Efter mycket längtan och tittande i fönstret och på klockan, kom så äntligen pappa...
Och nu ska mormor ägna sig åt sjungfejande för hela slanten. Och inte sitta och blogga och lata sig. Men.... lite extra middagssömn för att kompensera ett par tröstande nattliga timmar, blir det nog.
4 kommentarer:
Tala om shengfujande ... Nu har turen kommit till den ganska stora bokhylla som jag har bakom ryggen när jag sitter vid datorn och skriver. Jag säger bara en sak: Så mycket sk-t. OCh så mycket damm! Hugaligen. Men nu kastar jag obarmhärigt. Det är SÅ SKÖNT!
La lutte continue, nicht wahr?
Vad man kan sakna det där klänget ... Hur barnen liksom bara flög upp i famnen på oss när vi varit ifrån dom ett litet slag. Enjoy - även tiden flyger.
Hej bloggblad...vila - så att du känner pedagogisk lust i höst - så jag skrattade åt ditt inlägg hos mig. Du är rolig. Det tycker jag om. Anne-Marie
Dammråttan: Oui, leider... Det är ju med det snabba tidsperspektivet i åtanke som man orkar lite mer. Med egna småbarn kändes tiden oändligt ibland.
AMK: Kul att glädja nån - men det är sant... den brukar dock infinna sig samtidigt med eleverna till hösten.
Undrar vem som har längtat mest...pappa eller du
Skicka en kommentar