Så där, mätt och snäll med en massa smörgåstårta i magen...
Jag gillar inte att få min lördagsförmiddag förstörd av skoljobb, men det blev ändå en lyckad förmiddag, och jag kommer att njuta extra den lediga måndag jag får i juni.
Ni skulle sett alla förväntansfulla föräldrar + mor- och fard:o som trodde att de skulle passivt få lyssna på sång.... tji fick dom! Jag fick igång allihop att jamma på klangspel och sjunga och tävla så det blev riktig fart på det hela. Jättekul. Och en så här dag törs inte "vi vill höra rockmusik"-gänget gnälla ett enda dugg utan var snällt med på allting.
Jag har undervisat i allt utom NO-ämnen och slöjd (för jag har aldrig erkänt att jag kan sy och sticka) och faktiskt är musik det svåraste ämnet. Alla har ett förhållande till musik, sitt eget. Och alla vill att just deras musiksmak ska få dominera och många tycker det är piiiiiiiinsamt att höra sin egen röst. I sexan har några av killarna hamnat i målbrottet - eller låtsas att de gjort det, och vägrar sjunga. Aldrig har jag varit med om i något annat ämne att några bara vill räkna multiplikation, bara prata i presens eller bara plugga floder...
Men - om man väl kommer över hindren, då är det kul med musik i skolan. Nu kommer min käpphäst: En av de stora svårigheterna är att så gott som all modern musik sjungs i ett för lågt läge för barn. Alla barn är sopraner, dvs har en ljus röst. När de ska härma stjärnorna i tv (Carola går an, hon är sopran) blir det för lågt, låter fult och falskt och så säger ungarna att de inte kan sjunga. Det här gäller även många vuxna - karlar har det lättare, faktiskt. I min damkör där alla var nybörjare, trodde alla att de var låga altar, men en efter en hittade upp i rätt register och till slut hade jag alldeles för många sopraner.
Tyvärr (för barnen) sjungs det alldeles för lågt för att passa ovana frökensångare redan på dagis. Tips: Låt barnen börja sjunga och haka på deras tonartsval. Oj, nu blev det en pedagogisk pekpinne så här på lördagseftermiddagen...
23 kommentarer:
Vad roligt att det gick bra! Hade gärna varit där och sjungit med dig. Har sjungit i kör mycket men nu är det länge sen. Just nu sjunger vi engelska sånger i min klass på lågstadiet. Det tycker de är så roligt....och jag håller med om att det är viktigt att lägga sig så högt att de kan sjunga med :)
det låter så kul när du berättar om ditt jobb, jag tror jag ska komma och sjunga lite i kör för dig! :-)
Londongirl: Lågstadiet är roligast att jobba med - där slipper man förpubertetshormonerna...
PGW: Min damkör har legat i träda ett år nu, men jag är så sugen på att börja om. Att sjunga är det roligaste som finns.
Det finns allt musiklektioner som inte alls skulle vara så roliga att höra om...:)
Vilket kanongrepp att låta besökarna vara delaktiga i musicerandet!
Håller med dig om allt du skriver om musiken som ämne i skolan. Så svårt och så viktigt!
pekpinne kanske men intressant sadan! Rock on Bloggis!
Sådana pekpinnar gillar jag!
Jag har aldrig tänkt på att alla barn är sopraner och vilka följder det får! Tänk vad mycket roligt man kan lära sig på bloggarna!
En fördel med bra muskiundervisning är att man får lite inblick i olika musikstilar, fast det uppskattar man kanske mest efteråt, som vuxen!
Det där med tonhöjden brukar fixa sig, sakta sakta låter jag sångerna krypa uppåt.
Att motivera dem att lära för framtiden - det kan vi glömma. Jag får ta till diverse knep med tävlingar och lekar för det.
Jag tror faktiskt inte att jag hör skillnaden om dottern sjunger för lågt eller om hon sjunger högt. Hon sjunger i sin egen tonart. Tror jag...
Mmy: När de kommit till sexan sjunger de allra flesta (som inte går i musikklass eller kör)i alldeles för låg tonart. För det är i stort sett bara altläge - eller pressad bröströst de hör.
Jag fick också magen fylld av smörgåstårta idag, för vi firade min mamma som fyllde 75 idag - och äldsta barnbarnet hade fixat smårgåstårta med räkor. Mmm, det var gott.
