Jag hör röster...

…ibland. Fast bara när jag vill, på konserter. Närmare bestämt är jag en sångröstfreak; jag är helt fascinerad av sångröster. Helst ska det vara njutbart, men även en otränad amatörröst kan vara intressant. För att förenkla lyssnandet har jag utarbetat en helt egen bedömningsskala.

I kväll är jag nästan lite berusad efter att ha hört rysk champagne blandat med flädersaft i en makalöst smaklig kombination! Min automatiska känslolarm löste ut ett par gånger och det blev blött i ögonvrårna. Hur jag kunde avgöra att champagnen kom från Ryssland? Inte så svårt, ägarinnan gör det också. Flädern är vuxen i vår egen ostkustska skärgård,spetsad med sockerdricka. Helt klart ett par av sommarens bästa drycker! Jag hörde ju Arja S häromdagen – det var mer vargtass över hennes röst.

Bäst tycker jag om champagneröster, och de är alltid sopraner. Det finns en del njutbara fylliga, lagrade rödviner (farlig mark det här, det jag kan om viner är att det finns sura, söta eller goda; flaska eller låda) som är sopraner, men de blir lätt tröttsamma i längden, de fylliga rödvinerna ska helst vara altar. Moselvinsrösten är helt okej däremot, mjuk och len – hörs mest i visor och ballader. Ölröst är mest förekommande hos trubadurer.

Jag kan inte släppa den här klassificeringen, blir aldrig nöjd, förrän jag hittat rätt dryck. Nu hör jag att mamselamsen, gagga, ilva och gänget undrar vilken dryck som passar Bloggblad. Hm… Skulle nog klassa den som svartvinbärssaft utblandad med vichyvatten. Passar bäst i en riktig busgrogg med lika delar whisky, öl, champagne och lådvin. M.a.o. är jag en bra körsångare!