När jag kom hem från "Bondens bokhylla" där jag lyssnat på Karin Wahlberg, den deckarskrivande läkaren, meddelade maken att jag haft besök... Jag trodde han skämtade, men min barndomskamrat från Malmö är här i stan. På riktigt.
Jag träffade henne inte när vi var på Malmösemester, men träffade en som kände henne och vi fick telefonkontakt.
Hon blev så inspirerad när jag skrev ett långt brev och påminde henne om en massa saker från 1959 att hon letat sig hit utan förvarning. I morgon ska hon komma hit och fika. Så spännande... jag har bara bilden av en mager rödlätt 9-åring framför mig... Kan det ha hänt nåt på 47 år månntro? Ja, med henne alltså, jag ser likadan ut...
15 kommentarer:
...hon kanske har blivit lite,,, längre?
Oj, hade du Löfbergs kaffe och bullar hemma?
Vad spännande! Och vad mycket ni ska ha att prata om - det har ju hänt en hel del på 47 år... Ni hinner nog inte gå igenom allt på en dag. Har du bäddat gästsängen? :)
Oj, så spännande! Ha riktigt, riktigt trevligt och om hon förändrats - påtala bara förändringar till det bättre... ;)
Intressant och kanske t.o.m. lite pirrigt att träffas efter så lång tid. Emotser rapporter.
Det är alltid inrtessant att träffa gamla vänner som man inte sett på länge och visa upp sina åldrande ansikten för varann. Jag då, som alltid ska vara värst, träffade min första pojkvän igen för ett par år sen. Vi hade inte setts sen DÅ. Det var - häftigt!
Hahaha .. ja, det är skönt att det är fler som inte har förändrats sen sjuårsåldern!!
Jag ser också likadan ut.
Ha det så trevligt. Föreslog för sambon att vi skulle gå på tisdagskonserten..kanske? Eller så blir det en cykeltur till Mem. har inte gjort det i år....
Vad roligt! Klart hon har förändras men inte du.....så är det alltid.
Allihop: Ja, det var jättekul. Hon var sig faktiskt lik. Jag tänkte visa före-efter-bilder, men har inte fått till det med photoshop än - det kommer snart. För en viss skillnad är det.
Flaxa: Jag går ner i varje fall. Måste nog ändå hem efteråt eftersom vi är barnvakter.
Men vilken rolig händelse. Vad kul att hon sökte upp dig. Jag beundrar sådana människor...jag vet inte om jag ens skulle våga. Fråga mig inte varför...för mig veteligen känner jag inga förbrytare.
Hur var Karin W. då? Jag har jobbat ihop med henne en gång i tiden. Hon var faktiskt doktorand i nordiska språk innan hon blev läkare (och efter att hon hade varit lärare). Väldigt pratsam och trevlig som jag minns henne. Men jag har skam till sägandes inte läst någon av hennes böcker.
Helena: Hon var väldigt bra som estradör, underhållande och rolig. Jag har läst flera av böckerna och gillar dem, men det blev lite för mycket "å, vad jag är bra och duktig" i en hel timme... sen gillar jag inte när man raljerar om patienter så där i allmänhet - nästa gång kanske det är jag som blir skrattad åt...
Usch, det låter inte så trevligt ...
Nej, jag kände mig lite kluven när jag gick därifrån - och fick sällskap med en bekant som kände samma sak. Skratten fastnade liksom - fast en del som han sa var riktigt kul men det skuggades av den arroganta tonen.
Skicka en kommentar