I dag fick jag paket med posten. Ett tomt... men följebrevet satt fastklistrat i den remsa som skulle tejpat igen det vadderade kuvertet. Så jag förstod att jag skulle fått en bok i sommarpresent från det ena förlaget jag jobbar åt.
Och då undrar jag:
Vad var det för bok,
var den tjock eller tunn,
var den väl eller illa skriven?
Tänk efter nu, förrn jag slänger dig bort
du tomma kuvert som blev givet
(F'låt, Nisse! men jag kunde inte låta bli)
15 kommentarer:
Det där måste väl posten kunna fixa? Alltså leta rätt på boken som kommit bort?
Jovisst. Jag har mailat min skrivarkollega som också fått, och ringer posten så fort jag vet vad boken heter.
Känns lite pinsamt att berätta för förlaget att dom slarvat med tejpen - men får jag inte tag i den gör jag det förstås. För det lät på beskrivningen av den som om jag vill läsa den...
*skratt* Det är en av de få dikterna som sitter i min ryggrad, så jag brukar också använda den i olika sammanhang...
Har hänt mig många gånger men posten har alltid nosat upp dem.
Nu har du allt blivit riktigt poetisk.. jag undrar vad Ferlin säger om detta plagia. :-)
Tur att Nisse slipper läsa, kanske?
Iréne: nu har jag reklamerat - utan poesi - och de har otroligt många tappade saker, så vi får väl se hur många skickade "Potensgivarna" som är upphittade.
Det var byråkrati ordentligt med denna anmälan i alla fall och jag kommer att få skriftligt meddelande att jag reklamerat...:)
När jag läser bloggar nu, har jag en liten tjej bredvid och när vi kommer in på din blogg, ropar hon högt: "Ååååå (ditt förnamn)!"
Tog bort förra posten eftersom jag råkade skriva ut förnamnet. Det var tanklöst.
Jag har ett kärt minne med den dikten. Det var så här att jag var kär i en kille som gick i 8:an (själv gick jag i 9:an...hua). Han var duktig på att teckna.
När våran klass var i teckningssalen kollade jag igenom några skåp som fanns där och då hittade jag en målning på en kille som satt på en trapp med sitt huvud i sina händer. Nedanför hade han skrivit just den versen. Ve och fasa...jag stal den bilden. Sen satt den på väggen ovanför mitt huvud (när jag låg i sängen) ända tills jag flyttade hemifrån.
MmY: det gör inte nåt, jag har nog redan avslöjat lite här och där vad jag heter. Hälsa flickorna!
Gunnel: Abbans! Men det är nog preskriberat nu?
Jag undrar bara om du vecklade in dig i förklaringar om varför du eftersöker en bok vid namn "Potensgivarna"?
"Alltså, det är en present, nej den handlar inte om renhornspulver och annat, nej, jag SÄGER JU att jag inte beställt den själv, det är en PRESENT"
Haha! Men du, tanten, det krånglade till sig redan när jag sa vad jag hette - och att jag förlorat en bok...
Source: Men tanke på bokens titel kan jag kanske gissa att det inte var en kvinna...
Tror inte Nisse misstycker.
Det där är nästan den enda dikt som jag kan utantill.
Mamma högläste den ofta.
Skicka en kommentar