BLOGGBLAD

Redan...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Thu, 17 Dec 2009 12:20:00 +0000

I dag passar det utmärkt med ett: Vad var det jag sa? apropå gårdagens julkorts/brevinlägg... har just med dödsförakt tagit mig igenom snödrivan (med isunderlag) till brevlådan.

En snöstorm rasar för fullt här utanför. Att fönstren inte är helt täta behöver jag inga instrument för att mäta... (inte alls meningen att det skulle rimma...) Om ett par timmar ska jag pulsa genom prästgårdsparken till kyrkan för att övervara två julavslutningar. Jag blir dock inte upplyst av fackeltåget som eleverna... vad säger man? Går? Kör? Gör? Levererar säger man nog... jag tycker det används ofta numera när man gör nåt. Jag ska gå tidigare (får väl ta en ficklampa och fackla med) och reservera platser. Föräldrar och släktingar har en tendens att vilja sitta längst fram för att ta bra bilder - att eleverna inte får plats spelar mindre roll...

Julkort

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Wed, 16 Dec 2009 20:45:00 +0000

Mitt förhållande till julkort är ganska spänt... I många år har jag tänkt att jag ska strunta i det, men sen börjar det droppa in kort och jag tycker det är kul, även om det bara står God jul + ett namn. Men jag tycker förstås bäst om de personliga, där jag får veta vad som hänt under året med de gamla vänner och släktingar som jag sällan träffar.

Förr, när jag var ung och ambitiös och bakade och fejade (den tiden som skimrar långt bort i fordomdags och som jag besjunger här ibland) då skrev jag förstås några personliga rader på varje julkort. Men prioriteringarna har svängt, så jag skriver sedan ett par år tillbaka ett gemensamt fotobrev om familjen genom sångfågelns ögon. Och det blir inga smäktande ord om fred på jorden och svältande barn... jag skänker hellre en slant och berättar om vardagslivet här i stället.

I år tänkte jag att ju får gott om tid med mitt långa jullov... och så ser jag till min fasa att sista dagen för säker leverans är i dag! Vojne, vojne. Skrivaren har jobbat för högtryck och skrivit slut på en omgång färgpatroner - och glittret till kuverten räckte bara till de 20 första... de ligger utspridda på tork. Resten får stjärnor och hjärtan. De ligger på hög. Och skrivaren mumlar och går...

Men nu kommer jag till det jag tänkte skriva om: det märkliga faktum, att så fort alla mina julbrev är lagda på lådan börjar det droppa in hälsningar från dem jag inte har haft kontakt med på jättelänge och inte skickat till. De dyker upp lika säkert som tomten på julafton. (Ganska lång inledning för så lite!)

Bloggarvänner tillhör f.ö. dem som jag kommer att önska god jul den här vägen. Fast inte än. Nu säger jag bara gonatt, och hoppas få veta om fler än jag drabbas av det där fenomenet.

Första dagen...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Wed, 16 Dec 2009 08:56:00 +0000

...på resten av mitt lov! YES! Perfekt dag att vara kompledig... Härligt att titta ut på barnen som äntligen får leka i snö. Och slippa sopa av snöiga elever och hitta rätt på blöta sockor och vantar eller tjata på barn som inte vill gå in, eller tala om att snöbollskastning inte är tillåten på skolgården. Inte i år heller...

Observera den lille knatten i förgrunden kämpar uppför på skidor. Mina irakiska barn tindrade redan igår och hade gjort snögubbar och änglar fast det bara var nån ynka centimeter snö. Mindre härligt att jag tydligen käkat taggtråd i natt... men jag tycker inte särskilt synd om mig, jag har varit ovanligt frisk det här året och nu har jag tid att vila. Och läsa en och annan blogg... :)

Jag ska gå på avslutningen i kyrkan i morgon kväll, men det känns inte som jobb även om det ingår i tjänsten.

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sun, 13 Dec 2009 20:10:00 +0000

Så var då det traditionella julbordet avätet på lokal. Och innan vi åkte fick vi en med största sannolikhet i stunden komponerad sång... hon påstår att den är från dagis, men jag tycker den påminner starkt om andra egna låtar... och varför ska man återanvända sånger när det går att göra nya? Klänningen, en Dirndl' inköptes till barnets mor sommaren -83 i Bayern. Så den är återanvänd. Blusen är dock tillköpt, den gamla var söndertvättad. Kjolen är svart med vita prickar, och förklädet rött. Men det ville unga damen inte ha på sig i dag.

