Dels hade jag inte fått nån minut över för inre laddning - dels var det ingen som visste nåt när jag kom dit. Vi har trevliga präster, men ingen av dem är särskilt intresserad av att planera i förväg, så jag har vant mig vid att ta det som det blir. Vi petar in sångerna lite här och där, men idag var fler inblandade som också skulle medverka utan att ha planerat så jag hann inte få veta när och vad osv... förrän det var dags. Hade lite hum om var vi skulle petas in bara... Som tur var slapp jag kompa till - så kantorn viskade vilken låt det var dags för, han chansade vilt och blandade ihop... men eftersom vi inte skrivit program visste ju ingen nåt om det.
Förmodligen kom alla ungar direkt från middagsbordet och hade behövt (liksom jag) en liten tupplur... ett par stycken höll på att somna i stående sångställning... några kom ihåg rörelserna men hade glömt sången - och ytterligare några gjorde det motsatta.
När jag gjorde tecken att de skulle höja volymen, var det en enda som uppmärksammade det, hon tog i med liv och lust och hennes solo överskuggade hum-kören... Att jag blev så full i skratt att jag mimade fel rad var det ingen som märkte - för det var inte nån som tittade på mig längre... de tittade bara på den tillfälliga solisten.
Det var i alla fall käckt att 12 familjer av 18 offrade sin eftermiddag och följde med för att lyssna och se. De fick valuta för mödan, för ungarna var hur gulliga som helst. Vackrare sång har hörts... och mer koncentrerad dirigent har de haft... men det var mycket folk i kyrkan och stämningen var hög. Sen att det bara kom 2 av ca 15 miniorer och juniorer var inte lika käckt...
Lilla barnbarnet visade röstresurser när hennes moder förbjöd henne att riva sönder dagens agenda när den var "utläst"... (hon gick runt i gången och "läste" högt). Och så blev hon sur när hon inte fick stå där framme med kören och sjunga - hon KUNDE ju sången. Modern hämtade henne med en sträng förmaning att man måste ha blå tröja för att få stå där....
Och här kommer en bild från en av rörelsesångerna - som jag inte behöver vara ängsligt att bryta mot PUL-lagen med...
15 kommentarer:
Det låter både roligt o tröttande. Bra att du kan ta det med humor. I alla fall skrattade jag när jag läste det. Men det är ju ändå så med barnkörer att de är söta även om inte allt är perfekt... kanske t o m därför. Nu har du väl ändå gjort dej förtjänt av att vila i soffan och bli servad lite?
Håller med Cornelia, det är det oväntade som gör barnkörer så charmiga
Jag kan riktigt se det framför mig. Det är charmigt med barnkörer.:)
Jag kan se framför mig hur charmig du är Bloggblad!
:)
Musik är underbart!
Men hon hade väl kunnat få stå där framme vid kören? Hon hade säkert gjort succé. :)
Oj, det var spännande. Tog du barnbarnets namn för att sen kontakta henne för framtida uppdrag?
Ska tänka på det där med blå tröjan. Om jag skulle råka träffa på dig och barnkören någon gång så ska jag vara beredd och ha blå tröja så jag kan skutta fram och sjunga med :-)
Ha ha ha
Känner verklgien igen det där från tiden som liten körsångare.
Jobbar vidare på att sprida din bok. I dag var det Radio Västernorrland som fick ta del av boktipset, och till råga på all så vann jag tre böcker genom mitt tips. Inte illa :-)
Hon får önska sig en blå tröja i julklapp. Tror också att hon skulle göra succe, lilla fröken :)
Tack för era gulliga kommentarer! Det finns så många småsyskon med så jag vågar inte låta barnbarnet vara med när inte syskonen får det. Men för min del.... hade hon förstås gärna stått längst fram på en stol... :)
PGW: Jag kommer att hålla extra utkik efter förvuxna blåtröjade damer...
Vonkis: Aj lav jo! Jag som inte ens vågat tipsa lokalradion här... jag är en fegis, jag vet. Du är faktiskt värd att FÅ en bok för ditt lobbyarbete! (Eller har du beställt den på bibblan också?)
Känner igen mig från min tid som barnkörmedlem och även som gtjmedverkare... Något som är så fantastiskt är alla dessa körledare med ett nästan övermänskligt tålamod! Hur gör ni? -Andas i fyrkant? ;-) /Bell
Bell: Hehehe! Kul. Andas i fyrkant... det får du nästan visa!
Det är först den enorma LUSTEN som driver på. Sen blir det mer och mer rutin... fast det är kul - ibland. Speciellt när man vet innan vad man ska göra...
Jag är inte alls ett kontrollfreak ... tänkte jag skriva. Men när det kommer till mina noveller är jag verkligen det. Och när jag uppträtt ... typ med arbeten på universitetet - då måste jag ha kontroll, annars blir jag alldeles för nervig.
Mette: Visst känns det bättre när man är välplanerad! Och det ska man vara av respekt för dem som kommit dit. Normalt brukar vi hinna en snabbgenomgång först - men nu var det fler som ryckte i prästen, och att få dem att planera i bättre tid ihop med mig... har lyckats med det ett par gånger på 10 år. Om jag tar kontakt har de oftast ännu inte planerat - och dagen före spelar det ingen roll för mig, då är det ändå för sent.
Barn är härliga. Där dom är där händer det saker hela tiden. Oplanerat är inte helt fel ibland
Skicka en kommentar