BLOGGBLAD

Om kroppen själv får bestämma...

2009-11-05T12:27:00.004+01:00

...vilket jag brukar låta den få göra på torsdagar, så sover den till en långt över 10... Klockradion går på vid 9, men tugget där är otroligt sövande. Förr fick det mig att bli irriterad och gå upp och stänga av - och sen var jag ju uppe... men numera söver det mig. Mobilen börjar ringa vid 9.30, men handen hittar till snoozeknappen i sömnen. Gång på gång...

Hade inte tänkt göra ett endaste dugg idag, mer än att gå till tryckeriet och vara med vid sättningen av församlingsbladet... men då är det inte jag som jobbar, sitter bara med glada tillrop och idéer som tryckaren får fixa. Men så ringde min textbeställare igår och hade önskemål om en ny sång... När jag får veta exakt vad det ska handla om, och hur formen ska vara, då är det enkelt. Hoppas han blir nöjd, den gick iväg för en stund sen.

Det finns inget som är så roligt som att syssla med det bästa jag vet och vara mitt i en skapandeprocess. Men - det har sitt pris: mycket annat som ligger efter... fast jag har faktiskt tagit mig an disken. När det lugnat ner sig kommer jag att ta mig an bloggläsning igen.

Jag bytte bild på dataskärmen igår - till en maskeradklar liten tjej - de leende bilderna med tandlösa luckor förvandlar Bratzprinsessan till nåt helt annat.... (Vad jag tycker om Bratzdockor är en helt annan sak) :

Tack, men nej tack.

2009-10-30T15:39:00.005+01:00

I dag såg jag i lokaltidningens horoskop att något skulle ge mig mycket energi och jag skulle få mycket gjort... men faktiskt, efter en vecka där jag slitit som ett djur med alla inkommande notiser till församlingsbladet, några hastigt nedkladdade på papper, några halvfärdiga per mejl... och några som fattas (som vanligt) vill jag inte ha nån mer energi så där plötsligt... orkar inte.

På lediga stunder har jag skrivit texter till Projektet så tangenterna har blivit varma och hjärnan riktigt mjuk.... Så nej tack - jag vill bara ligga på soffan och softa i helgen. Vill inte ens bli pigg i ett huj, för då hittar jag bara på nåt mer... Ska nästan bli skönt när skolan börjar på måndag, då brukar jag unna mig att vila en stund när jag kommer hem.

Låter jag som om jag klagar? Alls icke. Jag har haft jättekul med Projektidéerna som bara väller på - men ett och annat fult ord har jag nog tänkt över dedäringa som inte fattar att deadline är deadline.
Folkparken i Norrköping - från bilparkeringen vid kyrkogården där jag har mina föräldrar.

Kanske hinner jag läsa en och annan blogg i helgen - jag måste erkänna att det går ganska snabbt att komma ifrån bloggarlivet...

Kan ju inte låta bli...

2009-10-23T12:31:00.006+02:00

... att tipsa om att vinnarpsalmen nu finns utlagd som nr 1 på min MySpacesida. Några vänliga bloggare har frågat efter den. Scrolla fram den om den inte syns direkt.

Några har trevligt nog frågat efter häftet, och det finns att köpa för det behagliga priset av 30 riksdaler.Då mailar man förlaget: order@echomusik.com Porto tillkommer förstås, men det väger inte mycket i gram (mer i innehåll....:) Den som har bra syn ser våra två gemensamma sånger + Lindas helt egna Aftonbön. I häftet finns flera kända tonsättare med, ganska häftigt (!) att Linda kom som rookie och knep tre platser av femton.

Nu ska jag genast återgå till att göra nyttiga saker... börjar med en promenad i dimman. Sen måste jag nog röja lite eftersom lilla sångfågeln och hennes mamma kommer i morgon.

I medgång och motgång...

2009-10-19T19:02:00.012+02:00

Om motgångar har jag gedigna kunskaper. Jag har bl.a. en hel pärm med alla refuseringar à la "Tack, men nej tack!" och åtskilliga sömnlösa nätter och oro och eländes elände i bagaget. Livet har på mångahanda sätt trilskats - lite mer än det som hör till - och jag har tränat hårt och länge på att skaka av mig, ta nya tag... lägga bakom mig... och alla andra floskler som finns för ändamålet. Och faktiskt har jag blivit rätt bra på att tackla svårigheter.