Det har varit låg aktivitetet på Bloggbladsbloggen senaste veckan, och det har sina skäl. Inte för att de måste redovisas, men det är ju lite kul att det händer grejer så jag berättar ändå.

I söndags fick jag veta att texterna till det större projektet, som jag slitit med ett par månader, är okej. Jag andades ut och bestämde mig snabbt för att det inte ska skrivas mer i år för det har tagit enormt mycket tid och energi, hur roligt det än är att göra nåt som kommer att användas i lite större sammanhang än jag är van vid.

Dagen efter utandningen fick jag telefon från en kompositör som behövde texter till ett mindre projekt. Han hade fått mitt namn av en musikkonsulent... Inte tusan har jag råd att tacka nej till nåt sånt. Och med råd menar jag inte pengar, för det jag gör ger inte så mycket förrän det lyckas komma med i tv eller radio. Och det är inte så ofta... Men ändå, klart att jag tackade ja. Och så har jag alltså //:funderat och skivit och suddat och funderat och skrivit och suddat://Till slut blev jag nöjd, så nu är det ivägskickat och jag lovar mig själv att inte tacka ja till nånting mer i år...

Så här fint var det när vi åkte hem från julbordsätandet. Rondellen vid norra infarten till Nrkpg. Jag satt inte vid ratten... :) Det blir några fler bilder på Facebook sen.

Hade glömt...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sun, 13 Dec 2009 10:39:00 +0000

Jag blev påmind idag om min antijulstressdikt som jag lagt ut här varje år... Inte värt att frångå traditionerna... (obs: ironi - eftersom det är just traditionerna jag går hårt åt... ironi framgår inte alltid i text.)

Återkommer lite senare ikväll med ännu mer ironi eftersom familjen ämnar hålla på en tradition just idag... Den här skrev jag under tidigt 90-tal medan barnen fortfarande bodde hemma. Möjligen redan på 80-talet.

Det lackar mot jul…

Nu är den tid på året
då jag får stearin i håret
När jag ska klippa och klistra
och med ögonen gnistra

Överallt i vita skrudar
hör jag hesa lussebrudar
Då jag av sången gåshud får
fäller andra ömt en tår

Jag vägrar falla i trance
över pyssel och sånt trams
Jag slår omkring mig vilt
när jag ser flirtkulor och filt

Varje mamma med nån fart i
gör små klappar med nåt rart i
Men jag ryser och mår illa
om jag med kottar måste pilla

När andra morsor runt i köket kilar
lägger jag mig helst och vilar
Mina barn blir lyckliga ändå
när de köpekakor få

© Marianne Bokblad

Såna här gillar jag...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Fri, 04 Dec 2009 17:47:00 +0000

Och det gäller förstås både beundrare och blåbär...

Nu tog det mig inte lång stund att lista ut vem som plockat bären... och lämnade av dem på makens jobb. Jag har hört att det finns fler damer som får både bär och svamp av samme beundrare. Hipp hurra för 80-åringar som är ute i skogen och gör oss andra glada! Han blev så glad när jag ringde och tackade att han skulle notera i sin bok att jag tycker om blåbär!

Det här hoppas jag göra nån annan glad med... lite suddiga på bilden, men det beror mer på fotografen än på att jag skakat medan jag stickat...

Och av alla pärlrester jag har, ska det bli ett par till åt mig. De ser visst också lite suddiga ut - kan det var fredagsvinet som ger utslag? Så skönt att det är fredag - bara 6 arbetsdagar + avslutningskvällen kvar att jobba i år... Och under lovet ska jag inte fundera ett enda dugg på hur jag ska lära ut vårt ädla tungomål. Ojoj, vad det är svårt. Varför heter det: "en cykel - två cyklar, han cyklar" men inte: "en bok - två böcker, han böckar"?

Nåt att grubbla på en fredagskväll i advent.

Gott nytt kyrkoår!

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sun, 29 Nov 2009 16:17:00 +0000

Jag tillhör som bekant de där som firar advent som en kristen högtid och har sjungit både Hosianna och Dotter Sion i kyrkan idag. Jag vet inte om julgardiner hör till själva advent, tror knappt det, men på plats är de. Ovanligt tidigt, men så är de lättuppsatta också...

