Ur reklamen för ljudböcker citerar jag:
".... på fyra år har hon gått från ingenting till att bli en bästsäljande författare med en bra bit över en miljon sålda böcker..."
Att vara civilekonom och mamma till två barn är alltså... ingenting... Ja, där ser man vad som räknas här i livet...
*suckar*
Apropå sista bilden i mitt förra inlägg fick jag en våldsam reaktion från sonen (som f.ö. låtsas att han inte alls läser morsans blogg....) Ta för (och så ett fult ord som jag inte citerar) bort bilden, du ser ju full ut! Ser ut som om tungan hänger långt ner på hakan.... ööööhhhh, morsan!
Men jag vet ju att jag var "både nykter och klok..."
3 kommentarer:
Hahahahahaha ...., jag känner igen det ..-)
Nu har jag kollat, du är ju hur fin ut som helst, men det är hårt när man av sina barn får veta sanningen.
En man från en f.d. dejtingsida ringde mig och sa att .. "ja, vi halvfeta ...".
Han räknade in mig i samma grupp.
Det var ju iofs tur, han kunde ju ha sagt hel-feta ...haha.
Honom har jag inte nån kontakt med längre.
Å, dessa barn som är så känsliga som violer! Till skillnad från sina hårdingar till mammor. Jag är, som bekant (?) mycket för att ha hatt eller mössa av märkvärdigt slag. Jag minns när jag skulle möta yngste sonen för att handla åt honom. Vi bestämde träff utanför NK och där stod han i god tid. När han fick syn på mej i min mössa väste han på 50 meters håll "Ta av dej mössan!" Han tyckte att jag var jättepinsam. Såna är dom, våra gossar!
elisabet + mössråttan: Ja, vi har inte alltid samma sätt att se på saker...
För barnen är det nog mest att de är rädda för att andra ska skratta åt den som de älskar mest... fast det skulle de inte erkänna.
Vi halvfeta.... man får bara säga så om sig själv! och knappt det...
Skicka en kommentar