Men, även om saker och ting faktiskt har gått i lås då och då, så har det inte kommit så plötsligt och så mycket på en gång som nu. Att få en bok utgiven tar ca 1½ år med många om och men på vägen, innan det är dags att våga glädjas.

Jag var faktiskt helt oförberedd på att vår sång skulle vinna, och att det skulle bli sånt ståhej. Och att det skulle vara ganska stressigt och tröttande med ståhejet. Det är oerhört roligt och jag är både glad och tacksam - speciellt tacksam - över att orden ibland trillar ner precis i rätt ordning, och att en sån naturbegåvning som Linda hittade dem för ett år sen... (klart att jag tror på en högre mening med att hon hittade min blogg just när jag behövde en tonsättare) och att ungdomskörerna som varit slutjury hade fastnat just för den här sången. Den andra som kom med trodde vi båda mer på... och sen fick Linda med en helt egen. Fantastiskt.

Det var så maffigt med mycket folk i domkyrkan - en gudomligt skönsjungande flickkör som sjöng de tre vinnarlåtarna, och sen efter prisutdelningen blev det konsert. Hela stiftets kyrkomusiker hade övat under sitt konvent och framförde makalöst fina sånger som avslutning... körmusik blir bättre med proffs, hur kul det än är i en kyrkokör på landet.

Maken påpekade flera gånger under nerresan att jag måste förbereda ett tacktal, men det tänkte jag inte göra. Bara säga ett enkelt tack och se glad ut, hade jag tänkt mig. Linda kom rusande med tåget och hann klä om på vårt hotellrum och sen for vi iväg tillsammans.

Och så - precis när vi var på väg in i kyrkan sa domprosten att vi måste säga nåt kort om hur sången hade kommit till... Fast det var bra att bara ha 2 minuter att fundera ut ett litet tal, ingen av oss hann bli nervös eller fila på ordvalen och jag tror vi sa bra saker.

Den här bloggaren kom fram och hälsade... och senare, på Facebook, låg ett meddelande om att en kvinna jag lärt känna via Skrivarsidan hade sin dotter med i kören som sjöng. Häftigt. Det var inte svårt att få till ett naturligt smajl.

Sedan en timme ligger det en cd med en musikal på mitt bord... och en punktad lista med handlingen. Om ett par veckor ska dessa låtar hänga ihop genom en röd berättartråd - ur min penna. Och snart ska nästa församlingsblad sättas ihop... Vilken tur att jag har en hel drös med kompledigt att ta ut, plus hela nästa vecka ledig.

Vi hörs! De roliga detaljerna med bra festtips från i fredags har kommit lite i skymundan, men de kan jag återkomma till när vardagarna blir som vanligt igen.

Och tack alla snälla goa som har skrivit, mailat eller ringt och gratulerat - stor kram. På Facebook finns fler bilder för den som är med där.

30-årsfest

2009-10-16T18:46:00.002+02:00

Min nygamla skola har 30-årsfest ikväll. Men eftersom jag har ½ minuts gångväg behöver jag inte gå förrän om 5 minuter.

Jag började jobba där första gången för 24 år sedan, och temat för kvällen är att på nåt sätt symbolisera hur länge man jobbat där, så jag plockade fram ett gammalt foto från första åren där och tänker ha den som teatermask... Killen som fixar med festen sa att vi kunde klä oss i nåt från den tiden med axelvaddar... Hehehe... de kläderna åkte ut direkt när de hade krympt...

Rätta leendet och böjen på huvudet har jag tränat på en stund nu. Men det får allt bli en tidig kväll... jag har inte packat än... Ha en skön helg, så ses vi kanske på söndag kväll.

Lyssna på Linda

2009-10-15T11:40:00.003+02:00

Jag lyckades hitta inslaget med Linda från igår... så den som är nyfiken kan få lyssna på vinnarsången och se intervjun - kort och koncist som alltid nuförtiden.

Nu ska jag ge mig ut på promenad i solskenet och andas djupt och varva ner.

Och vinnare är....

2009-10-14T14:36:00.007+02:00

Jag är helt omtumlad.

För ett par veckor sen fick jag veta att Linda och jag får med två psalmer i den nya samlingen med psalmer för unga, samt att de skulle gå vidare till en tävling om de tre bästa. (Och hemligt var det... jag har inte bloggat om det - fast svårt att inte jubla högt!)

