Vardagsrummet är 30 kvm, men när alla möbler kom bort ser det ut att ha krympt...
Jodå - hela parketten är täckt nu - men jag var lite ivrig med kameran. 
Efter en massa velande hit och dit; tapet (vilket måste bli två olika lager på väven) eller färg...? Göra själv eller hantverkare...? har prismedvetenheten segrat och provburk med "ginger ale" införskaffats och färgen godkänts. Den är lite mer åt halmhållet än vad som syns på bilden. Så spännande! I morgon ska taket bli vitt till att börja med. 
Var alla miljoner prylar är? Två andra rum ser ut som värsta loppmarknaden... och jag lovar! Massor ska bort! Men jag kan ju inte slänga den vasen... eller den duken.... eller den ljusstaken... Medan jag röjt har jag funderat och skulle bli väldigt glad om nån kan förklara varför man "ska" ha ett halvt eller helst ett helt dussin av saker och ting. Är 12 det ultimata antalet gäster? Vi har ärvt mängder med glas för olika ändamål, samt kaffeserviser och inte en enda sort finns som 6 eller 12. Alla andra siffror dock, mellan 1 och 15.
26 kommentarer:
Det är inte lätt att göra sig av med gamla kära ting. Jag har många dukar som mamma har vävt...jag använder dom knappt...men ändå ligger dom och tar plats. Nästa flytt kanske dom får lämna oss...hm...det sa jag förra gången med
Gunnel: Mamma broderade och målade porslin (väldigt bra!) och min svärmor vävde och knypplade... så jag har lite grejer... men börjar bli tuffare och tuffare. Varför ska de ligga i skåpen om de kan göra nån annan glad? Ungarna lär inte vilja ha allt.
Oj då, det var inte meningen att ni skulle behöva sanera både ute och inne efter midsommarfesten. Det räckte tydligen inte med svabbning ute av lillflickan, utan nu j-lar händer det saker....
Ja, visst samlar man saker. Ibland tänker jag att det somjag inte använt eller plockat fram på några år det ska åka i sopsäcken, men dt är ganska långt från ord till handling. Men man behöver faktiskt väldigt lite...
Hedgren
Svärmor håller loppis ibland. Inget där hon säljer saker utan ett "skänkes-loppis". När släkten träffas har svärmor dukat upp ett långbord med saker hon inte tycker sig behöva. Efter maten och kaffet får alla gå lös och ta det man vill ha. Det är en trevlig och uppsluppen stämnng, kan jag säga. Duken jag har i mitt växthus är ett loppisfynd från svärmor.
Hedgren: Välkommen hit! Jag ska kolla in din blogg sen. Visst är det så att man inte behöver så mycket... men de få gånger, ca 2 på vart tionde år, då jag haft bortåt 50 gäster samtidigt, då är det rätt bra med mycket porslin och glas...
Lilla B: vilken bra idé! Jag har faktiskt tänkt låta ungarna ta vad de vill - kanske ska jag bjuda in alla grannar.. ojojo...
Snöret: Jaså - du minns inte ens hur kåken såg ut när ni lämnade oss framåt nattkröken... ???
Min svägerska har säkert 364 virkade dukar och minst lika många badlakan; för att inte tala om påslakan!
Ändå köper hon nytt.
Jag fattar det inte.
"Ååå, jag har varit i Ullared och du aaaanar inte så fina ...!" säger hon och då vet man.
Om dom ville kunde hon och maken byta handdukar dagligen.
Kanske t.om. morgon och kväll.
Själv har jag tre underlakan.
Kanske fyra dukar.
Min mamma var rätt rationell av sig och gav bort det mesta när hon åkte till Sydamerika. För övrigt hade hon inte så mycket av allting.
Jadu, det är det där med att rensa ur och göra sig av med... man måste ju gå igenom allt då. MEN jag jobbar mig sakta genom högarna, en vacker dag kanske jag blir klar.
Det där är en färg som jag också skulle trivas med!
Elisabet: Och min mamma slängde inte en enda grej. Säkert hennes ganska fattiga uppväxt som gjorde det. Jag är tuffare, men har ändå för mycket. Slänger och ger bort och köper inget nytt - borde ge resultat snart.
Humlan: Fast så fort jag gått igenom och rensat ligger det en annan hög någon annanstans och väntar.
Färgvalet var svårt! Eftersom det är så stort rum blir det lätt för mycket färg, jag blev så glad att det direkt kändes att det här var rätt val.
Oj... Ni har tagit tag i vårt sommarprojekt ser jag.
Ja, inte att göra om hos er, utan hos oss.
Jag skjuter det framför mig hela tiden eftersom hela bottenvåningen är ett enda stort rum.
Vart ska alla saker och vi själva ta vägen?
Det är 6 år sedan vi totalrenoverade men det är dags att göra något åt bottenvåningen, vi trivs varken med möbleringen eller färgvalet...
*suck*
Och ni som redan har kommit så långt.
:) Vad roligt att få se bilder under arbetets gång. Samtidigt är jag såå glad att det i princip är färdigtstädat här hemma. Visst har vi rum som vi borde göra någor åt, men det får bli en annan sommar.
