Mot alla vindar - mot alla väder

Sommaren som kom av sig redan vid midsommar, kan vi väl kalla den här sommaren för? 

Men igår, medan jag låg i soffan och tränade på min hosta (som faktiskt blev bättre), tog maken med ungdomarna ut på sjön. 

Det var inte så värst varmt i full fart … 

Sjökrogen fick jag inga bilder från, men kaffe på maten vid stugan blev det. Utomhus. Riktigt skönt, påstod de. 

Hur kan man direkt se att jag inte var med? 

Jo, jag lägger alltid på en duk och vänder dynorna rätt … 

Här är maken med sin favoritleksak. 

Rapport från den till Göteborg utflyttade Charlie: Det är kanonbra! 

Förändringar

När jag började blogga skrev jag mest om mitt barnbarn. 

Numera, när jag någon sällsynt gång bloggar, handlar det mest om blommor, vandringar, svampar och mina böcker. Men ... gnistan för att blogga falnar i takt med att läsarna försvinner. 

Det barnbarn som jag skrev om, har jag visserligen kvar, men i en förändrad "roll". Han som tidigare var hon, med ett sött blomnamn, heter sedan två år Charlie och fyllde 20 år i somras. Det har inte varit en lätt omställning, vare sig för honom eller oss andra i familjen. Men, tiden går, och som med övrigt i livet kan vi inte göra annat än att finna oss i vad som sker. Charlie har haft ett toppenår som ung resurs i en församling i Linköping, där han gjort allt möjligt: lekt med småbarn på kyrkans barntimmar, varit med på konfirmandläger, serverat soppa på lunchträffar och hjälpt till med gudstjänster på äldreboenden. Allt var lika roligt, tyckte han. 

På bilden firar vi Charlie lite efter födelsedagen - och strax före resan till klostret i Taizé i Frankrike tillsammans med kyrkans unga och konfirmander. Nu har han just kommit hem och packar för ett år med samma typ av arbete i Göteborg. En liten lägenhet ingår, lönen går att leva på och det blir perfekt som praktik för framtiden. 

 Här är morföräldrana och mamma Cecilia i dotterns och hennes sambos mysiga lilla kolonistuga. 

Tre små damer på Tantverksdag

Vi hann precis packa upp våra böcker när första skuren kom - men då hade inga besökare anlänt, så vi slängde över plast och gömde oss under tak en stund. 

Sen upphörde regnet och det strömmade in besökare från både när och fjärran. Den här underbara platsen är en gammeldags gård långt inne i skogen mellan Åtvidaberg och Söderköping, ingår i Åtvids kommun. Vi var väl ca 25 utställare och det fanns mängder med gott kaffebröd, massor av hantverk, levande musik - och så vi tre. Platsen heter Salfvedal. 

Kanske för att vi var tre som pratade och skojade och hade roligt vågade vi locka till oss potentiella kunder. Vi sålde bra även om det var mer gemenskap och roliga samtal med "folk" som lockade. Pengar är inte allt. Flera som var där förra året och köpte min första, passade på att köpa den andra. Några köpte både och fick lite rabatt. Några ville ha visitkort för framtida uppträdande på PRO. 

Så kom det en skur till - men då klarade vi det med våra paraplyer och gömde en del böcker under bordet. 

 Det var ingen som undgick att se oss... den saken var klar! Vi var ganska trötta när vi packade ihop och åkte hem, men väldigt glada. 

Kampen mot naturen

Kampen mot naturen låter ju inte så bra. Vi ska väl kämpa FÖR naturen? Men ... om jag nu vill ha lite varierande blommor som uppskattas av fjärilar och bin och som kan ge mig glädje i små buketter i stugan, så blir det en kamp mot ogräset som växer fullständigt ohejdat och ovattnat . 

Här, mot skogen, bredvid lusthuset gjorde jag en enkel rabatt för några år sedan. Oj, vad fint det blommade med höga rosenskäror utanför redan första sommaren. Tidigt i våras byggde jag en liten extra rabatt där jag skulle sätta luktärter. 

Och i slänten nedanför lusthuset skulle det vara roligt med färgglada sommarblommor.

Blommorna ska jag inte klaga på - trots att det bara blev fem olika fast det var minst tio olika på påsens bild. 

Fjäril på besök

Flera "buketter" med malva har trängt sig upp i den totalt söndertorkade gräsmattan. Inga krav på vare sig jord eller vatten. 

Jag har ringat in mina rabattbyggen - för de syns inte annars i all grönska. Det är smällbär och syren och lönnar som tar sig där det inte finns någon jord. Och där ingen vattnar när det inte regnar. 

