torsdag, februari 08, 2007

Som en dröm

Det såg verkligen ut som en vinterdröm när jag skulle ge mig iväg till fots på gruppmöte med chefen. När jag klätt mig för långpromenad, i sommarväglag tar det 30 min att gå, i vinterväglag med full mundering minst 40 - bilen var inte tillgänglig eftersom maken tog båda nycklarna med sig och åkte till bilfirman i stan för att byta batterier i nycklarna och sen förstås hade dessa i fickan när han stack iväg på möte med telefonen avstängd.... grrrr annars hade jag bara behövt gå halva vägen och snott med mig bilen.

Nåväl - ryggsäcken var packad med bytkläder strax före 13 - då kom jag på att det ju går bussar!!! Letade rätt på en busslista och jovisst! Det gick en buss 13.10. Av med svettartröjan och på med bytetröjan och ut till busshållplatsen. Visst gick det en buss 13.10 - i lördags... (måste träna att läsa bussturlistor!) vinkade åt en skottande granne - rusade hem - på med svettartröjan - ringa till chefen och avisera för sen ankomst (mina bortförklaringar lät säkert inte trovärdiga) - tittade efter skottande grannen... OM hon skulle ner till centrum... men nej.

Sneglade snett bakom mot varje bil jag hörde - men inga kända ansikten jag kunde lifta med... full fart, ryggan med bytetröjan vägde bly efter ett första kilometern... Vem kör om mig ute på stora genomfartsleden där man inte kan stanna? Jo, skottande grannen....

Den vackra vinterdrömmen kändes som en mardröm i halkan efter andra kilometern. Det var skottat men inte sandat så varje steg framåt kanade jag lite bakåt... Chefen sa att jag inte behövde stressa, men jag avskyr att komma för sent. Nu blev det 20 min för sent i alla fall - och jag fick mer än den halvtimme med motion som ingår i tjänsten varje vecka.

Jag har väl redan sagt att det egentligen är min lediga underbara dag idag? Egentligen i princip alltså...

Hemåt behövde jag bara gå halva vägen - då fanns bilnycklarna tillgängliga. Och badkaret var ledigt. Och telefonen ringde om att en annat möte i kväll är inställt. Kändes som om turen plötsligt vände.

Förresten - när slutade man säga "konferens" och bytte till "möten"? När jag började jobba efter min sista barnledighet, -80, då var det nytt för mig med "konferens" - tidigare hade vi ett kollegiemöte i månaden, plötsligt drällde det av konferenser varje vecka i olika former. Och nu har konferenserna blivit möten.... fast lika många är de, om inte fler... möten kanske ynglar av sig snabbare än konferenser?

16 kommentarer:

Gunnel sa...

Det är lättare att stava till möten :O)

Vad jag skulle ha gjort förstår du nog och jag tror att du egentligen tyckte det var riktigt skönt med en promenad. Fast det är aldrig kul att promenera med stressen i bakhuvudet...det måste även jag hålla med om

Anne-Maj sa...

Meeeeen.. du fick motion i alla fall, så du kan ligga i soffan med gott samvete och äta chokladpraliner med Stieg.

Hannele sa...

Synd att jag inte var i krokarna, för jag har inte lärt mej att man inte ska plocka upp liftare..

Bloggblad sa...

Gunnel: Tack! Du har löst gåtan. Självklart är det så. Men - att somna efter den promenaden... gick inte.

Anne-Maj: Hm... har inga praliner hemma. Finns aldrig - de tar slut direkt.

Hannele: Jag är inte så farlig att plocka upp... men nån annan än en halvgammal tant skulle jag inte plocka upp.

LindaLotta sa...

Vi har både konferenser och möten och annat skräp... De tar ju sån tid!
Men vilket äventyr du kom ut på och inte en enda vänlig själ som plockade upp dig heller.
Fast där är jag jättefeg, jag har aldrig plockat upp någon liftare.

Jag har däremot agerat "räddare i nöden" när en vilsen dam gick på motorvägen, men hon var också så pass gammal så jag lätt hade övermannat henne. Tror jag...

Monica sa...

Det är väl typiskt att det kommer någon man känner på något ställe där det inte går att stanna just när man behöver skjuts. Känner igen det där.

Du fick i alla fall rejält med frisk luft...

Christina W sa...

Hörde att det kommit massor av snö därnere i era trakter...och i en skola i Nybban har de förbjudit snöbollar så Nybban är på kartan...trodde ni skickat snön upp till mig men vi har klarat oss och njuter av att bara ha ett par dm på backen.

Bloggblad sa...

Lindalotta: Jag skulle inte lifta med okända - men stan är så liten att jag känner många.

monica: Ja, motion blev det. Men jag har fortfarande ont i ben och fötter eftersom jag fick spänna mig för att inte halka omkull.

CW:Till Nybban är det 30 mil söderut härifrån, men vi har rejält med snö.
Och snöbollskastning är förbjuden på alla skolor jag känner till - utom vissa speciella områden dit man går på egen risk.

londongirl sa...

Promenader är härligt i alla väder tycker jag men inte när det är halt ute. Jag har halkat några gånger och efter det är jag lite harig för att gå när det är halt.

Men visst är det spännande med Stieg? Jag kommer att kasta mig över tredje boken när den kommer ut. Synd att det inte kan bli fler.

Annika sa...

Jag tycker som Londondgirl, prommisar är härliga i alla väder! JOBBIGT bara om man har bråttom, som du hade. Motion fick du på köpet. Not so bad.
Och sen vände ju turen!!!
Trevlig helg!

Rutan sa...

Jag vet hur det är... med promenader i alla väder. Jag har ingen bil och bilåkare kollar sällan runt efter om nån stackars fotgängare vill ha lift. Så det är till att streta på i ur och skur - med ombyte i ryggsäcken

Miriam sa...

Om du tar stavar nästa gång kommer det att bli ännu svettigare, men det går fortare ;-)

Och apropå stavar så drar de fortfarande in grus i byxslagen, och SNÖ - det gör de inte på sommaren :-)

Ha det gott!

Kram!

Junitjej sa...

Vi säger fortfarande att vi har lärarkonferens!! Vi säger INTE att vi har lärarmöte. Konferens har vi varannan tisdag.
Jag önskar dig en trevlig helg!! Nu har jag en veckas lov! Skönt!!.

Eva sa...

Oj vilken kämpig promenad. Det är så jobbigt att vara sen, stressen i sig gör att man (jag) spänner varenda muskel och man blir helt slut efteråt. Tur att det gick bra, trots allt.

Bloggblad sa...

Londongirl: man skulle ju kunna citera: han kom, han skrev, han segrade... men aldrig mer. Synd.

Annika: Tack. Och visst, jag räds inget väder, bara jag slipper skynda mig.

rutan: nej, kommer man med ryggsäck ser man nog ut som "jag ska ut och gå lite käckt" - men jag stannar om jag känner igen nån med tunga kassar!

miriam: Jag övervägde stavar - jag har alltid stavar på vanliga promenader, men det tar emot när jag ska gå genom stan.
Och - slag på byxorna har jag inte, så jag hittar inga nackdelar med stavar!

Junitjej: joföralldel - vi har nog också vanlig konferens varje tisdag, men väldigt ofta har ordet bytts mot "möte" hos oss.

Eva: Sån enorm skillnad det blir. Jag går alltid en timme i rask takt annars, och får aldrig ont nånstans, och efter de här 45 minuterna värkte allting.

Uffe sa...

Mellan konferenser och möten fanns en kort tid med meetings. Tack och lov blev den inte så lång.