fredag, juni 29, 2007

Fredagskväll...

...fast det är några kvadratmeter kvar att måla innan räkorna och vinet ställs fram. Färgen på väggarna blev precis så vaniljglassgräddig som jag tänkt - och maken har godkänt. Vi har ganska lika smak - eller också har vi vant ihop oss efter alla år?


Idag lyssnade jag en kort stund i bilen (på väg till färgaffären) på sommarpraterskan. Kom in i programmet just när hon fnös lite föraktfullt över bloggandet - hon liknade det vid att skicka iväg tankar och känslor med flaskpost ut i cyberspace och hoppas att nån hittar det... Bloggar läste hon inte, hon kände sig inte träffad av så allmänt hållna "personliga" tilltal, inte ens vännernas bloggar kände hon något för. I nästa andetag berättade hon att hon skriver krönikor, där hennes personlighet kryper ut mellan bokstäverna och avslöjar mer än hon tänkt.

Då undrade jag - och har grunnat på sen dess - vad är det för skillnad, och är det finare, att skriva krönikor i en tidning/tidskrift än att skriva blogg? Vet man vilka som läser tidningen? Om de fnyser eller nickar? I bloggen får jag respons från väldigt många av dem som läser, antingen i bloggen eller via mail. När jag skriver i församlingsbladet är det inte mer än högst 1 läsare per nummer som kommenterar det jag skrivit, alltså känns det för mig som avsändare mycket mer opersonligt.

När jag läser andras bloggar, slår det mig ofta hur pass mycket personlighet som finns mellan orden. Vissa bloggare känns det som om jag känner direkt - andra inte. Mina favoritbloggar har en ton jag gillar - vad det handlar om spelar mindre roll. Fast jag skrattar hellre åt roliga bloggar än jag gråter över eländesbloggar. Elände har jag nog av själv, jag blir betydligt gladare av att lyfta fram solsidan än att vältra mig i bekymmer.

Men - oj! Nu är herrarna klara därnere - internet är påslaget igen och räkorna ska fram! Yes!

32 kommentarer:

Elisabet sa...

I fyra års tid skrev jag varje krönikor i hemtidningen.
Åååååå, så mycket roligare det är att blogga!
Och ååå, så mycket mera kontakt man får med andra som läser/själv skriver .,. det går inte ens i ord att jämföra!
Det kvinnan sade tycker jag är kvalificerat skitprat.
Hur många bloggar läser man inte som är lååångt mycket intressantare än alla välbetalda krönikörers alster! (Det gäller inte Lotten Bergman ..., vill jag ha sagt).
Och hur mycket mer humor hittar man inte bland bloggarna?!

Elisabet sa...

Varje lördag, ska det stå ..

Morgondimma sa...

Finns väl alltid någon som tycker sig vara fiiiinare än andra.

Gunnel sa...

Bra lön för bra jobb....räkor och vin jo jag tackar jag.
Det där med smaken mognar nog med åren tillsammans. Hos oss är det mest jag som väljer färg om det skall göras om...sen gruffar han ett tag....vänder blad och så säger han...omedvetet...att den här är väl rätt bra...då är det oftast den som jag har tagit fram :O)

Bloggblad sa...

Elisabet: Jag ska lyssna på henne på internet,så jag får höra hela. Hon sa en del annat kul som jag bara hörde små delar av, men just det här gjorde mig smått irriterad. (och jag förstod nog att det var en gång i veckan och inte dagligen!)

Morgondimma: Jag har väldigt svårt för fisförnämhet. Ok, jag kan tycka att vissa saker är "finare", men jag behöver inte slå andra i huvudet med att deras saker är mindre fina - för det är de ju inte i deras ögon...

Bloggblad sa...

Gunnel: Ja, nåt krångligare var det ingen som orkade fixa fram. ingen = jag...
När det gäller möbler och färger och tapeter och sånt, då kan jag väl erkänna att det är jag som är pådrivande och får köra lite lobbying ett tag - men sen är det han som fixar till det mesta... jag tappar gnistan rätt fort..

Lilla B sa...

I somligas ögon är det fortfarande inte riktigt rumsrent att skriva på en blogg. Det har jag förstått utan att begripa varför det nu skulle vara så.
Många bloggare har ju massor av läsare och stor genomslagskraft. Det är hård konkurrens om läsare. Kn det ligga bakom krönikörers syn på blogg, tro?
Jag tycker att somliga av de bloggar jag läser ger både en bild av personen som skriver och lite gott och nyttigt vad det rör innehållet.
Att en dag inte hälsa på hos sina favoriter känns lite fattigt, tycker jag.

en liten tant sa...

Jamen att de aldrig ger sig, de däringa proffsskrivarna. Men de känner väl hotet med all rätt. Förr läste jag gärna krönikor i olika tidningar. Nu läser jag bloggar. Jag känner precis som du skriver att du upplever bloggläsandet.

