Jag saknar det gamla hederliga postkontoret! ICA är helt okej att handla mat i, men det är också allt. I dag skulle jag posta några tunga (och dyra) brev - men vad är det idag? Vardag? Dag före sön- och helgdag = lördag? Därom saknas tydligen uppgifter...
Maken kom hem kl. 14, på hans jobb är det dag före sön- ...etc. På mitt jobb slutade vi 16 (och skyndande på konferensen) för att det inte skulle bli OB-tillägg - alltså lite halvnästanlördag.
Tömning av brevlådor då? Jag frågade närmaste kassörskan på ICA: "Töms posten kl 18?" Frågande uttryck i ansiktet...Vagt svar... tror jag väl...? Hon frågade grannkassörskan... Samma vaga svar och frågande uttryck: Njae... det tror jag nog... ?
Jag sa att jag vill veta. Då fick jag rådet att fråga killen som är både varuplockare och postplockare.... Ännu mer vagt... Det ska den väl göra, tror jag...?
Eftersom de där gula stora lådorna ibland frestar buspojkar att elda och smälla smällare om nätterna ville jag inte chansa - och eftersom det bara var 5 minuter kvar, så stod jag kvar och väntade (vilket är ganska trevligt i en solig hörna där minst 10 bekanta passerar på 5 minuter).
Det ÄR vardag i postverket idag kan jag meddela. Åt skogen med vin och godis ikväll alltså... men åt rätt håll med mina brev.
44 kommentarer:
Kan bara instämma. Det här med nationaldagen är väldigt förvirrande rent generellt. På arbetsplatsen jag konsultar nu hördes många förvirrade "trevlig ... eeeeh nationaldag/helg/Sweden day" (talas många språk där). Vad säger man? Glad nationaldag?
Jepp! Min kollega från Bosnien sa det så självklart när vi möttes idag: GLAD NATIONALDAG...
För den som upplevt krig kanske det är en annan känsla?
Jag misstänker att vi snart har en "nationaldagsafton". I min kommun har tjänstemännen (och -kvinnorna) utannonserat att de stänger kommunhuset kl. 12.00. Så var det inte förra året. Vi vanliga kommunanställda arbetar enligt schemat förstås.
Nationaldag i morrn? Va? Hopptävling gäller för oss! Annars saknar vi sura damer i kassan som krävde legitimation varje gång i 15 år...
Visst är det förvirrande. Både med nationaldag och med posten på ica. Vi har jobbat som en vanlig vardag...
Susanne: Jag tycker vi måste sätta till en utredning, en nationaldagsaftonskommitté, så att vi stackars vanliga medborgare vet vad som gäller!
(För den som inte känner igen ironi: se raderna jag nyss skrev!)
Anne-Maj: Hm... får man hoppa högt på nationaldagen... *kliar mig i huvudet*
mossfolk: Ja, ur led är tiden! Inte vet vi om det är dag eller afton - mat eller post...
Jag har flera gånger suckat över att ungdomarna i kassan inte vet särskilt mycket om porto och sånt...
Och jag har haft "flex-semester" - halv dag :)
jag tycker det är lite jobbigt med posten på Ica, den kön tar en evighet...
Vi stackars medborgare har ändå inte råd att anlita Postens dyra porton, billigare hälsa på och ta paketenn med :)
P.S.
5 juni är helt vanlig vardag.
Det är förvirrande med "dag före"-dagar när skolan är det ställe där man arbetar längst. Skärtorsdag t.ex. Mer än en gång har jag missat att affärerna stänger tidigare den dan.
Så länge det bara är vanliga brev som ska skickas fungerar det bra på Ica men hjälp vad besvärligt det blir (för dem) de gånger jag kommer med ett paket.
Ha en trevlig Sveriges nationaldag.
Innan Ica tog hand om posteriet hade vi ett postkontor en bra bit bort och ett paketpostkontor ännu längre bort och i december fick man hämta paketen ÄNNU längre bort. Nu har allt flyttat till Ica ett kvarter från oss. Bingo!
