BLOGGBLAD

Vinnarskalle eller turgumma?

2012-02-01T23:09:00.004+01:00

Jag förstår ju att mina kära läsare inte har fått nåt gjort idag utan bara väntat på den rafflande upplösningen av Bloggblads spel och dobbel.

I dag bytte jag till mig 3 nya trisslotter på Statoil som jag passerade när jag släpade mig fram med snökedjor under fötterna i ett sånt där ivrigt snöfall som gjorde att jag fick bita till om tungan - för hur skulle det se ut om gammal tant hasade sig fram med tungan ute för att fånga jätteflingor?

När jag kom hem från konferensskolepromenaden spottade jag: tvi tvi tvi, väste: hokus pokus... medan jag tog fram lotterna och en kapsylöppnare (Nej, det var ingen ny modell med kapsyl. Tänk själv!) 25:- och 100 000:- och 1 000 000:- om vartannat. MEN - Tjohejsan! Det var min dag idag, så resultatet kan jag nu lösa in mot 5 nya lotter. Om jag inte vill ut och rumla förstås...

Naturligtvis kommer jag att avslöja alla summor under miljonen...

Jag - en gambler?

2012-01-31T14:47:00.003+01:00

Jag vann tre trisslotter på korsord i lokaltidningen förra veckan, de kom idag med posten och inbringade inalles 75:-

Nu är frågan: Ska jag sy in pengarna i madrassen? Ska jag köpa nya lotter, eller ska jag rumla runt på stan? Hm... svår fråga en tisdagseftermiddag.

Förresten, det lär inte bli nåt avancerat rumlande för den summan, och i madrassen är det bara kvalster som förökar sig numera, så... Jag satsar nog på att Fru Fortuna har mer att ge.

Fågelräkning

2012-01-27T16:48:00.005+01:00

I dag läste jag att årets fågelräkning startar. Men det är inget för mig. Jag erkänner direkt: Jag är kass på fågelarter. På lärarhögskolan pluggade jag in den mängd som behövdes för att få godkänt i biologi, plus några i reserv, men missade sädesärlan eftersom den uppstoppade versionen inte vippade på stjärten. Tur att jag hade några i reserv... När jag ändå är igång och erkänner... jag missade även kråkan. Men den har jag lärt mig nu! Sen glömde jag bort alla utom de mest speciella. Domherre, duva och svan kan jag väldigt lätt se skillnad på, men om det här är pilfink eller gråsparv ("luftens råttor" sa min far om dem) det vet jag inte.

Jag tycker i alla fall om att sitta vid frukostbordet och kolla in dem när de äter från min julklapp. Deras tjatter hör jag inte längre genom de nya fönstren (eller om det beror på min hörsel?).

Men räkna... näe, då måste jag ju sätta namnskyltar på dem, för inte katten vet jag hur många vändor de tar per dag. Och då måste jag väl sitta där hela dagen och glo, och det kan bli lite mycket. Förresten, hur skulle min rapport se ut?

Gråbrun fågel

Brungrå fågel

Lite större grå fågel

Gul och svart fågel

Grågul, blå och svart fågel

Näe, det får vara! Min tröst är att de inte själva vet vilken sort de är, så jag skäms inte heller för min okunskap.

Om att vara gammal...

2012-01-24T14:47:00.002+01:00

Jag har just berättat dagens solskenshistoria på facebook, men alla är ju inte med där, och innan jag glömmer den (jag är ju så gammal) så drar jag den här också. Den fick mig att flina för mig själv hela vägen hem från affären.

Jag har musik med förskoleklassen 20 minuter i veckan, utanför min arbetstid, bara för att det är kul och för att jag då kan testa mina barnvisor på riktiga barn. (Maken funkar det inte så bra på.) Och vid mjölkylen på ICA såg jag ett bekant litet ansikte.

-Hej Marianne!
-Hej hej!
-Pappa, känner du henne? Han pekar och drar i pappas arm. Pappa skakar lite generat på huvudet och grabben vill förklara vem jag är:
-Det är våran .... ähm... sjungare! ... Pappan nickar en hälsning mot mig... och grabben fortsätter att förklara:
-Ja, jag vet att hon är väldigt gammal, men... ähm...
- Hon kanske sjunger bra ändå, fyller pappan i, ännu mer generad.
- Ja, just det! Och så drogs grabben snabbt bortåt av sin far... och jag fnissade vidare mot ostdisken.

Det finns begravningar - och begravningar...

2012-01-22T13:27:00.009+01:00

Jag har genom åren varit på begravningar som varit mer än svåra; där ett barn ryckts från sina föräldrar, eller en förälder som dött från sina barn. Det gör ont in i hjärteroten och känns så mycket att jag faktiskt stänger av en del av känslorna och bara släpper fram dem pö och pö efteråt. Kan nog inte ta in vidden av det som hänt, då vid begravningen.

I tisdags var jag på en begravning av en helt annan karaktär. Min äldste släkting, pappas lillebror, lämnade jordelivet efter ett långt och rikt liv vid 92 års ålder. Många barn, barnbarn och barnbarnsbarn och många syskonbarn och vänner följde honom till graven.

Det var en dag fylld av gråt, skratt, värme och gemenskap. En dag som verkligen lyfte mig, konstigt nog. Mina tårar strömmade fritt vid tanken på att det inte finns någon kvar från barnaskaran i Sågatorpet i Norrahammar, att den sista länken bakåt har brustit. En av pojkarna som sitter på staketet är min far. I mitten sitter storasyster med lillebror. Men när barnbarnsbarnet, som fått namn efter sin farfars far, bars fram på sin pappas arm och via honom fick ställa sitt dopljus på kistan, som ett tecken på att livet går vidare i nya generationer, kändes det ljust och gott genom tårarna.

Vid lunchen efteråt var talen otaliga... roliga soliga minnen framkallade skratt - och vackra sånger väckte känslor som rann ut genom ögonen. Aldrig har jag gråtit och skrattat så mycket på en dag. Vi var många kusiner som insåg att ögoninkontinens är ett släktdrag.

När alla är införstådda med att döden inte är ett svart och tomt slut, utan en början på något annat, då blir sorgen inte lika tung. Saknaden är förstås stor, men insikten om att den som lever måste dö, är lättare än vid hastig död mitt i livsgärningen. (Bilden är lånad från min kusin som förrättade begravningen och som är farfar till barnet.)

Gemenskapen och värmen från alla kusiner (vi ses inte ofta eftersom alla är utspridda över både Sverige och Utlandet) var fantastisk att känna och jag tror att vi blev styrkta av den känslan allihop. Nu hänger det på oss om den gemenskapen lever vidare, nu är det vi som är äldst.

Jaha...

2012-01-20T14:57:00.003+01:00

Så kan jag meddela att den sköna fria tillvaron är till ända. Det var något helt oväntat och oplanerat som kom i min väg och som kändes rätt att tacka ja till.

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om en varm och fin och känslosam begravning som jag var på häromdagen, men kom helt av mig igår när jag fick veta att den trogna bloggarkompisen Annaa Mattsson avled hastigt och oväntat i tisdags. Helt förstummad blev jag... trots att vi aldrig träffades kändes hon som en god vän, träffsäker som få i både inlägg och kommentarer. Vi är många i bloggargänget som kommer att sakna henne!

Sysslolös...

2012-01-15T13:55:00.002+01:00

Finns det nåt vackrare ord än "sysslolös"? Jag smakar på det då och då och det känns gôtt. Det var så länge sen som jag kände det senast. Nu räknar jag förstås inte mina 70 minuters stavgång och värmande av matrester som jobb, utan det första ser jag som nöje och det senare som nödvändigt ont.

Men - jag har inget skrivjobb som hänger över mig och som mal i bakhuvudet vad jag än gör. I går kväll skickade jag iväg det sista till det stora sångprojektet med solosånger som jag berättat om lite då och då. Uppdraget på 20 sånger var egentligen klart redan i mitten av hösten, men när tonsättaren var här och lämnade av melodier före jul, ville han ha ännu mer. Säga nej till det roligaste som finns går bara inte, så det blev fyra till samtidigt som jag slet med texten till Händelstycket. Det är klart nu och jag har fått mina fem ex av den. Kändes inte helt fel att se mitt namn ovanför G.F.Händels...

Om jag känner mig själv rätt, vilket jag gör rätt bra efter snart 61 år, så är jag dock snart igång med nåt nytt projekt. Men till dess hasar jag vidare i tillvaron utan krav på att prestera nåt mer än skoljobb. Låter det rinna till i ordkällan.

Kanske blir det några fler stunder att kolla bloggar? Kanske hinner jag med lite mer husmorsjobb?

God fortsättning!

2012-01-04T23:49:00.007+01:00

Jag glömmer visst bort bloggen allt oftare! Det går så snabbt och smidigt med facebook, så jag blir mer och mer otrogen mot bloggen. Får bli en bättre fortsättning vad gäller bloggandet!

Dessutom har det känts lite knepigt med en del konstiga kommentarer jag fått på bloggen. Tidigare var spammen på engelska och lätt igenkännliga med märkliga budskap och länkar, men nu är de mer sofistikerade och på svenska. Anonyma avsändare förstås, men vänliga i tonen och länkfria utan nåt budskap alls. När jag går in på de gamla inlägg som jag fått mail om kommentar på, så finns inte kommentaren. Kändes lite spöklikt ända tills jag kollade på inställningsfliken och hittade detta lättförståeliga...(not!)

För användare som har Moderering av kommentarer aktiverat visas kommentarer som kräver moderering och som inte har flaggats som skräppost i Kommentarer Väntar på moderering. Användare som inte har Moderering av kommentarer aktiverat ser inte några kommentarer under Kommentarer Väntar på moderering.

Tydligen finns det alltså nåt hos Blogger som känner igen ett spam på lukten och lägger det i en hög för sig. Så jag klickade mig fram och hittade ett antal anonyma och försvunna kommentarer.

Annars då? Jotack, här har det slöats mer än någonsin. Tröttare har vi nog aldrig varit, men julmaten räckte länge och har avätits som rester ända till i måndags. Tur att vi älskar sill och skinka! Ganska många mil har avverkats gående i både sol och snöfall, isvind och vårvärme, men soffan har blivit hårt nött den också!

Eftersom det här verkar ha blivit mer och mer reklamblogg för det jag gör, så lägger jag en länk här till när lokalradion intervjuade upphovsmannen i måndags. Tydligen var ingen av dem särskilt förberedd... frågorna fladdrar runt lite hur som helst. För att ingen ska missförstå, så har jag inte skrivit just de här sångtexterna, däremot de berättade snuttar som man hör före sångerna. Den som orkar leta sig till länken och bara vill höra intervjun, kan slira fram nästan 7 minuter, 6.50, längst ner där PLAY-pilen är.

Nu säger jag som barnbarnet tidigare i kväll sa till sin mamma vid läggdags: Nu ska jag prata med min hjärna. God natt!

En julsång

2011-12-24T16:19:00.005+01:00

God jul på er alla!

Eftersom vi firar jul på riktigt först i morgon när dottern kommer med sin familj, har jag det ledigt och skönt och fridfullt. Vi smakade lite på julbordsmaten till lunch, och jag slocknade framför Kalle Anka. Men först kom barnbarnet förbi en sväng på väg till farmor och farfar, och kramades och sjöng.

Hon sjöng en sång som jag aldrig har hört förut, de sjöng den med kören i skolan. Vissa av bloggvännerna har redan sett klippet på facebook, men alla är ju inte med där, så här kommer det igen.

Strax ska jag ta mig en liten promenad i området, och förmodligen som vanligt filosofera över om de som har flest marschaller utanför är lyckligare än dem utan... Sen ska jag väl värma upp rösten inför Jul, jul strålande jul och Koppongen som julkören ska sjunga i natt i midnattsmässan. Julkören är alltid olika för varje gång - för tredje året i rad blir det damkör, som vid övningen i tisdags lät jättebra. Hoppas den gör det i natt med.

Jag hoppas att ingen flinar åt min allra minsta gran någonsin - vi är helt överens om att det är den sötaste gran vi har haft.

REKLAM REKLAM REKLAM

2011-12-17T12:55:00.009+01:00

Jag som inte gillar att bli nerlusad med reklam från alla håll och kanter - nu tänker jag göra reklam själv. En biljett som julklapp, kanske?

Lördagen den 11 februari 2012 kl 15.00 i De Geerhallen spelas "Smedens dotter", en sång- och danssaga med musik och idé av Bo Wastesson och med berättartext av mig. Sångtexter av Bo W, av mig och några till. Vilka de är framgår i länktexten.
Tre av "stjärnorna" är härifrån trakten, resten kommer från Eskilstuna. Bilden är från förra hösten.

Här kommer en "typ recension" - snodd från en ung flickas blogg... kan inte låta bli att citera, utan att ha bett om lov:

"Har typ nyss kommit hem från lokomotivet, där W... var emd i Smedens dotter. Fan vad bra de var!!! Gillade de extremt mycket :)
[...]

Föreställningen var bra. Första jag har sett som är som den här.
Det var typ olika bildklipp och så berättade en flicka historien om Smedens dotter dåra, och så mellan klippen så kom de in dans/sång nr :) så de var då ensemblen var med på scenen, snyggt uppbyggt tyckte jag!!
Och jag älskade danserna och musiken, men danserna var bäst :) Får se, blir kanske att se på den imorrn oxå ;)"

Uppdatering om tolkfråga

2011-12-12T17:23:00.002+01:00

Nu har jag fått svar angående förra inlägget. Jag har frågat eleven (som är gammal nog att ha koll). Tolken överdrev, hon var inte alls från samma land, som hon sa till oss att hon var. Hon hade bara bott där ett tag när hon var i 20-årsåldern och kunde inte alls prata det så bra. Föräldrarna kunde bättre ryska än hon kunde deras språk.

Det var ju tur att det inte var "storebrorsmentalitet" som styrde språkvalet, bara lite märkvärdighet.

Nåt som jag inte fattar...

2011-12-07T16:41:00.003+01:00

Jag brukar inte skriva så mycket om mitt jobb, men igår hände en sak som jag har grubblat mycket över.

Det var samtal med en elev och dennes föräldrar via tolk. Jag fick veta att det skulle komma en rysk tolk, därför att det inte finns någon från det här landet som tidigare låg under Sovjets styre. Vi kan kalla det X-land för att hålla det hela lite anonymt. Föräldrarna kan ryska, men inte eleven.

Vi pratade och det tolkades fram och tillbaka - många gånger nämndes X-land och elevens hemspråk. När det var slut och papper skulle skrivas, frågade jag om det alltså var ryska jag suttit och lyssnat på. Jodå, det var det. Och eleven skakade på huvudet när jag frågade om h_n förstått. Föräldrarna berättade att de hade läst ryska i skolan.

Då sa tolken:
- Jag förstår inte varför ni beställer tolk på ryska?
- För att det inte finns nån på X-språk.
- Ja, men jag är ju från X-land!

Jag blev så totalt paff att jag inte ens kom mig för att fråga varför i allsin dar de då pratade ryska och inte sitt gemensamma språk. Men oj, vad jag har undrat!

Inge' kuuuul

2011-11-29T16:03:00.006+01:00

Jag har svårt att förstå dem som inte vill tala om sin ålder, som om det skulle vara pinsamt att ha överlevt ungdomsåren. Men... (för ett "men" finns ju alltid) det är inte särskilt kul när kroppen börjar bli sliten och trilskas.

Det tog flera år innan jag kom mig för att ringa Hörcentralen, och sen tog det 9 månader innan jag väl fick mina små apparater som jag nu har vant mig vid och är tacksam för.

Min utslitna tumled får jag dras med, det gäller bara att komma ihåg att den inte lyder när jag lyfter ned nåt tungt från en hög hylla... och skriva kan jag med resten av fingrarna.

Glasögon har jag visserligen haft sedan ungdomen, men för drygt en vecka sen trodde jag nästan att jag blivit anfallen av en hoper paparazzi så som det blixtrade i ögonvrån när jag vaknade ur min middagsslummer. När det började blixtra nästa kväll igen, så googlade jag, och idag efter att väntat på ögonkliniken i två timmar fick jag veta att google hade helt rätt: (alltså jag segdrog en vecka, för jag tycker att det är besvärligt att söka läkare... men 1177 kopplade mig till en jourtid, när det höll på i flera dagar till)Glaskroppsavlossning... var det. Åldersbetingat - och de många nya suddiga amöborna som simmar i mitt synfält kommer att lugna ner sig lite med tiden. Men man måste tydligen få det kollat av läkare så att inte näthinnan har släppt också. Det hade den inte, och det var ju skönt det.

Alltså... det tredje åldersbetingade på ganska kort tid. Som om jag inte blir påmind ändå om tidens gång när jag ser mig i spegeln på morgnarna! Eller när jag hellre häckar i soffhörnet än ger mig ut på galej en fredagskväll...

Jag vet, jag vet! Det finns många som har det värre och att det är dem jag ska jämföra med, inte med dem som är pigga och raska och slipper allt småskit. Och jag är faktiskt tacksam och nöjd för det som är bra, men ...

