig som en av oss är, blir det inte svårt. Maken har letat i gamla skrifter och hittat uppgifter om att torpet fanns redan på 1600-talet. Det är omöjligt att inte filosofera över hur mycket som hänt under de låga väggarna - och bakom de höga trösklarna. Sonen kan tyvärr inte stå rak mer än på ett par ställen, men han får väl slänga sig i soffan när han kommer. Utomhus är det högt i tak!
Min farmors gungstol passar perfekt här. Men de somriga gardinerna är nysydda för ändamålet. Brassestolen ska förstås inte stå vid fönstret...
I köket stod en rätt nymålad soffa (genom grannen vet vi att den ställdes dit och målades på 80-talet). Min mormor sov i en sån i många år. Jag tänkte först att det skulle vara som att ligga i en kista och sova, inte fattade jag att den gick att dra ut, det såg jag först när jag skurade den. Madrassen vi provade med blir perfekt, och jag kan mycket väl tänka mig att krypa ner där. Alla råttlortar och fluglik är bortskurade. Nu låter det kanske som om jag är den händige av oss. Med gardin- och kuddsömnad så är jag det, men såg, hammare, borr och röjmaskin är det maken som mer än gärna svingar. Den som ser sladden på golvet förstår kanske att jag har dammsugit med båtdammsugaren på ett bilbatteri...
Matbordet vid fönstret kommer från min mormor. Det är värt ett eget inlägg där jag högtidligen ska ge det upprättelse! Det kommer!  
Jag gissar att det mest blir dagsutflykter till stugan, det tar bara 20 min dit med bil, men jag är lite sugen på att tillbringa ljusa sommarnätter där - liksom stjärnklara augustinätter... Våra sju båtsomrar har varit väldigt väder- och vindberoende, men nu behöver vi inte gå här hemma i villan och vänta på båtväder. Nu blir det lättare med korta båtutflykter när solen tittar fram.

Det blir förmodligen en del stugrelaterade blogginlägg framöver. Med bilder från när vi (nåja, jag dokumenterar) riktar upp dasset, letar fram grillplatsen under mosslagret och bygger ihop en liten diskbänk etc.