Statcounter

tisdag, mars 12, 2024

Släppfest

Fullsatt, folkligt, festligt.... I lördags bjöd vi på boksläppskalas med köptvång à la "öppet hus". Det var så roligt - och många nappade på att köpa en bok till dagens extrapris och flera köpte fler att ge bort som present.  
Här ser det ut som om tavlan på väggen är mindre än boken - men det är bara en synvilla. Den är mycket större och den fick bättre tryck på canvasduk än på bokens omslag. 

Bilderna kommer som vanligt numera huller om buller. Det här är sista omgången gäster som var lite mer långväga. Min bror sitter till vänster om mig i hörnet och sysslingen Kerstin sitter på min andra sida - tre barnbarns barnbarn till Britta-Cajsa. 
Här nedanför skålar vi med första omgången gäster som inte hade så långt att gå. 





De två dockorna hör liksom till boken - jag fick en idé när jag på ett museum såg dockor gjorda på tunna vedträn som skulle skickas med till Amerika på 1800-talet. Eftersom en släkting till Britta-Cajsas dotter utvandrade, lät jag henne göra en docka, sen var det så roligt att jag gjorde en fin dam med sidenklänning och hatt. 



Det var den roligaste dagen hittills i år - tredje boksläppet på tre år ... men nu får det nog vara bra! 

 

söndag, mars 03, 2024

Nya boken

Ni som har varit med här ett tag minns kanske att jag har skrivit om min mormors mormor och lagt ut bilder från när jag berättat om henne i en monolog. Jag började uppträda med den 2005, så det är ett tag sedan. 

Eftersom det var så roligt att skriva de andra två böckerna om min familjs öden och äventyr, så fick det här också bli en bok. Den utspelar sig under större delen av 1800-talet. Britta-Cajsa föddes 1815, men boken börjar när hon är tio år och blir föräldralös. Sedan får man följa hennes dramatiska liv till strax innan hon dör. 

Platser och namn (utom på några bifigurer) stämmer med verkligheten, en del har jag förstås fantiserat ihop för att det inte bara skulle bli ett rabblande av allt hon drabbas av. 

Jag har fått en tjock bunt med släktforskningspapper av en äldre släkting, dessutom hört en del historier från folk i Kimstad och läst tidningar från den tiden. På min hemsida finns fler bilder på några ställen där hon bodde. Många av husen är tyvärr rivna sedan länge och/eller ombyggda. 

Den fina omslagsbilden har en lokal konstnär gjort, Ola Niklasson. Han fick mina önskemål och prickade in dem perfekt. Vart hon är på väg i bilden, och varför hon har sån fin svikt i steget, framkommer i boken. 

Det går att beställa boken till bibliotek eller köpa den direkt av mig. Det blir billigare än att köpa via nätet. 




 

fredag, januari 12, 2024

Sova med nobelpristagare

Rubriken låter mer intressant än vad det är ... Ibland har jag svårt att somna om nätterna eftersom jag är som piggast framåt läggdags. Totalt olika mot morgnarna då jag somnar om hur lätt som helst och bara snoozar. Var femte minut kan jag i sömnen trycka på rätt knapp på mobilen i en dryg timmes tid. 

Insomningsproblemet har under senare tid haft en klar orsak: jag kan inte släppa tankarna på det roliga jag har för mig om dagarna. Mer om det nedan. 

Nu har jag köpt ett trådlöst pannband med hörlurar i. Jag hade ett förut och vet att det funkar, men med sladd som inte passar min nya iPad. Jag prövade först med ett vinterpratsprogram utan musik. Funkade perfekt, men när jag vaknade insåg jag att jag hade hört tre sommarpratare i sömnen innan batteriet tog slut. Fast jag somnade snabbt redan till det första. 

På Nextory finns en inställning för sömn som stänger av efter önskad tid. Perfekt! Vem skriver så långtråkigt att jag inte ligger vaken och lyssnar? Jo, den senaste nobelpristagaren. Jag prövade att läsa en av hans böcker, men förstod inte alls finessen med den, det hände ingenting. Han verkar så himla trevlig, så det var synd. Reine Brynolfson har en underbar röst - så nu somnar jag med F*sse natt efter natt utan att ha en aning om mer än "sa han, sa jag, tänkte jag, trodde han ..." entonigt och malande. 

Och vad är det då som håller mig igång mer än de vanliga promenaderna? Jo, min mormors mormor Britta-Cajsa som jag redan berättat många gånger om. Massor av gånger har jag klätt ut mig till henne och berättat i jagform om det dramatiska liv hon hade. Nu blir det en bok av berättelsen. Snart klar. Jag har redan fått ett datum då jag ska berätta om henne och boken. 

Mycket är sant i berättelsen, men vad hon tänkte och sa vet förstås ingen. Där hittar jag på friskt, men har mina anmödrar i åtanke och vet hur de tänkte och pratade och styrde och ställde. 

De här dockorna har jag hittat på att hon gjorde. Jag såg en amerikakoffert på ett museum och där hade någon gjort en docka som såg ut som en piga. I boken är det någon som emigrerar och då skickar Britta-Cajsa med en pig-docka. Sen gör hon några fina damer också. Hennes andre make var skräddare (på riktigt) så hon kunde lätt få fina stuvbitar. 


Jag håller på med slutjusteringarna av boken nu. Omslaget till boken är klart, gjort av en lokal konstnär efter mina önskemål, jag är mer än nöjd med det. Men titeln??? Jag har brainstormat och har en massa förslag, men ratar det ena efter det andra. Det får ju inte låta som en pigroman även om det är det. Feelgood är det absolut inte, så inget gulligt om livet på landet. Hennes liv var kantat av elände, men det ska man inte se i titeln. 

