Mycket matblogg blir det...

Jag älskar att reta upp mig på matprogram i teve… Vartenda ett har sina egenheter. Mest retar jag mig på när dom sätter en närsynt praktikant att sköta filmkameran – som hos nakne kocken. (Så besviken jag blev på honom förresten! Fullt påklädd. Falsk marknadsföring!) Bilderna flaxar hit och dit och närbilderna kommer så extremt nära att jag ser fibrerna i morötterna, men missar hur man får ner dom i grytan. Yr i huvudet blir jag av av alla klipp och närbilder. Mår illa när jag ser hans slibbiga tunga och alla pormaskarna. Gläsch! Tappar aptiten.

Sen finns det en japansk eller kinesisk tjej som rusar runt i ett kök – men vad hon gör hinner jag aldrig se.

Och Nigella som ser ut som om det var nåt helt annat än mat hon håller på med… slickar och trånar med blicken. Jag har prövat – funkar inte. Inte vid spisen i alla fall.

Hos Mat/Niklas flaxar dom inte alls med kameran – han gör det själv i stället. Vilket kroppsspråk! Men inte hjälper det den som är hörselskadad; gullige Niklas har missat att synka rörelserna med pratet. ”Så låter ni kastrullen stå en timme” säger han och vevar runt med armarna i stora yviga cirklar… Och skrattar åt hur rolig han är.

Men jag gillar Lisa Smakkamraten som dyker upp hos Niklas. Hon är min favorit! Söt och duktig utan några fåter (fåter: ett ord jag ärvde av min mor – hon sa det i såna här sammanhang…). Lisa jämför koriander med körsångare… Mmmmm! Ska nog så lite korianderfrö nästa vår och hoppas att det växer upp en liten körsångare i rabatten. En tenor med tangorabatt… mums!