Statcounter

söndag, juli 17, 2005

Jag bloggar, alltså finns jag...

Eller kanske en bättre travestering: Bloggare necesse est…

Att surfa runt bland bloggare är som att gå i en korridor med många dörrar, glänta på den ena efter den andra, lyssna lite…

Jag hör skratt och skämt från ett rum: ”Välkommen! Vad kul att just du kom!” Jag slår mig ner en stund, lyssnar, pratar, skrattar och känner igen… Och när jag går får jag lämna min adress, här har jag fått nya vänner och lägger adressen på minnet.

När jag öppnar nästa dörr blir det ingen reaktion. Där sitter ett par Män i Trettioårsåldern och Löser Livets Gåtor, och i förbifarten tar de även Samhällets Problem. De lyfter inte blicken, de vill inte ha någon inblandning.

Jag stänger försiktigt utan att de märker det och går vidare… I nästa rum finns speglar runt väggarna, det viftas med kläder och prislappar, det kastas guldsandaler och langas väskor mellan 30+flickorna, det suckas och stönas….”Åh, var hittade du dom här läckra?”…. ”Näe, en sån väska måste jag bara ha!” De ser inte att en dam i bekväma Birkenstock tjuvlyssnar – sikten är nog inte så god under den tunga ögonskuggan. De ser inte ens att hon har lika stor gratisbyst som de har betalat 30 000:- för – fast de har sin på ett annat ställe… i brösthöjd…

Jag går vidare – det doftar när jag öppnar nästa dörr! Härliga kryddiga dofter! ”Hej, kom in! Vill du smaka?” Och jag sitter med, äter och pratar och skrattar en stund. Hit vill jag komma igen! Jag lägger adressen på minnet och går vidare i denna fantastiska långa korridor som byggs till dagligen och inte har lås på en enda dörr…

14 kommentarer:

Anonym sa...

:-D Ja, just sådär är det.

Anonym sa...

Jättebra beskrivning, känner igen mig! Och visst är det en skön känsla när man hittar rätt dörrar!

Vi på Kantarellen sa...

Och inom vilken kategori hamnar en annan i då?

Bloggblad sa...

En annan (än du) hamnar i Världsförbättrarnas rum - men själv kommer du förstås i första rummet! (Oj, vad dubbelt det blev!)

Vi på Kantarellen sa...

Holy shit!! *ser mig malligt omkring*

Gagga sa...

Mitt rum har varit tomt under helgen. Men nu är jag hemma igen. Kom in, du behöver inte knacka! Behåll dina birkenstock på!

Mikusagi sa...

Jag har läst ovanligt många bloggar idag, och din beskrivning... den var ju helt underbar!

Bloggblad sa...

Obs! Det är bara tjejer som kommenterat detta... Ska jag gissa att Männen sitter och Löser Livets Gåtor och Samhällets Problem?

Mikusagi sa...

Teorin är inte helt dålig.

Batbut sa...

Skulle tro att när Du öppnar min dörr är det kaos... Du vet aldrig vad som väntas *s*. Och männen har fullt upp med att tro att de styr världen och lägger strategin för vår framtid. Det är lugnast att vi låter dem tro det *s*

maruschka sa...

Jag känner att en stor del av min dag går åt till att öppna dörrar, nyfiken och förväntansfull...
Samtidigt oroar jag mig lite över hur jag ska "möblera" mitt eget rum för att de som tittar in ska vilja spara just MIN adress...*ler*
Men jag är glad att du/ni tittar in kontinuerligt ändå...
Och bloggblad, jag skulle aldrig bara försvinna, jag hade bara lite längre helg denna gång...*s*

The Female Dinousaur sa...

Åh, så välformulerat och träffsäkert - som vanligt! Du är sanslöst bra på att fånga känslor med ditt språk!

Bloggblad sa...

Kul att flera kände igen sig.
Tack Biggis, jag har betydligt lättare för att få fram det jag vill i skrift än när jag pratar.

(och nu hör jag nånstans "Aha - är det därför du pratar så mycket.... du bara letar ord....)

Marianne sa...

Så fint du beskriver det, precis så är det, även om jag numera också begränsar antalet fikabesök.