Får man så här års om man använder pulsvärmare. Fast värme ska man inte förakta, tycker jag som frusit hela mitt liv. Utom mitt i värmeböljorna. Jag har nästan alltid nåt varmt om min högra handled som är lite musskadad - men om jag har ett sånt där tjockt vitt stöd från apoteket, måste jag alltid svara på vad jag gjort. Om jag har en stickad piffig sak, slipper jag...
Här är vårens skörd. Syns det att det finns en G-klav på den blå? Jag hade visserligen tänkt mig att den skulle vara diskret, men kanske inte sååååå diskret... Syns visst ännu sämre på bild än i verkligheten. Den ska sitta på höger - vad det blir på den vänstra... säger jag inte. Det gissar väl alla som har minsta lilla musikkunskap? Jag tänker ge det paret till min sångfröken - sen gör jag nog ett par lite mer tydliga till mig själv.
Det är så himla roligt att sticka med pärlor - synd bara att man måste ha smala stickor... det tar betydligt längre tid, och är inte så gôtt för handlederna... men gör inte en av varje... det finns fler...
Glöm inte att titta på KÖREN i tv2 kl 20.00 i kväll!
22 kommentarer:
Så fina!!! Det är lite svårt att se G-klaven, men jag kan ana den.
Jag har också börjat sticka pulsvärmare, i ett bomullsgarn, det är en vid spetskant och nu ser det väldigt stort ut, hoppas att den går ihop ordentligt snart, annars kan jag ha dom som ankelvärmare istället..
Eftersom mönstret är för att alpackagarn som jag inte tål (och det inte står någon masktäthet) så får jag chansa att det blir rätt, stickorna är iaf rätt (2,5)
Nej, jag glömmer inte Kören inte. Menar du F-klav till vänstra eller?
Humlan: Provlapp? Man kan ju mäta sig fram även med en liten en... Jag kanske ska testa en bomullsvariant till sommaren? Via Strumpstickans blogg har jag klickat mig fram till en himla massa fina mönster i olika garner. Fast just nu har jag pärlnojja!
Cornelia: Javisst! Har prövat att göra lite noter också - vi får väl se om det blir det på nåt nytt par.
Stiligt värre! Det ställer ju lite krav på den övriga ensemblen kan jag tänka.
Vilka fina pulsvärmare du gjort! Jag håller på att sticka pulsvärmae också. Den svarta i mitten med pärlor, underbar!
Jag lyssnar på körprogrammet nu... :-)
Panter: Menar du min övriga klädsel eller mina sångarkompisar?
Qi: Den modellen hittade jag på nätet nånstans och snodde rakt av... vill man inte bli "snodd" ska man inte visa nåt för mig :)
Jag tyckte det var roligare i första avsnittet- men ser fram emot nästa. Fick nästan lite tårar i ögonen mot slutet... Jag vet ju vilken gemenskap körsång är!
Jag får alltid tårar av sådana program...
Jag var ute och cyklade (!) så jag missade allt utom de sista tio minuterna. Kände dock igen skolmiljön och de tuffa killarna som egentligen inte är så tuffa utan t.o.m. kan fälla en tår av rörelse. Roligt att se så många killar i kören förresten. Inte är det så vanligt i den åldern? I alla fall inte på min skola.
Cornelia: Ögoninkontinens... ganska besvärligt ibland. Fast jag har lärt mig att om man spärrar upp ögonen (alltså hemma gör det ju inget!)så svämmar det inte över så lätt...
När dottern var med i en superfin flickkör följde jag med som groupie på turnéer och satt och spärrade... redan efter första takten... Det var himmelskt!
Susanne: Synd att du missade - och den verkar inte gå i repris.
Jag tycker det verkar som att antingen går man i musikklass och spelar och sjunger allt, eller också sjunger man inte, utan spelar möjligen trummor i den åldern.
Sångglädjen sabbas redan på dagis när ungarna vänjer sig vid pratsång i alldeles för låga tonarter, och sen känns allt annat (=det normala) konstigt och högt.
Men vad du är duktig! De röda med flätan är min favorit. Själv har jag alltid tyckt att det är jättesvårt att sticka flätor utan att det blir fula hål, så jag är mycket imponerad.
Ö-helena: Å, vad jag sträcker på mig. Älskar att kunna impa!
Men vilka fina pulsvärmare! Undrar just om jag kan sticka såna?
Londongirl: Klart att du kan! Kan jag så kan du - det var min paroll när jag började om att sticka som student efter att grymt ha misslyckats på mellanstadiet med ett par sockar...
Kolla in länken här ovanför så blir du ännu mer sugen. Vill du ha mina maskantal m.m. får du skicka ett mail.
Jag handarbetade alltid förut. Numera är jag för lat. Kanske nån gång sen. Om jag få' leva och ha nå' vett, som min farmor brukar säga.
Man ser pärlorna alldeles lagom, de är jättefina och så många goa muddar du gjort!
Nej jag kan inte se G-klaven....tyvärr. Men vilken rolig ide. Kanske jag ska ta och sticka några med agilityhinder...:O)
Ingela: För mig går det i vågor. Jag började om att sticka för ett år sen, innan dess var det säkert 15 år sen sist. Brodera har jag aldrig gjort - däremot sytt kläder.
Strumpstickan: I verkligheten blänker de ju lite mer så jag tror att G-klaven duger. Ja, jag fick rena muddmanin, så lagom stor grej. En mudd per kväll... Garnet till min blågröna sjal blev liggande... tar längre tid än muddar.
Ja, här snyftades det redigt till körfilmen - sonen satt och gned händerna och sa "åh, vad spännande, åh, vad spännande" med jämna mellanrum.
Gunnel: Här gick visst kommentarerna om varandra i fel ordning. Klart att du kan sticka in lite hinder - och som sagt: de blänker lite mer i verkligheten.
amber: Fast jag tyckte man fick höra för lite från själva övningarna... slitet med stämmorna.
Vilken stickmaja du är och en påhittig sådan.
Kören är ett kanonbra program. Råkade bara hamna vid tv:n förra måndagen. Vilken körledare. En sån skulle vi ha i gosspel.
Flaxa: jag snor alla idéer... åtminstone de flesta. Fast sen gör jag om dom så att de passar mig.
Vi lånade er körledare i söndags, förresten.
Förra året fick jag ett par sådana där handledsvärmare av en god vän. Det är inte klokt vad gott de värmer!!
Skicka en kommentar