Javisst ja, jag glömde blodfetterna! Men dem kan jag påverka själv...

November

2011-11-20T17:06:00.002+01:00

Nej, det är inte dagsfärskt, det här fotot. Det är nästan ett helt år gammalt, togs i början av november förra året och ska pryda nästa nummer av församlingsbladet. Jag är visserligen inte ansvarig för det längre, men några bilder och artiklar är jag delaktig i fortfarande.

Det blir långt mellan inläggen, jag ser ändå på min räknare att det är några tappra själar som letar sig hit varje dag ändå.

Fick för mig att kolla på sökord, vad folk utanför den vanliga läsekretsen har googlat på för att hitta till min blogg. Och - det är "loppbett" som har lockat de flesta. Jag blir rätt fundersam, kan det var så vanligt att man googlar på det? Och min blogg om eventuella loppbett låg dessutom rätt långt ner på listan. Kan meddela för den som klickar sig dit att märkena försvann efter ett par veckor.

Några djupsinniga funderingar har jag inte att erbjuda, jag har i stort sett stängt av tankeverksamheten, njuter hejdlöst av att vara projektlös (så mycket tid jag fick över!) och hasar mest runt - med soffan som mål. Jo, jag stavar över fälten en timme om dagen förstås, måste ju göra nåt för att bekämpa gumfläsket.

Och bara för att få njuta ännu mer ska jag strax ge mig iväg på konsert. Den nya flygeln i kyrkan ska invigas.

Så blev det sista dagen på höstlovet...

2011-11-07T12:24:00.005+01:00

En skön ledighet tar slut idag. Normalt är jag alltid ledig på måndagar, men måste gå över gatan och vara med på ett utvecklingssamtal senare i eftermiddag.

Ute är det luddigt och grått, inne är det alldeles tyst, bortsett från att jag nu dragit igång det jag spelade in när kören sjöng igår.

Vi sjöng Bob Chilcotts Requiem tillsammans med en grannförsamlings kyrkokör, två solister och sex instrumentalister. Ett stycke som bara har något år på nacken, men de latinska texterna är klassiska.

Det kändes ganska kaotiskt på övningen i onsdags, men det fick också alla att gå hem och lyssna på övningsskivan och lägga på ett extra kol. Så med lite nervpåslag lyckades vi få till det riktigt bra i lördags kväll i vår kyrka - i går i grannförsamlingens var vi nog lite för avslagna för att få till samma nerv, men det gick i alla fall skapligt bra. (Jag undrar hur det känns för proffs som har många konserter i rad och måste ladda om varje dag. Tur att jag kan ligga på soffan i sjaviga jeans och urtvättade tröjor och arbeta.)

För er som följt med i mina skrivarvåndor inför höstens olika projekt kan jag meddela att två av dem kan läggas till handlingarna. De 21 sånger som ska ingå i en svit med solosånger för hela kyrkoåret är färdiga, ett par av dem har även blivit arrade för kör, och nu väntar jag bara på att få höra de sex sista som ligger till sig hemma hos kompositören. Sen tar det säkert ett par månader innan jag får se det i tryck, men jag är van vid att vänta.

De korta naturfilmer som jag fick i uppdrag att skriva lyriska texter till i somras, har också fått var sin - som blev godkända... Det var lite nervöst för det ligger en bra bit ifrån vad jag brukar göra.

Nu går jag bara och väntar på besked om jag ska behöva ändra mer i texten jag skrivit till ett stycke av Händel... Det är som att lösa korsord, pricka in orden så att de stämmer sångmässigt och betydelsemässigt från början till slut, med höjdpunkterna på rätt ställen i melodin - och med långa melismer på rätt vokal... u och y går helt bort där. Och så underlättar det om jag inte tar illa upp när jag måste ändra - vilket jag inte gör - för ändringarna har blivit många. Jag är så glad att jag alls får göra det att jag gärna slår knut på mig själv om det skulle behövas.

Idel trevligheter med bloggträff och Stockholmsresa i veckan, kan tyckas. Men det var en tung fredag med begravning av den lilla skolflickan som dog för några veckor sedan. Även om alla vetat sedan födseln att hjärtat inte var friskt, så hoppades vi på tekniken, och hon var alltid så glad och pigg och med på allt, att ingen kunde ana... Förhoppningsvis var det till hjälp för familjen att så oerhört många var med på begravningen, blommor och ljus gjorde det till en vacker stund mitt i det tragiska.

Hela den här helgen känns som en påminnelse om att ta vara på livet. Det blir inga glättiga carpe diem-uppmaningar härifrån, men nog gäller det att vara tacksam för allt som faktiskt är bra och fungerar.

Ledig vecka...

2011-11-02T09:16:00.009+01:00

Gomorron! Jag hade nog trott att jag som vanligt skulle sova så länge som möjligt denna lediga dag, men vaknade och var pigg redan före 7. När hände det senast?

Kanske för några år sen... Och ännu piggare blev jag när jag krängde på mig min vinst!

Jag var på Skolforum i måndags - för de icke insatta är det en vanlig mässa i Älvsjö för skolfolk. Mängder med intressanta blyertspennor till korsor.... näe, jag menar intressanta läromedel att titta på. Tävlingar och pyssel. Jag fyllde förstås i lite här och där och blev uppringd av Finn Upp på eftermiddagen; jag hade vunnit en fin svart tygkasse med roliga uppfinningar (gallret att lägga i botten av salladsskål/räkskål kommer jag att använda flitigt!) och så en underbar tröja - men de unga slanka flickorna som hade ordnat med det hela, hade inte beställt större tröjor än st 42. Förmodligen kan de inte föreställa sig att någon annan än en elefant har nåt så stort som 46...

Men - blir så himla glad av färgen att jag kommer att töja ut den - och hoppas väl att töja in mig själv med tiden...

Boken "Stökig klass - rektors ansvar?" som jag gjort reklam för här tidigare fick jag vara med en liten stund och marknadsföra. Här är det Eva Larsson själv som pratar sig varm för den.
När jag kom hem på måndagskvällen - utan att ens överväga något Halloweenfirande - ringde det på dörren och detta glada gäng stod utanför.De var så himla fina att jag gärna hade tagit fram en godispåse om jag hade haft nån, men det gjorde inget, sa de så glatt, för de hade i gengäld inget bus att bjuda på.

Två av ungdomarna påstod sig vara grannar, och två andra sa att de sjungit i min barnkör, men jag kunde inte för mitt liv lista ut vilka som fanns bakom maskerna. (Men jag undrar om inte dödgrävaren fick ont i ryggen framåt kvällen...)

I går fick jag denna vackra blomma av den vassa bloggerskan miss Gillette (med sina två flickor som snällt lekte hela eftermiddagen med barnbarnets grejer). Hon och Musikanta förgyllde den grå eftermiddagen och vi kunde nog ha fortsatt snacka några timmar till.

Det känns som om jag fått några timmar alldeles gratis när jag kom upp så tidigt... ska kanske göra nåt riktigt duktigt - som att röja på skrivbordet. Nu är de tidskrävande projekten avklarade och jag kan slänga alla små kom-i-håglappar och provutskrifter som svämmat över tillvaron senaste veckorna.

Och sen förstås en lååååååång promenad i höstdiset.
P.S. 1) Det är inte jag som bestämmer att det ska vara så breda blankrader... P.S. 2) www.nyligen.se har plockat bort möjligheten att ha favoritlistor, och därmed har jag tappat några av de bloggar som jag följer den vägen.

Vari ligger det skämsiga?

2011-10-28T21:25:00.005+02:00

Ibland tittar jag på Dobidoo och tycker att det är jättekul att se gamla klipp på "stjärnorna" som medverkar. Varenda gång sitter den drabbade och skäms och ojar sig och håller för ögonen när ett gammal klipp visas. Och jag undrar varför.

Är det pinsamt att h_n var modemedveten i mitten av 80-talet med pudelfrisyr och säckiga byxor? Det var ju så man skulle se ut? Eller att h_n var ung, slanka och rynkfri? Det är ju för att komma tillbaka dit som många av dem sprutar sig fulla med plast och botox... Jag fattar inte riktigt var det pinsamma ligger. För om ytterligare 20 år, när de är med i "Här är ditt liv" så kommer de att garva och sjåpa sig över hur töntiga de var 2011...

Fast det kanske är som Pern_illa Wahl_gren sa en gång när hon fnissade över sin 80-talsstil (fritt ur minnet): så som modet är nu på 2000-talet ... kommer ingen att skratta sen, för nu är det ju bara som det är, vi ser ju normala ut. Nåja, hon sa inte exakt så, utan så där djupsinnigt, som hon brukar- men andemeningen var att vi nu ser ut som man ska se ut.

Fast det trodde vi ju 1986 också. Och 1971... och 1965...

Nu när jag bloggar alltmer sällan märker jag att det blir svårare och svårare att klicka in sig och bubbla på om ditt och datt. Börjar kännas som om det måste vara Nåt Riktigt Viktigt när jag för en gångs skull klickar in mig här.

Fast... jag kan väl skriva nåt Riktigt Viktigt: Jag är ledig ända till den 7 november kl 15.30... *fniss fniss* Och en till Viktig Sak: På tisdag kommer den vassa bloggerskan Miss Gillette hit och även min kompis IRL, tillika bloggerskan Musikanta. Jorå, bloggträff ska det bli!

Fast dagen före ska jag på Skolmässa i Stockholm, kanske är det någon mer bloggare som ska dit?

Jodå...

2011-10-22T13:19:00.004+02:00

Här är bevisen... Jag kom i brallorna som satt så tajt -92, men det berodde nog mest på att "karutschan" i tyget var borta... Skillnaden är försumbar, eller hur? 19 år och ungefär lika många kilon har gått mellan de två bilderna.

Den högra är efter målgång vid tjejmilen i Berlin, 64 minuter... Den tjusiga tröjan med texten: Lätta på foten i Söderköping, har farit till lumphimlen...

Det finns tyvärr inga bilder från när vi alla fem, likadant klädda tjejer, med mjölksyrestinna ben kröp uppför de fem trapporna framåt nattkröken när inte hissen funkade på Berlinhotellet... fast ljudbevis på alla gapskratt då hade nog egentligen varit roligare.

(Ovanligt nog går det visst att klicka upp bilderna - men jag tycker att det räcker med den här storleken... allt blir inte bättre av att förstoras.)

Kärleksbarn

2011-10-21T17:26:00.004+02:00

Medan jag sitter och väntar på att mitt på papiljotter upprullade hår ska torka för att sedan bli 80-talskrull till personalsportfesten ikväll, fördriver jag tiden med att reta mig på begreppet "kärleksbarn". Läste på kvällspressens nätsida att ett par kändisar just fått ett kärleksbarn. Borde inte alla barn vara det? Båda de här kändisarna har var sitt barn med sig i boet - är/var de också kärleksbarn, numera degraderade till skilsmässobarn?

Och nu vet jag åtminstone två personer som inte läste de två sista meningarna utan bara undrar om det inte kommer nån bild på Bloggblad i tjejmilsutstyrsel à la 80-tal. Det kanske det gör... kanske, sa jag.

Allt var inte bättre förr...

2011-10-16T18:57:00.010+02:00

I veckan som gick kom min svägerska förbi och avlämnade några saker som råkat hamna i brorsans lådor och har legat där i många, många år. Jag greps av total nostalgi och läste berättelser, skrivna med den finaste av handstilar för en 8-åring. Och så fanns det en bild. Inte vilken bild som helst, utan Den Avgörande Bilden. Den som gjorde att jag aldrig mer tyckte att det var roligt att rita eller måla.

Fru Karlsson, hette hon, lärarinnan vi hade i teckning. Alla teckningslektioner gick till så att vi ritade av en förlaga. Och sen målade vi med vattenfärg. Ju mer likt originalet, desto bättre betyg.
Den här bilden, med noggrant inritad passepartout vilket alla bilder hade, höll "Kärringa Karlsson" (som hon kallades när hon inte hörde) upp för klassen och med ett hånskratt fnös hon: "Titta - här är Fogelbergs hus... Det skulle man känna igen om man såg det mitt i natten. Grisskärt - med grönt tak!"

Jag minns orden exakt, och jag minns också hur jag satt där och skämdes över min fula bild som det var tänkt att alla skulle skratta åt. Men jag minns inte om någon skrattade. Tillägg efteråt: Jag var 11 år, det står klass 5e i kanten.
När det här fotot dök upp i dag i min mailbox, känner jag vilken skillnad det är på skaparglädjen! Inga mallar och ramar - bara fantasi och lust.

Jag återkommer vilken dag som helst med nån liten berättelse från 1959 när jag får tid över. I dag har jag åtminstone skrivit några utkast och känner mig lite lite ledig framåt kvällen, nu ska de halvfärdiga alstren bara ligga till sig och sen finputsas.

Vilken himla tur att aldrig någon fnös och ironiserade över min skrivlust! Tvärtom, där fick jag ideligen uppmuntran.

Generationer

2011-10-08T22:28:00.006+02:00

Jag vet att jag lagt in den här bilden just den här dagen flera gånger förut, men den är en favorit, och just idag när den yngre fyller 35 och den äldre av dem skulle ha fyllt 100 år passar den utmärkt som repris. De fick 16 gemensamma födelsedagar, mormodern och barnbarnet. Här är den yngre av dem 35 år senare. Eller knappt... den övre bilden togs när hon var knappt tre månader.

Och här är nästa generation.

Spel på blodigt allvar - morbrodern vann.

Mor och dotter - vi har insett likheten för länge sen. På P-platsen när vi skulle betala idag kom några andra gäster som genast insåg vilket kalas vi var på väg till...

Min blogg blir nästan bara familjenytt, men jag har huvudet så fullt av det jag håller på med, att jag bara tar pauser för ren avkoppling. Klarar inte att skriva några spirituella blogginlägg. Men jag klagar inte, för jag är så himla glad över mina uppdrag och när Det Stora Musikförlaget ringde häromdagen och ville ha ny text till en gammal klassisk mästare - då måste jag ju bara tacka ja. Går bara inte att säga nej till nåt sånt. Det blir mina kära bloggvänner som får stå tillbaka ett tag till.

Redan första oktober

2011-10-01T22:57:00.003+02:00

Ojojoj, vad fort tiden går. Redan första oktober!

Jag går i och för sig också ganska fort jag också när jag stavar iväg över fälten, men inte fortare än att jag hinner ta upp mobilen och fotografera. Fast... jag skulle nog be er allihop att komma hem och titta direkt i mobilen, för bilderna i min nya android blir helt otroligt bra med färger och djup som överträffar verkligheten - men i datorn blir de inte alls lika bra... Här traskar jag på i vanliga hjulspåren i stort sett dagligen - och njuter hejdlöst av de dagar som jag får frossa i monotoni. Lång promenad + korsord i soffan... och så lite skrivande. Jodå, för all del, jag jobbar allt i skolan också mellan varven!

Förra veckan hände det som inte får hända - en elev dog, och tillvaron stannade upp. Hjärtfel sedan födseln, men det vi såg var en till synes frisk och glad tjej. Hoppet stod till pacemakern och läkarvetenskapen och allt verkade funka. Pigg och alert ena dagen - och borta nästa morgon. Finns inga ord för hur grymt livet och döden far fram.

I måndags hade vi minnesstund, och trots den annars trista gympasalen blev det en fin stund med många ljus, sånger, dikt, tal och en tyst minut. Jag blev ombedd att hitta rätt sånger - det var så svårt att jag gav upp och skrev en ny i stället, som min tonsättare, Linda, gjorde en mjuk och fin melodi till på stört. Nu kan jag inte lägga ut melodin, men texten blev så:

Kanske leker du bland änglar
på en evig blomsteräng.
Kanske tindrar du bland stjärnor
en mörk septemberkväll.
Vi vet inte var du är
men vi saknar dig oändligt här.

Sen hade jag en till som jag gjort tidigare. I min värld sjunger man psalmer, men Sions gårdar och fadersarmar som sig förbarmar... näe, det funkar inte med barn som inte är kyrkvana.

Mot slutet av samlingen kom det in en fjäril som fladdrade runt på fjärilars vis. Texten till sista sången låg på OH-apparaten, och fjärilen valde att slå sig ner just på de grässtrån jag hade hittat som illustration till texten. På vita duken blev den härligt uppförstorad och vinkade lite med vingarna - innan den flög iväg uppåt mot fönstren igen. Jag är inte den som tror på spöken och tecken, men här blev jag tveksam....

Flickans föräldrar som var med, och alla andra i salen hade tänkt precis samma sak, att det var ett tecken eller en hälsning. De minsta barnen fnissade åt fjärilen, och det blev så skön stämning, mitt i det sorgliga fanns det glädje.

Exklusivt för bloggläsarna kommer här andra versen som jag gick hem och skrev:

Kanske dansar du med älvor
i en dröm vid skogens bryn.
Kanske ser du just en fjäril
som flyger upp mot skyn.
Vi vet inte var du är
men vi saknar dig oändligt här.

