Skolans aktiviteter (alltså såna där som ideligen avbryter den vanliga verksamheten) influeras ofta av det som händer i teve. Så därför har ”Småst*järnorna” bytts ut mot ”Talan*g 2007”.
Hela förmiddagen idag ägnades åt att avnjuta diverse modiga kandidater som anmält sig till tävlingen. Namnbytet var bra, för tidigare gällde endast att mima och dansa till färdiga låtar, nu hade det puffats extra för att uppträda själv, och några få vågade det.
Det senare gillar jag mest, jag kan väl tycka att det är bra när mimarna lyckas röra sig i takt osv, men det är många strån vassare att sjunga live, trolla fram blå stenar ur en ficka, rocka med rockring, berätta ”världens sämsta* vitsar”… eller som den makalöst modiga lilla 8-åringen som impade mest: tänk att stå inför hela skolan, i strålkastarljus, med rökmaskinen puffandes bakom sig… och jojja (så konstigt det ordet kändes, säger man så?) rakt upp och ner, inga finesser. Helt supercool körde hon enklaste upp-och-ner-varianten med jojon. Sen rullade hon upp den – utan stress – när den slutade snurra. Hon kunde ha stått där hur länge som helst med sin enda konst om inte en lärare smugit fram till stereon, dragit ner volymen och börjat applådera.
Tre flickor ur min fredagstredjeklass mimade och dansade väldigt fint till ”Åh, när ni tar saken i egna händer”, utan att ha en aning om vad de egentligen sjöng om. Jag smygtittade på de äldre eleverna, vilket även mina kollegor hade gjort, visade det sig, men ingen av oss såg en enda min hos någon att de skulle ha fattat innehållet. Jag tyckte nästan lite synd om de gulliga små väluppfostrade flickorna, så generade de skulle ha varit om de visste… Jag hörde upphovsmannen säga i teve att det var det han ville; att småungar skulle mima till den utan att förstå…
*Nån som vill höra ett exempel ? Bra.
Det var två tegelstenar som var ute och flög.
- Vad fort du flyger, sa den ena.
- Ja, sa den andra.
26 kommentarer:
Den där jojjo-tjejen kan jag nästan se framför mig.
Bra avslut på en kort vecka. Hjärtat pickade säkert jättefort på de som uppträdde...jag tycker dom är modiga.
Ha en skön helg ... hos mig kommer hjärtat att slå dubbelslag på söndag (första gången jag ska tävla oficiellt i agility...hoho)
Jojo med rökmaskin låter lite skönt surrealistiskt.
Gunnel: Lycka till - fast... är det inte hundar som kör agility...?
PGW: Du, det är nog rätta ordet!
Men jag gillar ändå Bert i Talang 2007. Han hymlar inte om att det måste vara kommersiellt för att funka.
Cornelia: jag har alltid - näe, inte sant, men i alla fall sen Fame F startade, gillat Bert.
Tur för ungarna att han inte var med idag...
Ha ha... vitsen var bra... ')
Låter som en "kul" dag.
Småstjärnorna var ett avskyvärt tv-program! Såg lite av Talang 2007 i går. Klart mer uthärdligt - men det blir inget återkommande fredagsnöje, för min del.
Jag fattar inte den roliga historien om tegelstenarna? Nu blir jag galen.
ella: Jag älskade den sortens vitsar när jag var ung. Som: Vad sa Tarzan när han fick se elefanterna? Jo, "här kommer elefanterna!"
K-häxan: Jag har inte sett mer än snuttvis av Småstjärnorna, gillar inte när barn uppmanas att vara vuxna. Talang 2007 är lagom att sitta och sticka till...
Elisbet: Hm... hela grejen är den att det inte finns nåt att fatta...
En gång för sisådär tio år sen hade fritidet som min dotter gick på en revy. Mycket var mimande. Några flickor hade kaninhoppning med sina gosedjurskaniner till musik av Jujja Wieslander: "Jag är en liten kaniin" och grannens son (6 år) var sten som de hoppade över. Han hade varit väldigt nervös inför uppdraget berättade hans pappa.
Men det mest rörande var flickorna som spelade up en scen ut Pocahontas som just då var Filmen. Fast de spelade inte - de lekte ...
