söndag, oktober 23, 2005

Absolut...

Det är nog det ord jag just nu är tröttast på. Absolut! Det ultimata svaret på i stort sett allting. Eller hur? (som f ö är den vanligaste frågan) Jo, absolut. Man kan ju tro att varenda intervjuad person i teve är sponsrad av ett visst spritmärke…

För ett tag sen stämde allting väldigt bra. ”Stämmer bra det!” svarade alla intervjuoffer eftersom de flesta intervjuare inte frågar utan påstår något de redan vet. Fast nu har det blivit utkonkurrerat. Absolut!

På 80-talet – kommer nån ihåg vad motsvarigheten till ”absolut” var? Just det! Precis! Helst med långt i. Preciiiiiiis! Men man sa det bara ”så att säga”… för man gjorde inget på riktigt heller, bara ”så att säga”. Och när en såattsägare kommer igång (för en och annan lever än), då startar mitt räkneverk och jag hör tyvärr inte vad personen säger längre. Usch, så trist lyssnare jag är.

Jag stör mig inte längre på ordet ”typ” – för då skulle jag inte kunna arbeta och vara snäll och glad svenskfröken. Mina nysvenska elever säger det mellan ungefär var tredje ord. Typ. Så jag sväljer det för fridens skull.

Vad var det jag hörde? Jag, språkpolis? Det stämmer bra det! Absolut!

Jag hör hur någon morrar: Jaha, vad säger hon själv för utfyllnadsord då? Visst har jag några favoriter, men jag vet om dem och jobbar på att städa bort dem.

22 kommentarer:

Börje sa...

Absolut, jag håller med dig. Jag är också lite av en språkpolis. Har jobbat med att göra trycksaker i större delen av mitt yrkesverksamma liv, och det gör att man är observant på språket (fast det är ju lätt att slinka på tangenterna).

Nu för tiden är det ju fritt fram för det mesta verkar det som. Men det där oskicket att säga "typ" stup i ett gillar jag inte.

Tack för att du använder "tankstreck" och inte "bindestreck" där det ska vara tankstreck. Om du förstår vad jag menar. Du verkar vara en av de få (förutom jag då) som gör rätt där. (Fast nu såg jag att även du slarvar där ibland ...)

Mamselamsen sa...

Jag är tacksam över att du inte använder rödpennan hos mig... jag vet nog allt att du är sugen ibland. =)v

Tant Monica sa...

Hihi... vet preciiis vad du menar, typ *ler*

The Pale Green Woman sa...

Diviser är vackra, eller hur Börje. Men inte de långa amerikanska, dem har jag aldrig förstått mig på.

Jag har funderat på det där med utfyllnadsorden, de fungerar ju som någon slags socialt klister också, ett "absolut" eller annat valfritt ord är en uppmuntran till den man pratar med. "Jag hör vad du säger och håller med dig", betyder de ungefär. Så några sådana kan nog vara bra även om jag håller med om att de kunde varieras mer.

Bloggblad sa...

Börje: Jag ääääälskar tankstreck, tre tankeprickar... och semikolon. I Word fixar sig tankstrecken av sig självt, det verkar inte funka här. Semikolon undviker jag till vardags för att inte skrämma iväg folk...
PGW: Jovisst! (fungerar utmärkt som absolutersättare) Jag vet vilken funktion alla de här orden har, men jag vill ha variation. Värst var Carola en gång på Skansen, hon svarade "absolut" fem gånger på raken.
Mamsen: Skulle aldrig falla mig in att besserwissra. Om jag blir tillfrågad svarar jag, men annars låter jag bli. Så länge som jag fattar... Jag kan t.ex. inte fickparkera - det finns det andra som kan. Och så finns det några tusen andra saker jag inte kan och som ingen skriver mig på näsan hela tiden.
Fast i utgivna böcker - där tycker jag det ska vara rätt. Retar mig jättemycket på felaktigt språk hos "proffs".

Bloggar räknar jag som underhållning och kan nog slarva en del själv där också.

Mamselamsen sa...

Vad tycker du då om boken "Pompei"?

Bloggblad sa...

Jag har inte läst "Pompei". Borde jag ha gjort det?
Just nu läser jag en deckare som har mycket märkliga meningskonstruktioner, men det är en bibblabok så jag skriver inget i marginalerna.

Så glömde jag ju en absolutvariant: JAJJAMÄNSAN!!! som florerade för ett par år sen. Blä! En gång är ok, men inte som ersättning för alla "ja".

Mamselamsen sa...

Läs den INTE!!! Språket är gräsligt... tycker i alla fall jag

gagga sa...

Hej! Vågar nästan inte skriva här o nu...men gör det ändå. Har äntligen läst ikapp, men känner att jag inte riktigt kommit igång än.

Bloggblad sa...

Vadårå? Har jag typ skrämt dig? Absoluuuut har jag det. Men jag kan'ba s'att säga fejkslarva lite ibland då va, så du känner dig typ högstadiehemma, dårå.

annika b sa...

Jag ÄLSKAR språkpoliser, det är så underbart att sitta och oja sig tillsammans och HA RÄTT! Och jag är inte det minsta ironisk!

Men de här tre punkterna... jag fajtas med mitt förlag, både det nya och det gamla envisas med ett det ska vara ett mellanrum före punkterna, alltså ... Jag avskyr det och kan inte se poängen. Det är ju ett tankeflöde som avbryts? Och inte heller ser man om de tre punkterna hör till meningen som varit eller den som kommer... Nu håller jag på att driva genom det där. INGET mellanrum, tack!