Sen fick jag veta att jag är välkommen till Växjö på lördag eftersom vi hamnat i topp tre-gänget.

Och sen igår fick jag veta... och jag som hade varit superglad för att ens få med en liten text... och så blev det två... PLUS vinst! Hur bra kan det bli? (Den ena som kom med finns på min MySpace-sida, Livets sånger.)

"Hur känns det?" sa en som ringde igår och ville ha en bild av oss och lite info. Och plötsligt kände jag starkt med alla sportstjärnor som får frågan just när de vunnit...

Lite fel smyger sig alltid in... i en tidning står att jag är född i Jönköping - är jag inte - men farfar i Norrahammar var en fast punkt i min flyttande uppväxt. Och här står att jag kom på andra plats.... fel. Vår låt kom på första plats, så vi delar givetvis guldet....

Fick just sms från Linda - henne rycker de i som bara den med lokalteve och tidningar... skönt att bo en bit bort, men det ringer en del här också.

Uppdatering: Tack snälla för rara ord...

Kalas kalas...

2009-10-11T21:39:00.005+02:00

Det är kalas, du! sa en gammal släkting om precis allt som var bra... och idag har det verkligen varit kalasdag med körsång i kyrkan, tv-sång, födelsedagskalas och sen det telefonsamtal jag väntade på med klartecken för projektet jag mumlat lite om. Jag skrev ett par provtexter igår och visst... lite, nej mycket, pirrigt att vänta på utlåtandet även jag själv var nöjd med resultatet... men de mottogs med varm hand. YES!

Vilket alltså betyder att jag... äsch, ni fattar... nu kommer jag med mina bortförklaringar, borde inte, hinner inte... men jag kan nog inte låta bli bloggandet helt. De trevliga kontakterna är beroendeframkallande!

Några bilder från dagens partaj - herrarna var inte så pigga på att bli fotade...

Vilket paket ska vi ta först?

Även om dot'ra har vuxit till sig, så har hon samma skrattögon kvar...

Morfar ser bekymrad ut och har visst fått tårta lite överallt... men nåt parasoll fick han inte!

Inte ett dugg cool...

2009-10-11T14:01:00.004+02:00

Jag är varken cool eller blasé (som tur är) utan blir riktigt barnsligt jätteglad när nåt jag skrivit framförs i tv - och det är inte bara klirret från STIM-pengar jag hör, faktiskt! För den som klickar på länken och vill höra hela utan predikan före, går det att spola fram till 9 min 30 sek. Annars kan man höra sista versen i den här filmsnutten som är tagen från dataskärmen.

För säkerhets skull hade jag laddat dvd:n, själv var jag och sjöng med kören i vår kyrka. Men jag hade laddat fel... så nu måste jag ha koll på reprisen i morgon så jag får den inspelad och sparad.

Nu har jag faktiskt gjort undan en del av det jag hade på agendan - men om jag bara får godkänt på provbitarna, så blir det mycket jobb framöver. Dock tänker jag ha ledigt idag - det är dukat för hela familjen där nere, och snart ska maten på spisen. Maten gjorde jag igår...

Slut på tidsfristen

2009-10-07T22:45:00.008+02:00

Nu har den där veckan utan projektjobb runnit iväg... Men innan jag gnäller över tidsfrist och tidsbrist kommer det ett rungande GRATTIS via internet till den förstfödda som såg dagens ljus just den 8 oktober, i Örebro för 33 år sen.

Inte dagsfärska bilder på en dagsfärsk liten tjej med en ganska utmattad men lycklig moder:

Och så en pose med händerna vid örat... blir det bra?
Ibland sov faktiskt det lilla livet... eller också laddar hon upp här för att orka hålla igång när vi fick komma hem. På den tiden låg man alltid en vecka på BB och njöt och blev uppassad innan det riktiga småbarnslivet började. Boxningshandskarna ska hindra henne från att riva sig med de långa naglara.
Och sen skickar jag ett tyst grattis till morsan som skulle ha fyllt 98 år samma dag - snacka om att hon var nöjd med sin 65-årspresent... men det tog några år att vänja sig vid att det inte längre var två som skulle firas...

Här ovanför är hon drygt 30 år och fortfarande ogift. Och här nedanför ganska nybliven mormor med en 3-månaders glad liten tjej. Apropå tiden... Nu är det slut på tidsfristen med uppdraget jag fick häromveckan. Full fart! Och snart måste jag - nej, jag har redan börjat - tänka på nästa församlingsblad som har lång pressläggning. Ajajaj... inte har jag tid att sitta vid bloggen!

