Marianne & Marianne - vem är vem?

En rubrik som kan låta konstig, men för mig och min skrivarkollega och väninna Marianne är det vanligt att vi får ta emot beröm för vad den andra av oss har gjort, och vi funderar ofta på varför. Vi är inte ett dugg lika till utseendet, men skriver dikter, sångtexter och böcker båda två och det blir tydligen förvillande. 

Igår framförde vi en lite show i ämnet, jämförde och visade vad vi gör. Vi hade väldigt roligt, och av lovorden efteråt förstod vi att publiken också hade kul. Klicka här: https://musikanta.blogspot.com/ Via länken kan du läsa mer och se fler bilder, bl a en kul bild där det ser ut som om jag steppar samtidigt som jag visar min bok. Evenemanget ägde rum i S:t Anna och anordnades av S:t Anna hembygdsförening  Ingrid, alias Musikanta, kompade några av sångerna vi visade upp. 

Förändringar

Jag vet att jag skrivit om min fina skogsväg som nu är nästan helt nedsågad. Det finns några enstaka tallar kvar, men inte tillräckligt många för att det ska kallas ”överhållen skärm”. Då är det så pass många kvar att kronorna nästan tycks täcka luftutrymmet upptill. Jag har lärt mig en del om skogshantering, och vet att träd behöver tas ned vid en viss ålder. Men det hjälps inte. Jag saknar den vackra skogen. Om några år kommer nya plantor som tar över som kolsänkor. Det är två år mellan bilderna. Tre nya hus har byggts på ena sidan, kanske blir det fler? Men inte många, jag har sett att det bara finns ett par tomtmarkeringar.

De två stora högarna med grot (grenar och toppar) har nyligen samlats ihop. Snyggare blev det, men vad säger insekterna? 

Fullspäckad lördag

Eftersom de flesta av er som följer min tynande blogg inte finns här i närheten kommer några bilder av dagens begivenhet i grannstadens konsertpalats. Redan strax efter kl 9 i morse var jag på plats med min ”manascher” för uppackning. 

Det var full fart vid alla bokbord. 

Lite godis att erbjuda besökarna: Mariannegodis, förstås.

Vi provar olika uppställningar innan manaschern åkte hem igen. 

Så här fick det bli. Bakgrunden är inte rolig med fläkttrumma, pelare med en massa märken och toalett i bakgrunden. Men placeringen var central och funkade bra. 

En halvtimme fanns jag hos bokhandlaren för att signera. Sålde inte nämnvärt, men fick några fina tillfällen till intressanta samtal. Bl.a. lånade jag ut min stol till en gammal stapplig författare som var trött. 

Det var inte så här tomt hela tiden, stundtals var det mycket folk (då hann jag inte fota), men inte alls så mycket som jag hade trott. Många kom fram och tittade och pratade och jag han prata med andra författare också. Det var givande. 

Men - gissa om jag är trött nu! 🥱😴

Kontakter

Nu ska jag inte göra reklam för mina böcker igen ... men vill berätta om alla roliga kontakter som jag har fått via böckerna. Jag svämmar nästan över ibland när jag får dessa mail. 

Det droppar in berättelser från läsare som känt till antingen någon person jag berättat om eller en plats, eller lekt med officersbarn i barndomen, eller har släktingar som varit med i Frälsis. Några har träffat mina föräldrar också. Alla möjliga olika kontakter från hela landet. Det är så roligt! En del skickar med foton eller tidningsartiklar. Jag fick ett helt reportage om mors och fars "hallelujabröllop" i Göteborg från tidningen Stridsropet. Det enda jag visste var att de var lyckliga och att det var fullsatt i salen. Här fick jag en mängd detaljer som jag inte visste om. 

En gång när jag berättade om Frälsis i Norrköping, kom det fram en dam som varit brudnäbb på bröllopet. Det visste jag inte ens att de hade. Det står inte i artikeln heller, men hon var så stolt att hon fick vara med. 

 

Det är svårläst - men jag har tagit mig igenom hela, man får tänka på att tidningsklippet är drygt 75 år. 

Nu ska det gå att beställa även andra boken på bibliotek - men då beställer biblioteket direkt från mig. Helt ok! Då har jag full koll :) 
 

Om två veckor ...

Det är premiär för Norrköping att ha något liknande en bokmässa. Det är faktiskt inte premiär för mig eftersom jag haft både skolmusikböcker och mina barn- och ungdomsböcker med för länge sedan på bokmässan i Göteborg och skolboksmässa i Stockholm. Men då var jag bara där och tittade på mina "verk". Nu ska jag kränga dem själv - det är betydligt svårare. 

Klicka gärna och titta! Bok- och poddfestival i De Geer

Eller varför inte: ta en utflykt till Norrköping och se och hör själv! Om man köper biljett via nätet kostar det 125:- för hela dagen och om man köper vid dörren kostar det 150:- Några korta föreläsningar och intervjuer ingår i priset. 

P.S. Bilden har inte ett dugg med texten att göra - men den är somrigt skön. Tagen på Capella Ecumenica för några somrar sedan. 

Boksläpp

Ett boksläpp där alla (bok)blad lämnar boken har nog ingen sett förut. Jag erkänner att maken och jag testade om det funkade innan gästerna kom. Och det gjorde det. Ingen visste att jag hade fått ett provtryck med enbart omslag och lösblad. Det blev effektfullt, gästerna fick gå fram till änden av hallen och maken gjorde ”uppkast” från andra våningen. Så nu är andra boken officiellt släppt från hög höjd. 

Det var ett enkelt kalas med enbart bubbel och plocktilltugg, men med en mängd glada, lättsamma och pratsamma gäster steg stämningen och värmen. Inte ens jag frös …Bara en jobbig detalj: alla som var med både i lördags och i maj på förra boksläppet, förväntar sig en släppfest i halvåret nu … 

Det blev så pass fullsatt i lördags att jag nästan var tacksam när åtta personer avstod pga väder och annat. Fast dagen efter kom två av dem per fot och idag besökte vi två andra som inte kunde komma och där anslöt en tredje. Tre fina dagar med skratt och go’ vänskap. Jag är mer än nöjd! 

Namnsdag

Den här vackra kvinnan, Ruth Fogelberg, var min farmor. Här var min pappa ännu inte född, så det är taget före 1914. Hon är kanske 25 år gammal och tvåbarnsmor, två till skulle födas. Jag fick mitt andra förnamn efter henne, men sedan mamma dog är det ingen mer än jag och min kusin (som också fick heta Ruth som andranamn) som tycker att Ruth-dagen är värd att firas. 

Jag minns henne mycket vagt, hon dog när jag var fem år och hon kunde inte prata under sina sista år. Hon satt alltid i sin gungstol i Sågatorpet i Norrahammar. Jag minns att hon hade långt mörkt hår som jag fick kamma en gång när mamma skulle hjälpa henne med håret. 

Hon lär ha varit en mild, klok och vänlig människa, jag har hört så mycket gott om henne. Jag undrar om hon någonsin träffade min mormor, som var ett riktigt rivjärn. Farmor var duktig på att sy kläder, det drog in pengar till hushållet när hon sydde och sydde om åt andra. Teckna var hon också duktig på, men det enda hon hade att teckna på var papperspåsar och kartongbitar. Anilinpenna eller blyertsd:o, inget annat fanns. 

Så idag firar jag ihop med minnet av farmor!