onsdag, juli 01, 2020

Vilda blommor - och några tama...

Uppdaterad med rätt blomnamn

Nu har alla fåglar lämnat holkarna och jag har lagt ifrån mig kikaren. Mitt nästa påhitt är att lära mig namnet på allt (nåja, allt klarar jag inte) som växer runt stugan. Det är ingen slump att området omkring tomten är naturskyddad nyckelbiotop. Här finns fler växter och insekter än i mina uppslagsböcker. 

Några blommor är nu överblommade, men jag börjar ungefär från det att blåsippan och gullvivan slutade blomma. En del bilder låg alltså redan i datorn, men de flesta är tagna i går och idag. Jag namnger dem jag kan - och hoppas att någon läsare kan fylla i luckorna - eller rätta mig om jag har fel. 

Det var sol och skugga omväxlande när jag knäppte, jag ser att det var svårare att göra rättvisa åt färgerna i solsken. Nu är vi hemma i stan och väntar ut de svarta molnen och regnskurarna och kör tvättmaskin för fullt. 


 1. Den här tror jag tillhör "färgkragarna", någon föreslog "sommarkrage" men jag har inte hittat just den här sorten.
 2. Smultron som aldrig ger några smultron... växer i mängd under maj månad. Riktiga smultron finns, fast inte så många. Första sommaren trodde vi att de skulle ge mängder med bär... snopet. Det blir inte ett enda på någon enda planta, men söta är de!
 3. Iris - första året vi hade stugan, såg jag bara blad. Men... sen fick de någon att göra sig till för och dök upp lite varstans i gräset. Utblommad nu.
 4. Backnejlika med besökare - en hagtornsfjäril.

 5. Nattviolen växer faktiskt liiiite utanför tomten, men på skogsvägen som tar slut vid stugan. Häromkvällen när jag gick med näsan i backen, hittade jag 10 till utmed vägen, utspridda...
 6. Gräs-stjärnblomma.
 7. Natt och dag. Kallas även "Den svenske soldaten".
 8. .... borde kanske heta "gullspira"? Den lutar betänkligt... Rödklövern är på väg att blomma ut. Småborre heter den!
 9. Den här halvmeterhöga stängeln är ny för i år. Ska bli spännande att se hur blomman ser ut. bara 4 exemplar, jag har aldrig sett något som liknar den här knoppen. Verkar bli en klotrund blomma.
Skogslök - allium. Tack! 

 10. Kan det vara femfingerört?
 11. Ungefär 10 exemplar på gång att slå ut. Den första kom idag. Någon sorts fresia? Den har inte visat sig tidigare. Daglilja. 
 12. Ett ogräs som jag inte hittar namnet på. Skelört. Giftig - saften är bra mot vårtor. 

 13. Nåja, ingen växt... men den växer väl till sig och blir en fjäril... vilken? Ingen aning.

14. Röllika - som jag alltid kallat rölleka med e... svår att fota i solsken.
 15. Gissar att det är kärleksört. Växer där det är som stenigast.
16. Gissar på malva. Finns i vitt och rosa. 

 17. Den här är jag riktigt säker på... en av de få jag kunnat sen barnsben.
 18. Är det gökärt? I alla fall är det en blåvinge som sitter och äter... Kärringtand! 

Gulvialen blev så suddig att den inte fick vara med. Men den växer nära de andra gulingarna.
 19. Johannesört finns i mängd. Både äkta och fyrkantig.
 20. Här var jag mer intresserad av fjärilen, som är någon sorts pärlemorart. Jag tror att det är brudbröd den sitter på - det var tjockt med nässlor omkring. Kan vara älggräs som börjar komma nu.
 21. Det här är väl kråkvicker?
 22. Gissningsvis har någon satt dessa kejsarkronor för länge sen. Nu finns de lite här och där, slumpvis i terrängen. Stugan var tom i 7 år innan vi kom dit, så de har haft tid att flytta om sig själva. Brandgul lilja

 23. Stor blåklocka. Det finns även den lilla varianten.
 Här kom visst den vita malvan tillbaka i närbild. Den växer som ogräs...
 24. Förra sommaren kom det ett enda ex av fingerborgsblomman. I år är det en handfull präktiga exemplar.
 25 Rosa malva i mängd - men zoomade eftersom det är jättehögt gräs där de växer.