Och på söndag är det konsert med kören... Så om någon ser mig vara ute och surfa bland alla roliga bloggar - säg då till mig på skarpen att jag måste jobba i stället!

Men nästa söndag kommer jag nog att höra av mig ... :) Till dess: ha det så gôtt, både födelsedagsfirare och ni andra.

Va' ont det gör i tummen...

2009-10-04T18:05:00.003+02:00

För ganska många år sen kunde han spela Du gamla du fria på sågen... men nu hade vi inget för att vi stod i givakt - beredda att sjunga för fosterlandet...

Oväntat besök

2009-10-04T17:13:00.004+02:00

Nej, jag bjöd inte på Gevalia, men på thaikyckling med röd curry och kokosmjölksås när sångfågeln dök upp med sin far.

Här bjuder hon på egenhändigt - i stunden - komponerad sång. Fast det där med födelsedag i dag är inte sant... sånger behöver ju inte vara sanna. Det är fadern som kompar på gitarr.

P.s. Det kommer mera...

Idolfantast

2009-10-02T22:41:00.003+02:00

Jag gillar att titta på Idol. Har följt det nästan sen starten. Jag är helt fascinerad av olika röster och av hur man vågar agera - eller inte vågar.

Nu har jag just sett dem som går vidare till finalen, och det som slår mig mest är hur duktiga ungdomar det finns. Vilka röster - vilken scennärvaro ... Jag är inte alls säker på att vi som var i Idolålder på 70-talet hade kunnat prestera det ungdomarna gör nu.

Jag sökte inte i år heller. Jag väntar tills det blir Pensionärsidol om några år... då tänker jag ställa upp! Hoppas att man får ta med sig ett instrument då också!

Nu är det gjort!

2009-10-01T14:26:00.007+02:00

Vad gör en hängiven bloggare efter förrättat värv? Jo, bloggar om det förstås! Och ni som hade velat vara med och hört frälsissångerna får bara se - inte höra. Men det kändes bra, att döma av alla vänliga ord och omklappningar efteråt var åhörarna nöjda. En tant sa att hon inte hörde bra, men hon kunde läsa på mina läppar så hon hängde med ändå. Det är resultatet av att jag själv inte hör när folk mumlar med stel mun...

Det är pianisten som knäppt bilderna - hon fotade så ivrigt att hon nästan glömde bort när det var dags... :) Men jag är SÅ tacksam för hennes hjälp, det blir mer fart i sången med bra komp - och när jag slipper att spela själv. Jag har nog med papper och OH-bilder och mikrofon.

Här är Systrarna Sisters efteråt. Det var ovanligt många som sjöng med i sångerna trots att de fick vara kvar i sina ursprungliga ganska höga tonlägen. Den här publiken är inte uppvuxen med dagens låga tonlägen... Jag behöver nog inte tala om vad jag tänker göra nu... de som följer med här vet att det blir blå soffan och molntittning och förmodligen en slummerstund. Även om jag tycker det är jättekul att göra sånt här och inte är nervös - bara allmänt laddad - så är det en urladdning i alla fall med 40 par ögon som förväntar sig nåt trevligt.

Läser på

2009-09-30T17:59:00.005+02:00

Nu har jag tagit fram mina illustrationsgrejer till morgondagens lunchträff och sagt till om en OH-apparat till bilder och sångtexter. Jag har nästan läst på färdigt, ska dra igenom det en gång till så att jag inte behöver titta i manus för ofta i morgon. Om jag håller mig till det jag planerat, tar det nästan 40 minuter, men skulle jag sväva iväg och berätta något på fri hand kan det bli för långt. Då börjar tanterna röra på sig och titta efter färdtjänst... "Sånger och minnen från Frälsningsarmén på 50-talet." Det blir 9 år 40 minuter inklusive några sånger. Gissa vem som följer med och kompar på piano? Jo, förstås denna dam som aldrig tar kompledigt.

Tänk att jag har en konstig förmåga att fylla mina lediga dagar med allt möjligt... för även om själva evenemanget med lunch och allt bara tar drygt 2 timmar, så blir det inte mycket kvar av dagen. Ställtid, har jag lärt mig att det heter, det där som är före och efter.