RS
kulturbloggen.com
Vad roligt det låter! Att sjunga ger en sån energi. Jag har tappat min sopran men tror att det beror på att jag sjungit för lite. Nu börjar jag komma upp något i tonläge. Vilket härligt jobb du har!
hej
din blogg är ny för mig - kul! jag ska läsa igenom i lugn och ro och sen återkomma....jag är själv musiker/musikterapeut mm...kolla min blogg men också hemsidan: www.musicomatrix.com
hälsn
Petra
Tänk, om hade fått sjunga oftare i skolan! Vilken glädje det skulle ha varit.
När vi fick börja sjunga Evert Taube var man lycklig hela dagen ... och i somras, när jag och barnbarnet var på skansen på allsången, då tänkte jag att egentligen hade man lätt kunnat skippa alla artisterna: bara detta att sitta tillsammans flera tusen människor och sjunga, för mig hade det räckt och blivit över.
Elisabeth: Det händer faktiskt en massa positiva saker i kroppen när inälvorna sätts i svängning. Finns många vetenskapliga undersökningar om det. Musikcentrat i hjärnan sitter lite för sig självt, det är därför senila och alzheimerpatienter ofta kommer ihåg sånger och melodier.
Petra: välkommen hit - ska förstås genast kolla in din blogg och hemsida!
Har troligen också en sån där öppethuslördag att gruva mig för. Bra att du sätter publiken i arbete, det brukar jag också göra. Tycker annars det är bättre när föräldrarna dyker upp lite hipp som happ, oannonserat. Har ju inget att dölja o de får ju på så vis en bättre inblick i skolans verklighet.
Saknar också mitt körsjungande. Vår ledare är sjuk sen i höstas o jag längtar så efter att få sjunga tillsammans med andra. Nyttigt både för kropp o själ.
Hej, tack för dina kommentarer hos mig, det värmer! Jag svarade på din kommentar om den viktiga sorgetiden så här:
... funderade på om man inte borde ha ett sorgband tills man blivit normal igen, för hur ska folk annars förstå varför man är helt okoncentrerad och dyster?
Anna: Min mamma höll hårt på att klä sig i svart ett år efter att hennes närmaste hade dött, dels sa hon att det var skönt pga sinnesstämningen, dels förstod andra att hon hade sorg. Inte alls dumt att slippa tala om det och förklara.
Fast å andra sidan - nu när svart är mode säger det inget. Dessutom "ska" man väl inte sörja och prata om döden numera?
Aha, då är det det som är felet. Jag är sopran! Det är därför jag är tondöv och totalt inkapabel att hålla en ton! Jag visste det, jag är ett missförstått geni! Tack Bloggis! Kan Du stödköpa min CD när jag släpper den?
Batbut: Sure! Och även om du skämtar kanske du faktiskt har rätt! Jag har jättesvårt att hålla tonen när jag är nere och möljar på låga toner. Vilket jag tyvärr måste ibland och vilket jag övar massvis på.
Demotape kommer med posten! Då kanske jag kan stämma min gamla granne retroaktivt, när han hotade polisanmäla mig om jag inte slutade sjunga Don't Cry for me Argentina?
Visst kan du det!
På en körfest en gång spelade vi in ett band på vår tjusiga sång framåt natten och skickade bandet till en som flyttat till Nya Zeeland. Hon påstod att det fastnat i tullen och att hon förklara att det bara var körsång och inte några hemliga koder.
Nu lärde jag mig något nytt! Fast när jag gick på mellanstadiet hade vi inte någon musik. Vår lärare kunde nämligen inte sjunga om hon var på dåligt humör eller spela gitarr när hon hade långa naglar. Hon var alltid på dåligt humör och hade alltid långa naglar :)
Karin: Sånt gör mig alldeles knottrig! Jag hör alltför ofta ungar berätta att de aldrig sjunger i skolan. Möjligen att en cd med populärmusik går i bakgrunden... Så går det när man skär bort den onödiga utgiften av musiklärare. Även de som KAN dignar under andra bördor.
När jag var ung och arbetslös och vikarierade fick jag väldigt ofta ha religion, när jag frågade barnen hur de brukade arbeta med det, sa de: Vet inte, vi har aldrig haft det med vår lärare... Himla bra att lasta över det på nån okänd vikarie!
Skicka en kommentar