Men jag avstår från ett ilsket skri om att vi inte kommit längre sen vi stod på barrikaderna och viftade med behåarna...(Eller? Minns jag fel? Släppte jag tuttarna loss? Hm... Jag kanske var med på Woodstock också...? Minnet är det första som sviker, sen har jag glömt vad det andra är...) Nåväl - mina barn ägde inga rosa eller ljusblå plagg alls när de var små på 70-talet... så långt gick jag i alla fall i min jämlikhetskamp. Dottern fick bil innan hon fick docka - och sonen fick docka först. Hon bäddade ner bilen - och han körde bil med dockan.
Så i stället för att osa svavel visar jag dagens fynd från Butik Unik... Jag är så glad över att mina häxkonster gjort susen, jag orkade både att strosa i affärer och gå på massage. Och så en sväng till mor och far på kyrkogården förstås.
26 kommentarer:
Tjusigt, misstänker att det är precis du, fast jag inte känner dig.
Likadant här när barnen var riktigt små, mest gula och gröna kläder vad jag kan minnas. Senare var det svårt att argumentera mot bedjande ögon som också ville ha volangkragar ...
Jag har tre tjejer som bara vill ha glitter o glamourkläder. Hur jag än försöker att hejda. Nu har jag gett upp!! Det får bli som det blir. Har övergått till verbala övertalnings metoder ang kvinnokamp istället för att kämpa med kläder.
(Såg din logga på "Junitjejs" blogg. Kul att se någon man "känner igen". "Morskan"
Den där var jättesnygg du kommer bli otroligt tjusig i den!
Har två söner och alla köpte bilar till dem när de var små....och det tog lång tid innan släkten upptäckte att det inte alls var populärt. Men små djur var deras favoriter.....hittade små apor och ringlande ormar i mina blomkrukor jämt.
En annan hade oranga, bruna... Oranga, bruna och oranga kläder :)
Vad härligt ditt fynd såg ut förresten, det glömde jag ju skriva...
Och mina barn hade rödvita, - alt - blåvita tröjor från Polarn & Pyret.
Sista barnet, sonen, då skippade jag allt vad indoktrinering hette .. han fick sina bilar och små gubbar som han lekte krig med.
Jag tror faktiskt att det ger sig självt.
Ååå, inte skulle vår son ha krigsleksaker inte .., gissa, vad han gjorde med knäckebrödet eller moroten: jo, gnag/formade till pistoler!
Han är den mjukaste mjuka och så snäll mot andra, så jag är helt förvissad om att dom inte alls tar skada.
*hämtar rottningen så ni kan smiska mig*
Oj, glömde säga att den var urläcker .., passar din stil perfekt!
Den där butiken skulle jag gärna ta mig en titt i. Den ser väldigt läcker ut!
Vad det gäller barn så har jag ju 2 av varje sort. Grabbarna brydde sig nästan aldrig om dockor och tjejerna brydde sig inte så mycket om bilar heller.Mycket märkbart blev det när jag hade tvillingarna små. När vi var ute på promenad och dom satt i sin vagn så höll grabben på att ramla ur den om det kom en lastbil eller traktor som han ville titta på. Systern hon brydde sig inte ett skvatt. Men kom det däremot en hund eller någon med ett litet barn...jo då blev intresset påtagligt. Grabben då...nej...inget utslag åt det hållet. Dom får säga vad dom vill dom kloke...jag vet att dom har inte alltid rätt.
Den var läcker! Kan nog tro att damen blir en urping i den stassen. Här hemma har jag förgäves försökt indoktrinera de små trollen till att rata rosa, men pinsamt dåligt resultat. Barbie, Bratz och allt annat "tjejigt" står högt i kurs. Turligen nog kombinerar de det med en del bilar, samlingskort, stenkulor och andra "killiga" saker också. Vi får väl hoppas det blir folk av dem ändå....
Tjusigt!
Panter: Ja - det är jag. Inte i ett nötskal, men ändå.
Lindalotta: Just det. Du är ju i den åldern... fast mina hade inte bara brunt, gult, orange - de hade mörkrött och mörkblått... Fixkläder... (sen flyttade vi hit och blev granne med Fix, så mycket 2:a-sortering blev det...)
Morskan, londongirl, Elisabet, Gunnel, Batbut:
Jag gissar också att det finns nåt mer än bara katalogpåverkan, mina barn blev "typiska" trots att jag verkligen försökte. Men jag tycker ändå att man inte behöver fastställa det så där enormt i kataloger. De hittar nog sina grejer med vit bakgrund till alla.