Håller med om att det är viktigt att färgerna i ett rum inte blir för dominanta.
Skänkes-loppis - en himla bra idé...
Det är alltid svårt att slänga sånt som andra suttit och arbetat med för att få till. Det kan kännas bättre om man skänker bort det. Vi röjde rejält när vi flyttade från gården, inser ibland att jag saknar vissa saker, som slängdes eller gavs bort i ren trötthet.
Kanske vore något att utveckla på ebay, skänkes, betala endast eventuell frakt. Virkade dukar väger dessutom inte så mycket och sådana verkar det ju alltid finnas över överallt. Var kommer alla virkade dukar ifrån? Förökar de sig i smyg i linneskåpet?
Om ett par veckor är jag också igång med slänga måla fixa ... får väl lägga ut grejer på bloggen som jag vill bli av med :-)
Nu blir jag nyfiken! Ginger Ale, då måste jag in i färgbutiken och kolla idag. Jag som tänkt åka på loppis idag och leta efter fynd till gäststugan och lite uteomkring.
Snygg pall! Mysigt med spis:)
Vad du ska få det spacious and delicious när allt detta fejande är klart! Superfräscht!
Hu, jag får frossbrytningarnär jag tänker på att snart är vi klara med vårt källarförråd och våra bokhyllor och då kommer turen till KÖKSSKÅPEN.
De allra översta har vi inte öppnat på åratal - vad kan det finnas där månne, som vi tydligtvis inte alls behöver?
Lindalotta: Precis så där känner jag när jag ser på bloggar hur andra renoverar och donar. Men nu är vi i full gång. Ingen återvändo. Vi har eldat och levt i det rummet i 18 år utan att ha gjort mer än städat av ibland.
Panter: Här har mottot: "Det gör vi en annan sommar" stönats fram under flera år. Men nu när soffan spruckit på flera ställen kan vi inte byta ut möbler utan att göra nåt åt resten.
Eva: Det är därför jag lämnar till återvinningen. De säljer det vidare och pengarna går till Lettlands barnhem.
PGW: Jag har övervägt att sälja glas på Blocket - men fy fasen så mycket packning. Jag börjar med att låta barnen plocka till sig. Kristallglas har annars bara värde vid nyköp.
Anne-Maj: I dag i dagsljus mot det nyvita taket blev det ännu läckrare. Ljust men inte vitt - och det ser heller inte smutsigt ut mot det vita som jag var rädd för.
Strumpstickan: Det är min fotpall, ärvd efter far. Spisen satte vi in direkt vid inflyttningen - har inte ångrat det en minut, fast det där var enda stället som det gick att ha den för att få skorstenen rätt. Dumt, för det är en av två hela väggar som "förstörs". Vi eldar massor - vilket syns i taket...
Ö-råttan: Mina köksskåp får nog bli "ett annnat år"... För att jag alls ska få hjälp med att tömma diskmaskinen, råder total oordning. Alla ställer pytsar och saker där de själva tycker att de ska stå. Jag har erbjudit guidat visning, men det har icke hörsammats. Det är dock små och få skåp i vårt pyttekök.
Det där med dussinet, det måste väl ha med den sista måltiden att göra? Om man vill bjuda tolv lärjungar på middag så är det bra att ha ett dussin tallrikar, typ.
Ö-helena: Ajaj! Det är nåt bibliskt bakom! Men då får jag bara ha 11 lärjungar om jag ska få nåt i mig själv?
Ja, jag vet att blev en lite logisk lucka där. De var ju tretton vid den sista måltiden om man ska vara petnoga. Men Jakobs tolv söner då? De behövde ju ett dussin kaffekoppar.
Ö-helena: hm... men då får inte föräldrarna äta med dem... Nej, jag är inte motvalls, men jag försöker tänka praktiskt.
Annars brukar ju 3 och 7 vara heliga tal. Håller med om några 12-or i bibeln, 12 skådebröd, 12 lärjungar, 12 bröder... undrar om det finns fler...
Tolv månader och tolv rätter ... Jag har letat mig blå och mejlat en etnolog samt alla i släkten som kan tänkas ha ordning på sina tolvor ... och (än så länge) misslyckats. Däremot hittade jag på Wikipedia en klarsynt pärla:
"Orsaken till att antalet 12 är så vanligt är att man kan räkna till tolv med fem fingrar genom att med tummen räkna benen i de fyra fingrarna. Med två händer och lite koncentration kan man räkna till 144."
Lotten: Just det, månaderna glömde jag. Men rätter? Saknar jag bildning inom den gastronomiska världen?
Det där med fingrarna lät knepigt, men jag kollade, och det stämde ju. Men jag klarade bara 12+12... sen räckte inte koncentrationen.
Jag har aldrig funderat på det där med att sparat till dussinet fullt som man skulle göra - förrän igår, när det bara fanns andra tal bland mina grejer.
De tolv lärjungarna har jag dessutom för mig kommer sig av Jakobs tolv söner som senare gav upphov till de tolv stammarna.
Alla stammar skulle kunna ha en "egen" apostel.
Cecilia N: Tack - bra att veta. Visste jag inte förut. Tänk vad man lär sig genom bloggningen!
Skicka en kommentar