Några tomtar kommer inte in i huset förrän dagen före julafton, men mina vårgardiner med gula tulpaner gör sig inte med ljusstaken, amaryllisen passar bättre. När jag kommer mig för ska det införskaffas en blomma till den röda krukan också.

Lite otrogen är jag väl, för jag har inte letat rätt på självaste adventsljusstaken med fyra ljus - gömmer den lika noga varje januari - men inte alltid på samma ställe.

Så bytte jag bort de färgglada sidenkuddarna... Blev visst rätt mycket rött... Ängeln som hängt sig i lampan, tillhör inventarierna och är skyddsängel året runt. Men som sagt: inga tomtar synes än!

Mina tv-favoriter Simon och Thomas säger att man inte får ha otända vekar på obrända ljus, men det struntar jag i. Guldljuset till vänster ska inte tändas förrän nästa gång nåt ska firas, och jag tycker det är urfult med svarta vekar.

Det blir säkert glest med bloggandet framöver, men det beror inte på att jag sitter och julpysslar... jag lovar: inte ett enda inlägg till om julförberedelser härifrån!

Kanske inkommer jag med några jubeltjut över att jag slipper köra luciatåg i år (vilket jag gjort så det räcker genom åren) och inte heller behöver jag spela på julavslutningen som jag hade lovat när det inte fanns nån annan. Nu finns det! YES! Nej - nu har jag jublat färdigt om det också....

Fast jag ska inte bara ligga på soffan och titta på regnmolnen och begrunda mina hyss, lite annat ska jag hinna också... Vi hörs!

Ur led är tiden...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sat, 28 Nov 2009 15:36:00 +0000

Redan för 400 år sedan tyckte Hamlet att tiden var ur led... men hur ur led den skulle komma att bli, det visste han inte. När vi flyttade till den här stan, just den här helgen för 28 år sen, var det rejält med snö - som låg kvar hela vintern - och jag åkta skidor varje vinter mellan -75 och -85. Då talades det ibland om ny istid... kunde vara -30 i ett par veckor...

Oj, nu låter jag som om de kära läsarna inte ens var födda på den tiden... men min granne meteorologen har lärt mig att mannaminnet endast är 1½ år när det är som längst...

I dag, äntligen, kom jag mig för att ta bort sommarblommorna från yttertrappen - men se vad som dolde sig i den ganska risiga grönskan: Nästan synd att kasta dem på komposten... men det ÄR ju faktiskt första advent i morgon och sommarblommor ska inte blomma ute den 28 november. Inte ens vid kusten i zon 2 (som jag vill minnas att det är här. Eller var det 1? Nej, 2. Googlade... )

Mer funderingar...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sun, 22 Nov 2009 14:33:00 +0000

Jag återknyter till det förrförra inlägget. Det var många som kommenterade att samtal med okända på t.ex. tåg kan vara mer öppna än med folk man känner. Visst håller jag med - men det var inte det jag var ute efter, utan varför kändisar kan vara så otroligt öppna i tv eller radio fast de nog inte skulle prata med oss lyssnare om de satt bredvid oss av en slump.

För ett par år sen var jag med om ett sällsamt tågsamtal. Jag ville inte blogga om det då eftersom det kändes så otroligt privat och nära, men tiden ger avstånd på mer än ett sätt. Då och då tänker jag på det samtalet med ett leende. Jag var på väg hem från Stockholm, hade ingen platsbiljett och kupén fylldes snabbt så jag dök ner på den första lediga platsen. Det satt en man i min ålder bredvid, vilket jag knappt noterade. Jag brukar aldrig inleda samtal på tåg, jag tycker om att sitta tyst och tänka, men det blev trassel med dörrarna och vi kom inte iväg, vilket gjorde att vi började prata och sen vet jag inte hur - men strax innan han gick av, sa han att han hade berättat saker för mig som han inte sagt till någon annan om tankarna kring hustruns död och sorgen över det... Vi pratade om liv och död som om vi hade känt varandra hela livet - och allt detta på knappt en timme. Ingen sa sitt namn eller var vi bodde... Hade jag inte sagt att jag var gift, fick jag en stark känsla av att han hade suttit kvar...

För många år sen läste jag en tunn bok, kanske var det en novell, som handlade just om två som möttes mellan två tåg i en timme, och jag trodde aldrig riktigt på det där... nu gör jag det.