Börje sa...

"Språkpolisen" till "Annika b".
Hallå där, det är väl skillnad på om du avbryter "ett ord" eller "en mening".

Ur Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden (2000):
"Tre punkter i rad används för att markera att ett ord eller en mening inte avslutats. Inget mellanrum bör göras mellan punkterna. Mellanrum görs däremot före den första punkten, såvida punkterna inte markerar att ett ord är avbrutet. Mellanrum görs också efter sista punkten före nytt ord."

Bloggblad sa...

Mellanslag före ...?! Dumt. Jag ska kolla vad mina böcker säger, jag vet att grammatikfunktionen i min dator säger så, men den säger en himla massa annat konstigt också som är fel.
Jo, "Svenska skrivregler" vill ha mellanslag före de tre punkterna (och nu kommer jag ihåg att grammatikprogrammet kallar det för ellips) ... Så då böjer jag mig för §196 i min bibel. Men inte ser det snyggt ut!

Det märkliga är att ju mer jag skriver desto fler svårigheter och tveksamheter stöter jag på, och desto mindre tvärsäker blir jag. Fast det är alltid lättare att se felen hos andra enligt paragrafen i den andra bibeln, den om bjälken och grandet ... (!)

Haha! Jag ser nu att Börje har bläddrat i samma bok!

Börje sa...

Haha, du har så rätt! Det är lättare att se felen hos andra ...

Batbut sa...

Men vadå va liksom ba va typ va - låter inte så snyggt tycker jag. Inte bara det skrivna språket som är på väg att utarmas. Tyvärr!

Bloggblad sa...

Jag har naturligtvis ofta förfasat mig över hur språket utarmas (fattas bara annat! *torkar av lite skvättande självironi*). Tänk bara att sitta på bussen och tvingas åhöra ett par ungdomar som berättar om nåt... och att dom fattar, det fattar jag bara inte !!!

En himla massa språkkurser har jag gått och läst ännu fler böcker i ämnet. En språkforskare sa att nutidens: "Å'ja'ba' ööööö! - och han ba' näääeee? och dom ba'jooo" är en form av skådespel där de talande spelar alla rollerna i en levande gestaltning av det som hände. Och när jag ser det så blir det mer intressant.
Vi kan ju inte heller hindra språket från att leva och förändras, det vore som att stoppa vinden, men visst tycker jag som språklärare att det är trist när jag får förklara "alldeles vanliga" ord därför att författarna till barnböcker de senaste 20 åren har tillrättalagt för läsaren och bara använt enkla enkla ord utan tanke på hur torftigt det blir. När jag skrev min bok var jag tyvärr också försiktig med "svåra" ord för att inte skrämma presumtiva läsare.

I den första bok jag läste (som jag håller på att läsa om: Kajsa reser till Solköping)finns ord som "eljest" och "bekymmersrynkor"... försök hitta det i en modern barnbok!

Cornelia sa...

Jag har alltid känt mej ganska säker på min användning av språket, men tvekar oftare idag. Tvekar mellan de och dem och väljer dom. Men särskrivning, det ägnar jag mig inte åt, never. Fredrik Lindströms program gillade jag eftersom han hade en lättsam ton och inte var så mästrande, mer som en språkintresserad upptäcktsresande.

Christina sa...

Ouuuupppssss...kände mig träffad. Har själv kommit på att jag använder ordet ABSOLUT i allt högre grad. Hade dock ingen aning om att jag var så trendig ;-). Har dock en annat hatfavoritobjekt - "så att säga". Många som använder det HELA tiden. Jag lovar att försöka sluta med Absolut för jag vill inte att du kommer och stryker bort mig med rödpennan.

Christina sa...

...och jag använder tankepunkter och sen började jag två meningar med Hade dock och har dock.... och nu blev det fyra punkter och hade jag mellanslaget rätt. Vågar jag skriva mer?
Intressant det här med hur man skriver och vilka regler som gäller.

Bloggblad sa...

Alltså de/dem, det finns faktiskt en del tveksamma fall, det medger Svenska skrivregler också, men det brukar funka om man vet vad subjekt/objekt är. Annars kan man byta ut "de" mot "jag", och "dem" mot "mig", det brukar vara lättare att se vilket det ska vara då.

Christina, skriv på som du vill! Man ska inte låta reglerna hindra, de ska vara ett stöd. Och sen är det ju med det skrivna som med det talade - ens person lyser igenom. Och det är väl härligt!

Talregler finns det inga, men visst avslöjar man vem man är när man pratar. Om man säger "ejemter" eller "ha råda med"... eller talar vårdat.
Jag är inte alls petig med talspråk, slarvar och använder dialektord och en massa egna påhittade konstruktioner. Och pratar ibland rätt bred dialekt, beroende på dagsformen eller om jag är arg.
Och - jag hackar aldrig på nån som säger eller skriver "fel" såvida jag inte blir tillfrågad - eller om jag är i tjänst.

The Pale Green Woman sa...

HJÄLP! Har varit ute med kompisar ikväll och inser att jag sitter och säger "absolut" med instämmande tonfall hela tiden! Kom på mig själv halvvägs genom kvällen, tänkte på dig och övergick till något slags "abschomhfmr" och letade febrilt i mitt röriga huvud efter en synonym!

HJälp, jag behöver avvänjning!!

The Pale Green Woman sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.