Tack för alla glada tillrop – och nu ska ni få veta hur det gick med mitt gratisknäck: jättebra! Hade förstås inte räknat med nåt annat, kaxig som jag blivit, men jag vet ju att om jag bara håller mig till vad det står i noterna och inte drar igång några improvisationsexcesser, då funkar det. Blev nästan lite nervös av att jag inte var det minsta nervös; av erfarenhet vet jag att jag spelar mer rätt när nerverna dallrar och jag slår på överväxeln och gör mitt yttersta. När jag inte är nervös slirar jag oftare. Jodå, jag är van att kompa, men det är faktiskt skillnad på att spela psalmer och leda församlingssång, mot att tjosanspela till barnvisor och göra precis som jag vill. Och det händer bara en gång vartannat år att jag gör såna här gig. Jag hade dock fel i antalet besökare – det kom 3 gånger fler än jag trodde, drygt 40 pers.
En (jättegullig) ung gitarrist drog några solon också (sorry kära bloggorkester, jag tror inte ni hade toppat det!) – och medan han testade ljudet frågade jag om han inte kunde vara med och fylla på med sin fantastiska gitarr, och visst, det gjorde han gärna. Kändes tryggt och bra att ha honom bredvid. (Nej, jag har inte drabbats av tantsjuka ((som väl motsvarigheten till gubbsjuka måste heta)) men man får väl TITTA?!?!?!? Och jag klarar att titta på två gulliga gossar på en kväll…
Solen kom på visit framåt kvällen – perfekt att träffa ett par trevliga tjejkompisar på hemvägen och få lite skratt vid ån i kvällsol. Och maken undrade om jag hade rymt med prällen… Men nu är jag hemma – fast flera meter från spisen… så lite rymningstendenser finns allt.
11 kommentarer:
titta på två gulliga gossar på en kväll: är det prästen och gitarristen? vad kallar du maken då? ;)
Grattis till en lyckad kväll! Visste väl att du skulle fixa det.
Hubba hubba, titta på söta pojkar - me likes ;) Det är för bedrövligt tomt på söta pojkar i den här stan. Eller kanske ser jag inte de söta pojkarna för bara... eh... pojkar? (Nu snodde jag visst ohjäpligt in mig här! :D)
För övrigt undrar jag om det inte finns en historia gömd i de sista meningarna. Jag föreslår "På rymmen med prällen flera meter från spisen" som en bra skrivövning ;)
Kram från en flamsig rödhätta :)
Tack MM.
Anna: för sisådär 35 år sen tittade jag på den jättegulliga gosse med ljusa lockar och snygg häck som nu förvandlats till en tunnhårig herre i sina bästa år. Gullig, jodå, men gosse... njae...
Carra: nu hörs det att du varit på skrivkurs! Men hu... inte törs jag fila på DEN...
Jag har fullt sjå med att skriva ett kåseri för församlingsbladet om våra körresor. HUR ska man beskriva nåt så vansinnigt roligt utan att avslöja riktigt HUR roligt vi har... Risken är stor att hela stan ansluter sig om dom bara visste hur kul det egentligen är på våra resor.
Så jag går balansgång mellan det töntiga: "Och så styrde vi kosan mot..." och "när kyrkokören hamnade på stadens tonårsinneställe och tog över dansgolvet och tonåringarna tog sig för pannan och hoppades att inte deras morsor skulle dansa så vilt..."
Bloggis, lås in maken vid spisen och låt honom bjuda Dig. Efter Din sucke ikväll så behöver Du firas lite, och vila upp Dig efter mödan att "titta pojkar", det kan ta på krafterna *s*
Batbut: tack för tipset - men jag kan ju hålla inne med EN av de tröttande detaljerna...
Titta...det är klart att man får titta. jag tittar ju på "Gullrumporna" och nu är det simning.
Way to go mamse, simmarpojkarna har oxå ganska så goa rumpor *s*
Gullig ung präst och gullig ung gitarrist.. låter hur kul som helst!
Kan man koka sylt på såna?
jag visste väl att vänlighet skulle löna sig.. Att se på vackra gossar ger säkert ett bättre immunförsvar, eller bättre minne eller helt enkelt ett gladare sinnelag.
kväk kväk
Skicka en kommentar