Men - tillbaka till det där med att öppna sig för tusentals okända i radio och tv. Sommarpratare t.ex. Det kanske lät som om jag inte gillar fenomenet... men det gör jag. Jag är både nyfiken på hur andra lever och har det - och intresserad. Och visst är det mer gripande att höra en levande beskrivning av nåt som går under skinnet, än att t.ex. höra prinsessan B som hafsade över: "och så brukade vi göra utflykter.... och så brukade vi rida... och ibland åkte vi dit... och ibland hit...." Jag tittar med förtjusning på "Sommarpratarna" i tv1...

Jag inbillar mig dock inte för en sekund att vi blir nära vänner för att de öppnar sig för mig som tv-tittare/radiolyssnar... men jag kan ändå förstå om en del stalkers upplever det så.

YIPPPEEE

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sat, 21 Nov 2009 21:56:00 +0000

Jag har vunnit! Och en vinst som jag verkligen var sugen på... Nåja, bonusen gick till nån som klarade finliret, men jag är så nöjd så. En liten klick på länken tar dig till en mycket trevlig station.

En fundering...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sat, 21 Nov 2009 14:36:00 +0000

Tänk tanken att du står och väntar på ett tåg tillsammans med idel okända människor, ni står spridda över ett hela perrongen. Och så kommer en av landets mest kända artister/författare/komiker och börjar prata med dig. Berättar om sitt privatliv... sen går han vidare, pratar med nästa och berättar... och till nästa.

När tåget kommit och alla är på - går vår kändis vidare, slår sig ner här och där och berättar ur sitt rika förråd av kändishistorier, erfarenheter av både privat och yrkesmässig karaktär.

Jag är ganska säker på att vi alla skulle bli ytterst förvånade och undra om inte karln har en skruv lös, är hög av nåt eller drabbats av akut dåligt omdöme.

Varför funderar jag på det här? Jo, i torsdags hade jag radion på och lyssnade till just såna här personligt privata berättelser och dagen efter var samme men med i tv och berättade både om privatlivet och karriären. Samme man som var med på en kulturkryssning där jag var med som åhörare. Under icke-föredragstid svepte mannen förbi oss alla flera gånger - med blicken riktad mot fjärran, alls icke intresserad av att prata med någon.

Men - när vi är radiolyssnare/tv-tittare - då händer det nåt. Då är vi plötsligt intressanta att berätta för... han vet inte vilka vi är, om vi är kreti eller pleti, hög eller låg, han vet inte om vi är 500 eller 50 000... men då får vi ta del av barn som dött, om hans sorg, om funderingar över livet och förväntningar på framtiden.

Det här fenomenet har jag nu funderat över i ett par dar, varför man kan öppna sitt privatliv inför en okänd mängd människor, men inte för någon man träffar och vet att den finns och ser en reaktion? Jag kommer att tänka på den ena efter andra av sommarpratare och kändisar som öppnar sig helt i media... men förstås inte alls skulle börja prata privatliv med mig eller dig om vi hamnade bredvid varandra på tåget eller i kön på Willys.

Är det samma sak som att blogga? Lämna ut sin vardag till vem som helst? Kanske.

Bloggspam

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Wed, 18 Nov 2009 16:39:00 +0000

Nu får jag allt lägga in de där förhatliga sjösjuka bokstäverna ett tag - har fått in en himla massa spam. Nån kines verkar ha hittat mig, tyvärr kan jag inte tyda de ganska tjusiga tecknen h*n skrivit med. Det kanske är nåt väldigt trevligt, vad vet jag?

Men jag följde en av länkarna och hittade ett av mina tidigaste inlägg, när jag fortfarande var nyförälskad i bloggandet och strosade runt och läste lite av varje. Det har jag inte tid med numera, utan jag läser bara hos dem som kommenterar, och det är knappt jag hinner med det, en del är väldigt flitiga. Den som har tid kan klicka och läsa om min bloggarglädje medan jag krånglar till det med spamskydd. Förresten är det säkert två år sen jag fick ett spam i bloggen senast.

Det gör lite ont i hjärtat när jag ser den första kommenteren från Mette... som dog i en olycka för snart ett år sen.

Väntan...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sun, 15 Nov 2009 15:48:00 +0000

Nu gäller det att vänta tålmodigt... Efter psalmtextvinsten fick jag en helt underbar melodi per mail (tack och lov för teknikens under!) med en förfrågan från en för mig helt okänd musiker, om jag kunde tota ihop en text till den. Ja, han använde inte ordet tota...

