Livet rullar på i både nedförsbackar och uppförsd:o. Det växer så det knakar runt stugan. Knakade rejält gjorde det också häromdagen när ett par halvfallna träd föll sista biten mot marken. Vilket skådespel mitt i eftermiddagskaffet.
Solen har gassat i ett par veckor, vattentunnorna är nästan tomma. Råbocken skäller och allt är fridfullt. Såvida man inte tittar/lyssnar på nyheterna…
Jag lär mig varje dag någon ny blomma genom att fota med google lens och få svar direkt. Ibland kommer det flera liknande, då får jag välja eller fota ur annan vinkel. Minnet är skralt, men det går att göra om så länge blomman är vid liv.
Här får jag presentera Rödmalva som fanns i en fröblandning jag köpte. Hoppas att den fröar av sig som de andra malvorna. Den här färgen gillar jag!
Glömde ju att det kanske finns någon av mina tre-fyra läsare som inte är med på facebook och har sett lusthuset växa fram. Det var inte det lättaste jobbet, tomten har inte en enda plan fläck, bara gropar mellan uppstickande bergknallar och med sluttning både uppåt och nedåt.
Men - det var roligt att ha något att göra i två pandemimånader.
Som jag har längtat efter denna sommar! Och så slår den till med nästan 30 graders värme, flugor, myggor och andra kryp som gör mig galen. Värst är blinningarna! Värmen stör mig inte, jag fryser ju nio månader om året.
Just nu sitter jag vår nya glasbur, även kallat ”lusthuset” och har koll på vilka fåglar som lämnat holkarna, vilka som bor kvar (ny kull?) och järnsparvarna och gulsparvarna som bor i buskarna precis intill oss. Åh, vad jag njuter! Inte en mygga tar sig in medan solens kvällssken sakta sveper mot trädtopparna på andra sidan ängen. Jag saknar att solnedgångar här, skogen står tät och nära mot nordväst, men hemma ser jag den desto mer. Man kan ju inte få allt ...
Nytt grönsaksland har jag fått! Massor av ny jord, och tusan vad det växer. Bara dillen är trögflörtad i år. Men fröna jag köpte i blomsteraffären, skulle ge sååå många fina blommor och locka fjärilar och bin ... de verkar mest ge lite ogräslika taniga blommor. Det kanske blev för tätt i korgen?
Åh, så härligt! Äntligen VARMT. Klockan är nu 21.30 och om det inte varit för myggen, hade det gått utmärkt även för mig (frusnast i landet) att sitta ute. Trädgårdssångarna har skickat ut sina små på vådliga luftfärder, de andra har jag svårt att skilja från de vuxna, tycker att en del blåmesar och talgoxar varit pyttesmå ända sedan de började boa in sig i holkarna.
Jag har hittat femte delen (som jag inte visste om ens, och till min läslycka ser jag att det finns ytterligare en) i serien som började med Berlinerpopplarna, av Anne B Ragde. Så härligt att ha tillgång till allt jag vill läsa på iPaden, slipper vänta på bibblaköer och bläddra i tummade ex. Köper böcker gör jag inte längre. Har inte plats för dem. Behöver inte äga, bara läsa och leva mig in i en bra roman.
Det är helt otroligt, vi sitter ute fast inne och ser och hör fåglarna ganska nära inpå. Just nu är trädgårdssångaren solist.
Både första doppet i havet och första måltiden i nya lusthuset idag. Det är bara färdigt inuti. Lite vitmålning kvar på utsidan och så bortplockning av målartejp som sugit sig fast med nåt superlim i solskenet.
De sista bilderna kommer förstås i fel ordning. Maken satte ihop grillen och grillade innan vi åt. Men det fattar ju mina kära läsare!