Lite då och då surfar jag runt i bloggarna på min lista, men det är så fullmatat i verkligheten att det blir allt kortare stunder. Ibland scrollar jag bara i listan och läser sammanfattningarna... Facebook går ju lite snabbare, så där är jag oftare, även när jag borde göra mer matnyttiga saker här på datorn.

Till alla mina kollegor!

2011-09-20T16:16:00.003+02:00

Jag vet att jag har många läsare som är pedagoger - och därför vill jag tipsa här om en bok som är mer än bra, hade jag läst den när jag började som lärare för mer än 30 år sen hade jag sluppit göra en massa misstag.

Egentligen är boken riktad till skolledare, jag vet att det också är en bok på gång som riktar sig till lärare, men alla som arbetar i skolan kan redan här hitta matnyttiga råd som ger råg i ryggen, och även känna igen sig i fallbeskrivningarna. Det sköna med dem är att ingen ser när skammens rodnad växer: "Så där har jag med gjort, och det gick åt skogen det med..." Och ibland kan man ge sig en klapp på axeln: "Så där dumt har jag aldrig gjort!"

Första delen av boken handlar om pedagogens uppgift som fostrare och om fostrans psykologi. Andra delen är fallbeskrivningar. Eva Larsson, som är lärare, skolledare och konsult i pedagogiska frågor, har varit med i klassrummen, antecknat och efteråt gett återkoppling, stöd och förklaringar till det som gått snett. Fallbeskrivningar är gjorda i gymnasiemiljö, men sättet att bemöta elever och handskas med praktiska detaljer skiljer sig inte från andra stadier.

Här är länken där man kan läsa mer - och även beställa boken: http://www.lectura.se/ "Stökig klass, rektors ansvar" heter den. Eva är också engagerad mot mobbning och har skrivit böcker och föreläser om det.

Svamp i september

2011-09-18T21:52:00.007+02:00

Långt inne i de djupa skogarna växte dessa godingar i lugn och ro ända till i lördags! Det tog två timmar för två personer att plocka - och lite längre tid för samma personer att rensa och förvälla. Men nu är det klart, och tillsammans med fredagens skörd har jag nu drygt 20 påsar i frysen och 2 burkar torkad svamp. Det gäller att hitta rätt ställen, men det gick enkelt ihop med en "inföding" och hans fru.

Trumpetsvamp i svart, gult och orange... länge sen jag såg så många olika. I kameran fick dock bilden bättre färg än överförd hit.

Måndag = ledig dag. Från skolan alltså... från firman har jag aldrig ledigt. Men eftersom jag kom upp skapligt tidigt idag har jag fått ovanligt mycket ur händerna, och med både en timmes snabb promenad och en timmes slummer i soffan känner jag mig väldigt nöjd och belåten med dagens jobb.

I tisdags fick jag en bunt noter, nya sånger med de texter jag slitit med under våren. Ja, jag fick dem personligen levererade och uppspelade. Musiken ligger rätt många nivåer över det som mina pianofingrar rår på.

Nu är det bara 6 kvar av de 20 som jag fick beställning på. En sång blev för kort, så den har jag knåpat ihop ytterligare en vers på idag, och så fick jag en helt ny melodi att skriva precis vad som helst till... Roligt men svårt - det är faktiskt lättare när jag klara direktiv och vet i vilken ände jag ska börja leta efter ord.

Jag brukar inte berätta så ingående om de olika projekten, jag känner ofta att jag inte vågar förrän jag vet vad det blir - om det blir nåt... men det här stora sångprojektet är i stort sett klart och kommer att bli utgivet.

Det andra projektet med texter till naturfilm är på rätt väg har jag fått höra av den uppdragsgivaren - men det är så himla svårt att jag inte själv vet om jag klarar det, så det ligger jag lite lågt med. Tid tar det i alla fall... Om nån skulle undra varför jag är så sporadisk här.

Men - snart, mycket snart kommer ytterligare ett inlägg där jag presenterar en bok som en god vän skrivit. En bok som jag hoppas att varenda lärare och varenda skolledare kommer att läsa.

lite lat...

2011-09-15T11:02:00.002+02:00

Nu fick jag en oväntad paus och passar då på att snylta lite på Musikantas blogg. Där finns det bilder från kröningsceremonin där kyrkokören var med och sjöng. Kul för mig att få se det åtminstone nästan framifrån, för IRL såg jag bara ryggarna.

Annars är det fullt upp med uppdrag - jätteroligt. Men eftersom det resten av tiden är fullt upp med skoljobb, så blir bloggandet som vanligt lagt lite i skymundan.

blankrader

2011-09-06T17:40:00.001+02:00

Varför blir det ideligen mängder av blankrader???? Luftig text är bra, men det behöver ju inte bli korsdrag! Nu orkar jag inte greja med det längre. Inlägget om apparaterna får vara. Nu tar jag en promenad.

Apparater

2011-09-06T16:44:00.005+02:00

Att jag gillar små apparater har nog inte undgått de trogna läsarna. Men det finns allt en del knäppa uppfinningar, kanske påhittade vid bardisken på "after work" en fredag? Min första reaktion inför den här grejen, är att om man inte kommer ihåg när man gav barnet mat eller bytte blöjor, då ska man nog inte bli förälder. Men det är klart - man kan ju i mellantiden ägna sig helt åt sin mobiltelefon och surfa på nätet... Om man inte känner sitt barn, eller har lust att ägna tid åt att lära känna det och dess läten, så kan man skaffa den här - den talar om vad barnets skrik betyder. Tänk så skönt att slippa undra om blöjan är våt eller bäbisen hungrig!

Och om man ideligen skriker: "VAAAAA?" och däremellan svarar uppåt väggarna fel, då kan man köpa sig en eller två såna här prylar som jag har fallit för (efter drygt 8 månaders kötid - fast jag har inte kroppsligen stått i kö...).

Den ser ganska stor ut, men oj så liten den är. Känns inte alls - och inte den blåmarkerad till vänsterörat heller. Men hörs! Jag blir helt trött av att t.o.m. höra vad jag tänker! För att inte tala om när jag går uppför trappan, hela huset knakar. Och tangentknattret får mig att tro att maffian är på väg med k-pistar bakom dörren... Men hjärnan lär ska vänja sig och själv sortera bort onödiga ljud. (Undrar förresten om maken har en sån i smyg - han hör aldrig när jag säger att komposthinken är full...) (Jo, jag vet var komposten är, men där bodde en stor råtta i vintras.)

För mig är det otroligt att en så liten grej kan funka, den är laddad exakt för mina hörproblem via en dator . Dessutom vet den att jag är nybörjare, så den ligger lite lågt tills jag vant mig. Det lilla stödbenet hjälper till att hålla den andra slangen och pluppen kvar i hörselgången och själva apparaten ligger still bakom örat.

Jag fick en varning också: det finns ingen återvändo. Börjar jag, så måste jag hålla på livet ut, varje dag, annars vänjer sig inte hjärnan vid småljuden. En liten tröst är att jag slipper fråga om och fatta fel, så jag ska nog stå ut.

Nässellänk

2011-08-30T14:34:00.001+02:00

Här är länken direkt till nässlorna - och i kommentarrutan finns det massor av svar på olika frågor:

http://pettasblogg.blogspot.com/2011/08/nasslans-lov.html

Tips från en bloggare

2011-08-29T22:44:00.003+02:00

Jag har bloggat om nässlorna i min trädgård (där det borde ha varit blomrabatter) som jag plockar till soppa varje vår, men i Pettas blogg hittade jag tips på hur jag kan använda nässelfrön och torkade blad. Så nu hänger en stor kvast till tork på altanen, och några frön klippte jag av i klasar och torkade direkt. Det bränns inte alls i torrt tillstånd. Och fröna bränns inte ö.h.t.

Förr gav man nässelfrön till hästar som skulle säljas, för att de skulle vara pigga... hoppas inte maken säljer mig på marknaden. Fast vem skulle vilja ha en gammal märr som jag i vilket fall?

Rapport följer - om jag nu inte blir så pigg att jag börjar knäskura taken, för då hinner jag inte blogga.

Testing testing

2011-08-28T18:03:00.002+02:00

Nu har jag hittat ett sätt att hitta tillbaka till mina bilder... men det var krångligt så det blir bara enstaka. När jag söker i sökrutan på vissa nyckelord som jag skriver mycket om, såsom "barnbarn" "nässlor" "promenad" så finns det gamla bilder kvar. Och när jag ser den här bilden, tycker jag att jag bloggat en hel evighet... fast det är ju inte länge sen ändå!

http://bloggblad.blogspot.com/2005/07/i-tv-r-har-jag-varit-mormor-t-denna.html

Från stora scenen...

2011-08-27T17:04:00.007+02:00

Underhållning på stora scenen. Solist: Barnbarnet Dansgruppen Mothers & Daughters
Det finns bara en enda som kan få maken att ställa upp på dans - med fjäderboa - och det är INTE jag. Nu ska vi se om de här bilderna får ligga kvar eller om blogger gör dem svarta om ett tag...

Medan somliga av gästerna har somnat i diverse vilstolar och somliga har gått till lekparken har mormor tagit en vilopaus vid datorn innan det är dags att plocka fram dagens slutmål: KRÄFTORNA!

Varningstecken?

2011-08-22T16:21:00.003+02:00

Jag undrar verkligen varför en del bilder har bytts ut mot varningstrianglar med utropstecken i. Så farlig är jag väl ändå inte?

Testar att lägga in en favoritbild...

Varning för Bloggblad?

2011-08-22T16:21:00.002+02:00

Jag undrar verkligen varför en del bilder har bytts ut mot varningstrianglar med utropstecken i. Så farlig är jag väl ändå inte?

Äsch, så litet...

2011-08-21T18:20:00.003+02:00

Det syns nog inte vad det är, syns knappt ens ATT det är nåt... men i verkligheten var rådjuret inte alls så långt borta som det ser ut. Jag har aldrig sett ett rådjur simma tidigare, den lille kraken verkade inte bry sig om oss, var på väg över till "vår" ö, men sen kom det en båt och skrämde den så den vände tillbaka. Fin dag på havet med mycket bad, så mycket att jag blev riktigt frusen sen.

Vi kom lite för långt ut - men vad gjorde det? Maken hoppade i med ett rep och simmade in mot det grunda och drog in mig och båten medan jag släppte efter på ankaret. Grund och fin sandstrand vid Pukön.

Väl inpackad, men nöjd och glad och tacksam för en ljuvlig dag med möjlighet att ladda batterierna inför hösten. För visst kändes det att det var en annan luft nu mot tidigare i sommar.

Inte sysslolös längre...

2011-08-18T18:58:00.003+02:00

Det är inte sant längre, det som står i inlägget här nedanför. Tvärtom, det är fullt upp.

I morse (nåja, det var kanske rätt långt framskriden förmiddag för somliga) när jag såg hur blommorna under köksfönstret och på altanen var halvvissna igen, tänkte jag att det ska bli rätt skönt med hösten när jag slipper det eviga vattnandet... Ledig? Nej, men dagens skolskrivjobb skötte jag hemifrån.

Skolan tar halva min arbetstid och andra uppdrag tar mer än den andra halvan, så vi kanske inte ses så ofta i bloggen på ett tag. Men, det ska väl lätta lite framöver - om det inte dräller in nya uppdrag, förstås... vilket jag ju gärna ser. Fast helst lite lagom - pö om pö...

Ett tips om en skrivkurs hos Annika Bryn! Klicka och kolla!

Sysslolös

2011-08-07T17:35:00.014+02:00

Äntligen kom den, den sysslolösa regniga dagen. Regnet står som en vägg och taket är lågt. Visst, jag kan nog hitta ett ställe eller två att röja i, men allt akut är avklarat och jag ska sakta glida in i arbetslivet igen. Har jag tänkt... Utvilad och sugen på att skriva åtgärdsprogram och planering och göra nytt schema. Nåja, det finns väl en och annan kafferast också.

Den som redan nu kräks på sol- hav- och båtbilder kan klicka bort sig. För nu kommer det ännu fler - dock ingen nakenchock, det blev inget bad igår. Meningen var att vi skulle gå i land och äta lunch på Harstena. Men det var inte för att ett litet moln låg just ovanför, utan för att det var knökfullt med båtar på alla gästbryggor som vi fick lägga om kursen... Harstena har alltid varit en turistmagnet (har jag hört genom min svärfar som hyrde stuga där på 20-talet), men har blivit det ännu mer sen det varit så många reportage därifrån i Go'kväll. Vi fikade för ankar i en stilla vik och drog vidare till Fyrudden (efter att ny kurs utan små grynnor lagts in i datorn) och Ida på Udden som hade väldigt god mat med havsutsikt.

Nu har vi i stort sett prövat alla sjökrogar i området, men Harstena tar vi en vanlig vardag nästa år... före eller efter värsta turiststormen. Det var på dagen 33 år sedan vi var där sist och firade svärfars 70-årsdag. Fast då var jag lite rundare om magen än jag är nu...

Vi satt och spanade ut mot horisonten, och jag såg nog att det ryckte lite i makens ständiga längtan ut till Häradskär. Hade inte klockan varit så pass mycket hade det nog blivit eftermiddagskaffe där ute.

Det ser ut som om kaptenen tänker ge sig av utan hopp-i-land-tant men han ska bara glida bort till bensinmacken. Han skulle bara våga lämna mig på land! Till hemresan hade varenda liten vindpust gjort kväller, bara solen var pigg och vaken och lyste på oss ända fram till båtparkeringen i Stegeborg.

Och i dag har regnet vräkt ner... stackars alla som hade tänkt åka ut idag. Nu ska jag åka ut till kusten igen - men inte till båten utan till en konsert med S:t Anna kyrkokör som ska avsluta Farledskyrkan i Skällvik, en vecka med många konserter.

Att bada i ett stjärnhav...

2011-08-04T18:05:00.007+02:00

Jag tar faktiskt en paus från allt röjande bakom kulisserna ibland och följer med på båten. I går hittade vi en ny playa med grund sandstrand - perfekt för en badälskande bottenfobiker som mig. Nog för att jag såg från båten att vattnet glittrade, men inte trodde jag att jag skulle bada i ett stjärnhav! Syns ju inte ett enda dugg att jag saknar baddräkt.

Här trivs maken både på däck och bakom ratten - han måste inte ha hängslen och bälte när han kör, men det är så roligt att testa datorsjökortet ihop med GPS:en och jämföra. För säkerhets skull ligger det ett gammalt pappersjökort nånstans också, får väl räknas som hjälm då...

Långt därborta ligger Capella Ecumenica, syntes bättre i verkligheten än på bild. Motorn som syns kallas "gräddvispen". Den införskaffades efter ett par trista motorstopp med bogsering i början av sommaren, men efter ett hett tips på vad som kunde pillas sönder och sen smörjas och sättas ihop igen har den stora gått perfekt.

Bara för att vi var i närheten just när det var dags, fick jag med mig chauffören på dragspelskonsert, vilket jag inte hade fått annars. Och hade det inte varit ett par kompis till mig som är vokalissor i bandet hade jag nog inte heller gått. Som synes finns det många andra som älskar dragspel - och det var faktiskt kul. Fart och fläkt i bälgarna och roligt med allsång av gamla läsarsånger.

Nästa torsdag börjar skolan igen! För personalen alltså, inte eleverna.

P.s. Konstigt, plötsligt blev det klickbara bilder utan att jag har gjort nåt särskilt - jag förstår mig inte på det här blogger...

Minisemester...

2011-08-01T18:15:00.001+02:00

Oj, det blev visst mycket mat och dryck under två dagar i Västerås... Men trevligt hade vi. Och nu har jag gått in i den sista hela sommarlovsveckan, det blir inte tid för bloggning om jag ska hinna vila, bada, sova, läsa, städa, slappa, umgås, promenera... rätt stressigt känns det redan som.

Två inlägg i ett...

2011-07-20T18:36:00.011+02:00

Dagens roliga grej - körtävling mellan olika orter i lokalradion. Det passade mig utmärkt en ledig dag att åka ner till kanalen och sjunga och käka glass. Min gamla körledare ledde det hela. Sommaren är kort, sjöng vi, men vi fick göra den ännu kortare eftersom programledarna alltid vill få mer tid att prata i den här kanalen (som jag för länge sen bloggade om att jag alltid lyssnar till när jag ska vakna. Måste ju bara gå upp och stänga av eländet...) Och så gårdagens avsnitt av bad och båt. Playan vid Ettersundet passar perfekt för mig och ättlingarna.

Att vi blev suddiga skyller skepparen/fotografen på att båten gungade. Här har vi skärpt oss lite:

Kuttersmycken på väg mot fika vid Capella Ecumenica. Bad och lunch vid Källbuktens camping. Jag har en enorm förmåga att hitta mormorsvänliga badplatser... barnbarnet hoppar gärna i var som helst och maken drömmer om ensliga klippor. Notera molnbanken in mot land i väster - de fick mängder av regn och åska där inne på fastlandet medan vi gottade oss i badet.

