Statcounter

lördag, oktober 28, 2006

Kändis

I går i mataffären märkte jag att en liten kille i sexårsåldern tittade väldigt länge på mig. Igenkännande. Efter en stund kom han fram och konstaterade stolt:
- Jag vet vad du heter!
- Jaha, sa jag och log.
- Ann-Kristin!

Och så tog kändis-känslan slut. Fast ett par bokstäver var ju rätt...

12 kommentarer:

Tankevågor sa...

Vad sött! Lite rätt var det ju....

Anonym sa...

Ha, ha......gulligt!

Strumpstickan sa...

Sött!

Jubbe sa...

Va rart...på någe sätt måste han ju ha känt igen dig från något.

Monica med yffen sa...

Jag tror också att han kände igen dig på något sätt. Gulligt var det i alla fall!

Anonym sa...

Skrattar! Men synd att det varade så kort! Jag tar morgontåget på onsdag 07.06 och får vänta i fyra timmar på Arlanda! Dåligt med tider, nästa tåget vid nio och man skulle byta i GÄVLE??? Klockan 14.00 lyfter vi från Arlanda med Thai och jag funderar fortfarande vilka böcker jag ska packa ner. Kläder inte så svårt, men lite sommarkläder! Landar på svensk mark klockan 6 den 11 november.

Linda sa...

Jaså, det är DU som är Ann-Kristin?
Tyckte också att jag kände igen dig :)

Elisabet. sa...

Hej Ann-Kristin!
Här kommer en söndagshälsning från Ystad och en som inte kan blogga.
Blogger bara bojkottar mig.

Ja, ja.
Jag tar väl en macka så länge.

Bloggblad sa...

Oj - där kom ni plötsligt alla på en gång. Blogger trilskas idag har jag märkt.

Jag misstänker att killen blandar ihop mig med "talfröken". Det har hänt förr. Hon kommer också och hämtar elever som jag. MEN - hon är lång och mycket blond och så olik mig som det bara går... så det är nog mer "kommer-och-hämtar" som ungarna känner igen.

Anne-Maj: Lycka till på resan!

Visionary soul sa...

Jag tror absolut att han visste att du var du... är man sex år, så är Ann-Kristin faktiskt att betrakta som helt rätt namn! :-) Du får inte vara så knusslig med lite bokstäver hit och dit! ;-)

Bloggblad sa...

Nej då, visst kände han igen mig, det såg jag på blicken.

Anonym sa...

Barn är härliga. Det är därför man orkar jobba kvar på förskolan