Bonus eller reklam

Nu har bilden inget med inlägget att göra. Den kom upp på Facebook som ett gammalt minne. Två flickor som nyss kommit till Sverige drabbades av mig som lärare. Vi hade rätt kul och de knöt min sjal på sitt sätt. 

En ung kollega kom och knackade på och bad om ursäkt att han störde, han kände inte igen mig  … men jag kunde inte hålla mig för skratt, så jag avslöjade (!) mig. 

Jo, jag hade något annat på hjärtat. 

Efter att ha sett Bonusfamiljen med idel elände och irritation, inser jag att det är roligare med reklam i tv. Idel lyckade och glada människor, ingen stress, inget stök, inga bråk. 

Värmlandsvisan från Östergötland

Så kommer då den spännande upplösningen... eller ijänklien (som vi säger i Östergötland) ganska ospännande. Några av er gissade rätt direkt. Det är alltså Värmlandsvisan som skrevs 20 år efter att den upptecknades (eller nedtecknades) i Risinge i norra Östergötland. Troligen hade valloner haft med sig den till gruvor och järnbruk. 

Den värmländska versionen är ju rätt känd, så den återger jag inte. Men här följer som nr 1 den ursprungliga östgötska, fast bara första versen. Det finns massor av följande verser.

Ack, Östra Götaland och Finnespånga län.
Ja, du är en krona för andra!
Ty Inom dina gränser bo redlige män.
Hvem vågar sig mot dem att klandra?
I Risinge socken med frihet och dygd.
Ja du är min hemort och färdernebygd,
Der jag hit till verlden är födder.

 

Och så kommer min version av Östgötavisan: (radavstånden kan jag inte ändra, konstigt nog)

Från soluppgång vid Arkö en tidig sommardag

till afton då Vättern syns rodna i väst,      

får tankar vandra fritt över öppna vida fält

och själen får ro i sin hembygds famn.

Se, åkrarna frodas med blåklintsblåa stråk,

från Risinge till Ydre, slår djupa skogar vakt                             

om livet, om framtid och frihet.

Min vers är godkänd och gillad av Maestro själv, lite gammeldags i stuket, men melodin känns också gammeldags. De tre nya verserna som är av allmän karaktär, är också godkända men inte inskrivna i noter. Jag hoppas förstås att den som läser detta också sjunger framför datorn eller mobilen! 

Uppdrag

För två veckor sedan fick jag ett litet uppdrag. Dessa noter + ett par notrader till, kom med mailen. Ny text behövdes till en 200 år gammal melodi. Den har redan en text, men ... den texten syftar på fel landskap. Melodin är härifrån trakten. Ville jag skriva en ny? 

Självklart, när Maestro kallar, så vässar jag pennan! Det gick himla snabbt att få ihop en vers. Jag mailade tillbaka och fick svar: Ok, fler verser ... och så kom min vers i ny körsättning för fyrstämmig kör. Tydligen betydde ok att det var bra nog. 

Efter att ha sovit middag en kort stund, tog jag tag i uppdraget och nu har jag ytterligare två verser som ska ligga till sig. Jag skickar aldrig något samma dag, måste sova på det först. 

Jag är nyfiken på om någon känner igen melodin eller känner igen den efter ledtrådarna.  

Altare

Det kanske är hädelse att kalla min vägg för ett altare, men detta är vad jag har för ögonen när jag ligger i min blå tänkarsoffa. En trådängel, några ikoner (gåvor), vandringsbeviset från min Camino, några viktiga foton och i taket hänger en herrängel med guldvingar. 

Nu hänger också de tre tavlor som jag fick göra hos min väninna Ingrid förra veckan. Tolkningsbara till tusen. 

Än är det sommar kvar, säger mor

Jag hade inte riktigt koll på väderprognoserna, så för mig blev det en oväntad överraskning med ett par riktigt somriga dagar. Redan för två veckor sedan trodde jag att vi sovit i stugan för sista gången i år. Men det blev till att packa ihop mat för fika och frukost (till middag här ute, med bara en platta och medhavda dunkar med vatten) äter vi ofta Soldatens ärtsoppa. Snabbt och enkelt och lite disk. 

Jag tog långpromenad genom skog och hagar till badet. Maken tog båten dit. Jag badade och han hade ombyteskläder med. Men inte fika, så vi åkte hem direkt, då följde jag med i båten. Det får vara måtta! Så ljuvligt blått och en enda annan båt, det var som om havet vore bara vårt. 

Länge satt vi sen i lusthuset, tände ljus när det mörknade ute. Det verkar vara stjärnklart, så om en stund tvingar jag med min oromantiske make ute och kikar på stjärnor. 

Men först löser jag lite till på iPaden. Då behöver jag inte slita på strömmen. Vi har bara varit här ute och fikat och använt ström till kaffebryggaren, inte hunnit med att ladda med solpanelerna. Känns inte bra att ha apparaterna påslagna när vi inte är här, så nu får vi spara. Skiner solen i morgon blir nog batterierna fulla. 

Våra inre batterier blir dock snabbt laddade efter ett par timmar här. 

 

Studiebesök och kräftfiske

Studiebesök i en av stiftets skogar. Norra Småland, stenigt till tusen. Och med krokiga kuperade små grusvägar. Varje gång jag är med ”skogsgubbarna” lär jag mig något nytt. Denna gång lärde jag mig att det finns otroligt mycket mer skog i landet nu, mot för hundra år sedan. Fler arter också, av både fåglar och insekter. 

Kolla in stenhögarna - vilket jobb att röja upp för odling. 

Efter sammanträdet på Gransnäs, var det dags att lägga ut burar - blött från alla håll … 

Två och ett halvt kilo kräftor var, fick vi med oss hem. 

Men tusan så blöta vi blev … 
 

Skördetid

Inte mycket skörd idag - vi hann knappt ut i skogen förrän en massa folk (bara män) ringde om makens annons om båttrailern som var till salu. Några ville pruta, men den som erbjöd sig att köpa den direkt och hämta så fort hastigheten tillät, fick oss att lämna skogen efter bara en liter blåbär och en liter kantareller. 

Nu ska det smaka gott. Brorsan har lämnat en del grönt på trappen här, så det helvegetariskt ikväll. Gôtt  

Underbart vacker sensommardag - men jag blir vemodig av att sommaren är på väg att ge sig.