Förresten - hur många vet vad en sån gammal frälsishatt kallas? Som kuriosa kan jag berätta att det under FA:s tidiga år, i slutet av 1800-talet, gick så hett till med ägg- och annatkastning att damerna var tvungna att skydda ansiktet. Ledarna på kåren i Norrköping (vid den tiden) satt periodvis i fängelse för att de inte följde lagen om att det var förbjudet med allmänna möten efter kl 21. Att gubbar söp på krogen intill halva nätterna, det gjorde inget...

Men - det är inte det jag ska berätta om i morgon... jag var inte med på 1800-talet även om jag känner mig rätt mossig ibland.

Bloggarfrisör...

2009-09-28T12:46:00.002+02:00

Nu är frisyrerna fixade med hjälp av Christina. Tack för ett gott skratt! Brorsan har ju faktiskt sett ut ungefär så där, men för mig var det en hel ny stil!

(Och den som inte redan läst inlägget här nedanför och tittat på bilden längst ner, måste förstås scrolla dit nu!)

Respit...

2009-09-28T09:38:00.008+02:00

Faktiskt blev jag ganska nöjd när jag fick en veckas respit med uppdraget jag fick i torsdags. Det ligger på is medan uppdragsgivaren är bortrest en vecka. Jag har bara fått lite förhandsinfo, men för lite för att sätta igång. Så då får jag kanske lite tid över för bloggning? Det går annars rätt fort att komma ifrån det...

Även om jag är kompledig idag och totalt avkopplad, tyckte jag det var trist att det regnade som bara den när hela skolan gav sig iväg på heldag i skogen. Såg dem gå iväg när jag hämtade tidningen... Men - det kan jag inte göra nåt åt, så jag fortsätter att slappa och koppla av efter många fullmatade dagar med otroligt bra kurs. Här finns en länk - jag rekommenderar verkligen hennes föredrag!

Och så var det dubbla släktkalas i helgen, först 10 mil västerut med hur mycket kräftor och skratt och släktingar som helst.Här dansar barnbarnet med mamma och mammas nästankusin. Hon dansade ännu vildare med sin syssling... var får de små energin ifrån?

Dagen efter döptes liten Alfred, ungefär 7 mil söderut. Mormor och morfar (brorsan) ser inte så lite stolta ut när prästen visar upp den nydöpte.

Här var det höstkänsla - även om solen lyste utanför, så var det bett i blåsten. Men inne blev det varmt och gôtt.
Så gott med fårfiol, älg och hemskördat i övrigt! Brorsan och jag. Vi har poserat ihop tidigare på bloggen, för ett par år sen, som säkert även den minnesgode bloggaren har glömt. Jag tycker nog att det bara är skägget och flinten som skiljer...

Svårt...

2009-09-23T15:56:00.002+02:00

Att hålla tyst i tre dagar på retreat var inte det minsta svårt. Men att hålla tyst när det händer så roliga saker att jag nästan får fnatt, det är svårare än svårt.

Den förfrågan jag fick idag som gjorde att jag studsade hem från promenaden (mobilprat med mycket vindblås och trafikstörning) är inte så jättehemlig, men eftersom det bara är ett vilt "ja tack" som känns som bungyjump utan gummisnodd, och jag knappt vet nåt om sammanhanget som jag ska knåpa ihop text till... så törs jag inte jubla alltför högt. Ibland undrar jag om jag är riktigt klok som tackar ja till alla möjliga läskiga saker... jag som tränar för fullt på att tacka nej. Har tackat nej till en massa olika möten för att inte bränna för mycket energi - men å andra sidan, det här kan jag skriva när jag vill - behöver varken klä mig, kamma mig eller passa klockan.

Men även om jag går omkring med pokerface (sagt av en som inte ens vet vad poker är!) så jublar jag inuti... :) Som på beställning kom maken hem lite tidigare från ett sammanträde och hade stannat till vid bageriet för att överraska mig - fast han blev nog ännu mer överraskad av mina nyheter.

I morgon bitti åker jag på kurs i dagarna två, för skolans räkning, på ett spa i Kolmården... en lite lyxigare kurs som all pedagogisk personal i kommunen får åka på. Några i taget. Så nu måste jag packa ner baddräkten - och kolla om jag har nåt rent och struket att ta på mig...

