Ett helt år

Nästan ett helt år har gått sedan jag bloggade senast. Och jag fick sitta och grubbla en lång stund på hur jag skulle komma åt att göra ett nytt inlägg.

Jag läser en del bloggar sporadiskt, men sedan facebook kom tycker jag att det är snabbare att hålla kontakt med gamla och nya vänner där. Men eftersom jag vet att det finns några som inte är med där och som vill ha lite kontakt kan jag ju visa att jag lever och har hälsan i alla fall.

För att illustrera att jag håller igång, kommer några bilder från året som gått. Det som blev mitt allra största äventyr hittills, 12 mil på Caminon mellan Tui vid portugisiska gränsen och Santiago de Compostela är roligast att visa. Jag åkte alldeles ensam, på en färdigköpt resa med väsktransfer mellan hotellen, men det fanns ingen annan med på den resan. Däremot mängder av andra vandrare, många att småprata med på rastställen, men inte en enda svensk.Jag fick träna hårt på både engelskan och tyskan. 

Här är jag på väg mot Redondela i bakrunden, vid en vik av Atlanten.

 Framme i Redondela, ljuvlig sandstrand, så det blev en lång extrapromenad utöver dagens 19 km.

 Utsikt över sundet mot Atlanten från restaurangen på hotellet där jag bodde.

 Framme i Pontevedra - jag gick sista biten ihop med några portugiser som visade att alla besökare måste dricka ur fontänen. Nåja... jag låtsades mest dricka.

 Någonstans vid en gammal kyrka under sista dagen på väg mot Santiago.

 Flera av stigarna var byggda av romarna omkring år 20... stod det på skyltarna. Väl slitna stenar, inte alltid lättvandrat. Men i övrigt var det grusvägar eller asfaltd:o.

 och så det obligatoriska fotot framför katedralen i Santiago som betyder Sankt Jakob (lärde jag mig först i somras). Där finns aposteln Jakobs grav, tror man... Nu är kyrkan nästan helt stängd för reparation inför jubileumsåret 2021, men utsidan var klar, så byggnadsställningarna där var borta.

Den här resan var så fantastisk att jag gärna vill göra om den från ett annat håll.

Men först väntar operation av ena ögats gråstarr, julsånger och sedan vårsånger och räfsande vid stugan.... 

God jul och gott nytt år om vi inte ses på ett tag! 

Sent ska bloggaren vakna...

Att det tog en lång stund innan jag kom ihåg hur man gör för att göra ett inlägg visar mer än väl hur länge sedan jag var inne här. Men jag tänkte visa att jag lever och har hälsan och håller igång. Det finns några få bekanta som inte är med på facebook utan tittar in här lite då och då. 

Jag gapar och står i - i två körer. Vilket man har kunnat avnjuta i tv under gårdagens julotta. Den spelades in i mitten av november och för er som sov över den, finns den att se fram till midsommar på svtplay. Gudstjänst avsnitt 52 kan man söka på. Efter ca 10 min sjunger S:t Anna vokalensemble Rutters "All Bells in Paradise" som jag till min stora glädje har fått översätta till svenska. Rutter är en av mina favoriter, och jag vet att han har fått min text uppläst av sin svensktalande förlagsredaktör och den blev godkänd och heter "Himmelsk musik". 

 De två fotona är från den stora julkören där tre körer är blandade. Tagna hemma i tv-soffan.

Annars är livet som det ska. Det blev lite för mycket arbete under november/december, jag har lite svårt att tacka nej, men gjorde det när jag fick frågan om att fortsätta efter jul. Det var högstadiet och de ville bara ha fler och fler timmar av mig. Men jag har tackat ja till att avlösa en lärare med tre lektioner på fredagar på gymnasiet under våren. Det kan vara lagom med lite extra fickpengar utan alltför stor ansträngning. Nu låter det kanske som att jag tänker vara lat - men det är stor skillnad att arbeta med äldre målmedvetna ungdomar mot motsträviga 13-åriga killar. Den 13-åriga flickan från Afrika var det ren underhållning att undervisa. Så duktig och flitig och rolig, vi har skrattat och haft jättekul på lektionerna. Henne kommer jag att sakna, men hon och familjen är flitiga kyrkobesökare, så jag får nog träffa henne ändå.

Mars

Oj, jag höll på att skriva "februari" som rubrik, när jag plötsligt insåg att det är en vecka sen... Tiden går fort, jag jobbar en dag i veckan sedan januari och mellan tisdagarna är livet fyllt av
1) körsång   (fortfarande med i två, en stor och en liten)
2) promenader
3) jeansklipp+sömnad av väskor, grytlappar, förkläden
4) förberedelser för skoljobbet (tar lång tid, snabba, duktiga och krävande elever)
5) firmajobb
6) står bredvid och stönar medan maken renoverar

Jag hinner inte ens sova middag som förr... Allt tar längre tid, speciellt som jag sedan november måste hoppa över färgpytsar, slingra sig förbi stegar, mattläggare och tapetrullar samt, framför allt: leta efter saker som försvunnit i den röra som uppstår när allt i två hallar ska röjas undan. Nu fattas det bara liiiiite, så är allt klart. Soffa till den övre hallen är inköpt och snart på ingång, gardiner sydda och hängda, ny tv ska införskaffas och en elektriker tillkallas. Sen så!