Melodin har fått stå i kö medan jag jobbat med annat, men nu har jag totat i två dagar... det är som att lösa korsord: jag börjar i ena änden, letar efter ord som stämmer med antal toner, och försöker hålla mig till ord som går att få ihop så att det blir lite substans och mening i texten. Långa vokaler till långa toner... och rätt betoning på stavelserna - och gärna rim, åtminstone vokalrim. Det är jättekul att se vad det blir, jag har haft med mig notpapperen överallt - en rad nu och en rad då i reklampauserna och medan potatisen kokat.

Alldeles nyss gick mitt förslag iväg - och ... lite pirrigt är det. Tänk om det inte alls var så han hade tänkt sig?

Jag lovar att berätta vad jag får för svar!

Uppdatering: Det gick snabbt - jag fick godkänt med råge! Härligt. Då kan jag koppla av.

Promenad

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sat, 14 Nov 2009 17:33:00 +0000

Just det här stället på min promenadväg gillar jag. Jag tycker att det finns så mycket symbolik i det här att vägen delar sig; vilken ska jag välja? Ofta filosoferar jag över livets vägval när jag kommer hit. Men, jag tar alltid den vänstra stigen. Det handlar inte om politik, inte heller om att den ena är smal och den andra bred... Det handlar enbart om att den vänstra ger en något längre väg genom prästgårdsparken som anlades av en trädgårdsintresserad präst för 150 år sen. Under markenligger många människor från hedenhös begravda - ja, jag hade inte sett skillnad på gravhög och jordhög om det inte hade funnits skyltar om det.

Mängder av olika träd planterade prällen, jag kan nog inte namnen på hälften, men jag känner igen hassel och bok... och säkert har många finessiga träd döden dött, det är inte särskilt välskött numera. Den nedersta bilden tog jag i dag - och det var mer grått än det ser ut.

I dag gick det snabbt att få in bilder, så det blir ett par till från telefonen... nya jackan som ska få mig att inte tas för ett rådjur... Ni minns väl den skjutglade gubben jag berättat om, han bor där i skogen längst bort till vänster i bild...

Jag bara älskar sånt här väder... tyst och kravlöst. Men å andra sidan.... jag gillar den här vyn också: Nya jackan stod emot regnet - men inte brallorna... så det blev inte så långt som vanligt. Törs ju inte gå med kallvåta knän...

Mitt hem är min borg!

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Wed, 11 Nov 2009 21:08:00 +0000

I kväll vid 20-snåret ringde det på dörren... det är väldigt ovanligt, men nån gång per år händer det. (Jehovas kommer aldrig så dags...)

Det stod en ung och fräsch tjej på trappen, lite halvt uniformklädd med ett block i högsta hugg och namnbricka från TELE 2 väl synlig. Så fort hon sagt sitt namn, sa jag vänligt: Nej, tack, jag är inte intresserad. Då hoppade det fram en man bakom henne, i samma halvuniform med TELE 2-bricka på bröstet och undrade i ganska irriterad ton vad jag inte var intresserad av. Jag sa att jag inte var intresserad av något som de hade att sälja eller presentera. Det triggade tydligen försäljaren i honom, så tonen blev ännu mer irriterad. Hur kunde jag veta vad de ville, de hade ju inte sagt nåt än?

- Jag bryr mig inte om vad ni vill, sa jag. Jag bor här och jag vill vara ifred. Sa jag och stängde dörren så att jag slapp höra huruvida jag är en jävla kärring eller knäppgök.

Telefonen är nixad - så jag slipper de flesta försäljare, men de som letar firmor kommer också till mitt hemnummer (går tydligen förbi Nix) och kan vara ganska påstridiga med sina erbjudanden. När maken svarade en gång, frågade försäljaren om han fick ställa några frågor. Nej! sa maken. Varför? frågade försäljaren... Du ställde en fråga, och jag svarade... (Tack-och-adjöet i andra änden blev mer än avmätt!)

Har jag rätt till min egen tid? Att tv kör reklam får jag leva med - eller stänga av - eller banda och snabbspola. Att tidningen har minst en bilaga per dag sen de flesta tackar nej på brevlådorna... det irriterar mig. Men att jag inte skulle ha rätt att slippa svara och argumentera när jag är hemma - nej, det går jag inte med på.