Bloggblad: Hihi...nu var du rolig...det är så här att hunden läser på bröstbenet på sin förare var den ska ta vägen. Sen kan jag tjoa och hojta bäst jag vill...men pekar jag på ett hinder och bröstet är vridet åt ett annat håll....då springer dom dit bröstet visar...till 99%
Cecilia N: När småungar lever sig in i sin roll - det är väl härligt! Jag har skrivit en barnmusikal där det finns en roll som "sten"... den är ganska poppis - himla viktigt att de som inte törs eller vill prata och sjunga får en uppgift som de är nöjda med.
Gunnel: Hade jag ingen aaaaaning om. Då förstår jag om du är nervös. Hoppas jag får se bilder på din blogg!
bloggblad: tack ..-))
Jag började tro att jag var totalt knäpp och det var jag ju - på ett sätt - haha.
Hej, jag är en sjuårig elev som inte kan stava riktigt ... det blir alltid sånna där små stjärnor mellan alla ord och jag sökte på småstjärnorna och kom hit.
Hehehhehehehehe.
Barn har nog från början ingen rädsla att uppträda inför andra. Jag undrar när och varför den kommer, för det gör den ju för de flesta. Det lär vara så att en stor del av befolkningen hellre dör än uppträder inför en publik!
Härligt när leken fortfarande finns med och att "uppträda riktigt" känslan inte infunnit sig än. Ett friare sätt att vara.
- Vad är det för likhet mellan en elefant?
- Han kan varken cykla.
Skönt att det var så med vitsen. Att man inte skulle fatta...Kände mig helt bakom ett tag. Smart jag var som väntade ett par dagar och läste kommentarerna så jag fick veta och slapp att fråga..... ;)"Morskan"
Vår musiklärare försöker styra så att barnen inte mimar till FÖR konstiga texter....
Tycker också att det är mest beundransvärt med de som ställer upp och sjunger på riktigt osv.
Elisabet: ibland underlättar det att inte fatta för mycket...
Mette: velkåmen hitt!
Inga M: Jag minns att när jag var 5 år deklamerade jag dikter inför publik, utan att bry mig. Sen blev det plötsligt alldeles hemskt farligt att göra det en tid efter det.
Att hålla tal lär ska vara bland det mest stressande - och det som är så KUL!
Eva: Jag tror nog att vi tränar ungarna mer i skolan nu än när jag gick där.
När jag behöver en solist i barnkören får jag 15 (av 23) frivilliga...
Rutan: Och han kan ju inte cykla, för han har ingen tumme till ringklockan!
Morskan: Ja ibland är det bättre att tiga än att visa att man inte fattar.
londongirl: När jag har chansen, styr jag, men det hade jag inte här. Och att mima har varit väldigt inkört i många år till det här tillfället, men alla vuxna försöker påverka till egna framträdanden.
Hos oss har vi aualkul en gång i månaden och det brukar mest bestå av tjejer i fyran som dansar rätt avancerad magdans, ibland kanske det är någon som mimar. Om två veckor är det dags för terminens sista aulakul och då tänker vi lärare skämma ut oss lite. Ska försöka få någon som tar kort så kan jag skämma ut mig lite i bloggen också:-)
Och den där historien skrattade jag faktiskt åt...
Jo, skulle skriva att jag brukar kolla av eleverna i klassen innan de får ställa upp så att de inte dansar till allt för konstiga låtar och att danserna inte ser för por*riga ut.
Vonkis: Jag läste fel först... du har kastat om bokstäverna i aula... och jag läste "analkul" - och gapade förvånat... tills jag fattade...
Bara du inte dansar porrigt till onanilåten!!!!
Ha ha, själv läste jag fel på n och h hos en som skrev om Fjällnora för ett tag sedan... Och nej, det är inte onanilåten vi ska sjunga (och dansa) till, resten avslöjas efteråt :-)
Vill se bild!
Min 8-åring som är väldigt musikalisk och sjunger klockrent och vackert blir ibland tillfrågad om hon inte skulle vilja vara med i nåt sånt där program. Hon svarar bara "nää". Inte ens på kalaset vi var på i april hade hon lust att sjunga i karaoken fast hon blev uppmuntrad till det av fastrar och farbröder, ja lite av mej också. "Nää jag har inte lust" svarade hon. Ganska befriande.
Skicka en kommentar