Tycker ni att portot är dyrt? Jag tycker det är fantastiskt att jag kan få mina brev transporterade och utdelade hemma hos vänner i t.ex. Barcelona för bara 10 pix!
Inget är som förut, men vår 'post' har Coop hand om och det funkar bra om man inte vill ha någon 'kassaservice'... *skrattar*
Idag tänker jag nynna på Magnus Ugglas roliga text ' Köp mera, spendera, för Kung och Fosterland':)
Men några gåstavar blir det inte.
Jag saknar också Gamla Posten, men inser, när jag läser ökenråttans kommentar, att det finns flera sidor av saken.
Själv går jag till vänliga damen på Åhléns som trots allt har öppet precis lika ofta som posten (tror jag) .. och det fungerar bra.
Vad jag saknar är nog mera den där direkta kunskapen som personalen (alltid vänlig) hade.
Och allt samlat på ett ställe. Det var ungefär som på bibblan.
Samma känsla.
Nåt beständigt. Trodde man.
Förvirrande det där med helgdag, dag före eller lördag.
Själv firar jag hellre Kanelbullens dag - jag hittade den i min Burdes Lilla Fickdagboken 2006. Förra året låg den på 4/10.
SÅÅ synd att postkontoren försvinner! Byns/stadens träff&skvaller&infopunkter förr i tiden. Och för att få jobba där behövde man kunna franska också. Det är kanske litet för mycket begärt av en ICA-kassörska?
Tur att du fick iväg dina brev i a f.
Jag svarar alla i ett:
Nej, jag tycker inte att porto är dyrt, men den här gången hade jag flera tunga saker med mängder av frimärken - för dyrt att få det sprängt i luften - menar jag.
Hos oss ligger ICA 5 steg längre bort än gamla posten (eller 5 steg närmare från andra hållet) - visst finns det fördelar med bättre öppettider - men nackdelarna är just brist på kunskap... jag får/skickar tydligen ofta krångliga saker, för ofta ofta kan ingen av dem svara på hur mycket - när - hur etc... utan frågar varandra och ringer och vet inte... rycker på axlarna... som att: det är ju inte vår sak vad du ska posta...
Jag har hängt ut väggflaggor på både fram- och baksidan av huset idag. Tror att jag låter firandet stanna därvid. Om jag har lust till det kl 18 cyklar jag ner och lyssnar till en kör och lite tal... bestämmer mig då.
Helgdagsafton - vardag?
Skärtorsdag - valborgsmässoafton - då läser alla skolor efter vanligt schema, medan andra stänger/slutar tidigare... jag tror det här blir den tredje dagen på året då maken (kommunal förvaltning) slutar tidigare än jag.
Visst var det trevligt när vi hade en riktig Post. Gulliga kassörskor som alltid tog sig tid. Och nog hade dom svar på det mesta. Ja..i det här fallet var det bättre förr
kulsprutan: men jag är ju kassörska och svänger mig med polska (bärkasse heter t.ex. reklamufka ...) och danska .. (alla räkneorden ..), för din skulle jag kunna tänka mig en kurs i post-franska .. ty som det är nu, kan jag bara rabbla poängen i Eurovisionsfestivalen på detta nobla språk ..-)
Väl mött i postluckan någon gång!
Au revoir!
Madame Elisabet
Gunnel: Ibland är kunskap och service viktigare än öppettider...
Elisabet: Javisst ja, det är ju nära till Polen från Ystad... undrade först varför...
Jag har glömt det mesta från mina fyra års franskastudier, men jag märkte för några år sen att jag faktiskt klarade mig rätt bra i Paris.
Bloggblad och Madame Elisabet:
Min mor arbetade på postkontoret i Ludvika och min far friade till henne när hon satt i luckan. Hon rodnade klädsamt för alla i kön hörde ju. Och han hade haft så bråttom att han fortfarande hade innetofflorna på sig.
Han friade på svenska (dalmål)och jag vet med säkerhet att hon sa ja - eller
oui då.
Postspråket var franska på den tiden när det begav sig.
A bientot!
(skriver på ett tangentbord som tyvärr inte har de franska accenterna)
K-sprutan: MEN så gulligt! Tänk så många som ska ha berättat sina barn/vänner/familj om denna händelse!
