Våren alltså. Helt underbar promenad var det i solen i dag. Men inga ormar eller snokar. De höll väl på och ormade sig nere i gräset. Eller vad dom gör för att bli fler. Jag måste ha varit sjuk på ormar-och-gräs-lektion, minns bara blommor-och-bin-lektionen.
Så fort jag kommer över E22 och ser det öppna landskapet - då släpper jag alla trista tråkiga tankar och låter inte några bekymmer förmörka utsikten. Det är därför jag kallar järnvägsbanken som går tvärs över bilden för "Bättringsvägen". Den ska enbart stärka själ och muskler. Så här ser den ut på sommaren. Dagens bild blev mörk i motljuset.
1944 gick det rälsbussar här nere i dalgången. Mycket ofta funderar över vad min mamma tänkte den söndag i början av mars -44 när hon åkte just här där jag stavar mig fram. Inte visste hon att besöket i gamla ordenshuset i Ringarum (en liten gudsförgäten håla som uttalas Wouingarum, 2 mil söderut) skulle ändra hennes liv totalt. Vad tänkte hon när hon åkte hem därifrån? Just här, för 62 år sedan. Förälskad på ett ögonblick - upp över öronen... Jag vet faktiskt att hon inte alls var beredd att lämna sitt trygga arbete, men kärleken, den kärleken ...
Eftersom det här inte alls är nån gammal hembygd för nån av oss, är det extra märkligt att jag råkade hamna just här. Och att mina föräldrar efter otaliga flyttningar över hela landet gjorde sin sista flytt just hit för att komma närmare barnbarnen.
Och så - efter den sista backen upp mot bebodda trakter måste jag förstås vila lite i solen och testa om självutlösaren funkar... och det gjorde den. OBS! Det är kameran som lutar - inte världen!
Den röda toppluvan har jag alltid för att inte bli tagen för att vara ett rådjur... nån kilometer in i skogen bor en galning som skjuter på det mesta som rör sig...
9 kommentarer:
Med den där röda luvan skulle du kunna bli tagen för Rudolf med röda mulen. Men sådana får man inte skjuta va?
Den vilda gubben skulle nog skjuta renar också om dom vågade sig ner hit. Men du - jag har mössan uppepå huvudet! Inte över ansiktet.
Jag gillar namnet Bättringsvägen! Jag ska försöka hitta min egen Bättringsväg, nu när isen har försvunnit både på marken och uppe på taken.
Lustigt att man kan röra sig i cirklar sådär. Jag har varit och grattat min farmor idag, där var en barndomsvän som hon tappat kontakten med i 20-års åldern, när dom var över 80 så träffades dom när hon spelade bridge i hans servicehus.
Visst är det härligt att ha "Bättringsvägar" runt knuten. Jag har också en.
Ja tänk vad världen blir liten ibland. Och nu kommer jag äntligen in på din sida. Tack för en fin vårprommis!
Tack för en skön promenad. Ja idag har det verkligen varit härligt väder. Den vita åkern jag hade med på någon bild förra veckan är nu bara brun. Snart grönskar den. Så skönt så skönt
Det där såg härligt ut.
Avkopplande.
Och så roligt med lilltösen som spelar hos farmor eller mormor.
Förföljer galningen i skogen dig, eftersom du alltid har din röda luva? :)
Blir du inte rädd att det blir lättare för honom att få dig på kornet.....
Magnus: Nej, galningen skjuter inte på människor vad jag vet, men han brukar skjuta smådjur och lägga ut på motionsspåret i skogen... som en liten utställning för att chockera - eller nåt... Därför går jag inte ensam på motionsspåret som finns lite längre in i skogen.
Skicka en kommentar