 26 Åkervinda
 27 Gulmåra, tror jag att det här är.


Jag kan inte låta bli att lägga in en liten mysbild från igår kväll. Klockan är då över nio och det var lite ruggigt inne (enligt mig) och tillåtet att tända brasa. Bäst är att läsa böcker i iPaden, för då behöver jag inte tända lampan. Det är små fönster i huset, som inte släpper in så värst mycket dagsljus. Åh, vad jag trivs där i hörnet!!!


lördag, juni 20, 2020

Jag har inget att göra...

När barnen var små och gnällde över att de inte hade nåt att göra, då sa jag alltid (påstår de nu som vuxna) "Drick ett glas vatten och läs en bok". Det är inte helt sant, för det var när de var trötta och hängiga som jag ordinerade vatten. 

Nu har jag druckit vatten, läst ut min bok, löst korsord, gått 8 km med stavar... och känner att jag inte har nåt att göra, för jag ids inte börja på nåt. Ganska skön känsla det med. Jag tror t.o.m. att jag slocknade en stund i soffan med korsordet. 

Vi har hemmadag idag, men mycket stugliv har det blivit, och mer hoppas jag det blir. Jag är så stolt över mina nya kompisar, solitärbin och blomflugor som murar in sig. Vedklamparna låg i ett par veckor innan någon ens tittade åt dem mer än jag. Nu är det en förskräcklig trafik. Jag kan sitta och titta på hur de dels städar, backar ut och släpper av skräp... sen flyger de och hämtar nektar till en larv i taget innan de murar igen upp till 10 små celler för en larv i taget. Jag har sett en bild på ett genomskuret rör. Ibland flyger någon fel och blir utjagad... jättespännande. Men jag lägger mig inte i. De här bina har en gadd, men den är klen, och eftersom de inte har något samhälle att försvara, bryr de sig inte alls om att jag sitter en meter framför och glor. De tillverkar ingen honung heller, bara nya bin som pollinerar. 

Den gamla inbyggda bänken vid boden passar perfekt, den är halvrutten, liksom hela boden, så ingen vill sitta där ändå. Blommorna jag har satt dit är lite fjäsk för att locka bina... En fjärilslavendel och en petunia som inte kommit så långt än. 

 Här är det visst nästan färdigmurat!

 Mitt andra stora nöje är att titta på fåglarna som dels bygger bo, dels kommer och äter. Jag har läst att man visst kan mata fåglar året om, så det gör jag. Vanligaste gästerna är hackspetten, nötväckan, entitan, talgoxen och blåmesen - i nu nämnd turordning. De tre minsta får snällt sitta och vänta... Den här dagen kom en stenknäck. Jag har aldrig sett en sån förut, så det blev en del slående i fågelboken. Så vacker. Den satt snällt och lät sig fotograferas. Sen kom den ett par gånger till den veckan, men inte så flitigt som de andra. 
Här är de tuffaste... det är pappa hackspett som äter uppochner och bäbisen som sitter och väntar. Vi har läst på. Pappan har rött på nacken, bäbisarna av båda kön, har röd panna, det röda växer bort sen. Jag blev helt paff när jag såg matningsscenen. Jag hann filma och fota massor. Jag kröp fram rätt nära och gömde mig. 
Det ser nästan groteskt ut - curling? att pappan matar en unge som är lika stor som han själv. Ungen satt bara där och tittade sig förstrött omkring medan pappan slet med maten länge. 

Midsommaraftonen firades i största möjliga stillhet... bad, god mat och frågesport under lönnens svalkande skugga. Ja, alltså, vi badade inte under lönnen...
Så lugnt firande att vi inte alls är "dagen efter" idag, bara allmänt slöa. 