Numera svarar jag inte heller på marknadsundersökningar om vilket diskmedel jag köper eller vad jag tycker om busstrafiken eller nånting. Kalla mig gärna ansvarslös och samhällsnonchalant, men jag tittar efter miljömärkning+pris utan att memorera namnet, och om jag åker buss har jag glömt busstiderna dagen efter. Och "det tar bara 4 minuter..." 4+4+4+4+4+4 det kan bli rätt mycket tid det, med tiden.

Härmlust

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Mon, 09 Nov 2009 14:57:00 +0000

I dag när jag gick över torget mot bibblan, råkade jag komma precis i takt två meter bakom en yngling som var klädd helt moderiktigt, men förmodligen inte hade så mycket framtill att hänga upp jeansen på, så de var på väg ner och grabbkraken gick med knäna vridna utåt och djupt böjda, hade han rätat upp dem - då hade brallorna rasat helt...

Och jag fick verkligen ta mig samman för att inte härma hans gångstil - åh, så frestande det var att vrida ut knäna och pröva att gå i rokokostil... Påminde mig ideligen: Raka knän! Skärp dig! Skäm inte ut dig!

Fast jag prövade när jag kom hem...

Om kroppen själv får bestämma...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Thu, 05 Nov 2009 11:27:00 +0000

...vilket jag brukar låta den få göra på torsdagar, så sover den till en långt över 10... Klockradion går på vid 9, men tugget där är otroligt sövande. Förr fick det mig att bli irriterad och gå upp och stänga av - och sen var jag ju uppe... men numera söver det mig. Mobilen börjar ringa vid 9.30, men handen hittar till snoozeknappen i sömnen. Gång på gång...

Hade inte tänkt göra ett endaste dugg idag, mer än att gå till tryckeriet och vara med vid sättningen av församlingsbladet... men då är det inte jag som jobbar, sitter bara med glada tillrop och idéer som tryckaren får fixa. Men så ringde min textbeställare igår och hade önskemål om en ny sång... När jag får veta exakt vad det ska handla om, och hur formen ska vara, då är det enkelt. Hoppas han blir nöjd, den gick iväg för en stund sen.

Det finns inget som är så roligt som att syssla med det bästa jag vet och vara mitt i en skapandeprocess. Men - det har sitt pris: mycket annat som ligger efter... fast jag har faktiskt tagit mig an disken. När det lugnat ner sig kommer jag att ta mig an bloggläsning igen.

Jag bytte bild på dataskärmen igår - till en maskeradklar liten tjej - de leende bilderna med tandlösa luckor förvandlar Bratzprinsessan till nåt helt annat.... (Vad jag tycker om Bratzdockor är en helt annan sak) :

Tack, men nej tack.

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Fri, 30 Oct 2009 14:39:00 +0000

I dag såg jag i lokaltidningens horoskop att något skulle ge mig mycket energi och jag skulle få mycket gjort... men faktiskt, efter en vecka där jag slitit som ett djur med alla inkommande notiser till församlingsbladet, några hastigt nedkladdade på papper, några halvfärdiga per mejl... och några som fattas (som vanligt) vill jag inte ha nån mer energi så där plötsligt... orkar inte.

På lediga stunder har jag skrivit texter till Projektet så tangenterna har blivit varma och hjärnan riktigt mjuk.... Så nej tack - jag vill bara ligga på soffan och softa i helgen. Vill inte ens bli pigg i ett huj, för då hittar jag bara på nåt mer... Ska nästan bli skönt när skolan börjar på måndag, då brukar jag unna mig att vila en stund när jag kommer hem.

Låter jag som om jag klagar? Alls icke. Jag har haft jättekul med Projektidéerna som bara väller på - men ett och annat fult ord har jag nog tänkt över dedäringa som inte fattar att deadline är deadline.
Folkparken i Norrköping - från bilparkeringen vid kyrkogården där jag har mina föräldrar.

Kanske hinner jag läsa en och annan blogg i helgen - jag måste erkänna att det går ganska snabbt att komma ifrån bloggarlivet...

Kan ju inte låta bli...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Fri, 23 Oct 2009 10:31:00 +0000

... att tipsa om att vinnarpsalmen nu finns utlagd som nr 1 på min MySpacesida. Några vänliga bloggare har frågat efter den. Scrolla fram den om den inte syns direkt.