De illustrerande bilderna vägrar lägga sig i rätt ordning.... Men den käre läsaren får räkna ut själv vad som tillhör vad i listan.

Från det roligaste jag gjort under våren finns ingen bild. I januari gjorde jag min premiär som stå upp-komiker. Nervöst men roligt. Maken provlyssnade när jag läste upp manuskriptet hemma, så där bara rakt av. Han drog inte ens på munnen: "jag har ju hört allt förr, men de som inte har hört det, kommer nog att skratta. Kanske."
Det var en perfekt förstagångspublik, enbart damer som hade ätit gott och druckit ett par glas vin - och skrattade gott åt allt och lite till. Jätteskönt. Jag var så lättad. Vad det handlade om? Näe, det kan jag inte upprepa här.

Lättja

Nu är jag lite lat. Men för att bevisa att jag fortfarande lever, så länkar jag till Musikantas inlägg om torsdagen i veckan som gick.

Senaste nytt

Ojojoj, har Bloggblad vaknat till liv igen, tänker kanske den som råkar titta i en högerspalt hos någon och klickar sig hit. Nej, hon tycker bara att det är för krångligt. Numera är det bara mobilens kamera som gäller, och för att kunna lägga in bilder från den måste de först skickas till datorn och sparas där - ett och ett... för varken från mobilen eller paddan vill bilderna komma med.

Dessutom har det snurrat på alldeles förskräckligt med både stort och smått, roligheter och tråkigheter, om varandra. Men just nu är det lugnt - på alla fronter.

Lugnt var det inte i lördags, då var jag statist ihop med 200 andra damer, några barn och ungdomar, men "surbullarna" det var damer det, som jobbade och slet i yllefabriken och luktade surt ylle. Surbullestan kallades Norrköping. Det var vansinnigt roligt. Jag räknar inte alls med att synas i filmen (som först blir en dokumentär i K-special, sedan långfilm) utan bara njuta av att vara en kugge i maskineriet.

Döm om min förvåning när en stilig yngre man ville fota mig och tjejen jag stod och pratade med, sen frågade han oss lite - och berättade att det skulle komma i NT. Kul! Det var en helsida med flera bilder, men han skrev om att jag berättade att hela min släkt på mödernet hade varit textilarbeterskor. Jag kanske kan fixa en länk?

Döm om ytterligare förvåning när jag tittade på Östnytt och fick se yours truly i ett par klipp!!! Jag ser ut (efter ca 8 sek) som om jag lagt på mig 10 kg, men det är långkallingar och jeans under kjolen och ett par jättetjocka ylletröjor under skjortan. Det var nästan lite svårt med rörligheten... Hoppas att klippet funkar, det är ett par minuter. På andra klippet var det paus, då fick vi ta på oss glasögon. Faktiskt skymtar jag bakifrån precis på slutet.

https://www.svtplay.se/klipp/15515441/moa-martinssons-liv-i-fokus?start=auto

Nåja, det gick att få hit bilden på sidan, men inte syns det nåt... ändå har jag hittat mig i vimlet och gjort en pil. På mittenbilden där nere också. Lite egotrippar får man väl hålla på med i min ålder?

Senkommet reportage från Musikfestivalen i Västerås

Nu har det gått en dryg vecka sedan den stora Musikfestivalen i Västerås gick av stapeln. Jag utlovade ett reportage och här kommer det.

Det makalöst stora tältet för 2000 personer var helt fyllt redan när vi kom dit efter att ha käkat kinamat tillsammans med Voices of June, alltså gruppen som skulle framföra Lindas och mitt tävlingsbidrag.

Men maken och jag hade VIP-platser på andra raden som var bokade för oss. Inget problem att få plats.

 Ettan hette: Så ett frö - sjöngs av upphovskvinnans syster. Den kom trea.

 Tvåan, Varken död eller liv, skriven och framförd av Johan Drejare. Hamnade bland de sista.

 Trean, Vi är, också den framförd av upphovskvinnan. Den hamnade näst sist.

 Bidrag nr 4, Det kunde varit jag, framförd av kompositören. Den hamnade sist.

 Bidrag nr 5 Syskonen Östling (från Söderköping) framför sin pappas Tänk om. De kom tvåa.

Nr 6, Vi är ett med allt som lever, med text av mig och musik av Linda Sandström, längst till höger. Den kom fyra och kan avslyssnas på Youtube: Vi är ett med allt som lever

 Voices of June får två bilder eftersom jag är partisk... Toppen av dem att ta ledigt en fredag och åka till Västerås för att tävla. De sjöng såååå bra och allt fungerade perfekt. Jag var ganska så känsloinkontinent i ögonen...

 Bidrag nr 7 Mina hjärtslag, framförd av upphovmannen.

 Bidrag 8, Då vet jag vad himlen är, sjungen av kompositören.