(De franska accenterna är jag inte så överkänsligt emot - vare sig de finns eller ej! Fast jag minns vad de heter, så kallad onödig kunskap - när jag inte nyttjar franska i övrigt alltså.)
Visst är historien om friandet äckligt söt - men jag är otroligt nostalgisk just idag! Så det så.
Och att Gubben hade tofflor på sig utanför hemmet är otroligt i sig självt med tanke på att han hade handbroderade monogram på sina kalsingar. Och skjortor förstås. Egyptisk bomull goes without saying.
Och ingen av mina föräldrar finns kvar i livet. De sitter på molnkanten och dinglar med fötterna tillsammans med Povel Ramel plus ett otal av mina andra släktingar.
Too many actually.
P.S. Du är väl inte sarkastisk när du säger GULLIGT, eller? D.S.
Och visst är accenterna trivialiteter egentligen, men dessvärre helt nödvändiga för att franska ord ska uttalas rätt.
Ha en skön torsdagskväll!
K-sprutan: Nejdå, jag menar verkligen att det var gulligt! Jag skulle vilja ha fått ett så rart frieri... i egyptisk bomull! På den tiden jag sydde mycket, försökte jag hitta sån - eller schweizisk, som inte heller går av för hackor (bara för saxar!) men det var stört omöjligt.
Av kommentaren att döma är/var du släkt med Povel himself?
Visst vet jag att accenterna behövs - men eftersom jag är så himla dålig på franska, så säger jag nog fel i alla fall...
Oj. nej absolut inte! Jag menar släkt med Povel Den Store. Gav jag det intrycket? Helt fel.
Vad jag menade är att allför många av mina släktingar sitter och dinglar med benen över molnen däruppe. Och flera av dem i förtid.
Och nu har de ju tyvärr (?)sällskap av Povel Ramel. Om han hunnit landa ännu. Enl min favorit filosofi tar resan "dit upp" c:a tre dagar.
Jag har också en stor del av släkten "där uppe". Intressant teori, det där med tre dagar. Vad händer under den tiden? Skärselden? Väntrummet hos sankte Per?
Fast sen jag satt bredvid min mamma när hon dog, är jag övertygad om att - åtminstone hon - gled förbi i gräddfilen. Hon såg så himla nöjd ut just när hon drog sista sucken.
Enligt den teori jag känner sympati för är det själva lämnandet av jorden, "resan" i sig själv och landandet (kanske ingår någon slags registrering) innan man slår sig till ro dit man anlänt. Och enl samma teori är det en förtjusande idyllisk plats.
Jag har ingen brådska att testa själv dock, men jag är inte heller speciellt rädd för proceduren.
Är vi inte en bit iväg från post och frimärken här?
k-sprutan: Hm... restid och registrering. Som incheckning ungefär...
En bit ifrån posten kanske - för jag tror inte att de kommer att sköta leveransen!
Den som lever får se. Eller precis motsatsen, rättare sagt.
Ha en trevlig afton.
K-sprutan: Jag kan ju inte säga emot det där...
trevlig kväll på dig själv. Här går solen just ner, det är så vackert med det rosagula släpljuset. Jag har börjat sy... och måste göra lite till i kväll, det är så himla kul. Knäpp idé egentligen när jag har fullt upp ändå.
Bloggblad, du mångfacetterade quinna: Jag skulle vilja be om att få ta upp litet (!) mer plats av ditt utrymme och göra ännu en kommentar - i det här fallet sam-sänt till Madame Elisabet. Tack på förhand.
Om det låter som om jag tycker att det vore omöjligt att en (ICA- eller annan) "kassör/ska" inte skulle vara en fena på språk har jag uttryckt mig helt fel. Själv har jag haft ett otal jobb, mer eller mindre kul, men min "styrka" är språk, har jag funnit ut på äldre dagar. Matte klarar jag bara med fusklapp.
Och det vore ju naturligtvis vansinnigt trist om vi alla kulle aspirera till att vara akademiker.
