torsdag, oktober 01, 2020

Känns som ett magplask


Den här vackra bilden får illustrera det som just nu känns som ett magplask. Usch och fy, vad less jag blir på coronaeländet. Nej, jag och närstående har inte blivit sjuka, tackochlov, och inte gått i konkurs, men ... efter moget övervägande kände jag mig tvungen att tacka nej till ett fantastiskt erbjudande om att hoppa in som lärare i en liten grupp med nykomna elever. Så gärna ville jag ropa ett rungande JA, men efter att ha sett negativa siffror om smitta bland yngre, så törs jag inte. Det gällde bara några timmar ett par dagar i veckan, perfekt för mig. Vore fina tillfällen att knäppa på behån och dra av raggsockorna och kamma håret. 😢 

Det känns knepigt att tacka nej bara för att någon kanske kan hända. Men så tänker jag ju sällan annars. Nej, jag kan inte komma idag, för jag kanske blir påkörd i korsningen... I några timmar var jag helt inne på att jag visst törs - men när jag tänker på de vänner som haft covid och hur sjuka de blev... så blev det nej. 

onsdag, september 30, 2020

blommor med gnäll


Jag börjar med dagens bukett på mitt tv-soffbord för att lätta upp lite. Jo, jag har ett eget. Maken tittar i stort sett aldrig på något som jag vill se och vice versa. Alltså har vi varsitt tv-rum. Tänkte börja med blommor eftersom jag ska gnälla idag medan jag väntar på att det ska bli dacks (whoops! Jag har visst blivit färgad av det jag ska gnälla om!) att laga mat. 

Varken i sociala medier eller IRL är jag språkpolis, jag håller masken eftersom jag vet hur lätt det är att göra fel själv. Fast då gör jag i så fall andra fel, sådana som jag inte själv vet om, eller, nåja, jag vet ofta om att jag gör lite som jag vill med språket. Språklig kreativitet gillar jag, språket ska leva, men bara på mina villkor. (Oj, jag börjar visst bli hungrig, som jag tar i!) 

Men först en fråga som är inte gnäll. Jag bara undrar vilka som utförde saker i samhället innan aktörerna kom. Någon som vet? Jag har letat febrilt i minnet, men kommer inte på något som gäller så där rakt över. Det finns så många aktörer nu. Privata aktörer, kriminella aktörer, kyrkliga aktörer... i vilket nyhetsprogram som helst dyker aktörerna upp och tar tag i saker och ting. 

Men nu kommer gnället, håll i hatten eller tangentbordet eller vad som finns till hands! 

1. Det heter inte HÖÖG-TID, det heter HÖCKTID och har alltid hetat så - utan att g-et hörs. Det känns bara höckfärdigt att uttala det så. 

2. Det heter inte JÄSTJIVARGÅRD, det heter JÄSCHIVARGÅRD, man ska inte läsa ut varje bokstav utan säga det så som det sas när besökare på dylika inte kunde läsa eller skriva. 

3. Det heter inte EMO-TII-ONELL som en kultur(aktör?)arbetare sa häromkvällen i teve. Två gånger. Det heter EMMOSJONELL, i alla fall i Östergötland, där aktören jobbar, men det stavas inte så. Annorstädes heter det kanske EMMOTJONELL. 

4. Är det inte fint nog att ha ett problem någonstans i det kroppsliga? Måste man ha problematik i ryggen, röven, benen eller axlarna? Ett väldigt tjat om folks problematik på olika ställen hörde jag av en sjukgymnast i teve. Själv har jag problem med axlarna. Ingen problematik. 

Nu blev det så mycket gnäll att jag hoppar över gårdagens irritationsmoment när FHM:s företrädare sa att vi måste komma till bukt med smittan. Jag såg på google att det är en väldigt vanlig kontaminasammanblandning, så jag klagar inte. Nej nej. Hon kanske landar i en bra och smittfri bukt, då blir jag glad. 


torsdag, september 24, 2020

Även sjusovaren ...

Jag är extremt morgontrött. Sedan urminnes tider. Så något käckt hälsande på den uppgående solen, annat än vintertid, är ytterst sällsynt. Men plötsligt händer det! 

Igår var jag bjuden på kräftfångst vid en ljuvlig liten sjö i nordliga Småland. Jag har varit med där förr, men då i mitten av augusti. I går kväll rodde vi ut på en fullständigt stilla sjö medan solen sjönk bakom träden och den halva månen speglade sig i vattenytan. Ljummen luft ... om jag njöt? Hejdlöst! Vackrare än i en reklamfilm. 

Olika färger åt olika håll. 
I morse skulle burarna hämtas och just när vi var klara (mååånga kräftor fick vi i ca 60 burar) steg solen över trädtopparna mot öster, samma färger som vid nedgången ungefär. Vilken upplevelse det var. Jag vaknade till ordentligt och höll på att sprängas av naturlycka. 

