Det är väl inte så stor skillnad på bilderna? Skulle vara att min dotter växt lite mer...
Det lilla barnbarnet då? undrar förstås den trogne läsare... Jodå, hon har just ätit mormors potatismos och ska sova alldeles "kälv" här i natt. Och mormor hoppas att hinna minst 2 muddar under kvällens schlagerevenemang.F.ö. ska jag hälsa från Mattias Ekström Koij, han tackar för alla besök och berömmande ord från läsarna här!
11 kommentarer:
NU går det upp för mej att vår släkting kyrkosångerskan naturligtvis ska få höra dina sånger!!! Tala om långsam som en kamel! Icke desto mindre; nu ska det vidarebefordras information om Bloggblads skapelser i den musikaliska och poetiska sfären.
Rådisen: Men, så trevlig idé! Jag har naturligtvis noter om intresset skulle väckas.
Vad roligt med klassfest. Jag har hunnit med två. På den första var jag och kompisen lite kaxiga och sa att vi skulle känna igen alla. Den första vi mötte...gick vi båda bet på...hehe...vi trodde han jobbade där.
Jag hoppade över min återträff, av olika anledningar, men säkert trevligt för de som minns skoltiden som rolig.
Gunnel: Jag har bara varit på 10- och 30-årsjubileum från lärarhögskolan. Inga andra har hittat mig - är väl för att jag flyttat för ofta... tyvärr.
Morgondimma: Det låter trist att du inte ville gå. Den klassen som dottern gick i var nog den snällaste tänkbara. Alla var vänliga och skötsamma och höll ihop och var alla lärares favoritklass.
Klassträffar anordnas visst numera av något företag som rotar reda på vilka som gått i samma klass. Fick en inbjudan för några år sedan, men gick aldrig. Däremot var jag med och drog ihop en träff bara fem år efter att jag gått ut nian. Det blev en rolig tillställning mitt i en av Skånes virvlande snöstormar.
En del klasser verkar ha haft så stor sammanhållning att de gärna ses igen gång på gång. T.ex. min pappas, där de numera faller ifrån p.g.a. hög ålder - de är födda 1932! En mycket drivande dam har hand om allt och håller stenkoll på var alla befinner sig. Jag beundrar henne som orkar ta tag i träffarna.
Susanne: Ja, den här är ordnad av den firman. Ganska dyrt, men ingen behöver jobba med det. Jag känner en som är snart 80 och har återträff vart femte år ända sen 40-talet... Då hade man nog kul ihop.
Jag har nog inte gått i nån klass med så stark sammanhållning - eller också beror det på att det inte blev så många år i varje för min del...
Missade min återträff - det blir så mycket stök när man ska resa 40 mil. Tror inte så många var där då på den träffen som arrangerats av ovan nämnda firma. Har nog mycket med sammanhållningen i klassen att göra tror jag och om det finns eldsjälar
Vad roligt med klassfest. Håller dottern ihop med några kompisar från den tiden fortfarande?
Ingen liten bild på barnbarnet den här gången?
Nä, någon återträff har det aldrig ordnats, tyvärr.
Tror att jag hade tyckt att det var ganska kul.
Jag gick i en rolig klass på högstadiet - dvs alla lärares skräck (bytte klassföreståndare många gånger på de tre åren) men vi i klassen hade skitroligt.
Det är den absolut bästa skoltiden :)
Christina W: en återträff har jag fått tacka nej till just pga avståndet. Men blir det nån ny så kommer jag.
Londongirl: Jodå, tjejen på bilden har varit bästa kompis sen de började i ettan. Bor en bit bort, men de har tät kontakt. Sen bor många kvar här i stan så de ses kort i affären ibland.
LindaLotta: Jaså du gick i en sån.... känner till fenomenet. Dotterns klass fick alla lärare att bli lyriska...
Skicka en kommentar