Jag har släktingar som inte klarade "realexamen" eller fick hyfsade betyg när de gick ut nian och ändå har funnit jobb som de trivs utmärkt med och gör saker som vi mer opraktiska personer är i
behov av och uppskattar otroligt mycket och gärna t.o.m.
betalar för.
Det var det jag menade.
Och det bara VAR så att på 1940-talet i Sverige fanns det postkontor överallt, postutdelning 3 ggr/dag och postspråket då var franska. Precis som pilot/flygspråk numer är engelska -internationellt. Fråga mig om någon vill veta mer om det. Jag är stolt över att ha en PPL! Däremot vem som bestämmer vilket språk som gäller internationellt för vilket yrke har jag inte en aning om. Något att undersöka kanske?
P.S Moi - och alla kvinnliga familjemedlemmar i min familj - har mellannamnet Elisabet/Elisaveta/Isabel. Hoppas seden fortsätter.
Vackert namn, tycker jag, Mme Elisabet./K
Tack för platsen, Mme Bloggblad.
K-sprutan: Be my guest!
Jag har inga problem med att man inte tar för givet att ICA-kassörskor kan franska, det vore ju nästan fräckt. Som att påskina att man måste kunna det vad man än gör.
Jag själv älskade skolan från första början och läser hellre än jag gör nåt annat - men jag har flera praktiskt begåvade i familjen - så jag har lärt mig att ha respekt för annat kunnande också. Jag gillar inte när folk snobbar med att de är "inte-lektella eller d:o-genta" Jag vill väldigt gärna bortse från betyg när jag träffar folk. Klart att jag märker bildningsgraden, men oftast bryr jag mig mest om hur trevliga folk är. Och måste jag umgås mycket med nån, underlättar det om man har samma intressen och är på samma nivå.
Och - jag heter också Elisabeth. Som tredjenamn.
Men visst skulle det vara intressant att läsa din blogg, k-sprutan!
Kulsprutan: jag vill bara kortfattat meddela att jag personligen inte tog det minsta illa upp och jag var skojade faktiskt när det gällde det där med franskan.
Bara så du vet.
Om jag skrev en egen blogg (litet komplicerat att förklara varför jag inte gör det just nu) skulle du åtminstone slippa att jag tar upp så mycket plats från din egen d:o med mina maratonkommentarer:)
Då har vi i alla fall ett mellannamn gemensamt!
Fast jag är förvånad när du skriver att du hellre läser än gör något annat. Jag trodde musik och körsång var din passion!
Och tack, Elisabet, för din generositet. Det var inte meningen att någon skulle ta illa upp. Nu vet jag att du inte gjorde det. Och var glad för ditt vackra namn.
K-sprutan: Det gör inget att du lånar plats här - jag gissar att det är ganska få som läser hela kommentarsrutorna, så det känns nästan lite mer privat här.
Och säkert har vi fler saker än mellannamnet gemensamt! Visst är körsång min passion - men det utövar jag inte hemma. Sällan sitter jag och spelar för nöjes skull heller, blir mest när jag måste öva till nåt evenemang. Däremot ligger jag väldigt ofta på soffan och läser. Så får jag välja mellan disk, städning, trädgårdsjobb... så blir det en bok. Eller lite bloggsurfande.
Tack för lov att ta plats hos dig!
För mig känns det också litet privat när vi kommer in i utbytandet av åsikter via kommentarerna. Jag är bara oroad att dina övriga läsare blir uttråkade eller irriterade på att jag skriver så långrandigt. Fast å andra sidan kan de ju lätt skippa det jag skrivit. Det finns ju inga MÅSTEN här när det gäller läsning.
Det är ju DIN blogg som är viktig.
Och tack för din förträffliga prioritetsmetod du nämner härovan och skrattet du gav mig när jag läste om hur du väljer bland vad du helst gör!
Hela mitt liv har jag haft förmånen att vara omgiven av musikaliskt begåvade personer, många av dem har musik som yrke, med mer eller mindre ekonomisk framgång.