Mamselamsen: Det är ju inget guld på, men om jag glittrar lite med guldtanden så förhöjs det tjusiga... (alt. låter prislappen sitta kvar...:)
Här hemma leker Lilla Blomman lika friskt med bilar och dinosaurier som med Barbie. Rosa är en favoritfärg, men även svart (pappans favvofärg). Och jag försöker skapa så mycket skinn på hennes lilla näsa som jag bara kan.
Biggis: Det låter lovande det där med skinnet! "Leder auf der Nase" som min kompis uttryckte det i Tyskland - och bara vi svenskar förstod.
Att dottern fick med sin brorsa i docklekar när de var små, var mycket hemligt. När hon lekte i hans pojklekar skedde det helt öppet.
Och jag minns när jag fick följa med brorsan och köra med leksakbilar i sandhögarna - vilken lycka!
Jag minns inte att han nånsin lekte tjejlekar med mig...
Urtjusigt! Jag har fantiserat om något liknande på sista tiden (bl a funderat på om man kan sticka något som faller i snygga våder...)
De där kalalogerna retar mig också! Visst brukar det bli bra trots typiska flick-/pojkleksaker, men man ska ju inte tvinga på dem!
Snygg trasa! Var ligger affären?
Hej:) Har du tänkt på att ditt barnbarn har bara rosa och lila? Jag har tagit på henne dom färgerna jag aldrig hade. Hon kommer säkert aldrig tycka om rosa när hon blir vuxen. Jag kommer aldrig gilla rött för det hade jag mycket av när jag var liten:):):)
Ha det gott kram din dotter
Humlan: Det måste nog vara himla tunt garn då... jag har kollat framvåderna - och från armarna in mot mitten är det bara helt fyrkantigt.
K-häxan: I Norrköping. Och av såna här specialgrejer tar hon bara in ett exemplar. Men nånstans måste det ju finnas fler.
Dottern: du får ett helt eget inlägg... fast du var himla söt och trendig i orange overall!
Bloggblad: men jag vet att jag har irriterat mig våldsamt på just det du tar upp, det här med leksakskatalogernas vinkling .., för den är rent ... pestig!
Där håller jag med till fullo.
I såna kataloger gör ofta pojkarna nånting, - agerar - medan flickorna bara är söta.
Man kanske kunde smygdesigna leksakerna lite? Dockorna får dräkt och portfölj och killarna får ett flashigt aluminiumkök?
Har en kompis som gör Stadiums reklamblad. Henne har jag påverkat så de har ändrat sina barnbilder. Inte bara aktiva pojkar och leende flickor. Mer tvärtom nu. Det gjorde jag bra tycker jag!
"Morskan"
Ojoj vad tjusig!! Superfin!
Det värsta tycker jag är att flickornas kläder ofta är tajtare och obekvämare och mer opraktiska att leka i än pojkarnas!
Elisabet: håller med. Det gäller även aktiviteterna. Tjejer ska leka med smink och köksgrejer - och killarna ska vara tuffa och utåtriktade.
PGW: försök!
Morskan: Det gäller ju att veta var man ska beklaga sig om detta. Jag har läst många som kritiserat, men det bara fortsätter, år efter år. Bra initiativ att gå på reklammakarna.
Mette: Tack - du har ju bara sett slapparvarianten av mig, men det här är det finstilta hos mig...
Ö-Helena: Jag har inte märkt det än - lillstintan har fortfarande moderna kläder - och när mina barn var små gällde unisex. Men själv har jag märkt att jag leker sämre i nylonstrumpor och högklackat...
Snyggt, Bloggblad!! Den där färgen har jag gillat sen min vildaste ungdom. Inte är det nåt tantigt över den inte.
Hos oss har vi barn av alla sorter, som vi famfört i full frihet, i varje fall när det gäller könsattribut. Randiga små tröjor och snickarbyxor på alla och envar. När någon i en lekpark trodde att dottern var en pojke bad hon att få små gulliga hårsnoddar i håret "Så att dom ser att jag är en flicka".
Det där med rosa och blått, dockor och bilar, kom när barnen började på lekis, skola och fritis. Vi föräldrar är ju inte ensamma om att påverka våra änglar,
gubevars!
...gulliga hårsnoddar i sitt kortklippta hår... skulle det ha stått så klart. Jag får skärpa mej och tänka igenom vad jag skriva så jag slipper komma med såna här fåniga tillägg efteråt. Esprit d'éscalier...
Ökenråttan: Det var ett tag sen jag såg till dig - välkommen tillbaka!
Du får så gärna göra små tillägg... :)
Men visst har du rätt - det är många och starka krafter utanför som påverkar, i alla fall de yttre attributen. Vi får väl hoppas att vi kan ge våra barn nåt annat bra inuti.
Och tantig... nej, men jag vill se vuxen ut. Inte som en åldrad tonåring.
Skicka en kommentar