Och sen... ja, inte sjutton blir det tid för bloggeri på ett tag. Dels två släktkalas på var sin gren i helgen (som tursamt nog inte krockade med varandra, men tätt blir det...) och dels en himla massa tänkande och plitande med det nya projektet. Men som sagt: svårast är att hålla tätt... i alla fall tills jag vet säkert.

30 år och som ny...

2009-09-21T19:08:00.002+02:00

Nu äntligen är skolan invigd. Jag har fina bilder på bandklippande barn, men dem får jag ju inte lägga ut hur som helst. Däremot kan jag visa lite på håll hur det gick till i dag när min skola, på andra sidan gatan, återinvigdes efter dels en rejäl ombyggnad av hela innanmätet (med tak som läckte och golv som luktade) och en högljudd ombyggnad av skolgården nu i somras. Den hördes ända ut på bloggen...

Uppträdanden av elever och tal av politiker och skolfolk. Och nyskriven invigningssång av undertecknad. (I såna här lägen ska man visst göra omskrivningar av "jag" och "mig" för att inte låta för egoistisk...) Fin dag - och jättemycket god tårta.

Det ser inte ut att vara så mycket folk, men det sitter väl sisådär 140 barn inne i bilden.

Och jag är så glad att vara tillbaka där jag började och jobbade som klasslärare i 10 år, nu tänker jag göra allt för att hänga mig kvar. Måtte inte de här fyra nya elevernas föräldrar få för sig att det är bättre att bo i Större Staden, närmare fler landsmän. Det är inte första gången sånt händer i så fall.

Respektlöst

2009-09-20T14:15:00.008+02:00

Nu har jag gjort min kyrkliga medlemsplikt och röstat på den grupp där jag själv är nominerad. Kanske inte så konstigt att jag tog de lapparna, men jag kryssade inte... har lite för mycket omkring mig för att orka lägga energi på allt möjligt, så jag har t.o.m. bett om att bli nedflyttad ett par snäpp.

Kyrkan lockade med Stor Artist och gospelkör. Jättefina sånger - bra ljud, verkligen njutbart. MEN - för nu kommer jag till innehållet i rubriken. Om man har som gimmick (fy, så omodernt ord känner jag nu!) att vara slarvigt klädd och okammad, tycker jag faktiskt att man ändå kan känna av var man ska ha sin spelning och visa lite respekt för den klädkod som gäller. Och med "lite" tycker jag att det räcker med att ha en T-shirt som inte har varit med i diverse kulörtvättar under X antal år, torkat ihopknycklad och sen dragits på. Jag förväntar mig inte kavaj och skjorta och kammat hår av den som inte brukar nyttja slika borgerliga tingestar, men som sagt... liiiiiiite kan man anstränga sig. Jag gissar att gaget hade räckt mer än väl till en ny T-shirt. (Bilden är lite mörk och ganska snäll mot T-shirten)

Sen är det väl bara jag som är uppfostrad att följa det andra gör när jag går på studiebesök i kyrkor där jag inte känner till vad som gäller, så att jag ställer mig upp när andra gör det etc... jag tycker att det är liiiiiiite synd att vi måste locka med Stora Artister för att fylla kyrkorna. För jag gissar att väldigt många kom just för att höra den här sångaren. Synd att inte budskapet och den sköna meditativa stämningen lockar av sig självt.

Nu har jag klagat färdigt. Typiskt tantgnäll det där om att se ut som man är uppryckt ur sängen... Det var en fin gudstjänst, mycket folk och härlig stämning. Så varför skulle jag haka upp mig på att Artisten såg ut som om han sovit i sina kläder de senaste veckorna? Han får i alla fall pluspoäng för att han inte försökte kränga skivor vid utgången.

Jag tyckte om sångerna, även om jag måste erkänna att jag inte kände igen dem... Det var rejält tryck i församlingens gospelkör, 39 damer och för dagen bara 1 man. Och himla mysigt ute i kyrkparken efteråt med massor av fikande besökare.

Närbilder

2009-09-17T11:31:00.009+02:00

Nu ska det bli lite annat att titta på än självporträtt...
När man är en slarvig trädgårdsmästare, måste man satsa på närbilder. Översiktsbilder över min trädgård... nej, såna törs jag inte bjuda på. Så länge vädret tillåter att vi sitter under äppelträden, så länge är den åtminstone skapligt skött, men sen... Några snälla goa plantor har ändå bestämt sig för att dela med sig av skönhetströst inför stundande höst, de verkar strunta i att de får sköta sig själva. Och det tackar jag för! Penséerna la av för länge sen, men plötsligt har de återvänt från de halvdödas skara...