Fika och vilopaus - då behöver man inte flytväst.

Hemfärd i strålande kvällssol - och nästan spegelblankt... En spegel bör väl inte göra så här med masterna? Kanske var det åskan? Den lär ha varit hemskt just här i Stegeborg. Eller rötmånadsmaster?

Redan söndag igen!

2011-07-17T17:37:00.002+02:00

Det går fort mellan söndagarna, tycker jag, nästan så att jag får semesterstress... ska hinna så mycket de här ynka veckorna, därför får bloggandet gå på lågvarv ett tag.

I dag blev det en båttur - vädersajten verkade lite osäker, just nu är det en strålande sol över staden jag bor i, enligt www.klart.se, men om jag tittar rakt ut i verkligheten är det igenmulet. Vi hann i alla fall få en skön tur i solsken och lunch på uteserveringen i Mem när jag likt en säl väl hade vältrat mig över den höga kajkanten... Nej, det finns ingen bild på det!

Och så hann vi få båten i ordning med lås och kapell innan regnet kom. I kväll blir det för min del en tur till Västra Husby kyrka där min f.d. körledare sjunger jazz. Om jag tar mig igenom de täta bilköerna som i sakta mak tar sig igenom staden...

Sommardagar

2011-07-10T13:32:00.005+02:00

I går kom vi hem efter fyra ljuvliga dagar ute på skäret där min man tillbringade sin barndoms somrar och där han syster och svåger fortfarande har kvar stugan och bjuder in till "öppen ö" en vecka varje sommar då alla sköter sitt eget hushåll. Det finns flera lägenheter att hyra på Stångskär som ligger mitt över viken - och som syns i bakgrunden på bilden där våra ungdomar ska ut med sin kusin och segla. Jag ska inte berätta hur sjösjuka vissa blev... Tur med vädret hade vi!Bara ett plötsligt dimmoln som svepte in för ett par timmar. Ganska bökigt och rörigt blev det inne i båten, men det tillhör charmen med att nästan sova utomhus.

En av dagarna kom sonen och även dottern med sin familj. Stor lycka för de små sysslingarna att få bada och leka med en likasinnad. Annars var det bara mängder med folk i olika vuxna åldrar. Ön är tillräckligt stor för att man ändå kan hitta en egen plats att sitta och tomglo på när det blir för intensivt med umgänget. Mormor lärde ut konsten att flyta med tårna över ytan...

Och jag tror inte att jag har badat så ofta nån gång förr, jag började varje morgon med ett dopp, tog ett ungefär varannan timme och avslutade dagen med ett...

Den här sommarkaramellen kommer jag att suga på länge - så det blir förmodligen fler bilder.

Ett moraliskt barn var jag

2011-07-04T11:20:00.010+02:00

En sån här perfekt städdag passar jag på att hänga ut allt bråte som finns i klädkammaren. Walk in closet skulle jag väl kunna kalla den för om jag led av Hollywoodsyndromet. Fast i bara ett par månader efter stora sommarröjningen går det att walka in i closet-en. Resten av året är det ... ja, vad tusan heter det på engelska? "Plöja sig fram och hoppas att inte dra ner alla galgar eller trampa sönder nåt -closet."

Jaha, och vad har nedanstående munk med detta att göra? Jo, tavlan står gömd utmed en vägg, normalt slänger jag allt som jag inte vill ha framme, men vid varje röjning tänker jag att den inte tar stor plats, den får hänga med ett år till...
Den här tavlan är inte ens värd kartongen den är tryckt på, men jag älskade den som barn. Vi hade ytterst få egna saker i de tjänstebostäder vi fick, men den här munken hängde med på alla ställen. Pappa berättade att det finns en pendang till den med en nunna som spelar fiol i trädgården, men att munken inte alls fick stå och titta på nunnan. Moraliskt svartvit som jag var på den tiden, tog jag ett plåster och satte det rakt över hans ögon. Inte sjutton skulle vi medverka till synd. Resterna av klistret syns fortfarande, och jag kan bara inte göra mig av med munken utan njuter av den en stund varje sommar när jag röjer.

Om man klickar upp bilden, syns faktiskt märkena efter mitt moraliska ingrepp.
Och om någon är intresserad av mina stundtals taskiga språkkunskaper vad gäller walk in toaletter, garderober, kläder och klor.... så finns det ett gammalt inlägg här.

En svunnen tid...

2011-06-30T19:14:00.007+02:00

Är det nån mer än jag som har en sån här väska gömd längst inne i garderoben? Jag visste att den fanns, men har inte rört den på mer än 20 år. Jag var så stolt över min tuffa moderna som inte var fjantigt blommig och tror att jag fick den i slutet av 60-talet. Jag vill minnas att de var gjorda enkom för att härbärgera vissa vassa tingestar som togs fram till lördagen. Skulle det vara riktigt tjusigt kunde spolarna få sitta i hela natten och förstöra sömnen...

Jag var fena på att lägga håret (uttrycket kom jag plötsligt ihåg när jag hittade påsen, vem "lägger" håret numera?) både på mig själv och på mamma. Mamma ville alltid ha läggningsvätska i, så att det skulle hålla länge. Själv "torpederade" jag mina lockar, som hon kallade det, och sprayade hårt, men på mamma fick jag bara kamma försiktigt.

När jag hittade spolarna fick jag ett ryck och snodde upp hela håret, nej, jag la det! Tänk att fingrarna kom ihåg exakt hur det skulle gå till även utan nackspegel. Lite yvigt och buckligt blev det, men inte så tokigt. Jag kände mig så 60-talig när jag satt i trädgården och läste medan lockarna soltorkade.

Men det blir nog bara fön och vax och spray i fortsättningen... eller, som nu när jag är ledig, en sträng blick i spegeln.

Efter festen

2011-06-26T15:41:00.008+02:00

Nu är kransen vissnad, disken diskad och resterna i kylskåpet uppätna och ytterligare en midsommarfest har lagts i minnets förråd. Ovanligt roligt med ovanligt många gäster, och faktiskt värt att bli seg och trött efteråt. Det är fler som ätit gott i helgen... vi har inte haft några mördarsniglar förrän den här sommaren. Till höger i bild är raden med den dill som aldrig kommer att få pryda en tallrik. Ett par små frön hade grott - och blev väl förstås till efterrätt efter salladskalaset. Men ruccolan har snigeln ratat, så lite hemkört grönt får jag på tallriken.

Jag hör hur de skriker: "Kom med kannan ge en dusch - jag såg en snigel, usch! Kom med kannan släck min törst, men ta undan snigeln först!"

Ska jag skylla det som skulle blivit kokt färskpotatis på trötthet eller glömska? Nej, jag skyller på att jag med liv och lust korrekturläste en dokumentation som dottern ville att jag skulle kasta ett öga på. Inte tusan tittar jag på klockan då... Men spisen stängde av sig själv när det blev för varmt, så skadan blev inte så stor. Jag kan ju inte avsluta med bara eländes elände - så jag plockar in lilla stjärnöga när jag snabbt som ögat fick ta några kort som blev grimasfria.

För att jag inte ska följa den starka impulsen att ta en tupplur efter maten, har jag dragit igång dagens sommarpratare på nätet och tänker röja lite bland alla papper... Ska inte sova, ska inte sova, ska inte ska inte ska....

Ett steg längre...

2011-06-25T17:16:00.002+02:00

Bryggsegling har väl alla hört talas om, men min man har tagit det begrepp ett steg längre, och nu ägnar han sig åt trädgårdsturer i soptunnan... Hej, vad det går!

Nu vänder det!

2011-06-22T13:15:00.004+02:00

När sommarnattshimlen ser ut så här nästa gång, ska jag inte fånstirra lycksaligt på den, för efter den här kvällen förra veckan har det varit flängväder med blåst, regn, åska, kyla - omväxlande med åskvärme som snart bytts till blåst, regn... etc. Den här utsikten har jag från mitt skrivbord, blir lätt distraherad när färgerna ändras under kvällen, men ska se på det med viss skepsis i fortsättningen.

Så var det då sommarlov för somliga av oss, vi som valde jobb för skollovens skull... alltså, jag valde det inte därför från början, men det är tack vare dem jag är kvar i skolan. Sommarlovet krymper för varje år, är nu nere i 6½ vecka från de 10 som det var när jag började jobba. Ja, jag vet att det inte heter sommarlov för lärare, men jag ids inte följa med i alla ord som ändras. Har fullt sjå att hålla ordning på de nya förkortningarna som äro mina rättesnören numera: LPP, IUP, LPO (eller har de bytt till LGR igen?). Uppdatering: Jag glömde APT... den är visst också viktig.

Nu återstår bara lite renskrivning av utvärderingspapper som min chef vill ha - trots att jag inte längre faller för fjäsket: du skriver ju så bra och gör det så lätt, så blir det oftast jag som åker på det ändå.

Sen ska jag ägna mig åt midsommarmat och lite fuskstädning innan jag börjar stora röjningen bakom kulisserna. Jag tar mig säkert en och annan paus vid datorn och håller koll på bloggarkompisarna!

En kort romans

2011-06-13T15:31:00.005+02:00

För 12 år sen skrev jag en liten dikt som min man tyckte var så hemsk att jag fick skriva om den till nåt mesigt gulligt. Men mina kära bloggläsare tål nog sanningen, så här kommer den. Jag hittade ingen vallmo, men däremot en massa blåklint idag, de får roa sig med fromma prästkragar så länge.

Det kan dessutom hända att jag publicerat den här tidigare, bloggposterna är för många nu för att jag ska kunna memorera.
Nu sveper vallmon sin röda kjol
när dagen doftar av sommarsol
och blåklintsgossen som i smyg
har sett på flickan, han blir så blyg.

Han kärleksfull på längtan bär
att vallmoflickan få komma när.
Romansen blir tyvärr rätt kort
från bondens åker
sprutas ogräs bort.

Skryt eller marknadsföring?

2011-06-10T15:05:00.005+02:00

Eller bara så enkelt som när katten kommer hem och visar upp sin nyfångade mus? Här är i alla fall resultatet av en beställning för solosång, SSA-kör eller duett + pianokomp. Jag fick melodin och följande förhållningsorder:
1) ska passa damer i 30-40-årsåldern (I have been there, you know!)
2) ska kunna framföras på kvällskonsert
3) ska passa både kyrkligt och profant.

Den mjuka melodin var förhållningsorder i sig... och att det handlar om en ljummen sommarkväll var givet.

Nu väntar jag bara på julsången som ett annat förlag beställde ny svensk text till. Det är så himla kul att det äntligen rör på sig med lite mer fart än den tidigare sirapsmodellen. Fast resten av mina ansträngningar under vintern lär dröja till hösten innan de kommer till tryckeriet. Minst. Det är inte Expressenfart på sånt här precis.

Knäckerecept

2011-06-10T10:43:00.003+02:00

På begäran kommer receptet här. OBS! Om lagret inte blir riktigt tunt, blir de tjockare delarna mjuka, så var noga med att bre ut det tunt (jag slarvade lite på andra plåten...).

FRÖKNÄCKE

3 dl fint rågmjöl
1,5 dl solrosfrön
1,5 dl sesamfrön
0,75 dl linfrö
0,5 tsk salt
0,75 dl rapsolja

Rör ihop allt och blanda ner 3,75 dl kokande vatten.

Bred ut smeten på bakplåtspapper så tunt som möjligt. Satsen lagom till 2 plåtar.

Markera rutor med en kniv.

Strö över lite flingsalt

Grädda i 150 grader ca 1 timme.

knäckeryck

2011-06-09T21:23:00.007+02:00

Häromdagen blev jag bjuden på så himla gott hembakat knäcke och fick ett löfte om att det var såååå enkelt att baka. Inget knådande och inget jäsande att passa. Bara breda ut på två plåtar. Och det var sant, enklare kan det inte bli. Knappast godare heller. I tisdags kväll fick vi en snabbvisit... en sån där varm härlig kväll när man kan sitta ute på trappen. Borta är alla tankar på att skotta. Ingen halka, inga yllebyxor i sikte.

När den lilla kom gående från bilen med en mobil vid örat och pratade - lyssnade - svarade, blev jag förskräckt. Inte redan?! Hon har ju inte fyllt 8 ens, och pratar med sin kille i telefon! Men sen såg jag min gamla utrangerade röda lillnalle lysa och blev lugn, för den är helt tom. Hon har bara inhämtat kunskap från föräldrarna...

Nej, nu ska jag gå ner till pianot och öva lite till, det är övning i kyrkan i morgon och det är ju käckt om jag inte missar för många tangenter. Och jo, vi får fortfarande ha avslutningen där, men vi följer de nya reglerna och stryker bön och välsignelse så att inte de små liven tar skada. Men Den blomstertid är fortfarande tillåten, hur det är med I denna ljuva sommartid vet jag inte. Säg inget till nån, vi sjunger den vare sig det är tillåtet eller ej!

Nästan sommarlov

2011-06-04T11:33:00.003+02:00

Det känns nästan lite knepigt med så mycket ledigt - lite sommarlovskänsla - och så tillbaka för ett par veckor till... Jag har nästan glömt hur det är att vara projektlös; mitt sista församlingsblad har åkt iväg in i tryckpressarna och den sista texten i det stora solosångsprojektet har jag också blåst iväg. Fast inte fått nån kommentar om än, så jag vet ju inte om det är helt klart.

Och så är showen, med klassen där jag har musik, avklarad. Temat var Barnvisor förr och nu. Så roligt med perfekt fungerande teamwork. Klassläraren, klassassistenten och jag har var och en skött sitt och därmed bara fått en tredjedel så mycket jobb som det kan bli annars. Ungarna showade och spexade och sjöng med den äran. Jag hörde efteråt att det hade gått åt en del pappersnäsdukar i publiken, och det var inte bara för att torka svett ur pannan.

Känns nästan lite tomt... men jag behöver kanske koppla av och få påfyllning med promenader, båtåkande, tomgloende och havsbad innan det är dags att hitta på nya projekt? Och för all del, helt kan jag inte stänga hjärnan, det blir några spelningar på skolans två sittningar med Den blomstertid. För, vi får sjunga den - och vara i kyrkan också.

I dag var det för varmt för att gå den långa rundan, trots att jag ovanligt nog var ute redan före 11. Undrar om det är lagom att ligga under äppelträdet och träna på att inget göra? I går tog jag i alla fall mitt första dopp ungefär samtidigt som båten tog sitt första... det var rätt kallt.

Vita nätter...

2011-05-27T22:06:00.008+02:00

Så fort det gick - från att allt var vitt av snö utanför fönstret, till att allt är vitt av sommarnattsljus!

Ibland, näe, rätt ofta undrar jag varför maj månad alltid känns stressig och fullbokad. Jag har haft lika mycket att göra hela våren, ändå är det som om det accelererar ju närmare terminsslutet jag kommer. Är det månne smittsamt att alla kollegor är trötta och stressade?

Jag trodde att jag idag skulle vara helt klar med mitt finalnummer av f-bladet, men icke! Och det beror inte på mig utan på den som sköter det tekniska med sättning och tryckning, så det lär gå åt några timmar på måndag också. Suck. Fick bara med mig ett halvfärdigt korrektur...
Och bilden, då? Har Bloggblad blivit totalt tokig som gympar med halsband och kappa? Skäms hon inte, att åbäka sig så? Jo, lite. Men maken och jag var barnvakter medan barnets föräldrar sprang blodomloppet med sina respektive arbetskamrater, och barnbarnet bara älskar att gympa, så det var inget annat än att ta fram de gamla takterna (jodå, jag var flitig gympafantast under många år, tro't eller ej!) och hänga på när barnbarnet körde med i alla uppvärmningsgrupper.

Sen gick vi på restaurang och myste...

Nu hoppas jag på lite mer tid att leka med datorn, min jättehög med beställningssånger är klar (tror jag, de två sista har jag inte fått respons på än) och den första har redan gått till tryckning. De andra kommer dit med tiden, har jag hört. Visserligen har det varit otroligt roligt, men jag hoppas att jag får lite ledigt nu.

Alltså, inte nu... men när skolan har slutat och shower och avslutningssånger är färdigspelade om ett par veckor... Fram till dess gäller det att hålla tangenterna varma.

location, location, location ...

2011-05-18T19:03:00.002+02:00

... och lite tur. Utsikten från hotellfönstret kunde inte ha blivit bättre. Det var någon som frågade mig i kören om jag hade läst i Uppsala innan vi åkte på körresa. Och visst har jag det. Jag läste som tusan redan när jag började första klass i småskolan i de fyra fönstren nedanför pilen. Fast jag tror inte att den som frågade menade just så...
Gissa om det var många minnen som flimrade förbi när jag tittade ut mot Nannaskolan... Min elaka fröken som inte tålde barn som redan kunde läsa... och som inte tålde barn som kom från Frälsis... Henne glömmer jag aldrig - och inte heller hur lycklig jag var att vi flyttade till en jättesnäll fröken i Malmö till andra klass.