 Bidrag 9, Sprid ljus omkring dig, sjungen av orkesterns "stuntsångerska" till ackompanjemang av tonsättaren vid synthen.

 Bidrag nr 10, som också vann: Vi har ett uppdrag, med flickkören Uppdraget. Mycket stiligt framfört med koreografi och stämsång.

För den som är mycket intresserad finns en länk här till hela startfältet med namn på alla.

Vi var ganska många som hade synpunkter på att ta in två barngrupper - jag tycker inte om när barn tävlar, någon måste ju förlora och det kan vara nog så jobbigt som vuxen, ännu värre som barn. Men vi som varit med ett tag fattar ju att bara ett bidrag kan vinna. Linda och jag var nöjda med en fjärdeplats i det väldigt starka startfältet. Alla låtar var bra, helt klart.

Det var vansinnigt roligt att vi kom så långt som till final, kvällen var en stor upplevelse. Jag njöt hejdlöst av alltihop.

Nu tar jag ledigt från bloggen ett tag (gör jag ganska ofta) och reser bort några dagar. Maken tar hand om hus och hem och båt och stuga under tiden...

ETT FOTO I TIMMEN

I dag är det EFIT, tack för påminnelsen, Karin Jag hade tänkt skriva ett litet reportage om den fantastiska upplevelsen i Västerås - men det kan vänta. Den som inte kan vänta på att höra låten kan klicka här - ljud och ljus var helt perfekt i verkligheten, men en del försvinner på väg till Youtube.Vi kom på fjärde plats (för den som inte sett på fb eller följde webbsändningen) och det var vi nöjda med. Många bra låtar och två grupper med ursöta barn.

Klockan 8 vaknade jag ovanligt nog helt av mig själv och kände mig ovanligt nog utsövd. Morgonpromenad på Facebook, i sängen.

Klockan 9 Efter frukost. Ett viktigt protokoll hade hamnat i fel brevlåda och blev liggande ett par dagar hos grannen... tur att det var en ordningsam granne. Men kulspetspenna som funkar...? Hittade en, och upptäckte sen att det var blyerts - hittade ett fint sudde och kunde göra om efter lite mer pennletande. Jag gillar blyerts och filtpennor bäst.

Klockan 10 mitt i röjningen. Förhoppningsvis de sista udda vilsekomna svarta sockor som dyker upp den här säsongen. Tvättstugeröjning står på schemat.

 Klockan 11 Det tar tid - tiden läker alla sår, sägs det... fast inte såna som är väl infrätta i tvättstugans diskbänk.

Klockan 12 Efter dammsugning och våttorkning kör jag ett varv med makens bästa misstag. Alltså, han som aldrig skulle drömma om att "gå på" reklam i tv, klickade in för att bara kolla - och vips, så hade han klickat hem en ångtvätt. Den är så himla bra!!! Bland det bästa vi har. Kolla hur den vita "mössan" såg ut efteråt... trots att jag både dammsugit och våttorkat.

Klockan är inte 13 än men jag kommer att sitta med mitt grytlappsprojekt ett tag framöver. Så kul!

Klockan 14. Ett dass växer fram ute i garaget. Jag gör inget mer än beundrar och berömmer. Och sen har jag fått löfte om att provsitta in hålet så att det hamnar rätt. Dasset ska förstås inte stå i garaget, men det är enklare att bygga där i sektioner och sedan sätta upp det vid stugan. Här finns alla prylar och elektricitet.

Klockan 15 var jag nere i Brunnsparken som vanligt och deltog i firandet av nationaldagen. Men då hade jag mobilen, och att skicka bilder från den till bloggen - det tar tid! Så jag återkommer. (Nu har jag återkommit!)

Klockan 16.30 slog jag in paket. Jag ska ut och resa nästa veckan och träffa gamla vänner och då vill jag förstås ha med mig något. Men om detta kommer det ett bloggavsnitt när jag kommer hem igen.

Klockan 17.30 prövade jag om jag har snitsen kvar på "heta snurror". Det har jag. Första plåten blev nästan bränd, men den andra blev perfekt. Jag ska ta med mig såna på knytkalas i morgon. (Farligt goda!)

Klockan 19 är maten uppäten. Det blev blomkålsris med varmrökt lax, pak Choi i theriakysås (eller hur det stavas) och sparris. Mycket gott.

Klockan 20 tittar jag på festligheterna på Skansen, men först går jag ut och beundrar makens jobb med nya dasset. Den sneda pinnen till höger markerar lutningen. Hörnpelarna passade bra, så i morgon monteras alltihop ner och väggplank sätts på de tre väggarna var för sig. Jag har redan sett ut vilka bilder jag ska skicka som vykort till mig själv för att få fina tavlor på dasset!

Klockan 21-22-23 satt jag vid teven och klippte trasmattor av jeans och sydde ihop det sista på tre grytlappar för hand. Det blir lite tjatigt att visa fler bilder på dessa mästerverk. (Eller kanske kommer det en bild till när alla är klara). Nu önskar jag god natt!