söndag, december 18, 2005

Dubbelhalleluja

Nu är julen ordentligt insjungen. I två omgångar med övning före och fika både före och mellan. Som en 6 timmars arbetsdag… Så skönt det är när det är gjort, dubbelhalleluja i dubbel bemärkelse. Varenda ton satt som den skulle både i Halleluja och Helga natt och alla vida portar och allting annat. Och det är inte varje gång det hänt… Ingen bild, men om tidningsnissen tar in rätt bild i tidningen, då lägger jag in en länk.

Första konserten, när kyrkan var sprängfylld med drygt 600 besökare, for jag som en flaxande nunna i min blå kåpa mellan kyrkokör och barnkör. Ingen risk att jag hann koppla av och njuta. Som barnvakt medan jag hallelujade (nej, ungarna busar inte, men det är svårt att sitta tyst och stilla så länge) hade jag utsett ett par mammor som på köpet fick sitta på första parkett, men jag undrar om de hann märka det…

I dag var det extra spännande när det blev barnens tur, orkestern spelade ett tjusigt arrangemang till vår låt och det var roligare att stå bakvänd och titta på orkestern… det lät inte alls som när jag kompar till vardags, så jag fick ta fram stränga ögat och hålla fast alla de 18 små tindrande med det så de inte glömde sjunga och ha ansiktena åt rätt håll. Vi har övat mycket på att inte knörvla upp klänningarna under sången, så det var ingen som gjorde det i år.

Till andra konserten gick mina körbarn hem och då hann jag njuta av den julefriden som uppstod när alla tjoande småsyskon var utom hörhåll. Kände mig nästan passiv som enbart körsångare. Första året jag hade barnkören var de med på båda konserterna. Då fick jag dra fram sovande ungar som slocknat under bänkarna och jaga fram lite sångglädje. Ingen höjdare kan jag erkänna.

Efter den sista konserten fick alla vi som gjort nåt extra en tjusig blombukett. Kändes lite fånigt att få applåder av fel publik – de visste inte vad jag fick blommor för. Men jag höll masken. Den uppmärksamme hade kanske läst programmet och räknat ut hur det låg till. Efter första konserten hinns inga tackningar, då är det först till kaffet som gäller… och ny publik rusar in för att slippa sitta bakom pelare. Den som inte hinner kan t o m få två tjocka pelare mellan sig och kören/orkestern så det gäller att tränga sig fram.

Och nu trodde ni att julefriden lägrat sig hos fru Bloggblad. Icke! Efter två julspelningar i skolan återstår sång vid krubban på julaftonen…

6 kommentarer:

Kimmi sa...

Jag blir matt bara av att läsa om allt du flängt runt med juh!

Monica med yffen sa...

Midnattsmässa också? Har aldrig varit på någon men det ska vara maffigt, har jag förstått.

Mamselamsen sa...

Appappapp.... inte bränna ut sig!!!!

Ilva sa...

Glom inte att laga o baka julmaten!! SOM AR SAAA VIKTIG, man kan inte bara leva pa sang.....

Anne-Maj sa...

Sjung på du! Jag tror du har roligare med halleljja än vid spisen,

Jag var på flickornas i går, julsångsafton och skrivit om det i min blogg.

Nu vet jag hur det är att vara körledare. Ska titta på våran extra på julaftons morgon.

Bloggblad sa...

Nix Monica, ingen midnattsmässa. Jag orkar inte två gånger på julafton, så jag väljer den där jag får betalt. Oj, det kanske jag inte skulle erkänt... det finns ju dom som tror att allt med musik ska ske ideellt, såvida man inte är Stor Artist...

Ingen fara med utbrändheten, mamsen, jag har vilat extra och laddat inför julinsjungningen. Sovit länge både lörd.sönd. och gått långpromenader. Det är värre med smygande trötthet som inte var beräknad.

Anne-Maj: Visst ser man med andra ögon på sånt där man får "inside information".