Några har trevligt nog frågat efter häftet, och det finns att köpa för det behagliga priset av 30 riksdaler.Då mailar man förlaget: order@echomusik.com Porto tillkommer förstås, men det väger inte mycket i gram (mer i innehåll....:) Den som har bra syn ser våra två gemensamma sånger + Lindas helt egna Aftonbön. I häftet finns flera kända tonsättare med, ganska häftigt (!) att Linda kom som rookie och knep tre platser av femton.

Nu ska jag genast återgå till att göra nyttiga saker... börjar med en promenad i dimman. Sen måste jag nog röja lite eftersom lilla sångfågeln och hennes mamma kommer i morgon.

I medgång och motgång...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Mon, 19 Oct 2009 17:02:00 +0000

Om motgångar har jag gedigna kunskaper. Jag har bl.a. en hel pärm med alla refuseringar à la "Tack, men nej tack!" och åtskilliga sömnlösa nätter och oro och eländes elände i bagaget. Livet har på mångahanda sätt trilskats - lite mer än det som hör till - och jag har tränat hårt och länge på att skaka av mig, ta nya tag... lägga bakom mig... och alla andra floskler som finns för ändamålet. Och faktiskt har jag blivit rätt bra på att tackla svårigheter.

Men, även om saker och ting faktiskt har gått i lås då och då, så har det inte kommit så plötsligt och så mycket på en gång som nu. Att få en bok utgiven tar ca 1½ år med många om och men på vägen, innan det är dags att våga glädjas.

Jag var faktiskt helt oförberedd på att vår sång skulle vinna, och att det skulle bli sånt ståhej. Och att det skulle vara ganska stressigt och tröttande med ståhejet. Det är oerhört roligt och jag är både glad och tacksam - speciellt tacksam - över att orden ibland trillar ner precis i rätt ordning, och att en sån naturbegåvning som Linda hittade dem för ett år sen... (klart att jag tror på en högre mening med att hon hittade min blogg just när jag behövde en tonsättare) och att ungdomskörerna som varit slutjury hade fastnat just för den här sången. Den andra som kom med trodde vi båda mer på... och sen fick Linda med en helt egen. Fantastiskt.

Det var så maffigt med mycket folk i domkyrkan - en gudomligt skönsjungande flickkör som sjöng de tre vinnarlåtarna, och sen efter prisutdelningen blev det konsert. Hela stiftets kyrkomusiker hade övat under sitt konvent och framförde makalöst fina sånger som avslutning... körmusik blir bättre med proffs, hur kul det än är i en kyrkokör på landet.

Maken påpekade flera gånger under nerresan att jag måste förbereda ett tacktal, men det tänkte jag inte göra. Bara säga ett enkelt tack och se glad ut, hade jag tänkt mig. Linda kom rusande med tåget och hann klä om på vårt hotellrum och sen for vi iväg tillsammans.

Och så - precis när vi var på väg in i kyrkan sa domprosten att vi måste säga nåt kort om hur sången hade kommit till... Fast det var bra att bara ha 2 minuter att fundera ut ett litet tal, ingen av oss hann bli nervös eller fila på ordvalen och jag tror vi sa bra saker.

Den här bloggaren kom fram och hälsade... och senare, på Facebook, låg ett meddelande om att en kvinna jag lärt känna via Skrivarsidan hade sin dotter med i kören som sjöng. Häftigt. Det var inte svårt att få till ett naturligt smajl.

Sedan en timme ligger det en cd med en musikal på mitt bord... och en punktad lista med handlingen. Om ett par veckor ska dessa låtar hänga ihop genom en röd berättartråd - ur min penna. Och snart ska nästa församlingsblad sättas ihop... Vilken tur att jag har en hel drös med kompledigt att ta ut, plus hela nästa vecka ledig.

Vi hörs! De roliga detaljerna med bra festtips från i fredags har kommit lite i skymundan, men de kan jag återkomma till när vardagarna blir som vanligt igen.

Och tack alla snälla goa som har skrivit, mailat eller ringt och gratulerat - stor kram. På Facebook finns fler bilder för den som är med där.

30-årsfest

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Fri, 16 Oct 2009 16:46:00 +0000

Min nygamla skola har 30-årsfest ikväll. Men eftersom jag har ½ minuts gångväg behöver jag inte gå förrän om 5 minuter.