Några enstaka rosor lyser fortfarande.

Björnbärsbusken var tidigare en sort utan taggar, men efter att den fick en hel hink målarfärg från hög höjd över sig och totalknäcktes, återvände den till livet iförd taggar... som försvar för nästa människoattack? Bären är lika goda som vanligt, men ack så svåråtkomliga, ALLT, ända ut till bladspetsarna, är beklätt med små vassa taggar.

Det känns rätt lyxigt att gå ut på morgonen och plocka sig några bär till filen... Fast, idag, ledig torsdag, känns det lyxigt att kunna gå promenad mitt på dagen, att få ligga och lösa korsord på blanka eftermiddagen... och att diska och städa... nej, det där sista tar jag nog tillbaka.

nyklippt...

2009-09-14T18:10:00.005+02:00

Vilken skillnad .... långa ostyriga testar som blivit ansade... Nygammal frissa - kanske inte så värst annorlunda, men det känns så. Apropå alla snälla kommentarer om det nya skolkortet, så gillar jag fullt flin bättre än lite mesleende. Snabbtaget på balkongen, men kvällsljuset blev rätt bra helt utan planering
Det är nästan så jag tycker det syns att jag vilat och hållit tyst i tre dagar... nej, det är nog bara frisyren och läppstiftet....

Tre tysta dagar...

2009-09-13T21:01:00.009+02:00

Det var en och annan som trodde att jag skulle få det svårt med att vara tyst från torsdag kväll till söndag lunch. Men icke! Det var så otroligt skönt och tyst och lugnt - dels att slippa en massa artighetsprat, dels att slippa tänka på mat och dels att inte behöva bry sig om nåt annat än vad jag själv ville göra. Eller inte göra. Ser det lite stelt ut? Ja, men hallå... hur blir man i kroppen av att ränna rakt upp på ett berg?

Jag har i många år velat pröva att åka på retreat, men det har inte blivit av förrän nu. Jag råkade hitta en folder för några veckor sen och anmälde mig direkt. Platsen: Stegeborg, EFS-gården vid färjeläget, bara 20 min med bil härifrån, en av öarna jag ser här ovanför är stället dit maken och jag brukar åka och bada på somrarna.

Den här helgen är det bästa jag upplevt på länge. Det är enkelt att berätta hur det praktiskt fungerar på en retreat, men det går inte att berätta om stillheten och tankarna och känslan av total öppenhet och lugn. Det måste man uppleva själv. Om man törs... för det kan vara ganska skrämmande att komma sig själv inpå livet.

Vi var 7 kvinnor och tre ledare, en kvinna (diakon) och två män (präster), som säkert har 10 olika upplevelser av dagarna, men som ändå delade samma tysta gemenskap. Alltså, mesta tiden spenderade vi helt fritt, men vi hade flera gemensamma andakter och ledda meditationsstunder där vi fick ny inspiration till våra tankar. Och passade på att tanka. Och tänka.

Temat var "Källan" och som inspiration fanns en installation i tovad ull, skapad av diakonen som var med. Där skimrade små glaspärlor i vattenfallet - och i vattenskålen speglades himlen... stenar utmed bäcken... växter... Många talande symboler som fylldes med liv. Det syns tyvärr inte på bilden att det stod 10 tända ljus på altaret, ett för var och en av oss. Vi satt i halvcirkel runt källan med den levande altartavlan och kvällstid var björkarna utanför belysta av strålkastare. Så makalöst vackert att vi blev sittande långt efter att sessionerna var slut. Känslan av samhörighet var mäktig, trots att vi inte pratade.

Tänk - bara att gå till dukat bord... inte bry sig ett dugg om någoting alls, ingen tvätt att stryka, inget att planera eller handla... det var gudomligt - i dubbel bemärkelse. Sen gjorde det inget att det var strålande sensommarväder med badplats intill (jodå, självklart badade jag flera gånger!) och mängder av blåbär i skogen. Jag såg en huggorm, en ekorre, en fästing och en fiskgjuse - alla på nära håll... och skogen intill var som värsta sagoskogen. Är jag lyrisk?

Hur det gick att komma hem till vardagen? Det vet jag knappt. Maken har varit förkyld och trynat som en gris... whooooppps???!?!?! så jag har mjuklandat i hemmatystnaden och vet nog inte förrän i morgon hur vardagen funkar efter det här.

