Nån danstös lär jag inte bli. Nej, det är inte felstavat, jag trodde det hette så på den tiden jag gärna hade velat bli det, innan jag upptäckte att jag hade tyngdlagen emot mig. Och idag fick det bekräftat igen; jag blir aldrig nån primadonna på dansgolvet. Fick fel sorts ben…
Jag lärde ut en dans med eleverna på musiklektionerna i dag, en jätterolig, buggaktig danslek till ABBA:s Ring ring. Och på skoj visade jag hur man inte skulle svänga runt. Första gången gick det utmärkt och det var hur tydligt som helst hur det riktiga steget skulle vara. Men sen i nästa grupp när jag kom igång och spexade – blev det väldigt demonstrativt hur fel det blir om man gör fel. Lärarkandidaterna som var med tyckte det var väldigt vad den där musikfröken offrade sig för Konsten när jag gick ner i dubbel skruv med vänster knä först…
Jag höll förstås masken, borstade av mig och log: Ja, så går det om man snurrar för våldsamt! Och först gjorde det inte så ont. Men nu…. Och här går jag över till gnällblogg kategori 3: AJAJAJAJ vad ont jag har!!! OCKOCKOCK vad det är synd om mig!!! Stackars stackars mig!!! Kryckor och gips och ambulans och blodförgiftning och amputation och kallbrand och rullstol…OJOJOJOJ!
Skämt åsido – än en gång fattar jag hur mycket värt det är att inte ha ont. Men nu ska jag gå och sjunga eller rulla dit eller hur jag ska göra. Och faktiskt – jag behöver inte så himla mycket medlidande. Slipper gå ut och gå med stavar i morgon. Kan ligga på divanen och läsa och äta choklad istället…
20 kommentarer:
Neej! Tänk hur det kan gå, när inte haspen är på... Hoppas du läker snart!Passa på att vila! Kram!
jo men jag tycker synd om dig iallafall for du offrar dig for konsten pa detta satt! Sa lyd nu Gaggas rad och vila o las nan bok som du kan rekommendera fast helst inte svensk forf. for det ar ju lite svart for mig att fa tag pa...
hm, gå till doktorn. Jag gjorde en kalleankavurpa i november förra året och gick inte till doktorn direkt.
sjukskrivning, kryckor, voltaren och operation plus femtio år på sjukgympan blev domen då... knän är INTE kul. Hoppas det blir bättre snart!
En engagerad lärare är det bästa som finns, men det kan ju finnas gränser. Choklad på divanen verkar bra som motvikt, då kanske du får lite motvikt, så att det inte snurrar fullt så fort i piruetterna.
Krya på dej!
krämpornas dag.. har just hunnit läsa två bloggar.. din och battis.. och ni är båda skadade.. är detta ett omen..ska jag våga fortsätta läsa??
Hur blev det med knät egentligen? Tala om att offra kroppen på jobbet... Krya på dig..
Så gôtt det känns med lite medlidande!!! Maken som ser på fotboll just nu, erbjuder sig att lägga på is som dom grabbarna får... Avböjer. Choklad och värmedyna... Jodå... liten fruktstund? eller kanske inte päronkonjak en tisdag? *rynkar pannan och funderar*
Det gör bara ont när jag går. Och i morrn har det nog gått över. Fördelen med att ha lite emballage runt skellet är att det inte går sönder så lätt.
Oj! Ligg nu stilla och se till att bli riktigt ompysslad hela din lediga dag imorgon! OM värken är borta, så låtsas att du har ont ändå.:o)
Håller tummarna för att knät ska göra mindre ont imorgon. Knäskador är icke bra. Ta den där päronkonjaken, vetja! Kram.
Oj oj som det kan gå,,men ärligt, den buggkursen skulle jag vilja varit på. Ta dej en liten päronkonjak, det lindrar.
Håller med Rita, päronkonjak hjälper alltid!
Tänk vad du gör för dina elever :) Låter dock nästan lite farligt.
Masa Dig hit, så kan Du låna makens säng. Vi har sånadäringa med motor och allt, så man kan åka upp och ned. Så kan vi ligga och tjoffa i oss choklad ihop, filosofera över världen och blogga på min bärbara. När kommer Du?
Vad häftigt!!! Jag är på väg!
Fast om sanningen ska fram känns inte knäet av alls längre. Så det var som jag trodde; bara en smäll.
asch då, känn efter lite till så har Du nog liiiiite ont. Så kan vi läsa varandras texter och bli imponerade. Tänk så kul vi ska ha *s*
Har svarat på din kommentar om arabiska på min blogg...*s*
Jag tycker synd om dig även om du skriver att du inte behöver så mycket medlidande. Det där lät ju inte kul :(
Tack Mikusagi och alla andra som hjälpt mig att ömka mig. Men idag har knäet glömt allt om golvkontakt och jag har varit ute på en friskvårdande lång stavpromenad i sol igen.
Nu ska jag ta lite friskvård i soffan... Med en bra bok.
Det är väl klart att man kan ta päronlikör en tisdag..speciellt om man har ont i ett knä. Jag ska snart ta ett glas vin... och jag har inte ont nånstans. =)
Kul att se lite livstecken från Mamselamsen igen.
Jag har inte heller ont nånstans - kanske värt att fira???
Skicka en kommentar