Naturligtvis gick jag Memory lane utmed järnvägsspåret bort till Frälsis och tittade upp mot våra fönster - alltså våra för 52 år sen. Känns som en annan värld även om båda "mina" hus såg likadana ut som då.

Vi hann även sjunga i Domkyrkan, äta gott, gå i botaniska trädgården och så förstås sjunga för skojs skull och skratta en hel del...

Nu däremot, hinner jag inte mer än så här. Församlingsbladet - som bara finns i en massa filer i min dator än så länge, ska bli en 12-sidig tidning nästa fredag på tryckeriet, och det kräver 100% och lite till av redaktören för att de ska komma till tryck. Måste ju få till ett extra bra nummer när det är det sista som jag ansvarar för...

Sköna maj...

2011-05-07T11:01:00.002+02:00

Alldeles bredvid min promenadväg, växer dessa fridlysta små godingar. När vi flyttade hit för 21 år sen, fanns det många backsippetuvor, sedan dess har det grävts för diverse ledningar - då trodde jag det var helt kört - och senaste åren har de skickat ut en nitisk gräsklippare som tydligen inte alls sett den stora skylten om fridlysta backsippor utan klippt alldeles rotnära ända inpå det som jag i två veckor trodde var den sista lilla tuvan. I går såg jag att det kommit upp några fler, lite längre in i skuggan. Jag är så barnsligt förtjust i backsipporna att jag hälsar på dem och pratar lite med dem varje gång jag går förbi.

Nu drar det ihop sig och snart är det deadline för mitt sista nummer av församlingsbladet, som redaktör alltså, helt slipper de inte min skrivklåda, men jag slipper ansvaret. Det brukar alltid vara nån som undrar vart jag tagit vägen när jag inte syns till i bloggarna - men sitter jag inte vid datorn och redigerar och skickar till tryckeriet, så ligger jag ute i sålådorna och trugar salladsfröna att komma upp... eller ligger på soffan och tänker. Jag ska få till tre sånger till innan vinterns stora sångprojekt är klart.

Snart dags för körresa också! Nästa söndag, den 15 maj sjunger vår kör i Uppsala domkyrka i mässan kl 11. Det ska bli spännande!

Dagens rätt - och mina bäbisar

2011-05-01T17:32:00.008+02:00

Del I Dagens rätt
I gårdagens tidning läste jag ett recept på nässelpesto - och prövade det idag. Hade tänkt göra en omgång nässelsoppa till, men det fick vi som förrätt igår kväll, och då passade det utmärkt att testa något nytt idag. Jag har tidigare prövat med basilika och med persilja, men aldrig ens tänkt att det går att göra med nässlor. Risken är stor att jag kommer att experimentera med annat ogräs också!

Receptet är enkelt - som vanligt blir mängden på en höft, jag hade nog 3 ggr så mycket nässlor och dubbelt med ost, det är bara att pröva och smaka sig fram.

1 lit nässlor - förväll i 5 min och häll av vattnet. Kör i mixer
1½ dl riven Västerbottenost (eller parmesan)
1½ dl sötmandel med skal hackas fint (jag malde i mandelkvarnen)
4 klyftor vitlök, finhackade
2 dl olivolja
salt + peppar

Supergott, smakar inte så tydligt av nässlor som soppvarianten gör, ost och vitlök tar över.

Del II mina bäbisar
Jag skrev om "mina bäbisar" för ett par veckor sen, och ska kanske berätta om hur det gick för dem. De texter jag skickar iväg känns precis som små barn som bara jag har träffat och som plötsligt ska ut i stora världen på egen hand och granskas och bedömas. Det är jätteläskigt, jag gillar ju mina "små barn" och vill inte att de ska bli tipsade om en framtid i soptunnan av andra människor med Krav.

När jag drog i väg till Stockholm hade jag just skickat iväg en text för tonsättning och en annan till ett förlag som hade bett mig (alltså.... bara det!) att översätta en gammal engelsk sång. Jag bet på naglarna i en vecka innan jag fick klartecken från tonsättaren. Efter ytterligare några dagar fick jag svar från förlaget. Även om de tyckte att det var okej på det hela taget, var det några innehållslösa stavelser som hamnade på höga långa och viktiga toner... och en stavelse som nog skulle bli felbetonad, och en som blev lite för kort, kunde jag ändra det?

Självklart släppte jag allt vad jag hade för händer och gick lös på vilsekomna stavelserna och stuvade om. Fick svar direkt att det verkade som om det var löst nu... "men jag ska läsa igenom den noga igen."

Ny nervös väntan. (Väntan heter min arvedel... för att travestera gamle Karlfeldt.) Och så - poff! - kom ett korrektur till det som ska säljas redan till sommaren. Jag flög i taket av glädje förstås, och väntar på ett kontrakt som är på väg. Men - det ger ändå inga garantier för att jag får fler uppdrag, det är bara att vänta och hoppas. Och skriva klart de tre sista i den stora beställningen på 20 sångtexter.

Nu är det visst dags att lyssna på manskör från Lund.

Bröllop i stället för begravning

2011-04-29T19:05:00.003+02:00

I dag hade jag egentligen tänkt att åka på begravning, men innan jag beställde tågbiljett och anmälde mig, lyssnade jag på den inre röst som påminde mig om hur trött jag blir när jag fyller alla dagar i veckan med nåt. Och det var nog behövligt, jag sov över både mobilklockan och klockradion och vaknade ungefär när de kungliga gästerna klev in i Westminster Abbey.

Men tankarna har varit i Stockholm hela dagen, vid en kista. Sven Frostenson omkom i en frontalkrock för en månad sedan, vilket jag knappt fattat än. Han var den som startade Psalmskolan i sin fars namn, genom den stiftelse som också bär faderns namn. Sven var lätt att bli god vän med, han var öppen och mycket lätt att prata med. Han hade idéer och tankar om det mesta och var full av energi och arbetslust.

Psalmskolan, som jag var med i, träffades vid sex tredagarsseminarier under två år, men Sven åkte också runt i landet och hälsade på hemma hos många av deltagarna och blev en personlig vän till de flesta. Förra sommaren kom han till Söderköping och under en solig dag och kväll hann vi besöka de flesta "vattenhål" i stan, och avverkade alla ämnen mellan himmel och jord.

På hans hemsida finns information om de böcker han skrev och om hur hans liv vände när han började rida. Mycket intressant läsning.

När man inte är släkt eller nära vän till familjen, blir sorgen annorlunda. Det finns ingen att älta och fundera ihop med, vi är några gemensamma vänner som mailar varandra, men det är inte detsamma. Därför hade det varit skönt att kunna vara med på begravningen och göra ett avslut och ta farväl tillsammans med familjen och vännerna. Riter och ritualer är viktiga.

Mellan varven blir jag arg också, så onödigt med en bilolycka! Skrämd blir jag också, över hur fort allt kan förändras, hur lite vi kan ta för givet. Sven var ju full av energi och hade hela tiden projekt på gång - jag saknar honom. Han hann i alla fall uppleva glädjen av att få den lilla läsepsalmboken utgiven, som han skrev om sin fars diktande, och som jag fick äran att korrekturläsa: Spåren på stranden, och jag hann skicka honom senaste numret av församlingsbladet där jag skrev om den.

Så tankarna for mellan glädje och sorg när jag tittade på det pompösa bröllopet ... och irritationen över att jag inte är så pigg som för 20 år sen gnagde också! Men jag orkade gå en långlång promenad i alla fall och få ihop en himla massa tusen steg... alltid nåt.

Påsk 2011

2011-04-24T23:06:00.010+02:00

Så är påskfirandet över - men härligt var det i fräsch försommarsol. Gullefjun kom på besök, med både katt- och hundjakt. Att katten har kaninöron måste vara en liten mutation, bara. Inget att fästa sig vid. Jag tror att den översta bilden är klickbar. (Det var visst bara strumporna som inte blev förstoringsbara, jag förstår mig inte på varför det blir av sig självt ibland.) Barnbarnet, som klädde i sig i Halloweendress, tyckte att det var "häxa som häxa"... Nu har hon bevisat att hon kan läsa och förstå, inte bara ljuda sig fram, för i den här boken fanns överraskningar bara för den som kan läsa. Som synes kan även morbror läsa...

Här är nåt lurt på gång, tror jag. Jag tycker mig känna igen blicken.

Just det - när gästerna hade åkt hem, hittade jag flera bilder som knäppts i hemlighet. Jag tycker att det känns som ett hån mot min strumpordning. Inte kan väl jag rå för att jag inte hittade två likadana sockor när det blev kallt om fötterna för en fortfarande hostande mormor?

Ny motor till båten - det tog en del mannakraft och några timmar att få dit den, men uj, vad bra det kommer att gå med en starkare och mer bensinsnål motor.
Påskdagen har förstås sjungits in med kören i kyrkan, lite röst har återvänt och hostan glesnar. Men två gånger somnade jag på soffan med korsordet på eftermiddagen, trots att solen gassade utanför och rabatterna skrek på hjälp.

Skillnader del III

2011-04-20T12:03:00.002+02:00

Godmorgon eller godmiddag, beroende på hur dagens disponeras. För min del är det godmorgon och jag räknar med att orka lite mer än att släpa mig mellan soffan och datorn eftersom jag är ett snäpp piggare. Hostan låter bättre - efter mycket övning.

Det var någon som i kommentarrutan tyckte att vi svenskar uttrycker oss klart och tydligt... men där håller inte föräldrarna till mina elever med. Alla ni som har barn i skolan eller som är lärare, vet vad en lärare menar med: Det vore bra om Ali får hjälp med läxorna. Det betyder inte alls att det vore bra om han på nåt kosmiskt sätt får hjälp från himlen eller underjorden. Det betyder: SITT HOS HONOM OCH SE TILL ATT HAN LÄSER!!! när man skalat bort den svenska rädsla för att ge order.

Varje termin skickar vi lärare hem papper där det står: Välkommen till föräldramötet! och varje svensk inföding vet att det är tusan bäst att gå dit. Men den som kommer från en kultur där skolan är skolan och hemmet är hemmet och aldrig mötas de två, ser (som vanligt gäller det förstås inte alla... men för att få fram kärnan måste jag överdriva) det ungefär som jag ser uppmaningen "Välkommen till marknad på torget!".

På vårt fritidshem är de förvånade över att föräldrarna till de invandrade barnen i stort sett aldrig kommer och hämtar dem vid dagens slut. De bor nära utan farlig gångväg, men personalen vill gärna träffa föräldrarna för lite prat om dagen som gått, och de har ju så ofta sagt: Du får gärna komma hit och hämta ditt barn. Och så kommer de inte ...

Faktiskt tror jag att vi bara blir värre och värre, det finns nästan ingen som "tycker" längre ens, utan "kan känna nånstans att ..." "Jag kan nog tycka att ..." Pröva den: Jag kan nog känna någonstans att det kanske vore bra om Ali fick hjälp med läxan ...

En till skillnad...

2011-04-19T17:17:00.005+02:00

När jag ändå är igång, tar jag en skillnad till.

För den som undrar om jag inte har nåt annat att hitta på en sån här vacker dag än att blogga, svarar jag: Nej. Det har jag inte. Jag hostar så gräsligt och blir genomsvett av att ens tänka på att röra på mig, huvudet börjar dunka direkt i solen (jag har prövat) och kroppen orkar inte ligga i soffan längre (korsordet är klart). Visst, jag har en grej jag skulle kunna skriva på, men det är så svårt att det tar emot...

För tydlighetens skull ska jag förtydliga igen att det naturligtvis finns mängder med undantag från de här kulturella särdragen, vi är ju inte en enda Svensson i det här landet, liksom utlänningar inte är en enda person. Men - den ungerske forskaren som jag lutar mig mot - hävdar att vi är så otroligt annorlunda i Sverige och att man tänker mer lika i alla andra länder tillsammans. (Han påstod att Norge är det enda land som liknar Sverige i de här olikhetsfrågorna)

Om han har rätt eller fel vet jag inte, men här kommer ett exempel till - som jag har fått av en kvinna från Syrien:

När vi blir bjudna på mat, har vi fått lära oss att äta upp det som ligger på tallriken. Sen lägger vi besticken åt samma håll och då vet värdinnan att vi är mätta, speciellt om vi tackat nej till mer mat. Om vi blir bjudna på mat i Syrien, Eritrea, Colombia, f.d. Jugoslavien (gäller fler länder, men just de här har jag träffat kvinnor från som nickat glatt igenkännande (oj, vilken mening!)) och äter upp - då betyder det att vi inte blev mätta, och då kommer vi att få mer. Om vi äter upp även det, så får vi ännu mer. För här ska man lämna lite mat för att visa att man fått tillräckligt.

För länge sen trugade vi rejält i Sverige, i alla fall i min släkt, men numera i mina kretsar när man frågar "Vill du ha kaffe?" då blir det inget kaffe om den andre säger nej. Säger personen ja - så blir det kaffe. I de länder som mina elever kommer från, där lever trugandet kvar - och frodas - och jag har säkert gjort bort mig många gånger.

Just det här med trugandet lärde jag mig när jag hade 10 ungar från en massa olika länder hemma hos mig i soffan för att se på film. Vill ni ha glass? frågade jag. Enhälligt och bestämt nej från allihop. Konstigt, tänkte jag och tryckte på play.

Efter en stund stoppade jag filmen och frågade igen. Enhälligt nej.

Efter ytterligare en stund stoppade jag filmen återigen - tänkte att det inte kan vara sant att 10 ungar säger nej till glass allihop. Jag frågade vad som skulle hända om jag gick ut och hämtade 10 glassar. JATACK, sa alla då med en mun.

Dagen efter frågade jag den största flickan vad jag hade gjort för fel och fick veta att det är hemskt oartigt att fråga. Jag ska bara ta fram. Annars skulle de kunna säga ja först vid tredje eller fjärde trugningen, med insikten om att jag är ouppfostrad och oartig som frågar. Att tacka ja första gången är påfluget och girigt.

Skillnader

2011-04-19T12:46:00.019+02:00

Jag brukar inte blogga om mitt arbete, det tangerar alltför ofta tystnadsplikten när det rör elever och jobbet med dem även om det är så himla roligt att jag skulle kunna fylla många sidor. Men, hur olika vi ser på olika saker, är ganska allmänt och inte känsligt.

Det är ytterst få länder där man preciserar så mycket i naturen som vad vi gör här. Vi säger inte "det står ett träd på gården" vi talar om att det är en björk/kastanj/gran. Att det finns en massa bokblad i skogen, är ju jätteviktigt för mina elever...

Vi säger inte att det sitter en fågel i trädet, utan vi talar om vad den heter. I alla fall om de vanligaste, och inte heller säger vi att vi har sett en vårblomma, utan vi är noga med att tala om vilken art. Mina elever kan "träd, fågel, blomma" på sina respektive språk. Jag har frågat flera föräldrar och de fnissar och håller med, även om det naturligtvis finns ord för de olika arterna de har. Att jag äter nässelsoppa (som idag) tycker de flesta är konstigt, men förmodligen tar man vara på vad man har i deras hemländer också. Vi är mer naturtokiga än de flesta andra, så jag ser det lite som en mission att lära ut de vanligaste naturorden så att de ska veta vad folk pratar om. Det är ju jättesvårt att komma ihåg sin adress om man bor på nåt så konstigt som Talgoxestigen eller Vitsippstigen om man inte har bilden av en talgoxe eller vitsippa på näthinnan. Helst skulle jag vilja dra iväg ut i skogen och visa - lukta - känna, men på en 30-minuterslektion hinner jag inte långt. Då tar jag datorn till hjälp, och här är en del av skörden. Vilka ord det gäller får den kära läsaren komma på själv. Och förresten, apropå läsare... så har besökarantalet här dubblats sedan en vecka tillbaka, jag blir himla nyfiken hur det kommer sig när det har legat på samma låga siffror i drygt ett år. När facebook kom sjönk besöksantalet i samma takt som jag fick fler fb-vänner. p.s. Det här med olikheter (som det finns mängder av!) har jag inte hittat på själv! Nån annan dag kan jag berätta om hur vi olika vi visar artighet vid bordet, men nu ska jag lägga mig i soffan och öva på min hosta så att den blir bättre.

För 22 år sen

2011-04-17T12:08:00.005+02:00

Jag glömde fotografera innan vi började renovera i mitt soffrum, så det blev inte några före-bilder, men sen slog det mig att vi fotade hela huset när inflyttningsrenoveringen var klar framåt jul 1989. Med barnen som fotomodeller i varje rum. Korgstolen hade jag helt glömt, den röda mattan också. Till vänster syns det inte att det fanns en altandörr, men den finns i vilket fall inte längre. Så här ser det ut nu, men fotomodellerna bor inte här längre. Jag ska strax gå ner och lägga mig i soffan, är redan less på att hosta och harkla och bli genomsvett vid minsta armlyft. Kanske orkar jag fälla upp laptopen och läsa några bloggar? Måste också masa mig ut till frysboxen och se om jag hittar nåt ätbart, inte sjutton har jag lust att åka och handla - och maken går inte att slita loss ifrån båten ... eftersom jag inte känner vare sig lukt eller smak idag spelar det inte så stor roll vad jag hittar. Några klagomål från maken får jag aldrig om husliga sysslor, eftersom alternativet är: gör det bättre själv, då! Nu ser jag att bilderna ovanligt nog råkade bli klickbara.