Jag började jobba där första gången för 24 år sedan, och temat för kvällen är att på nåt sätt symbolisera hur länge man jobbat där, så jag plockade fram ett gammalt foto från första åren där och tänker ha den som teatermask... Killen som fixar med festen sa att vi kunde klä oss i nåt från den tiden med axelvaddar... Hehehe... de kläderna åkte ut direkt när de hade krympt...

Rätta leendet och böjen på huvudet har jag tränat på en stund nu. Men det får allt bli en tidig kväll... jag har inte packat än... Ha en skön helg, så ses vi kanske på söndag kväll.

Lyssna på Linda

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Thu, 15 Oct 2009 09:40:00 +0000

Jag lyckades hitta inslaget med Linda från igår... så den som är nyfiken kan få lyssna på vinnarsången och se intervjun - kort och koncist som alltid nuförtiden.

Nu ska jag ge mig ut på promenad i solskenet och andas djupt och varva ner.

Och vinnare är....

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Wed, 14 Oct 2009 12:36:00 +0000

Jag är helt omtumlad.

För ett par veckor sen fick jag veta att Linda och jag får med två psalmer i den nya samlingen med psalmer för unga, samt att de skulle gå vidare till en tävling om de tre bästa. (Och hemligt var det... jag har inte bloggat om det - fast svårt att inte jubla högt!)

Sen fick jag veta att jag är välkommen till Växjö på lördag eftersom vi hamnat i topp tre-gänget.

Och sen igår fick jag veta... och jag som hade varit superglad för att ens få med en liten text... och så blev det två... PLUS vinst! Hur bra kan det bli? (Den ena som kom med finns på min MySpace-sida, Livets sånger.)

"Hur känns det?" sa en som ringde igår och ville ha en bild av oss och lite info. Och plötsligt kände jag starkt med alla sportstjärnor som får frågan just när de vunnit...

Lite fel smyger sig alltid in... i en tidning står att jag är född i Jönköping - är jag inte - men farfar i Norrahammar var en fast punkt i min flyttande uppväxt. Och här står att jag kom på andra plats.... fel. Vår låt kom på första plats, så vi delar givetvis guldet....

Fick just sms från Linda - henne rycker de i som bara den med lokalteve och tidningar... skönt att bo en bit bort, men det ringer en del här också.

Uppdatering: Tack snälla för rara ord...

Kalas kalas...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sun, 11 Oct 2009 19:39:00 +0000

Det är kalas, du! sa en gammal släkting om precis allt som var bra... och idag har det verkligen varit kalasdag med körsång i kyrkan, tv-sång, födelsedagskalas och sen det telefonsamtal jag väntade på med klartecken för projektet jag mumlat lite om. Jag skrev ett par provtexter igår och visst... lite, nej mycket, pirrigt att vänta på utlåtandet även jag själv var nöjd med resultatet... men de mottogs med varm hand. YES!

Vilket alltså betyder att jag... äsch, ni fattar... nu kommer jag med mina bortförklaringar, borde inte, hinner inte... men jag kan nog inte låta bli bloggandet helt. De trevliga kontakterna är beroendeframkallande!

Några bilder från dagens partaj - herrarna var inte så pigga på att bli fotade...

Vilket paket ska vi ta först?

Även om dot'ra har vuxit till sig, så har hon samma skrattögon kvar...

Morfar ser bekymrad ut och har visst fått tårta lite överallt... men nåt parasoll fick han inte!

Inte ett dugg cool...

noreply@blogger.com (Bloggblad) — Sun, 11 Oct 2009 12:01:00 +0000

Jag är varken cool eller blasé (som tur är) utan blir riktigt barnsligt jätteglad när nåt jag skrivit framförs i tv - och det är inte bara klirret från STIM-pengar jag hör, faktiskt! För den som klickar på länken och vill höra hela utan predikan före, går det att spola fram till 9 min 30 sek. Annars kan man höra sista versen i den här filmsnutten som är tagen från dataskärmen.

För säkerhets skull hade jag laddat dvd:n, själv var jag och sjöng med kören i vår kyrka. Men jag hade laddat fel... så nu måste jag ha koll på reprisen i morgon så jag får den inspelad och sparad.

Nu har jag faktiskt gjort undan en del av det jag hade på agendan - men om jag bara får godkänt på provbitarna, så blir det mycket jobb framöver. Dock tänker jag ha ledigt idag - det är dukat för hela familjen där nere, och snart ska maten på spisen. Maten gjorde jag igår...