Fler bilder att hålla kvar i hjärnans bildminne. 

MEN - så krångligt det är att blogga via mobilen och iPaden! Hälften av texten försvinner. Kanske tycker blogger att jag är för ordrik? Ska det krångla så, vete katten om jag ids fortsätta. Det är ju i mobilen bilderna finns. 

tisdag, september 22, 2020

Ut på turné

Nu har jag plockat fram allt, förberett mig och laddat. Läst på, kollat att allt tekniskt funkar med bildspel och musik. Hängt fram kläder... I morgon ska jag till en liten by i sydöstra Östergötland, kanske på gränsen till Småland t.o.m? Två föreställning med 30 personer i publiken varje gång. Alltid lite pirrigt, och extra nu när jag nästan rostat ihop med de gamla jeansen och den fläckiga urtvättade tröjan. 

Det ska bli jätteroligt, men som grädde på moset ska vi sen (min butler/tekniker/chaufför/make är med) åka tvärs över länet till ett ännu mindre ställe och fiska kräftor. Synd att två så roliga grejer råkar sammanfalla, men tack vare chauffören ska det funka. När jag dagen efter sitter på sammanträde där i skogen (nåja, i ett hus) och förhoppningsvis en hel klan med kräftor ligger i min medhavda hink, tänkte jag skicka ut min alltiallo att plocka svamp i de stora småländska skogarna, men ... det har han inte alls tänkt sig. Han tänker leta upp en skön soffa och nyhetsknarka och läsa en deckare. 



Men - en sak i taget. Nu och här gäller tidigt sänggående! 

torsdag, september 17, 2020

Tandtroll i skogen - eller: fördelar med fysiskt distans

 Det finns några riktigt bra fördelar med att hålla avstånd. Här är mina fördelsfynd:

1. Du kan äta vitlök och stinka hur mycket du vill. Ingen kommer närmare än två meter. 

2. Ingen känner om du luktar svett.

3. Ingen ser att dina skäggstrån på hakan har vuxit ut, för de som har syn nog att se det på håll, bryr sig inte ett dugg. Häxor har skägg, so what?

4. Ingen ser att dina tänder är färgade av blåbärsfrossa, om du inte lägger upp en närbild som jag gör här. Mina normalt för åldern ganska vita tänder bleker jag med jämna mellanrum eftersom de tidigare såg ut att ha blivit borstade med blåbär, gammalt damm och uttjänta teblad.



fredag, september 11, 2020

Årsdag

 I morse slog det mig att det är 19 år sedan WTC mejades ner av terrorister. Och vi minns alla exakt vad vi gjorde när vi fick veta, precis som annat som påverkat våra liv starkt. 

Jag satt i vårt kök med en av mins tonsättare och diskuterade skolmusikalen vi jobbade med. Hans 10-årige son ringde på mobilen och sa att ett flygplan... Usch, vilken hemsk olycka, sa vi ... utan att inse vidden.  Så fortsatte vi jobba. 

Idag hittade jag mp3-filen och la in sången som jag skrev texten till och fick tonsatt direkt.


 Det är ett pilljobb. Man hittar den här.
 


måndag, september 07, 2020

Konsten att sy gardiner

De gamla gardinerna, som jag tyckte var så tuffa när jag satte upp dem för 13 år sedan, har tjänat ut nu. Min mamma, som bytte gardiner varje säsong (inte alltid nya, de återkom då och då) skulle nog ha tyckt det för länge sen. Vi har bott i huset i 31 år och jag har nu den fjärde uppsättningen på gång. Hon var nöjd med mina första, de övriga fick hon aldrig se. 

Sex meter linnetyg på dubbel bredd, måste alltså kapas på både längden och bredden. När jag kom på att dra ut en tråd genom hela tyget för att få ett spår, blev det lättare. 
Hela hallen på övervåningen gick åt... ser kanske slött ut att sitta så och klippa, men jag var totalt koncentrerad. 

Multiband - nåt helt nytt för mig - var inte svårt att sy dit, men det var svårt att få tyget att ligga kvar och inte dråsa ner av tyngden. 

Tre långa eftermiddagar senare (med paus över helgen) var det klart. Jag är jättenöjd, och även Per som aldrig tyckte om de gamla. 
Tidigare såg det ut så här - det är tunna rutiga naturfärgade i beige och brunt siden - som jag spikat upp med egenhändigt målade och ditspikade lister. 
Till höger i bild skymtar en tavla som Musikanta har målat. 

Jaha, och nu då? Vad ska nästa coronaprojekt bli? Huset är målat och lingonen har blivit sylt... Nu ska det röjas i garaget. Maken har lite av arten hamster i sig och tror att allt kan vara bra att ha. Det tror inte jag. Vi får se vem som vinner!