Här har såväl rosenskäran som luktärterna kommit en bit på väg - noggrant vattnade vid varje besök - men lönnen, som inte får en droppe, den frodas ännu mer. Och nässlorna framför rabatten, som jag röjt bort flera gånger, de bryr sig inte... fullt ös på växtligheten. I rabatten kommer nya smällbärsgrenar... 

Det känns som om naturen vill säga mig nåt - kanske "låt bli!" Buketten här nedanför är plockad av enbart vildblommor, men de slutar att blomma mitt i sommaren. Det är då jag vill bjuda på lite mer nektar. 
 

Blomlådor del II

Jag berättade senast om mina hemmagjorda blomlådor av olika slag. De platsbyggda har det inte börjat blomma i än, så de ”efterfotona” dröjer  

De här två lådorna blommar det i! Men de kom i fel ordning - blogger och jag är inte riktigt sams. Mina smarta läsare förstår nog att titta nerifrån och upp  

Platsbyggt

Apropå dyra blomlådor så har jag byggt några enkla anordningar av trädstammar och spillvirke. 

Den bortre är gjord av några stammar av från träd som togs ner när vi flyttade in i stugan. 

Den hitre är ny och gjord av rester från lusthusets lilla altan. 

 Dessa två utnyttjar bergformationer. Det ska bli blommor som lockar fjärilar och bok (hur kan bin bli till bok?) är det tänkt. Bin och humlor vill jag ha utöver fjärilar! 

Det ska bli spännande att se om det fungerar. 

Terminsavslutning och sommarlov

 Det blir inte mycket bloggande nuförtiden. Lika bra att jag tar sommarlov ett tag. Det har varit fullt upp ett tag, och nu är det stugan och växtsäsong som väntar. 

Igår underhöll jag på ”Guldkants” terminsavslutning och berättade om mina böcker och lite om Frälsningsarméns historia. Så roligt med glad publik som sjöng med i allsångerna (Pärleporten m fl). Arrangören är pianist, så jag fick god hjälp. Sjätte giget i år. 

Vid stugan finns alltid mycket att göra. Knutarna är inte i bästa skick. Den sämsta har fått nytt virke. Med 400 år under taknocken är det förståeligt. Det är några fler bräder som ska bytas ut också. Att bilder kom i fel ordning ser förstås den uppmärksamma tittaren. Det har blivit krångligt att blogga när bilderna finns i olika apparater. 

Jag tycker att ytterkrukor av större modell har blivit förskräckligt dyra. Vissa saker är jag snål med, och eftersom det var lätt att göra fågelholkar kan det inte vara så svårt att göra blomlådor. Fast jag gör bara som ett staket med brädlappar, då finns ingen botten som måste dräneras. 

Jag får bara ytterst lite hjälp av maken. Jag kan inte byta blad själv i sticksågen, men nu vet jag hur den funkar. 

Nu kom bilderna i fel ordning - jag sågade förstås innan jag försökte passa ihop dem. Färgburken funkar som tyngd. Skapelsen kommer att bli faluröd när (om?) den blir klar. 

Saven stiger

I dag var det perfekt att låta björken vid tomtgränsen bjuda på sav. Oj, vad det droppade - jag var och tömde burken var 20:e minut. Två och en halv liter fick jag medan vi höll på med lite enkel röjning av gamla kvistar och löv. Det kommer att behövas många vändor till innan torpet är beboeligt. Alltså, vi tar inte ut madrasser och mattor och innan det torkat upp så pass att det lönar sig att boa in sig. 

Nu ligger det ett antal isbitspåsar i frysen med sav att pigga upp mig med ett par veckor framöver. Maken törs inte pröva, han påstår att han får ont i magen av det. Jag blir bara pigg av det. 

Blåsippor såg vi därute redan i söndags, men nu var de mer utslagna och många fler. Det bjuds på energikickar för både kropp och själ i naturen nu. 

I går gick jag guidad tur i Domkyrkan i Linköping. Min goda vän sen 60-talet och tillika nästansvägerska har utbildat sig till guide och ville själv lyssna på en dam som anses väldigt kunnig. Och jag följde gärna med. Våra makar tog en långpromenad runt stan. 

Så mycket nytt jag lärde mig! Alltså, det är ju urgamla kunskaper, men trots att jag bott i Linköping i flera år och spelade orgel där minst fyra gånger i veckan under ett par år, och varit på många olika evenemang och gudstjänster där, var det en mängd intressanta saker som jag har missat. Påsklandskap fanns inte förr, men byggs nu upp till varje påsk - inga blommor vid graven förrän på påskdagens morgon.