Fanns det inget som var negativt, då? Jo - i går eftermiddag började jag nästan känna mig stressad: skynda dig att vila nu då!!!! Var lite effektiv! Vilket ger mest vila...? Gå, sticka, sova, sitta och tomglo? Så! Skynda dig nu då så du blir pigg och utvilad!!!

Men det gick över efter en timme på ett berg vid vattnet.

Svårt att vara utan tv, dator, radio, tidning? Nix. Inte ett dugg. Det räckte så gott att umgås med de egna tankarna, som faktiskt tystnade ganska fort - och att fylla på med kraft från allt ursprungs källa.

Det var inte konstigt att sitta och äta under tystnad, de flesta valde egna bord (det var stängt för övrig verksamhet), men vid kvällsfikat tyckte jag det kändes lite jobbigt att sitta vid brasan så pass tätt inpå varandra och tiga. Några läste, några stickade, andra bara satt och glodde. Så jag tog min stickning och satt på rummet när jag svalt teet.

Om ett år har de bokat samma helg - självklart att jag ska hålla den ledig för att tanka ännu mer.

Det händer grejer...

2009-09-09T17:13:00.008+02:00

I dag låg det en bunt med porträttfoton i personalrummet - all personal ska upp på ett "förbrytarregister" vid ingången i skolan, och det som blev över fick vi ta hem. Bilderna togs för 3 veckor sen.

För en himla massa år sen, när jag kom hem med en karta bilder på mig och frågade dottern vad hon tyckte, svarade hon: "Samma grimas som vanligt..."

Jag har en bunt med såna här porträtt från det jag var 30 till 43. Till min 50-årsdag hade maken förstorat upp och tapetserat med en bild av mig för varje årtionde över hela vardagsrummet...

För 15 år sen såg jag ut så här:

Det har sannerligen hänt en del på 15 år... lite mjukare övergång mellan haka och axlar... lite mindre spänst i resåren kring munnen.... (fast jag fick inte flina mer än så här för fotografen). Lite mer utfyllnad i kinderna...lite tröttare ögon... Men läppstiftsfärgen är sig lik. Det är väl också det enda....?
Nåja, jag vänjer mig så sakta vid att spegelbilden har förändrats * i takt med att innehållet utökats med erfarenheter och fett... eller "fett med erfarenhet" kanske? Och jag säger som alla kvinnor i min släkt sa om det mesta: Det kunde varit värre, jag kunde va'tt med barn...

Nu ska jag börja packa ihop mig inför morgondagens tripp... eller, nej, jag hinner nog det i morgon. Är ju ledig och ska inte åka iväg förrän framåt kvällen. Det lär ska bli fint väder hela helgen - underbart! Stavar och gåskor och kanske också baddräkt... man kan väl meditera i vatten också?

* Länken går till ett av mina första blogginlägg när jag hade varit i en fotoautomat och inte kände igen tanten på bilden...

Repriser...

2009-09-05T13:46:00.004+02:00

Det är inte bara teve som ger repriser i ett kör. Även i det Bloggbladska palatset duggar repriserna tätt.

En lördag som denna - ser ut som de allra flesta lördagar i mitt liv (om jag får välja...) Helt säkert totalt ointressant för omvärlden... men blogg är blogg. Egotripparnas egotripp.

Långsamt uppvaknande och omsomnande till Ring så spelar vi.
Frukost och tidning till Melodikrysset.
En timme till med tidning efter M-krysset, i tystnad.
En timmes stavgång. I tystnad - undantaget naturljud och en släng av tinnitus.
En timmes undanplockning av sånt jag strött omkring mig under veckan.
Lunch
Soffa med korsord
Stickning och teve. Brasa om det är ruggigt, annars bara levande ljus.
Lite bloggtid instucket här och där.

Åååååå vad jag älskar denna lördagsrepris. Helst gör jag om den på söndagen också, fast då med Mannheimer och Tengby som uppvakningssällskap.

Men - nästa helg, om det blir som jag tänkt, då kommer det att se totalt annorlunda ut. Då ska jag pröva något som jag aldrig prövat förut: hålla tyst i tre dygn... på annan ort.

Jaha, nu har jag alltså nått fram till "undanplockning..." eller har jag inte nåt viktigare.... hm.... nån som uppdaterat....?