Räkor och vin... eja vore det jag. Lite eländesbloggande kommer här: Äter penicillin mot urinvägsinfektion nummer två. Tji vin fast det är första semesterkvällen.

Nu krånglar kommentarsfunktionen. Jag trycker nu för tredje gången på publicera så risken är att du får mängder av min kommentar men kära du, städa bort överskottet då.

Bloggblad sa...

Lilla B + liten tant: Jag tänkte inte på det... konkurrensen... men visst kan det vara så.

Jag har väldigt få... faktiskt bara 1 bekant IRL - som jag inte träffat via nätet förstås - som bloggar. Några få av mina bekanta läser fler än min - resten skakar bara på huvudet: det där bloggandet har jag inte förstått mig på - inte tid att läsa...
Det är som två världar. Den ena bloggar och den andra inte.

En liten tant: Jag trumpetar som vanligt ut: TRANBÄRSJUICE!!!! Inga baciller tål tranbär. De åker kana och försvinner ut ur systemet.

LindaLotta sa...

Det är väl finare om man får betalt...
Enligt vissa då!
Tycker att det är trist att det ska diskuteras överhuvudtaget - det är som att diskutera vilken kanal man tittar på, på tv.
Är den ena bättre än den andra?

Kan du inte komma hit och sjungmåla med mig när vi ska igång?

Tror banne mig att jag köpt samma garn som du förresten :)
Jag är allt en liten härmapa!

Nicoline på Fädernegården sa...

Att blogga är inte bara att skriva, det är ju en kommunikation där fler kan deltaga. Det blir nästan som ett sätt att umgås. Dessutom kan även de som har tunghäfta komma till tals.

Ingela sa...

Att blogga är som att skaffa sej en värld till. Det finns vänner man umgås med i det vanliga livet, och vänner som man hittar i bloggvärlden. Det ena ersätter inte det andra.

Det är för mej också så att få IRL-vänner läser bloggen. Det finns nästan inte ens nån som fått adressen. Behovet finns liksom inte, de där man har omkring sej kan man samtala med direkt.

Ibland undrar jag bara om man verkligen kan "känna rätt" i bloggvärlden? Är alla man fastnat för såna som man skulle ha tyckt om även IRL? Jag tror det, men säker kan man ju inte vara.

Anne-Maj sa...

Nu är jag nyfiken vem som pratade? Jag måste veta! Sen kommer jag gärna på räkor och champagne, men det är lite långt...

Elisabeth sa...

Roligt när man landar i någon annans verklighet... och kikar in en stund!

Jag tror att alla nuvarande krönikörer helt enkelt känner sig hotade....!
Deras existens hotas av den växande skaran med bloggare... som många gånger skriver bra mycket bättre...

Ha det gott..

Ökenråttan sa...

När jag bodde i Öknen och hade ganska få kontakter utanför hemmet blev 'mina' bloggare som riktiga kompisar. Patetiskt, kanske, men de var mej till stor fröjd.

Att jag sen träffade en hel del av dom i verkligheten, i samband med Bokmässan i höstas, var ytterligare en glädjekälla. Och några har jag också 'träffat' per mejl och till och med pappersbrev, som det heter numera. Mycket trevligt alltihop.

Fylleråttan sa...

Tranbärsjuice, sa du, är vägen till hälsa. Ska det vara med eller utan vodka då?

Vonkis sa...

Men om hon inte läser bloggar, hur vet hon då vad de innehåller?

kulsprutan sa...

Bloggvärlden är en oerhörd tillgång tycker jag. Både bloggen och dess kommentarer är lika intressanta - trots att jag knappt känner någon på riktigt tycker jag mig ha utökat mitt umgänge via t ex din egen blogg.
Ibland får man förnämliga ideer (fattas accent), ibland bara den sköna känslan av att det finns fler som tycker likadant - och ibland får man tillägg till ordförrådet (bl a från Vonkis).

Bevara bloggandet!!

AMber sa...

Hmm, råkade ut för en som gnällde om bloggandet idag. Blev så trött och ilsk att jag glömde det bästa argumentet - har du läst någon blogg? Jag brukar fråga det och många som klagar har inte läst någon enda... Då brukar jag le rätt elakt och fråga om man ska tro på vederbörandes åsikter i andra fall också, om underbyggnaden är så stor och varierad. Hehe!

Bloggblad sa...

Linda: Vad kul med garnet - då får vi se om vi gör samma sak av det! Visst kommer jag och sjung... fast förresten - du kan ju sjunga själv!

Nicoline: Just det - det är som en speciell liten värld där man väljer och vrakar - får vänner eller inte... och vem som helst får Ordet.

Ingela: I de allra flesta fall av dem jag träffat, har bloggarna motsvarat de förväntningar jag fått i bloggen. Några kände jag ännu större gemenskap med live än vad jag hade trott.