Skillnad

2011-04-16T15:23:00.009+02:00

P.s. Mina blankrader vill inte blogger ta emot - så det är inte jag som gjort en enda textmassa. (Men med hjälp från en läsare fick jag ordning på blankraderna! Tack!)

Den här lördagen är så långt ifrån förra lördagen (beskriven nedanför) som det går att komma. Seg, slö, okammad, lat, trött, hasandes i tofflorna, halvklädd... Med andra ord: en kalashärlig dag utan kalas, krav och klockslag. Iddes inte ens åka till affären (som vanligt planerar jag aldrig mat i förväg) men fick ihop lite plättar, och en grävning i frysboxen gav en påse räkor till kvällen.

Lite rosslig och sträv i halsen, det är trist, men å andra sidan har jag klarat mig utan minsta snuva sen förra våren, så jag klagar inte. Än. Har ju en hel lovvecka framför mig att piggna till på.

Kanske någon minns att jag undrade över hur det skulle gå för mina "barn" som jag mailade iväg för en vecka sen - jag kan avslöja att det ena barnet klarade sig självt och står på egna ben, det andra barnet har jag fått plåstra om och kamma till och har nu skickat iväg det igen.

(För eventuellt nytillkomna läsare, det dyker upp såna lite då och då, kan jag berätta att det inte är människobarn jag skickat iväg, utan sångtexter som jag knåpat ihop med mycket möda och stort besvär.)

Påfyllning

2011-04-11T17:33:00.007+02:00

Hela helgen känna som en enda stor påfyllning av nya idéer, nya kunskaper och ny energi. För att inte tala om hur påfyllda med sprudlande spiritualitet vi blev när Ökenråttan (känd kommentator i bloggvärlden, samt läromdelsförfattare) bjöd på champagne på rummet för att fira en viss nyligen passerad 60-årsdag. God mat blev vi också fyllda av.Flera intressanta föredrag om våra hjärnor och hur de fungerar - eller kan fungera.

Och vem som avslutade med en kanonföreläsning syns på bilden nedan.

Nu ser jag att det gråa håret längst fram tillhör en annan av föreläsarna som också var superintressant - om hur inlärning går till via hjärnans olika delar, om vårt eget belöningssystem och hur det fungerar.

Det som är allra bäst med såna här träffar, är nog ändå de informella kontakter som knyts mellan deltagarna, jag har fått mängder av inspiration och tips om matnyttiga saker.

Tidig morgon

2011-04-09T09:20:00.006+02:00

Vad är nu detta? Naturbilder hos Bloggblad en tidig lördagförmiddag? Fejkat? Nä! Jag har faktiskt varit ute på tidig morgonpromenad i Hagaparken. Vaknade pigg och utsövd strax före sju. Tänk - inte trodde jag att det kunde bli såna resultat av tidigt sänggående! Kanske nåt att pröva igen? Fast ... då vill jag ha samma exklusiva massagebehandling först, förstås! Frukost serverades först kl 7.30, så då fick jag den geniala (men för mig ovanliga) idén att ta en ottepromenad. Brunnsviken hade inte gått upp helt, öppet vatten i mitten, men tjock is vid stränderna. Vid frukosten fick jag sällskap av en trevlig dam som jag träffat på tidigare årsmöten, hon kom från Umeå sent i går kväll. Nu ska jag ta på baddräkt och morgonrock och åka hiss rakt ner till poolen för en slapp och blöt stund innan det är dags att måla dit ansiktet, borsta ut rufset, stänga in fötterna i finskorna och gå på lunch med hela SLFF-gänget. Jodå, lugn, bara lugn! Jag ska ta på mig lite kläder också...

Firmafest

2011-04-08T21:18:00.006+02:00

Det jag skrev i förra inlägget var helt sant, jag har jobbat som bara den, men nu är det firmafest. Fast soloversionen... dvs jag ligger i en skön säng på ett lyxigt hotellrum, alldeles ensam. Teven kör Talang och jag slötittar lite med datorn inom räckhåll + nåt som jag hittade i minibaren...

Så himla skönt. Har just utnyttjat presenten jag fick av maken och barnen när jag fyllde år, en makalös spa-behandling - extra skönt efter att ha burit tunga väskor uppför trappor och letat busshållplatser och sånt som man gör när man, som jag, bara kan centrum och inte bussrutter som inte stämmer med kartan när de bygger om överallt.

Men jag kom fram till hotellet och lyckades få utsikt över Brunnsviken genom de ganska små fönstren på översta våningen. Jag har förstås inte åkt hit bara för att njuta, utan för att ha roligt också - vilket jag förmodar att det blir i morgon när en stor del av landets läromedelsförfattare ansluter för ett årsmöte. Jag har stämt träff med två stycken - en av dem är Ökenråttan som kommenterar flitigt här. Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar blir det föredrag, underhållning, god mat och dans. Och en natt till i samma säng som nu. Och så tjejpromenad i Hagaparken och lite förfest på rummet. Jag har lovat mig själv att inte ens fundera över hur det kommer att gå för de två sångtexter jag mailade iväg innan jag åkte. De är som mina små barn som ska ut i världen... ganska pirrigt, ska de klara granskande ögon? Men... ja just det, jag skulle inte tänka på dem. Överlever de så gör de... annars blir det soptunnan.

Arbete pågår

2011-03-31T16:49:00.003+02:00

Tänkte bara tala om för de trogna läsare som brukar undra varför det blir alldeles tyst här periodvis, att orsaken till mina ytterst sporadiska inlägg är osäker: Jag vet inte om jag har drabbats av jobb-idé eller gått i jobb-ide, men mycket är det just nu (som väl är!). Än har jag inte drabbats av skrivkramp eller bloggtorka eller nåt annat kroppsligt som "går" så här års. Men kanhända drabbas jag av Stor Trötthet efter personalfesten i morgon kväll? Vem vet... inte du. Vem vet, inte jag... Än så länge är det i alla fall himla roligt att kreera - kommer med all säkerhet tillbaka till bloggen när jag är klar och deadline är passerad.

En undring...

2011-03-23T15:32:00.003+01:00

På lunchrasten idag kom en liten kille fram till mig i skolan och frågade om jag hade fyllt år, för hans mamma hade läst det i tidningen. (Bra, tycker jag, att han kör med källforskning och inte tror på allt som står i tidningen!) Jag bekräftade och han gratulerade.

På musiklektionen ett par timmar senare i klass 3, räckte samme kille upp handen när just när alla tystnat och lektionen skulle börja. Jag nickade åt honom att prata och trodde förstås att han hade önskemål om sånger som de brukar ha, men han undrade bara:
-När ska du gå i pension?
-Nu, svarade jag inte och packade ihop mina prylar... men jag erkänner att jag faktiskt kom av mig och blev svarslös för en stund.

Dagen efter

2011-03-20T18:12:00.009+01:00

Sitter på min värmefilt i skönaste fåtöljen, omgiven av blommor och ljus, mätt av resterna från gårdagen (som smakade mycket mer idag i lugn och ro), känner efterklangen av skratt, sorl, skrammel från barn som hittade min instrumentlåda, ekot av mer högklassig musik och sång ... Bättre än så här tror jag inte att jag kan få det. Jag njuter och njuter och ångrar inte alls att jag ställde till med dubbelkalas, speciellt inte nu när maken burit ut alla extra stolar och bord och hemmet börjar se normalt ut.I januari stod jag med hela kören och grät vid en kista när en av körkompisarna hade dött. Visserligen kändes gemenskapen stark och påtaglig, men det var tomt och sorgligt. Det var då jag bestämde mig för att jag ville träffa släkt och vänner i ett roligare sammanhang. Även om jag snodde som en tok med skurtrasor och bakplåtar i flera omgångar, så var det värt vartenda dugg. Maten hade jag inte lagat själv till gårdagens kalas, det finns andra som lever på att göra det. Inte heller smörgåstårtan till onsdagens kalas. Dotterns sambo fixade all disk igår, maken fixade med mat- och dryckpåfyllning och jag bara njöt och umgicks.

Det känns lite konstigt att sitta här i skenet av stearinljus och ha det så himla bra när världen står i brand och det är eländes elände på olika ställen. Kanske ännu viktigare att passa på att njuta av friden, den är inte självklar. Kanske ska jag ta mig en pralin... suga ut det gôttaste medan blommorna prunkar - minnena från den här veckan kommer att fortsätta att blomma så länge mitt minne fungerar!

Livet efter 60...

2011-03-17T13:42:00.012+01:00

Jag är ju lite försiktig med att lägga ut bilder hur som helst, men en liten glimt där man inte kan urskilja personer, törs jag bjuda på från kalaset som värmde och gladde och gjorde det betydligt lättare att passera över gränsen från 50-tal till 60-tal. Spännvidden i presentutbudet syns tydligt här: en naken indian och en kostymklädd herrängel... Herrängeln ska hänga över min tankesoffa - men vad den nakne indianen syftar på, tänker jag inte alls berätta. Det är bara mina kollegor som vet...

Och så vackra blommor... som värmer även idag... En mycket oväntad gåva: porträtt av mig iklädd Skällviks urgamla brudkrona.

Och så en till ganska originell present: Maestro kom och spelade den senaste skörden av solosånger som är alldeles splirrans nya - och helt fantastiska. Jag erkänner utan omsvep att jag faktiskt hade glömt en del texter, det gick så jättefort att skriva och skicka iväg... och sen var nästa på gång, och sen nästa, men jag blev glatt överraskad att det blev så bra ihop med musiken.

För den som inte nås av Norrköpings Tidningar, finns här en klickbar bild (nähä, det funkade inte med klickbarheten!) från gårdagens tidning. Jag blev alldeles paff igår när jag fick ett anonymt meddelande från en kvinna som hade läst tidningen och kände igen mig från BB för 32 år sen... snälla, hör av dig igen så att jag vet vem du är!

Nu ska jag fortsätta att lukta på blommorna, kanske ta en stillsam promenad och sen äta rester från gårdagen. Och sen ladda upp inför släkt- och långvägavännerskalaset på lördag.

Det var ju jättekul att fira - vilken tur att jag inte föll för frestelsen att smyga undan. Vilken härlig värme med goda vänner, skratt och sång! Tack alla som var här och puttade mig över åldersstrecket! Och tack till superkompisen Eva som tog hand om mycket bakom kulisserna tillsammans med mina diskande herrar i familjen.

Gamla väderlekar

2011-03-15T21:34:00.004+01:00

Om någon undrar hur vädret var för exakt 60 år sedan i Stockholm, så råkar jag veta det. Det var nämligen min favoritsannsaga när jag var barn, hur pappa fick gå bakom mamma och skjuta henne framför sig genom snömassorna. Det var inte plogat, så taxi från Tomtebogatan till Sabbatsbergs BB var inte att tänka på. Fast de hade nog inte haft råd heller... Jag har hört så många gånger om hur pappa och hon höll på att ramla ihop i snön av skratt när en röst i porttelefonen frågade vilken avdelning de önskade komma till, att jag nästan tror att jag var med. Och det var jag väl på sätt och vis. Fast inte förrän morgonen efter.

Min coola mamma hade inte varit på en enda mödrakontroll, så hon visste inte att man skulle beställa plats och höll därför på att inte bli insläppt när inte namnet fanns i rullorna.

En till gammal väderlek tar jag: Här gör dottern och jag tårta till mitt 27-årskalas - men tyvärr fick vi äta upp den själva, väninnan som skulle komma fick inte ens ut bilen till gatan för snön. Lillebror var inte ens påtänkt då. Vårt Berlinbarn Burhan krävde att bli fotograferad i snön, för så mycket snö hade han aldrig trott fanns. Jag vill minnas att han gjorde ett jättehopp för att inga spår skulle synas i bild...

Men i morgon har väl nästan våren kommit, va?

Globens stjärna

2011-03-12T18:40:00.005+01:00

Jag struntar väl i kvällens sånger, jag är en sån där hysterisk mormor som tycker att barnbarnet är bättre än alla stjärnor på melodihimlen. Inte för att hon lär synas i bild, mer än så här, men jag kommer att titta bara för att jag vet att hon är där och är lycklig. (Klickbar bild!)

Skenet bedrar...

2011-03-12T13:24:00.003+01:00

När jag är ute och går, möter jag nästan alltid en farbror som jag hälsar på och byter några ord med. I dag sa han: "Du ser alltid så pigg ut!" Klart att jag blev mäkta förvånad när jag under hela promenaden hörde mina muskler skrika, böna och be: Vänd! Gå hem! Lägg oss på soffan!!!

Men det är som det är. Jag har alltid haft utseendet emot mig...

När jag var ung och trött småbarnsmamma med en segdragen luftrörskatarr och behövde läkarintyg, tog jag på mig en beige tröja för att slippa höra från läkaren hur pigg och frisk jag såg ut. Redan då hade jag märkt att alla frågar hur jag mår om jag har beige kläder.

I jämförelse med...

2011-03-11T12:52:00.004+01:00

... det jag hörde på radion när jag vaknade, och sen såg bilder från... så är jag riktigt glad över min egen lilla "naturkatastrof" på uppfarten här hemma. Den känns som en påminnelse om att jag har ett hem att pyssla om. Till skillnad från alla dem, vars hem flöt bort i en flodvåg i morse. Djup suck! Vad är väl några kilo sågspån som som kommit i dagen vid snösmältningen, men fortfarande ligger infruset i isen? De trogna läsarna kanske minns att vi fick våra fönster bytta just i den värsta snöstormen, som snabbt och effektivt dolde allt skräp som blev över. Runt hela huset finns det rejält med sågspån, plastremsor, träflisor och annat som snickarna av naturliga skäl inte kunde städa upp. Men, som sagt... i jämförelse...

(Den uppmärksamme ser en sladd och ett grönt plastskynke, maken har redan börjat leka med båten och häckar därinne under presenningen, med kupévärmaren på, alla lediga stunder.)

Krisblogg...

2011-03-07T23:58:00.004+01:00

Är det nån som genomskådat mig? Som fattat att det är nåt på gång? Att mitt husmorsvansinne och städångest har en orsak?

Helt rätt i så fall. När jag skulle fylla 40 genomled jag den värsta ålderskris jag i mitt då ganska unga liv hade stött på. Vid 40 var livet slut. Bara tantskor och crimpleneklänningar väntade. Inget roligt kunde man ha heller, slut på fester och dans och skratt... det var jag övertygad om mellan 38 och 40. Sen insåg jag att jag hade haft fel.

När jag närmade mig 50 var jag ganska kaxig. Mitt i livet - hur kul som helst! Mycket fester och dans och skratt. Började skriva sånger och fick dem publicerade, ledde två körer och sjöng i den tredje... Ingen kris i sikte. Livet lekte.

Och så nu... fy fasen så gammalt 60 låter! Jo, jag vet, ni som redan varit där tycker att jag har fel. Men jag litar inte på er. Fem år kvar till pensionen låter helt okej, att vara ledig gillar jag... men 60... Det låter så mycket. Gråhårig och rynkig och lite stel i fingrarna har jag varit länge, men jag har ju varit 50+ i alla fall. I 50-årsåldern! Nu ska jag (om Gud vill, eller Inch' Allah för den som tror på honom) in i 60-årsåldern...

Visst har jag väninnor som är äldre, käcka, alerta, snygga... men det är ju dom det!

I alla fall har jag tänkt att släta över den här åldersnojan med att fira att jag lever och att jag (i alla fall nu) orkar att fira. (Sen, i 60-årsåldern orkar man kanske inte så mycket, vad vet jag? Jag är ju bara 59+) Så om jag inte syns här på ett tag, så vet ni, kära läsare, att jag går omkring med dammtrasan och skurborsten - för visst är det väl så att alla gäster kollar bakom dörrar och på tavlor och letar spindelväv i lamporna? Hm... funderar ett tag... gör jag det när jag är gäst? Nej, det behöver jag inte, för alla andra har det ju så himla välstädat jämt! Det är bara hos mig det samlas tidningshögar och ligger enstaka strumpor lite här och där.

Recept på begäran

2011-03-05T19:42:00.002+01:00

Här kommer receptet på muffins. I stora muffinsformar blir det 9-10 stycken. Jag har gjort dubbel sats. Blev lite torra när jag prövade med mindre formar.

Ugn: 200 grader, ca 10 min.

100 g smör
2 ägg
1 dl socker
1½ dl vetemjöl
½ tsk bakpulver

ca 125 g mandelmassa
körsbärssylt (eller nåt annat)

Smält smöret. Vispa ägg och socker lätt och fluffigt. Blanda mjöl och bakpulver och vänd försiktigt ner det, varvat med smöret. (Inte för varmt)
Klicka ut smeten i muffinsformar, skär mandelmassa i centimeterstora kuber och lägg ett par i varje form. Klicka på 1 tsk sylt i varje och grädda dem. Pudra med florsocker före serveringen och lägg på 1 hallon... (vem har såna så här års?)

