Jag anade att det fanns en hake med skrivbordsröjningen... och det gjorde det. Två par jeans skulle fixas till... Men att sy in är i alla fall en bra känsla... (Och det händer rätt ofta att hon röjer ändå, så jag ska inte klaga.)
Och så har jag vinkat adjö av flickorna för den här gången - ska vila en stund och ladda inför kvällen med uppsjungning av barnkören. Hade gärna slappat resten av dagen, idag är sånglusten inte särskilt stor, men lovat är lovat. Läsa bloggar får jag göra i morgon.
6 kommentarer:
Lusten kommer nog när du väl träffar barnen. Lycka till!
Det ser lite sorgligt ut när hon sitter där i bilen och vinkar...
Gunnel: Jo, jag vet ju att jag kan spotta upp mig när det blir dags. Och när publiken väller in - i kväll är det stort pådrag med avtackning och intackning så det blir mycket folk. Då kommer gnistan!
Mmy: Närå, hon hade packat och laddat en lång stund, längtar hem till pappa. Och nästa söndag är vi barnvakt i hennes hem... Hur gosig hon än är, orkar jag bara med hennes tempo en helg...
Åh, jag tänkte precis som Monica; så sorgligt att se den lilla näven vinka hejdå...
Skulle också egentligen på kör ikväll,men förkylningen sitter i rejält, så jag tvingas avstå ännu en söndag. Kören har vilat ett tag, eftersom vår ledare varit sjuk, o gjorde omstart förra söndagen. Jag som saknat o väntat så, får vänta tills annandag påsk nu. Då ska jag väl iallafall vara sångbar igen.
Sorgligt men ändå skönt när friden lägrar sig igen.
Jaså, det var fler som tyckte det ser sorgligt ut. Men vi träffas rätt ofta, och det är ju HEM hon ska.
Körsången gick utmärkt. 15 ungar som sjöng som bara den. Härligt. Vi fick både beröm och tårta, kan det bli bättre?
Skicka en kommentar