Upphovsrätten lär jag inte få problem med - sången är helt egenkomponerad av sångerskan. Sanningshalten är det väl lite problem med... tro inte på henne när hon säger att hon ska börja skolan i morgon... Jag ska förklara för henne sen att det är några år kvar.
24 kommentarer:
Precious!
Titta vad du kan. Kul!!!
Vilken härlig mikrofon lilljäntan har skaffat sig....sen må hon allt brås på mormor med tanke på text och sång. Vad månne det bliva
Vilken liten sångfågel. Du låter med din dialekt som mina kompisar i Norrköping. Fint!
Snygg mikrofon... :-)
Alltid rart med barn och deras tankar och funderingar.
Ang fruktsalsa...lite som mangochutney fast med yoghurt. Prova...
Snygg mikrofon tänkte jag också:-) Du grejade det. Nu får vi se om Gunnel gör det också:-)
Vonkis: det var ändå inte beställt - hon sjunger hela tiden...
Gunnel: Tänkte inte ett ögonblick på att glassen blev mikrofon... det gjorde inte hon heller - hon brukar faktiskt inte ha låtsasmick. Men helt klart - hon har blivit sjungen för sen före födseln... lite påverkad måste hon ha blivit.
Nicoline: Ve och fasa... jag som egentligen inte ÄR öschötte...
CW: Ska nog ge mig på den då... gillar spännande mat.
Anne-Maj: Fast jag klarade inte att få över filmen från kameran till datorn.... :)
Mormors hjärtegull, vad fin hon är! Kram på er!
Nej, nu svimmar jag! Jag ska skaffa mig en karl som kan fixa sånt här .., så himla kul!
Hälsa till lilla sångfågeln!
londongirl: hon är lite blasé på kameran, oftast gör hon grimaser när jag kommer med den... undrar om hon sett den för mycket? Hon älskar dock att titta på sina grimaser efteråt...
Elisabet: Men du kan säkert själv...:) Jag retar mig på att jag inte kunde precis alltihop själv. Kvinnor kan, du vet...
Elisabet: Maken har dock aldrig sörjt över att han t.ex. inte kan sno ihop en dressing själv...
Men vilken sångerska!! Jag hörde inte riktigt vad det var hon sjöng, men vad gör väl det!! jag tänkte också på att hon hade en snygg mick. fast man får inte bli långrandig med sån mikrofon, då smälter den!!
Så härligt att få vara liten sångfågel - och skolelev, trots att det senare bara är på låtsas f.t.
"Está malo", låter det som. Flerspråkigt barnbarn redan? :-)
Nästa gång fixar du säkert att lägga upp film på bloggen!
Eva: Hon sjunger precis hela tiden - när hon inte pratar alltså...
K-sprutan: Hon ser mycket på Madickenfilmer, och det är därifrån hon fått att hon ska gå i skolan.
Susanne: Javisst - hon fixar vilket språk som helst... :) Faktiskt är jag lite impad att hon kan hitta på så många texter på låtsasspråk. Även bokstäver hittar hon på nya namn till.
Visst klarar jag filmer nästa gång... hm... med lite instruktion så....
Men åh vilket charmtroll! Man tror henne nästan när hon säger att hon ska börja skolan :)
Ö-helena: Ja, hon är mycket övertygande. Jag har filmat fler snuttar och det bara kliar i mig att lägga ut.... men jag lugnar mig tills jag börjar längta efter henne igen. Brukar göra det ganska snart... fast just andas vi ut.
Underbart att kunna vara sån!!
Mormors och morfars gull :)
De syns!
Och du Marianne - åh vad jag tycker om din röst!
Eva: hehe... att kunna blåljuga så ärligt?
Linda: Hon tyr sig faktiskt mest till morfar, men jag ligger inte så illa till heller. Och vad lycklig jag blir att du gillar min röst!!! Jag tycker den låter så knarrig. Faktiskt tycker jag själv att den gör sig bättre i sång än i tal.
Knarrig??
Vilket fel har du på öronen?
Den är jättehärlig och det sa jag till Micke också som höll med mig - så det så :)
Linda: Suger i mig och bara svävar av lycka... ingen har sagt att jag har en härlig röst!
Jag ska be att få hålla med Lindalotta - härlig röst. Trodde först det var din dotter - du låter så UNG! Fast jag förstår att du är sopran.
Oftast brukar man ju säga när man ses f f g efter att pratat per telefon att nu har jag ett "ansikte till rösten" I ditt fall blev det precis motsatsen!
K-sprutan: Det är nog så att man alltid är mer kritisk själv. Jag är annars van att höra mig eftersom min minidisc alltid står på hela sånglektionerna, och det blir en del prat.
Av radiopratare gör jag mig alltid en bild, helt omedvetet. Blir oftast väldigt snopen när den inte stämmer med ansiktet.
Som du skriver, de flesta av oss är ovana att höra vår egen röst. När jag spelar in på telefonsvararen och lyssnar tillbaks för att se att det blev klart och lätt att förstå, blir jag alltid lika förvånad.
Jag är nog mer en baryton :o)
Skicka en kommentar