Blåklinten såg jag på dagens promenad - det var åskvärme och blåst... det kom en skur tidigare, men på tok för lite för att ens blöta gräsmatten. 

I dag har jag med en liten tår i ögonvrån njutit av att höra Linda Sandström sjunga en av våra sånger "Vi är ett med allt som lever" tillsammans med en superduktig kör i Kristine kyrka i Jönköping. Här är länken till youtubeinspelningen. Den som bara vill höra sången (de sjunger fler väldigt vackra sånger!) kan scrolla fram 22 sekunder. 
Bara att klicka och lyssna. 

onsdag, juni 03, 2020

Onsdagskväll


P.s. lite efteråt... mitt kontrollbehov, eller vad det är, klarade inte att allt låg huller om buller....

Men titta! Plötsligt kan jag göra inlägg med bilder från iPaden! Det har inte alls funkat förut. Jag verkar inte kunna styra var text och bild hamnar, men ... vem bryr sig om layout? (Jag!)

Varje år dyker det upp nåt nytt i ”trädgården” runt stugan... i år mängder av akleja! 
Nu är det för kallt för att vara ute, för tidigt att gå och lägga sig och här i stugan finns inte så mycket att göra. Det är ljust ute, men fönstren är små och grönskan tät utanför, så här inne lyser några stearinljus och två paddor. 

När vi flyttade in här, fanns ett par skrangliga sängar. De tvättades och fick nya tjocka madrasser. Men... ack så nedlegna de var! Maken fick mest ont i ryggen och fick ärva en säng av dottern som flyttade.  Jag gillar mjuka sängar, men ryggen fick nog. 
Efter ett tips om lösa ribbor, ja ihopfästa med band, förstås, inhandlades detta på Jysk. 
Nu har jag provlegat och ...nästan lite hårt...


Den konstiga ormen under sängen, är en dammsugare. Med solenergi och en himla massa kopplingar och grejer kan jag dammsuga bort alla locknät och döda insekter innan jag lägger mig. 

Som om inte det vilda vore nog, har jag anlagt en rabatt. Precis som jag lovat att INTE göra. Vi ska inte ha en massa extra jobb här. 




onsdag, maj 20, 2020

Vårtid - coronatid...

Dagen före Kristi Himmelfärdsdag, tvättstugan rensad och skrubbad. Vinterjackor och d:o skor är undanstoppade och jag blev alldeles ledig... Det husliga jobbet fick ersätta den dagliga promenaden.

I kväll blir det firande med lite extra god mat. I morgon är det hela 50 år sedan maken och jag träffades och det firar vi redan ikväll eftersom sonen kommit hit och han åker hem redan i morgon.

Ibland saknar jag den intensiva bloggperioden, det var himla roligt med alla inlägg och kommentarer. Men eftersom jag bara kan göra inlägg från den stora datorn och bilderna ligger i mobilen är det för krångligt. Nu har jag nyss gjort en fotobok om vår stugans utveckling under de tre år vi haft ansvar för den, och därför har jag bilder i stora datorn.

Jag vet, ni som är på facebook kräks väl nästan på alla mina foton från det gamla Kruktorpet, men jag vet att det finns några som bara kollar bloggen.

Alltså: Kruktorpet i två versioner (fanns redan 1642) som det såg ut när vi kom dit första gången, en höstdag 2016, och som det såg ut i förrgår. Det hade stått obebott i 5-7 år när jag fick nys om det. Det är Linköpings stift som äger prästgårdsarrendet där den här stugan finns. Vi har alltså världens bästa hyresvärd som låter oss sköta det efter eget huvud och ansvar. Vi bekostar färg m.m. själva och har därför en skapligt låg hyra. Inget vatten och ingen el - men... min fixarmake har lagt solpaneler på taket så nu har vi spis och dammsugare och veden kan klyvas med elklyv. Den rufsiga slyn som täckte nästan hela tomten runt stugan kom det några skogskillar och tog ner åt oss. Men smågrenar har jag plockat... i mängd! Nu har Länsstyrelsen bestämt att det är naturreservat runt omkring oss eftersom det är en s.k. nyckelbiotop med ovanliga skalbaggar och lavar just i skarven mellan barrskogen bakom torpet och lövskogen framför.