I går tackade jag ja till att komma och berätta om boken och Britta-Cajsa på årsmötet i den hembygdsförening som har jag hjälpt mig med fakta och foton, så till mitten av mars måste boken vara klar. Jag låter trycka den i egen regi, det brukar gå fort. Nu återstår korrekturläsning - jag har fått jättebra hjälp med lusläsning och tyckanden, så jag är rätt nöjd. 

söndag, augusti 20, 2023

Mot alla vindar - mot alla väder


Sommaren som kom av sig redan vid midsommar, kan vi väl kalla den här sommaren för? 
Men igår, medan jag låg i soffan och tränade på min hosta (som faktiskt blev bättre), tog maken med ungdomarna ut på sjön. 

Det var inte så värst varmt i full fart … 
Sjökrogen fick jag inga bilder från, men kaffe på maten vid stugan blev det. Utomhus. Riktigt skönt, påstod de. 
Hur kan man direkt se att jag inte var med? 
Jo, jag lägger alltid på en duk och vänder dynorna rätt … 
Här är maken med sin favoritleksak. 
Rapport från den till Göteborg utflyttade Charlie: Det är kanonbra! 

måndag, augusti 14, 2023

Förändringar

När jag började blogga skrev jag mest om mitt barnbarn. 
Numera, när jag någon sällsynt gång bloggar, handlar det mest om blommor, vandringar, svampar och mina böcker. Men ... gnistan för att blogga falnar i takt med att läsarna försvinner. 
Det barnbarn som jag skrev om, har jag visserligen kvar, men i en förändrad "roll". Han som tidigare var hon, med ett sött blomnamn, heter sedan två år Charlie och fyllde 20 år i somras. Det har inte varit en lätt omställning, vare sig för honom eller oss andra i familjen. Men, tiden går, och som med övrigt i livet kan vi inte göra annat än att finna oss i vad som sker. Charlie har haft ett toppenår som ung resurs i en församling i Linköping, där han gjort allt möjligt: lekt med småbarn på kyrkans barntimmar, varit med på konfirmandläger, serverat soppa på lunchträffar och hjälpt till med gudstjänster på äldreboenden. Allt var lika roligt, tyckte han. 
På bilden firar vi Charlie lite efter födelsedagen - och strax före resan till klostret i Taizé i Frankrike tillsammans med kyrkans unga och konfirmander. Nu har han just kommit hem och packar för ett år med samma typ av arbete i Göteborg. En liten lägenhet ingår, lönen går att leva på och det blir perfekt som praktik för framtiden. 

 Här är morföräldrana och mamma Cecilia i dotterns och hennes sambos mysiga lilla kolonistuga. 

söndag, juli 23, 2023

Tre små damer på Tantverksdag

Vi hann precis packa upp våra böcker när första skuren kom - men då hade inga besökare anlänt, så vi slängde över plast och gömde oss under tak en stund. 

Sen upphörde regnet och det strömmade in besökare från både när och fjärran. Den här underbara platsen är en gammeldags gård långt inne i skogen mellan Åtvidaberg och Söderköping, ingår i Åtvids kommun. Vi var väl ca 25 utställare och det fanns mängder med gott kaffebröd, massor av hantverk, levande musik - och så vi tre. Platsen heter Salfvedal. 
Kanske för att vi var tre som pratade och skojade och hade roligt vågade vi locka till oss potentiella kunder. Vi sålde bra även om det var mer gemenskap och roliga samtal med "folk" som lockade. Pengar är inte allt. Flera som var där förra året och köpte min första, passade på att köpa den andra. Några köpte både och fick lite rabatt. Några ville ha visitkort för framtida uppträdande på PRO. 
Så kom det en skur till - men då klarade vi det med våra paraplyer och gömde en del böcker under bordet. 


 Det var ingen som undgick att se oss... den saken var klar! Vi var ganska trötta när vi packade ihop och åkte hem, men väldigt glada. 







måndag, juli 17, 2023

Kampen mot naturen

Kampen mot naturen låter ju inte så bra. Vi ska väl kämpa FÖR naturen? Men ... om jag nu vill ha lite varierande blommor som uppskattas av fjärilar och bin och som kan ge mig glädje i små buketter i stugan, så blir det en kamp mot ogräset som växer fullständigt ohejdat och ovattnat . 
Här, mot skogen, bredvid lusthuset gjorde jag en enkel rabatt för några år sedan. Oj, vad fint det blommade med höga rosenskäror utanför redan första sommaren. Tidigt i våras byggde jag en liten extra rabatt där jag skulle sätta luktärter. 

Och i slänten nedanför lusthuset skulle det vara roligt med färgglada sommarblommor.

Blommorna ska jag inte klaga på - trots att det bara blev fem olika fast det var minst tio olika på påsens bild. 

Fjäril på besök

Flera "buketter" med malva har trängt sig upp i den totalt söndertorkade gräsmattan. Inga krav på vare sig jord eller vatten. 

Jag har ringat in mina rabattbyggen - för de syns inte annars i all grönska. Det är smällbär och syren och lönnar som tar sig där det inte finns någon jord. Och där ingen vattnar när det inte regnar. 

Här har såväl rosenskäran som luktärterna kommit en bit på väg - noggrant vattnade vid varje besök - men lönnen, som inte får en droppe, den frodas ännu mer. Och nässlorna framför rabatten, som jag röjt bort flera gånger, de bryr sig inte... fullt ös på växtligheten. I rabatten kommer nya smällbärsgrenar... 

Det känns som om naturen vill säga mig nåt - kanske "låt bli!" Buketten här nedanför är plockad av enbart vildblommor, men de slutar att blomma mitt i sommaren. Det är då jag vill bjuda på lite mer nektar.