Apropå alla som skriver om sina barn (och då räknas nog jag in där som skriver om barnbarnet)
Det var en protestantisk präst, en katolsk d:o och en rabbin som diskuterade när livet börjar. Den protestantiske sa att det börjar vid födseln. Nej, nej, sa den katolske. Livet börjar när ägget befruktas. Rabbinen skrattade åt de andra två och sa: Livet, mina vänner, det börjar när barnen flyttat hemifrån...
Jag undrar om jag har judiskt påbrå...
17 kommentarer:
vem vet?
Man kan tjyvstarta lite smått när man har tonårsbarn :-)
De som inte skaffar barn då? Kan man säga att deras liv börjar när de flyttar hemifrån?
Håller nog på rabbinen. Så om något år då kan jag börja leva...
jippi :O)
Desirée: Tonåren var den tuffaste tiden har jag för mig...
Vonkis: Ja, så är det nog.
Gunnel: Välkommen i klubben då!
Jag tycker att det var rätt mycket möjlighet till eget liv före tonåren också, då när man hade full koll på barnens liv. Se'n blev det tonår... och från det kan jag instämma med rabbinen :-)
Svar på din fråga hos mig:
1. Elevmedverkan och åldersblandat 1994
2. IT för barn 1996
Det är dessa som är "slut på förlaget"
3. Multimedia för förskola och skola 2000
4. Tänk dig ett Mirakel! (barnbok) 2004
5. Att arbeta med högläsning 2004
Alla hos Ekelunds - numera uppköpt av Gleerups
*s* Alltid skönt att få dra på smilbandet en smula
Batbut: Du har några år kvar...:)
En liten tant: Intressant. Är du också med i SLFF? Skriver du på nåt nu?
Det bor nog en lite smyg-jude i mig också.
Alla religioner har ju en del positiva delar och tydligen även judendomen (säger en gammal ateist).
Jag har blanketter till SLFF men aldrig kommit mig för att gå med. Borde ju! Kanske ska slå till nu när jag blivit påmind.
Just nu är det skrivtorka, inte direkt kramp men idélöst s.a.s.
Jag är mitt i smeten (livet) Vad ska jag tänka då?
Haha! Fast jag ÄLSKAR mitt liv nu, med en finurlig 3-åring och en hyfsat självgående 12-åring. Och i dag skiner solen - igen!
Livet tar ny kliv och riktningar hela tiden så någonting nytt börjar jämt tycker jag.
Föränderligt och förunderligt.
Åh nej! Jag som får ångest bara jag TÄNKER på att barnen ska flytta hemifrån så småningom! Blir lika förundrad varje gång jag ser de där gängliga tonårsarmarna och 39:orna i hallen ... Hur blev de så stora - så fort?
Jovisst, när barnen var små och åkte hem till mormor och morfar nån helg, började jag längta så fort de svängt runt kröken. Aldrig skulle jag släppa dem ifrån mig. Men - livet är inte statiskt.
En liten tant: Du anar inte vilka roliga årsmöten vi har (subventionerade så att det ibland blir + när reseersättningen kommer)! Och vilken suverän gratishjälp man får med jurist vid kontraktsskrivning.
Jag har nog det också då. Fat jag håller inte med Rabbinen till hundra procent efter det arbetsläger vi varit på under helgen ;-) Men däremellan så...
Skicka en kommentar