Choklad- och nötrulltårta:

Ugn 225-250

3 ägg
1½ dl strösocker
100 malda hasselnötter (jag hittade ett arvegods från 70-talet, orange mandelkvarn!)
1 msk potatismjöl
2 tsk bakpulver

Smörkräm:
75-100 g smör
1½ dl florsocker
1 äggula
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao

Blanda ihop ingredienserna till smörkrämen.

Vispa ägg och socker pösigt. Sätt till övriga ingredienser.
Bred ut smeten på ett bakplåtspapper i en långpanna. Grädda - och vakta! Det går rätt fort.
Stjälp upp kakan på ett smörat och sockrat bakplåtspapper - pensla på kallt vatten på baksidan så att papperet lossnar. Låt det ligga kvar över kakan tills den kallnat och smeta på smörkrämen, rulla ihop från långsidan.

Ska tydligen vara godast när den knappt är tinad... (men jag vet att den är jättegod diretk också!)

Lycka till. De här kakorna var enkla nog för mig!

Muffinsblogg

2011-03-05T16:10:00.003+01:00

Jag kan ju bara inte låta bli att göra en muffinsblogg - apropå diskussionen om muffinsbloggar hos både Rutan och Annaa M, som nog har de vassaste bokstäverna på tangentborden, av de bloggar jag läser... (se blogglistan till höger) De här recepten har jag hittat i en bakbok som har getts ut om Kyrkkaffe... Sylt- och mandelmassemuffarna är syndigt goda, så jag vet inte om de egentligen passar i kyrkliga sammanhang.

När ugnen ändå var varm, så blev det en rulle hasselnötsrulltårta med chokladsmörkräm. Allt ska ner i frysen utom den här lilla snutten som får förgylla lördagskvällen i det bloggbladska palatset.

Har människan drabbats av husmorsvansinne? undrar förstås de trogna läsarna som vet att jag ytterst sällan står vid spisen. Svaret är: ja. Men om ett par veckor har det gått över, det vågar jag lova på rak arm!

Men nu blir det korsord i soffan, det är ju lördagseftermiddag. Och ja, jag har i förebyggande syfte tagit en rejäl promenad, samvetsförebyggande...

Utseendeblogg...

2011-03-04T15:46:00.007+01:00

Det har blivit några före och efter av olika slag de senaste åren - men, nu blir det inte bilder på före/efter operation eller före/efter silikonläppar som jag såg att den unga modebloggartjejen på Debatt igår på tv hade lagt ut. Det blir inte heller reklam för märkeskläder eller barnmat som bantningsmedel...

Ärligt talat blev jag ganska skrämd om det är den sortens besprutade plasttjejer som är förebild för dagens unga tjejer. "Stiff upper lip" har fått en ny innebörd, och jag som redan hör lite dåligt har inte en chans att höra vad ankläpparna säger. (Jag är grymt nyfiken på hur många som tycker att det är snyggt med svullna jätteläppar!)

Med mina bilder räknar jag inte heller med att bli förebild för dagens unga tanter. Tog mest före-bilden (!) för att bevisa för min man att det inte bara blev skillnad i plånboken utan också på huvudet. Han påstår nämligen att jag klipper mig så ofta och så lite att det aldrig märks nån skillnad. Antagligen är det han som tittar för lite...

Man ska ju se lite sorgsen ut på före-bilden... (jag är inte så insmetad med brunt som det ser ut!) och lite gladare på efter-bilden, så då gjorde jag det. Det är inte bara solljuset som gör håret ljusare här nedanför... nej, nej, det kostade mer än gratis solljus!
Ja. Så var dagens inhopp i utseendebloggandet slut för den här gången, och jag blev rätt nöjd med den knappt synbara förändringen i klippningen.

Om ungkarlslivet...

2011-02-27T19:41:00.003+01:00

Måste bara citera en till, en Ungkarlsvisa, första versen:

En ungkarl gör vad han behagar
är herre över tid och dagar
Ja, han är till för nöjet blott.
Då det är äkta mannens lott
att hos en ond och svartsjuk qvinna
med ånger alla dagar finna
att ungkarlslifvet sällast är...

osv i fyra verser till.

Någon författare finns ej angiven, ska vi gissa att det är en man?

I dag har jag varit väldigt kvinnlig, stått vid spisen och fött barn (eller var det bullar?) hela dagen.

Det finns fler textförfattare än jag!

2011-02-26T22:49:00.011+01:00

För ett tag sen ojade jag mig på Facebook över denna hätska kampsång och undrade hur den kommit in i min notsamling. En tysk krigshetsarsång från 1914... Det är svärfars notsamling jag ärvt, men han var bara 6 år då, så han sjöng den förmodligen inte själv och inga militärer finns i släkten.

Nåja - nu kommer nästa undring... (den smarte läsaren förstår ju att jag idkat skåps- och bokhylleröjning den här veckan) Vem kan tänkas ha sjungit ur den här pyttepyttiga lilla visboken från 1883? Min mans farfar? Fast han gick nog fortfarande i skolan vid den tiden... Svärfars farfar? Han som flyttade från Tjällmo till Söderköping på 1870-talet?

Jag måste bara citera en sång - med tanke på att jag ojade mig över krigshetsen i den första:

Melodi: Upp bröder, för Konung, af Eggert. (Stavningen tagen ur boken)

Soldaten han älskar sin kung och sitt land

Glad lifvet för begge han vågar.

Med ära i bröstet, musköten i hand.

Mot tusende dödar han tågar.

Svenskt mod och svenskt stål ta så lättelick e rost

Den svenske soldaten han står på sin post..

Werda? - Det är svensken som frågar.

Och skallar trumpeten till uppbrott - välan!

Stridsrustad står nordmannahären

Den vet hvilken hjelte, som, grånad, för an

Och Leipzig den minns och Grossbeeren.

Ja, kommer vår ovän i skotthåll en gång

Det har ingen fara, fast freden är lång:

Ej klicka de svenska gevären.

C.W. Böttiger

Vem som helst förstår ju att det tar tid för mig att röja... Men nu är jag ganska klar - tyvärr varar det sällan länge ety vi idkar modellen: "Släpp där du står" i den här familjen.

Jag fick idag mail om att en hel bunt med nya sånger är komponerade, men det tar ett par veckor innan jag får höra dem, de ska ligga till sig (hur jag nu ska stå ut med väntan...). Jag lovar i alla fall att jag inte blivit inspirerad av den pyttelilla sångboken när jag skrivit texterna. Där finns allt: barnvisor (Ute blåser sommarvind har 9 verser!) jagtsånger, krigssånger, dryckesvisor och romanser. Och naturligtvis kommer jag att spara den boken trots att väldigt många andra kommer att bokdöden dö.

Vinteride

2011-02-20T15:05:00.004+01:00

Jag hade inte tänkt att gå in i bloggdvala, men det verkar ändå som om det blir så. Sportlovet ligger alldeles tomt och blankt framför mig - precis som snötäcket ute på promenaden idag. Fotot är sen förra vintern, men exakt så såg det ut i dag också.

Inte en enda aktivitet har jag i kikarsiktet förrän nästa tisdag, när jag följer mitt skolschema igen, men tro inte att jag enbart tänker ligga på latsidan även om jag inte är så flitig med bloggandet. Här ska röjas och putsas och sorteras, det blir så många prylar över vid omflyttningar och renovering... var kommer allt ifrån? (Och vart ska det?)

Om det blir tid över - vilket det förstås aldrig blir eftersom jag är fenomenal på att hitta på grejer att fylla den med - så har jag fortfarande kvar en del sångtexter att skriva...

Pirret har gått över...

2011-02-12T23:01:00.006+01:00

Jag vet ju att det är några som undrar hur det gick, så nu kommer en rapport. Det är alltid mer nervöst när jag ska göra nåt på hemmaplan än om jag åker iväg dit där jag inte känner någon. Dessutom skulle jag sjunga ett antal egna sånger (med diverse kompositörer, bara en är helt egen) vilket jag inte brukar, så det var extra pirrigt. Arrangören hade ordnat en himla duktig pianist, det är betydligt bättre än om jag ska plonka på gitarren eller pianot själv, men det känns lite mer kravfullt också - för att inte tala om den flådiga affischen... Maken (som var med för en gångs skull) hade fullt sjå att sköta OH-apparaten, det är bra att ha texterna så att inte publiken stirrar på mig hela tiden... och så några foton från den tiden jag berättar om. Han kom ihåg kameran för ovanlighetens skull, så en bild blev det.

Artister i tv brukar ju säga att det är skillnad på publik och publik - och även om jag inte spelar i samma division som dem, så märker jag stor skillnad från gång till gång när jag gör nåt. I kväll var de med på noterna och skrattade på rätt ställen och det kändes väldigt bra. Jag blev inte heller hes, tappade inte rösten (jag är expert på att tänka ut en massa läskiga saker som kan hända) och - hade klänningen rättvänd den här gången.

Så himla skönt att det är gjort, och jätteroligt att flera stycken kände igen sig och kommenterade efteråt.

Vad det handlade om? Glömde jag säga det? Första delen handlade om att växa upp på Frälsis och flytta land och rike runt - andra delen handlade om att skriva sångtexter, med ljudexempel.

Oj, vad tiden går...

2011-02-06T21:37:00.009+01:00

Nu är det ett tag sen... men jag har inte precis legat på latsidan. Fast idag slapp jag laga mat. Det var kalas hos familjens yngste som fyllde 32 år igår. Han bjöd på thaimat med wokad köttfärs, jordnötter och glasnudlar. Starkt och gott! Sen blev det lekar... eftersom jag bara fick godkänt på en enda bild, och de andra gästerna fanns med på de av sonen icke godkända, blir det inte fler bilder än de här. Så backar vi en vecka:
I måndags, när jag var på sånglektion, följde min kompis Musikanta med och tog några bilder. Sånglektionerna fungerar som energikickar, det är så roligt och jag blir på ett himla gott humör varje gång. Ibland gnisslar det och jag får ta om många gånger, men ibland låter det rätt skapligt. Min "fröken" Karin har ett stort tålamod och är superbra på att peppa. Efteråt åt Ingrid och jag lunch på en salladsbar. Vi har alltid mycket att ventilera.

Mesta tiden den här veckan, utöver skoljobbet, har gått åt till församlingsbladet. Det var deadline i fredags, en intervju att klara av före det och sen har jag skrivit för brinnande livet och börjat skicka till tryckeriet - omväxlande med skoljobbet. Att vara redaktör är ett mer omfattande jobb än man kan tro. Många av dem som lämnar in uppgifter glömmer att skriva tid och dag och jag får skicka tillbaka för komplettering. Eller också glömmer de bildtexter - eller var bilderna finns... eller också... det finns hur många "men" som helst.

Men...(och det är mitt eget "men") till sommaren tar det slut. Jag har sagt upp mig som redaktör efter nästa nummer. Jag har så mycket annat roligt att göra - inte nåt som genererar särskilt mycket pengar, men det ger tillfredställelse att få syssla med den egna kreativiteten i stället för att tjata på att få in uppgifter och artiklar. Så länge jag varken svälter eller behöver bo i tält, spelar det inte så stor roll, det där med att tjäna pengar. Huvudsaken är att det är kul. (Men tala inte om för min man att jag tänker så, han är född ekonom och har en helt annan syn på pengar.)

Alldeles nyss ploppade det in en melodi i inboxen... det stod inte att jag skulle skriva text (inte melodi som jag skrev i hastigheten i går och som den uppmärksamma Kulsprutan noterade), men jag gissar att det var meningen. Nu måste jag lyssna en gång till innan jag går och lägger mig för att orka ha ledigt i morgon.

Men dra på trissor!

2011-01-27T21:49:00.002+01:00

Det är inte ofta jag öppnar www.nyligen.se - och ännu mer sällan som jag kollar topplistan (faktiskt!), men så mycket har jag fattat som att de gånger jag skriver rätt sällan, då åker jag upp. Skriver jag ett par dar i rad, då åker jag ner. Mellan 2:a och 8:e plats har det svävat. Och så när jag verkligen skriver sällan, då minsann!

Visst blir jag glad - men när jag samtidigt ser att besöksantalet totalt minskat med mer än 50% på ett år, så... Äsch. Jag nöjer mig med att skryta lite så här: (Kul att de också avslöjar vad jag läst den senaste veckan!)

Topp 50 favoritbloggar
De 50 bloggar som flest antal användare på nyligen.se har på sina favoritlistor just nu.
1. Bloggblad
2. Klimakteriehäxan
3. Tankevågor
4. Hedgehog in a storm
5. stationsvakt
6. Deepedition
7. Sandra Gustafsson blogg
8. LipGloss Bitch
9. Linda K
10. Kulturbloggen
11. Motvillig blogg
12. Johanna Ögren
13. Karin Långström Vinges blogg
14. Sassas samlade svammel 2
15. Udda Nyheter med Mickey J Barczyk
16. Lotten
17. Kwoksiken
18. Moderskeppet.se
19. embryo
20. batbut
21. LindaLotta
22. Karolina Lassbo - En glamourprinsessas dagbok
23. the real mymlan
24. Bjooti - Sminkblogg
25. annika bryns blog
26. opassande
27. theWitch - blogged on a true story
28. Ord av Jerry
29. Härs och Tvärs
30. Jag skapar, alltså är jag
31. mildamakter
32. Lilla B
33. Politikerbloggen
34. Ögonblick i norr
35. Konsumbloggen.com
36. Tre tjejer i köket
37. ~ Eva ~
38. Milo Lilja - Den nakna sanningen ur en kvinnas ego
39. Oscar Swartz Texplorer
40. qi - ord och bild
41. Vonkis
42. Enligt Min Humla
43. Tjuvlyssnat.se
44. Tommy k Johanssons blogg
45. Grått och rött och livet där emellan
46. Det perfekta tomrummet
47. Kinnas blogg - mormors mat
48. Emil Isberg
49. Loci.se
50. Sagor från livbåten

Plockepinn

2011-01-22T22:44:00.008+01:00

Nu undrar jag: Hur gör man om man är ensam och inte har nån händig människa till hands? Det är ca 25 år sen jag köpte en byrå sist, och då kom byrån hem i färdigt skick. Numera är det tydligen plockepinn som gäller även på andra ställen än IKEA. Även om jag är ganska händig, erkänner jag direkt att jag hade gett upp redan vid kartongöppningen. Som tur är, har jag en närstående person som aldrig ger sig när det gäller såna här saker. Efter ett par timmar började jag inse att det nog skulle bli lådor med tiden. Och det blev det! Det är inte riktigt klart än, jag ska hitta nån lämplig duk till bänken bara.

Själv är jag himla nöjd med mitt ljuva lilla tänkarrum, men maken stod och tittade häromdagen och såg väldigt tveksam ut till mina ihopknåpade gardiner och fina krukväxter. Sen frågade han om han skulle säga vad han tyckte, eller vad jag ville höra. Det första förstås... jag har ju haft tonåringar en gång i tiden, så obekväma sanningar är jag van vid.

"Det ser ut som hemma hos min mormor!"

Han får bo kvar. För jag är ju faktiskt mormor. Och så är han rätt bra att ha till att skruva ihop saker. Men - han får inte nyttja mitt rum! Det är bara till för mormödrar. Så det så!

Borde inte dagarna...

2011-01-17T19:15:00.003+01:00

... vara lika långa nu som förr? Eller har jag blivit långsammare? Jag hinner inte mycket på en dag, och inser när jag tittar i högerspalten att jag ligger alldeles otroligt mycket efter när det gäller att hänga med på bloggarlistan.

Det är i och för sig väldigt roligt att ha mycket att göra och att få det ena uppdraget efter det andra, men jag får liksom inte mer tid, tvärtom, den går åt.

Mycket med sångeriet har det varit - och kommer att vara ett tag till. Jag har gjort färdigt ungefär hälften av beställningen på tjugo texter. Jag fick höra en handfull melodier i fredags, mycket givande och spännande. Det var rena julafton!

Till min fasa upptäckte jag häromdagen att nästa nummer av församlingsbladet ska börja skickas iväg till tryckeriet om bara ett par veckor, och bara grovplaneringen är klar.

Så jag behöver inte förklara varför jag inte syns till i bloggarna, va? Facebook är lite snabbare - men jag ska ta bort den som startsida, blir sittande lite för länge så fort jag öppnar datorn.

Vi ses!

Tidsdokument

2011-01-10T22:30:00.005+01:00

Så roligt att jag fick så många förslag på vad jag ska göra med böckerna här nedanför! Två tydliga riktlinjer: spara - släng...

Jag kommer att läsa dem och under tiden riva ur de sidor jag tycker är olämpliga för läsning. Kanske blir det en och annan neutral sida om ditt och datt kvar?