När jag blir tillfrågad om vad jag VERKLIGEN skulle kunna, är mitt svar alltid: TO BE ABLE TO MAKE MUSIC! Hur spelar ingen roll. Men det kan jag inte, har aldrig kunnat och kommer förmodligen aldrig att kunna. Tyvärr.
Resten kan jag :o)
K-sprutan: Jag tror inte heller att det stör någon annan. Bara att hoppa över. Flera av mina bekanta som läser, säger att de aldrig läser andras kommentarer. De skickar ett mail som svar.
Tänk, sällan är vi människor nöjda med det vi kan - vill hela tiden kunna mer, eller nåt annat. Jag är en medelmåttig pianist som fixar att kompa utan att bli nervös - läser noter utan problem. Men vad vill jag? Jo - kunna spela utan noter och mycket bättre...
Sen vet jag att jag är bra på att entusiasmera och få folk att vilja sjunga - men inte är jag nöjd och glad för det ...
Skriva kan jag också - men hur kul är det när jag ideligen blir refuserad???
Seså, deppa nu inte för det du INTE kan!. Njut av det du är så duktig på och dela med dig om du känner dig generös (man får vara självisk/snål ibland och avundsjuk också, så länge det är positiv avundsjuka, vilket enl mig är att önska att man kunde/hade något som någon annan kan/har MEN INTE INNEBÄR - negativ avundsjuka! - att man vill ta det ifrån den som kan/har bara för att ha det för sig själv).
Aspirera högre och ha ambition är "positively" positivt och en drivande kraft. Att sitta nöjd och uppblåst och tycka att man verkligen gjort allt man kan och on top of that gjort det jävligt bra är en rätt trist attityd och gör dig inte till en bättre människa. Att bli refuserad då och då är egentligen inte så tokigt - då försöker man hoppfullt göra ifrån sig bättre. Sedan är det ju en fråga vilken j-vla idiot som tror sig ha rätten att refusera ett mästerverk :o)
Du, Bloggblad, nu tror jag att det här börjar(?) bli FÖR långrandigt och undrar om jag skulle be om att få göra som andra av dina läsare gör, d.v.s. svara via e-mail. Men å andra sidan vet jag inte om jag vågar anse mig "bekant" och om jag har tillträde till Det Allra Innersta. Jag menar alltså att vi kanske ska bli "intima" och utbyta e-mail adresser. Och om jag får tillhöra den utvalda gruppen - hur går vi i så fall tillväga och fortfarande behåller vår diskreta identitet som ju bloggnamn i a f innebär?
Här har vi underbart väder med sol och angenäma temperaturer och jag hoppas att ni också har det.
Ha en skön helg, läsande en bra bok, då förstås. Stäng resolut dörren till köket och dammsugarskåpet!
Så intim man nu blir... så finns min anonyma mailadress till höger. Den andra består av förnamn@efternamn.om
Jag har flera anonyma som skickat mail - och jag avslöjar aldrig en identitet.
Förnamn@efternamn.OM??? Ska det vara ".com"? Vill bara försäkra mig - det vore ju trist om jag skrev fel adress om jag nu är välkommen och vågar mig på. (Jag jobbar på mod-nivån just nu, jag kör Dutch courage metoden och har valt rosevin för vi ska just käka).
Hehe... just där var ett litet slarv av betydelse. Visst ska det var .com
Skriver det ofta att jag glömmer titta...
Tack för att du rättade till "slarvet" betr. e.mail- adressen så jag har den rätta.
Nu ska jag bara försöka fixa mod-nivån, så hör jag förmodligen av mig snart.
Vi har förresten ytterligare en sak gemensamt: våra förnamn börjar båda på samma bokstav, d v s M.
Bon weekend! (Man säger faktiskt så på franska, men det vet du förmodligen redan).
K-sprutan: Men kära nån, du får det att låta så väldigt märkvärdigt... här kommer och går mail i ett kör... jag blir ju himla nyfiken varför det skulle behövas så mycket mod.
B-blad: SÅ rädd är jag inte för dig trots att du är skolfröken och förmodligen har en pekpinne som vapen!
Det var faktiskt ett skämt. Och förstås en anledning att ta ett glas vin för holländskt mod.
Skicka en kommentar