Anne-Maj: Du får titta i tidningen, jag vill inte att hon ska googla sig hit. Googlar på sitt naman gör nämligen alla kändisar.

Elisabet: Jag tror dig! Bloggarna känns mycket mer personliga än en krönika. Och gillar man inte en blogg kan man tyst surfa vidare.

Ö-råttan: Du är en av de få jag inte träffat mer än på nät och papper. Snart dags! Jag känner också stor gemenskap med mina favvisar- och så slipper jag städa och baka när de kommer på besök...:)

Fylleråttan: Beror på vilken tid på dygnet man vill vara på pickalurven... Morotsjuice med vodka har jag prövat när vi hade fest med HÄLSA som tema... :)

Vonkis: Bra poäng där! Tänkte jag inte på....

K-sprutan: För mig blev bloggandet mycker mer än det tidsfördriv det var tänkt som när jag började. Nu kan jag ju inte strunta i mina vänner - måste ju kolla runt och se vad de har gjort och vad de tänker på.

AMber: Utanförkänsla kanske? Innan jag började, läste jag bara 3 bloggar, hade inte alls fattat vilka möjligheter det kunde ge. Fast när jag anmälde mig till nyligen.se, fanns det bara 2000 bloggar. Nu? Oräkneliga...

Din fråga fungerar väl som min när folk ojar sig över alla våra lov inom skolan. Varför blev du inte lärare, då? .... Sen slipper man argumentera.

Hedgren sa...

Ja, det här med bloggande är verkligen ett hett ämne... För mig är det bara ytterligare en dimension i ett redan rikt liv! Och de som tycker att lärare har för mycket lov (vilket man hör allt emellanåt!) kan ju ta ett par varv i våra mockasiner med... Ska man orka (även om det är ett underbart arbete för det mesta!) så behöver man loven!

Strumpstickan sa...

Folk som är förnäma när de fiser är det nåt misstänkt med... *skrattar*

Jag instämmer i allt du skrivit, och har fått flera bloggvänner och hittat mycket roligt att läsa genom åren, det är ett dagligt nöje som ger mig mer än tidningar och s.k 'nyheter' om kändisar och annat viktigt som pressen ägnar sig åt...

Ha en go söndag och njut av vaniljen på väggarna, det ser fint ut!

Strumpstickan sa...

P.S ... bloggar har blivit lite som Dallas och Dynastin var på 80-talet kanske... alla tittar men alla kan inte med att säga att de gillar det:)

Bloggblad sa...

Hedgren: Jag tycker att bloggandet har berikat mig - men jag känner ofta ett litet fnys ihop med det lyfta ögonbrynet: jaså, du bloggar....

Strumpstickan: Det var en bra liknelse! Är väl lite som att bara läsa damtidningar hos frissan... Jag tycker det är betydligt roligare att få lite inblick i vanliga människors liv och leverne än i plastfyllda kändisars...

Nu ska jag ner och "slicka" bort vaniljkräm från fönsterbräden...

Monica sa...

Vad härligt att se dig jobba och sjunga på filmen! :)

Här håller vi också på och det är myyycket kvar. Ändå tar vi korta break då och då och sticker iväg någonstans.

Bloggblad sa...

Monica: Vi gör ju bara ett rum, men det värsta är att de andra som inte är åtgärdade, ser plötsligt ganska sjaskiga ut...

Vi tänker också ta några ifråpauser - men än så länge har inte vädret lockat ut oss.

Andrea's Garden sa...

Hallo, ich versteh zwar nicht ein Wort und da meine Freundin nicht da ist, kann sie leider heute nicht übersetzen für mich, aber ich nehme an eurer Malprojekt hat begonnen. Ich wünsch euch viel Spass dabei und Freude am Ergebnis. Liebe Grüße aus Deutschland, Andrea

Bloggblad sa...

Andrea: Genau, und wir sind gerade fertig. Doch sind die Möbeln noch nicht da.
Sonst habe ich davon geschrieben, dass im Radio gehört habe, wie jemand verachtvoll von Blogs geredet hat. Es wäre als die Gefühle und Gedanken als Flaschenpost ins cyberspace herausschicken... u.a. Deshalb die Reaktion hier...

Vonkis sa...

och tyska kan du också, är djupt imponerad!

mammamia sa...

Nej inte är det någon skillnad på att skriva blogg eller krönikor,tycker jag...

Bloggblad sa...

Vonkis: Blev skickad på språkresa när jag tog realen med taskigt tyskabetyg... hehe... det hjälpte... eller om det var Günter... :)
Skämt åsido - när jag kom hem därifrån pluggade jag rätt hårt...

Mammamia: Möjligen då att krönikörer får betalt - men vad är väl pengar...?

Cecilia N sa...

Jag är också impad över att du skriver tyska.
Skulle vägra skriva på franska offentligt.
(6 år på högstadiet och gymnasiet för 25 år sen.)