När jag läste ordet "tidsdokument" i flera svar, kom jag ihåg att jag ju faktiskt har sparat tidsdokument! Ända sedan första barnets första födelsedag har jag sparat dagstidningen för den dagen. Jag tror att jag slutade när de var i tonåren, har inte tittat eftersom jag knutit ihop och förpackat buntarna. Och så fortsatte jag med det när barbarnet föddes, så i den högen ligger 7 Norrköpings Tidningar. Det borde väl duga som tidsdokument?

Så här i de sista skälvande minuterna av det härligt ljuvligt långa jullovet, ska jag slänga mig i soffan och glo på tv. (Jag nästan tänkte ljuga och skriva: sen vet man aldrig när jag hinner det nästa gång, men om jag känner mig själv, blir det redan i morgon kväll...)

Jag hade rätt i min gissning att det skulle vara ganska folktomt i affärerna inne i stan idag - och även rätt i den gissningen att det skulle finnas nåt kvar till mig.

Men - varför i hela fridens dar spelar de så gräsligt hög musik även i traditionella tantbutiker som t.ex. Hemtex och Kontorab???Om de gör det i ungdomsbutikerna bryr jag mig inte om, dit går jag i alla fall inte. Tre butiker vände jag direkt och gick ut ifrån när jag hörde dunka-dunka. Jag ids inte klaga eller fråga, det gjorde jag förr ibland och expediterna sa varje gång: Va? Är'e musik på? Dä'ha'ja'nte tänkt på! *)Hos frissan byter de musik direkt när jag kommer... de vet!

*) När jag läste en 10-poängskurs i musikmetodik ingick en uppsats, och jag skrev om muzak och musikens påverkan på oss. Då intervjuade jag rätt många expediter.

Problem...

2011-01-09T14:02:00.007+01:00

När jag flyttade bokhyllan från soffrummet och ställde pianot där i stället, fick jag ett problem. Mina dagböcker! Inte sjutton kan jag ställa dem i bokhyllan i gästrummet och riskera att gäster ligger vakna hela nätterna och gottar sig i allt tankeskräp som finns där. Den lilla damen på bilden här ovan visar bara var de stod förut, bilden är tagen sista mars -04, då hon blott var 9 månader och ännu inte kunde läsa - innan hon klarar min skrivstil tar det nog ytterligare många år. Men nu då? Bränna eller begrava? Att köra papperet i dokumentförstöraren kommer säkert att bränna sönder densamma, så mycket glödande ilska som de innehåller. Jag tänkte ju att jag skulle ha bloggen som gnällventil, men jag har blivit så mesigt snäll nu när jag vet hur många bekanta och släktingar som läser här och som inte har en aning om hur arg/tjurig/besviken jag kan bli.

I veckan som gick var jag på begravning av en kär gammal släkting vars son hade med sig hennes dagbok och läste några stycken högt. Då såg jag för min inre syn mina barn dra in en skottkärra med mina (hittills) 27 dagböcker på min begravning... Vojne, vojne. Det har jag nu strängeligen förbjudit nu.

Det är 10 år sen jag började skriva och jag har inte läst dem själv, för jag vet att det inte är nåt roligt som står där. Men, nu ska jag nog läsa en i taget och låta dem försvinna en efter en - för tänk om jag blir lika gammal som mormor! Då skulle det röra sig om över hundra böcker.

F.ö. ber jag om ursäkt för att jag är en skral bloggläsare - men nu i lovets sista skälvande minuter är det mycket småsaker som ska fixas till.

Nytt år, nya spår...

2011-01-02T17:25:00.006+01:00

Så jätteglad jag blev förut idag när jag såg att någon kört med en traktor till det lilla pumphuset - äntligen kan jag ta mig fram över fälten som är det vackraste ställe jag vet, inom gångavstånd alltså. Solen lyste på skaren och det var hur ljuvligt och lättgånget som helst, nästan uthärdligt för mig som har tröttnat på snön.Annars har jag fått nöja mig med att pulsa runt i prästgårdsparken här intill - i förrgår kände jag mig riktigt välkomnad: någon hade gjort ett hjärta av bokblad... Visserligen vissna, men ändå! Jag tror inte kreatören räknat med att det skulle komma ett levande bokblad strax efter.

Mycket snö är det...

Men också mycket prylar att få ordning på nu när renoveringen är klar... det lär nog ta ett tag innan jag hittat rätt gardiner och fått allt det där som ska till för att det ska bli klart. Tur att jag har en vecka ledigt till. Min soffa är på plats i alla fall, det är viktigast.

Nytt år - igen!

2011-01-01T11:26:00.005+01:00

Visst kommer de allt tätare, nyårsaftnarna? Jag hinner knappt göra min årsresumé förrän det är dags för nästa.

Vid matbordet i går delgav vi varandra var sin höjdpunkt under året som gått. Det blev vitt skilda saker: Barcelonaresa (fotbollsentusiasten), båtköpet (husets kapten) och iscensättningen av musikalprojektet i Eskilstuna för husets tangentknattrare. Årets lågvattenmärken struntade vi helt sonika i.

I går kom så äntligen det jag väntat på under i stort sett hela året. Att få nåt utgivet är inget som går med blixtens hastighet. Den 26 januari 2010 skickade jag in tre sånger som Linda Sandström gjort musiken till, till det större musikförlaget, fick klartecken efter ett par månader - och nu finns det att köpa. Arrat för SAB-kör. Värt att vänta på... för det är nästan lika svårt att få in en not på ett förlag, som att få in en bok!

Gott nytt år önskar jag alla bloggläsare - och nu ska jag börja plocka undan på pianot så att det kan få åka matta in till sin nya plats i det färdigfixade tänkarrummet.

Mellandagsjobb

2010-12-30T18:08:00.005+01:00

Jag har ingen helhetsbild från mitt soffrum som det såg ut för ett par veckor sen, men jag hittade den här från påsken -06 när barnbarnet och jag lekte cirkus i min tänkarsoffa. I måndags såg det ut så här. De bruna fönstren är borta, och även den onödiga altandörren som fanns till vänster i bild - samt dörren in till köket, den sattes igen redan i somras.

Vävtapeterna är kvar sedan huset byggdes -74.

Och för ett par timmar sedan såg det ut så här. Längre kommer vi inte idag, men å andra sidan har vi nåt att pyssla med i morgon.

Julafton

2010-12-24T16:39:00.007+01:00

I dag har vi haft celebert besök ett par timmar av barnbarnet och hennes far när de var på väg till farmor och farfar. Finstassen kan man alltid bättra på med mormors raggsockor, vantar och pannband om halsen...

Julsångerna klarade vi också av. Att kameran visar mer av förra årets bästa julklapp, massagedynan, beror på att morfars flint hade kommit med annars... (jag är inte så arg som jag låter när jag ryter att det är paus...)

Klapparna får vänta tills i morgon när hennes mamma och sambo kommer. Maken och sonen och jag har i alla fall provätit av julbordet och sovit till Kalle Anka. Och har allt det roliga kvar till i morgon...

Lika bra, tycker jag, som ska iväg och sjunga i kyrkan i kväll. Bäst att jag stör julefriden med att öva lite, vi är inte många, bara 7 damer, och en vers ska jag sjunga alldeles själv... kul, men lite läskigt... det är stor skillnad mot att tjoa lite på pensionärsträffar... men sen klämmer de andra i på andra versen. Brevlådan och jag önskar er alla en riktigt god jul.

Men ser man på!

2010-12-20T22:16:00.002+01:00

Här finns bilder från gårdagens konsert i kyrkan och kanske kan man läsa sig till hur det lät. Jag har hört flera som tyckte att det lät jättebra, men de ditkommenderade familjeherrarna tyckte att det var för lite klös och ös... Typiskt att dom båda som inte sjunger en ton själva, sitter och tycker och har åsikter!

I väntans tider...

2010-12-20T13:29:00.004+01:00

... är jag. Fast det är varken storken eller tomten jag väntar på. Dels väntar jag på ett tjockt kuvert med noter från två olika musikförlag - de har inte precis bråttom, speciellt det ena som "under tiden" skickade en pdf-fil med noterna för flera veckor sen. Och vid den tiden hade redan en av facebookvännerna hört en av sångerna i en kyrka i Västergötland. Kanske ska jag skicka ett frankerat, adresserat kuvert? Det andra, större förlaget har väl nån vecka på sig. "Decemberutskick" räknas väl ända till nyårsaftonen?

Dels plågas jag av akut väntan - som gör mig ganska nervös - ska jag få godkänt eller bakläxa på texten jag skrev häromkvällen till en fin melodi som kom per papperspost? Lyxproblem, kan tyckas, men det är verkligen som det sägs, att ett alster som man börjat gilla själv känns som ens lilla bäbis som plötsligt ska bedömas av andra. Tänk om det blir mottaget med ett fnys?! Det spelar ingen roll i det läget att annat har fungerat, varje text ger ny oro...

Ideligen springer jag upp till datorn, fick ett mail från tonsättaren precis innan jag skickade mitt, så han borde finnas nära datorn. Min dag idag hittills: disk => datorn =>dammsugning =>datorn =>plockeplock =>datorn => mat =>datorn =>öva till julavslutningsspelningen i kväll =>datorn... ja, ni har nog fattat grejen...

Uppdatering: Jag hann in här och kollade mailen mellan skolavslutningen och kollegieavslutningen - och har fått godkänt. Så gott som... jag hade fattat lite fel på en betoning i starten, men eftersom han gillade texten, la han till en liten ton. Och jag kan andas ut - och får förhoppningsvis lite mer gjort under morgondagen.

Slödag

2010-12-18T12:28:00.002+01:00

I dag ägnar jag mig åt hasandets sköna konst. Konstaterar att 25 av mina favoritbloggar har uppdaterat sen jag var inne här sist...

Jullovet började för min del redan igår, och pågår i tre veckor till. Härligt härligt. Jag ska nog både hinna att ligga på latsidan och att leda och fördela arbetet med att måla och tapetsera i mitt tänkarrum i mellandagarna.

Och så ser jag fram emot att sjunga in julen i morgon. Till dess hasar jag vidare i raggsockorna! Möjligen en snöpulsarpromenad medan det är dagsljus. Om jag orkar... det ser inte inbjudande ut, det blåser som bara den.

Varje år...

2010-12-13T14:11:00.002+01:00

Varje år på samma vis, kommer denna i repris: (Jag räknar med att de flesta läsare inte memorerar alla inlägg utan är lika glömska som jag!)

Nu är den tid på året
när jag får stearin i håret
När jag ska klippa och klistra
och med ögonen gnistra

Överallt i vita skrudar
hör jag hesa lussebrudar
Då jag av sången gåshud får
fäller andra ömt en tår

Jag vägrar falla i trance
över pyssel och sånt trams
Jag slår omkring mig vilt
när jag ser flirtkulor och filt

Varje mamma med nån fart i
gör små klappar med nåt rart i
Men jag ryser och mår illa
om jag med kottar måste pilla

När andra morsor runt i köket kilar
lägger jag mig helst och vilar
Mina barn blir lyckliga ändå
när de köpekakor få

© Marianne Bokblad

FÖRE - EFTER i bilder

2010-12-11T22:13:00.013+01:00

Välkommen på sightseeing i det Bloggbladska palatset... Vi börjar utanför, med flaggan i topp: Och går in i hallen... som det såg ut i en veckas tid.

Vardagsrummet har just fått nya fönster - glömde fota med de gamla kvar, men här har jag inte plockat in porslinet från porslinsskåpet än. Det vilar dammfritt under lakan.

Vardagsrummet äntligen klart.

Och så går vi upp till arbetsrummet:

Som blev betydligt ljusare - och varmare när inte Nordan kryper in i alla springor. I går kom det upp gardiner också...

Och så går vi ut i hallen som också är tv-rum för den som inte lyckas boka in sig på stora tv:n. (Det är min skola som syns genom fönstret till höger.)

Även här har det kommit upp gardiner och växterna är tillbaka. Men det rum som ska tapetseras och göras om, det får nog vänta till efter jul... Och härmed är det sluttjatat om fönsterbytet, som nog egentligen gick rätt snabbt, med tanke på att det var -26 när de började för en vecka sedan.

(Det är inte sopnedkast där till vänster på väggen, det är en klocka!)

Fruset

2010-12-10T11:54:00.002+01:00

Äntligen har de gett sig av, de två duktiga snickarna som har väckt mig varje morgon vid sjusnåret - fast de lediga dagarna har jag somnat om till lufttryckshammaren...

I dag är det mjölfint sågspån som ska bort från fönster, golv, bord, tavlor... you name it - dammet ligger där!

Prövade att tvätta fönster även på utsidan, men se, det gick inte. Kom då ihåg att man kan ha rödsprit i vattnet... Inventerade spritförrådet, men hittade bara en flaska Bayleys och en liten flaska Skåne. Så jag slipper ifrån utsidan, det får räcka med en torr dammtrasa för att få bort det lösa men lätt statiska sågspånen som klänger sig fast vid rutorna.

Nu är det bara kort paus - men i nästa inlägg kommer före/efterbilder, sen ska jag sluta att tjata om fönsterbytet (som gick snabbare än väntat, 7½ arbetsdag för 20 fönster, varav de stod på taket för 4 och på en stege för 2 i den här kylan).

Ett gott skratt..

2010-12-07T22:53:00.002+01:00

... får mig ibland att behöva leta efter inhalatorn. Den här bloggen gav mig nyss ett astmatiskt skrattanfall.... Var är inhahahahahalatorn?

Glasprovning

2010-12-03T10:08:00.003+01:00

Ledig fredag... tur det, för även om glasprovningen i går var jätterolig och uppiggande med glada skratt, kan jag inte påstå att jag är särskilt pigg i dag... Synd att piggheten inte satt i...

Jaså, har hon plötsligt fått tid att blogga, tänker den som följt med här när jag tjatat om tidsbrist sista tiden. Svar: nej, egentligen inte, men eftersom det snickras och sågas och grejas överallt där nere med fönsterinsättningen (jag tog några bilder på eländet medan snickarna var och åt frukost, de (bilderna alltså!)kommer senare) känns det bekvämast att jag håller mig på övervåningen. Visserligen borde jag börja röja undan framför fönstren här där skrivbord med fax och skrivare står framför båda fönstren, men... jag ska väl ha nåt att göra i helgen också?

Så fort jag vaknade kom jag på att vi glömt röja tvättstugan, så det blev en snabbröjning medan grabbarna höll på i ett annat rum.

Just det, glasprovningen skulle jag berätta om. Anna Doll (klicka på bilden med handen till höger för att komma till hennes nätbutik) brukar ordna diverse trevligheter i sin butik, och i går kväll åt vi smörgåstårta innan vi fick provsmaka vin i olika glas och känna hur doft och smak förändrades i de olika modellerna. Som referensglas fanns ett vanligt restaurangglas, typ IKEA, (närmast till vänster i bild). Först prövade vi i rätt glas, sen hällde vi fram och tillbaka och nosade och smakade - och faktiskt! Det var väldigt stor skillnad, jag är ingen kännare och inte så kinkig, men smaken ändrades drastiskt till det sämre i referensglaset och bytte smak även i dem som var ämnade till andra sorter. Märkligt och himla roligt!

Det stora glaset med svart lapp på, ingick i priset för den här provningen. Två vita och två röda viner i 115-kronorsklassen fick vi pröva. En av flaskorna var korkskadad - det var rätt bra, så fick vi tillfälle att lukta på unken källarlukt också.

Många roliga förslag

2010-12-02T18:13:00.006+01:00

Tack för många jätteroliga förslag på vad jag upptäckte för fel mitt under gårdagens gig. Jag skulle ju kunna uppträda enbart med alla galenskaper mina kära läsare har tänkt ut. Peruken bakochfram, ett öga sminkad, skorna bakochfram, tröjan utochin, kjolen felvänd, prislappar lite här och där...

Så när jag nu kommer med gåtans lösning, är det ju inte ett dugg märkvärdigt... När jag satte handen på höften, kände jag med lillfingret att det fastnade i en ficka... och insåg att klänningstunikan var bakochfram... Genast la jag märke till att urringningen saknades fram och alltså fanns där bak. Men jag hade en svart polo under, så det kanske inte märktes... Men bystinprovningarna? Stod de ut som strutar på ryggen? Och märktes det att klänningen i ett huj blev en dm längre fram än bak...?

Jag skyller på att huset var fullt med snickare när jag klädde om mig - och jag var lite stressad av att bilen var totalt igenisad...

Jag har ritat i hur klänningen ska se ut nedtill - och i elisabet-i-ystad-stil ritat pilar på det som alltså satt fel.
Men det kunde ha varit värre... om jag gjort det Bettankax trodde... och kommit utan behå...

Nu ska jag leta fram något varmt - jag ska på fest i en affär, glasprovning! Ska bli mycket spännande! (Och för att visa min stora godhet mot den jag hoppas kommer och hämtar mig om några timmar, åkte jag och hämtade honom på jobbet så att han slapp gå hem... hoppas att han förstod vinken!)