Det är 1 km till vattnet, Gropviken, där vi har båten. Men där är det sumpigt värre, så badar gör vi en halvmil bort vid en jättefin badplats. Jag brukar gå dit (med baddräkt under) ringer Per som kommer med bil och så badar jag en kvart tills han kommer och skjutsar hem. Han är inte så road av bad.



Den här våren, när jag började starkt att träna inför min nya vandring i Spanien i början av maj, (vilken förstås blev inställd!) bestämde sig maken för att bli min Personlige Tränare, men med villkoren att träningen skulle ske på skogsleder, nya varje gång. Ojojoj, vad många mil vi har gått på platser som vi förstås hört namnet på, men aldrig besökt och inte vetat hur fina vandringsleder de kunde bjuda på. Konditionen har blivit riktigt bra!


Tänk, jag har faktiskt inte saknat mina båda körer, som jag tycker är såååå trevliga och roliga. Det har varit väldigt skönt med lediga kvällar och söndagar, bara ett par sammanträden via video. Det enda jag riktigt har saknat är friheten att sticka iväg och fixa nåt jag glömt handla (obs! jag gillar inte att handla mat, men ogillar att jag inte får göra det) gå till frissan, bibblan, gå på konsert, gå ut och äta/fika med vänninor etc. I sommar kommer jag att sakna alla sommarkvällskonserter i kyrkorna runtomkring. 

Men - vi är friska och vi får fortsätta att vandra och åka till stugan. Våra barn och barnbarnet har också klarat sig så här långt, men vi har inte träffats på ett tag (jo, sonen som bor närmare, men inte de andra).

onsdag, december 11, 2019

Ett helt år

Nästan ett helt år har gått sedan jag bloggade senast. Och jag fick sitta och grubbla en lång stund på hur jag skulle komma åt att göra ett nytt inlägg.

Jag läser en del bloggar sporadiskt, men sedan facebook kom tycker jag att det är snabbare att hålla kontakt med gamla och nya vänner där. Men eftersom jag vet att det finns några som inte är med där och som vill ha lite kontakt kan jag ju visa att jag lever och har hälsan i alla fall.

För att illustrera att jag håller igång, kommer några bilder från året som gått. Det som blev mitt allra största äventyr hittills, 12 mil på Caminon mellan Tui vid portugisiska gränsen och Santiago de Compostela är roligast att visa. Jag åkte alldeles ensam, på en färdigköpt resa med väsktransfer mellan hotellen, men det fanns ingen annan med på den resan. Däremot mängder av andra vandrare, många att småprata med på rastställen, men inte en enda svensk.Jag fick träna hårt på både engelskan och tyskan. 

Här är jag på väg mot Redondela i bakrunden, vid en vik av Atlanten.
 Framme i Redondela, ljuvlig sandstrand, så det blev en lång extrapromenad utöver dagens 19 km.
 Utsikt över sundet mot Atlanten från restaurangen på hotellet där jag bodde.
 Framme i Pontevedra - jag gick sista biten ihop med några portugiser som visade att alla besökare måste dricka ur fontänen. Nåja... jag låtsades mest dricka.
 Någonstans vid en gammal kyrka under sista dagen på väg mot Santiago.
 Flera av stigarna var byggda av romarna omkring år 20... stod det på skyltarna. Väl slitna stenar, inte alltid lättvandrat. Men i övrigt var det grusvägar eller asfaltd:o.
 och så det obligatoriska fotot framför katedralen i Santiago som betyder Sankt Jakob (lärde jag mig först i somras). Där finns aposteln Jakobs grav, tror man... Nu är kyrkan nästan helt stängd för reparation inför jubileumsåret 2021, men utsidan var klar, så byggnadsställningarna där var borta.

Den här resan var så fantastisk att jag gärna vill göra om den från ett annat håll.

Men först väntar operation av ena ögats gråstarr, julsånger och sedan vårsånger och räfsande vid stugan.... 

God jul och gott nytt år om vi inte ses på ett tag! 

onsdag, december 26, 2018

Sent ska bloggaren vakna...

Att det tog en lång stund innan jag kom ihåg hur man gör för att göra ett inlägg visar mer än väl hur länge sedan jag var inne här. Men jag tänkte visa att jag lever och har hälsan och håller igång. Det finns några få bekanta som inte är med på facebook utan tittar in här lite då och då. 

Jag gapar och står i - i två körer. Vilket man har kunnat avnjuta i tv under gårdagens julotta. Den spelades in i mitten av november och för er som sov över den, finns den att se fram till midsommar på svtplay. Gudstjänst avsnitt 52 kan man söka på. Efter ca 10 min sjunger S:t Anna vokalensemble Rutters "All Bells in Paradise" som jag till min stora glädje har fått översätta till svenska. Rutter är en av mina favoriter, och jag vet att han har fått min text uppläst av sin svensktalande förlagsredaktör och den blev godkänd och heter "Himmelsk musik". 

 De två fotona är från den stora julkören där tre körer är blandade. Tagna hemma i tv-soffan.
Annars är livet som det ska. Det blev lite för mycket arbete under november/december, jag har lite svårt att tacka nej, men gjorde det när jag fick frågan om att fortsätta efter jul. Det var högstadiet och de ville bara ha fler och fler timmar av mig. Men jag har tackat ja till att avlösa en lärare med tre lektioner på fredagar på gymnasiet under våren. Det kan vara lagom med lite extra fickpengar utan alltför stor ansträngning. Nu låter det kanske som att jag tänker vara lat - men det är stor skillnad att arbeta med äldre målmedvetna ungdomar mot motsträviga 13-åriga killar. Den 13-åriga flickan från Afrika var det ren underhållning att undervisa. Så duktig och flitig och rolig, vi har skrattat och haft jättekul på lektionerna. Henne kommer jag att sakna, men hon och familjen är flitiga kyrkobesökare, så jag får nog träffa henne ändå.

måndag, mars 05, 2018

Mars

Oj, jag höll på att skriva "februari" som rubrik, när jag plötsligt insåg att det är en vecka sen... Tiden går fort, jag jobbar en dag i veckan sedan januari och mellan tisdagarna är livet fyllt av
1) körsång   (fortfarande med i två, en stor och en liten)
2) promenader
3) jeansklipp+sömnad av väskor, grytlappar, förkläden
4) förberedelser för skoljobbet (tar lång tid, snabba, duktiga och krävande elever)
5) firmajobb
6) står bredvid och stönar medan maken renoverar

Jag hinner inte ens sova middag som förr... Allt tar längre tid, speciellt som jag sedan november måste hoppa över färgpytsar, slingra sig förbi stegar, mattläggare och tapetrullar samt, framför allt: leta efter saker som försvunnit i den röra som uppstår när allt i två hallar ska röjas undan. Nu fattas det bara liiiiite, så är allt klart. Soffa till den övre hallen är inköpt och snart på ingång, gardiner sydda och hängda, ny tv ska införskaffas och en elektriker tillkallas. Sen så!

De illustrerande bilderna vägrar lägga sig i rätt ordning.... Men den käre läsaren får räkna ut själv vad som tillhör vad i listan.

Från det roligaste jag gjort under våren finns ingen bild. I januari gjorde jag min premiär som stå upp-komiker. Nervöst men roligt. Maken provlyssnade när jag läste upp manuskriptet hemma, så där bara rakt av. Han drog inte ens på munnen: "jag har ju hört allt förr, men de som inte har hört det, kommer nog att skratta. Kanske."
Det var en perfekt förstagångspublik, enbart damer som hade ätit gott och druckit ett par glas vin - och skrattade gott åt allt och lite till. Jätteskönt. Jag var så lättad. Vad det handlade om? Näe, det kan jag inte upprepa här.