- rosa kläder till flickbäbisar
- tilltalet och leksaker/symboler på förskolor
- flickor som får agera ljuddämpare åt stökiga pojkar i skolan
- kvinnor som får fixa kaffet på jobbet
- män som får tanka bilen (här talar jag i egen sak!)
- kvinnor som inte tycker att männen duger till att stryka/vika lakan och sköta hemmet (talar jag inte i egen sak - jag struntar i hur det görs om jag slipper göra det!)
- verktyg gjorda för manshänder
- män som får jobbet för att de inte kommer att vara hemma och föda barn
- kvinnor som inte törs gå ensamma ute om kvällarna
- gubbar som får vara tjocka och håriga
- kvinnor som bedöms efter utseendet
- män som pratar högt och länge och tycker att kvinnor kacklar
- män som får vara bestämda - medan bestämda kvinnor är ragator
- teater som skrivs av män - regisseras av män - med manliga huvudroller (och ses av?)
- uppdatering, glömde ju min käpphäst: antalet manliga programledare över 50 jämfört med kvinnliga över 50.... visst finns de - men försök komma på 10 av båda könen -över 50 - och se vilket som går snabbast.
- uppdatering igen: Antalet kvinnliga deltagare i humorprogram... av typen "Stockholm live" - där det är total manlig dominans, och så bjuds möjligen en kvinna in: bevisa nu då hur roliga ni är!!!! och så ska den kraken ta på sig att visa kvinnlig humor... dömt på förhand.
m.a.o. Ämnet är hur stort som helst - och även om jag är vaksam på många punkter i mitt jobb och anses vara en rödstrumpa, faller jag i många fällor själv. Tyvärr!
Grrrr..... nu kom jag ihåg en undersökning jag läste om när jag gick en kurs i samtaltsteknik på universitetet! En manlig och en kvinnlig skådis fick söka jobb på ett flertal ställen. De hade exakt samma repliker - skrattade på samma ställen och var väl intränade på att bete och röra sig likadant. Alla cheferna hade uppfattat mannen som kunnig, trevlig och intressant. Medan kvinnan ansågs gåpåig, pladdrig och manhaftig.... och vem som gick segrande ur det här behöver jag nog inte berätta.
22 kommentarer:
Är det verkligen sant detta med skådespelarna som sökte jobb på samma premisser men som blev så olika behandlade?
Det är nog värre än vi egentligen tror. Vore roligt att veta om de som anställde var män eller kvinnor. Vore också roligt att veta hur de kvinnor som ändå gör karriär inom ett område beter sig. De kan ju uppenbarligen inte uppträda och bete sig som en man.
Inga M: Amerikanskt experiment, finns att läsa i "Nonverbal Behaviour in Interpersonal Relations" (Richmond/Mc Croskey/Payne)
(En av de mest intressanta böcker jag läst - handlar om kroppsspråk mest.)
Ja man blir ju lite ledsen ibland. Tämligen långsamt läser jag "A Vindication of the Rights of Woman" och blir sorgsen över att vi har samma problem som man hade 1792, har vi verkligen inte kommit längre ... Intressant, om inte helt lättläst, och som sagt man blir tämligen frustrerad.
Genus är viktigt. Att försöka förklara för en man hur det är att leva i dagens värld och att vara kvinna är jättesvårt, särskilt när de inte tror att det är nåt särskilt med det... *skrattar*
Bra att du tar upp det! Det går nog inte en dag utan att jag tänker en tanke om det tror jag.
Ja, som jag tidigare sagt så är det ett mångfacetterat ämne...
MEN jag kan informera om att BOSCH börjat med att förändra greppvänligheten på många av sina verktyg just för kvinnohänder... Dock måste jag tillstå att många av de mer kraftfulla verktygen ine går att göra om för då förlorar du kraften i dem och då är de ju värdelösa... Fast jag har inga problem med sånt, jag lär mig använda dem som de är istället... Jag gipsar ju väggar, tapetserar, kaklar och klinkrar och allt möjligt...
Favoriten är att byta olja och oljefilter på bilen (jag tappar med flit skruvmejseln ner i oljetråget för den ljumma oljan är så härlig). Men byte av däck får maken ta, jag har helt enkelt inte den fysiska kraften längre, den har stuckit iväg med åren... Sen kanske det inte var så roligt när jag grävde igen grunden på vårat förra hus att kvinnorna som gick förbi skrattade och undrade om jag troddfe att jag var en hel karl... Tror det är därför som jag ofta har svårt för kvinnor, för de gapar ofta efter mycket men snubblar på egen fot...
När man vaksamt ser sig omkring ser man att det är värre än man tror men ändå bättre än på många, många ställen i övriga världen. Det sistnämnda är dock ingen tröst
Det finns mycket att tänka på och vara uppmärksam på.
Du har verkligen lagt ut en intressant fråga.
Hur många män har kommenterat? :-)
Jag tror nog att unga killar idag (och kanske även på vår tid) bedöms efter utseendet. Och som mor till tre söner kan jag säga, att det inte alltid är hälsosamt för en ensam kille heller att gå ut på kvällarna :(
Jämställdheten håller på att komma i kapp; flickor röker och dricker lika mycket som pojkar. Hjärt- och stressukdomar börjar bli lika vanliga bland kvinnor, osv.
PGW: har inte hört talas om den boken - men i vissa områden har vi ju faktiskt kommit en bit på väg...
monica: Det är ju skillnad också på olika situationer, hemma - borta - jobbet - i mediavärlden...
Jag går inte omkring och känner mig nedtryckt personligen - men jag gör det som kvinna när man bedömer en kvinnlig minister efter om hon är fet/ful/rynkig/ärtig när man inte bedömer en man efter samma kriterier.
maria: Såna tekniska grejer kan jag inte alls - men jag kan en massa tekniska smågrejer med kameran-datorn t.ex. som en del lyfter på ögonbrynen över att JAG - en tant - kan.
Jag är inte förvånad över när kvinnor är tekniska - men erkänner att jag blir snopen över en man jag känner som sydde dockkläder till sin dotters dockor.
Christina W: Det är just det - man kan inte slå sig till ro med att man själv är nöjd, när kvinnor överlag har det sämre ställt än vad män har.
B-b-bo: Tack ska du ha!
Det är några få män som läser här, det vet jag, men de kommenterar ytterst sällan.
Hannele: Hehe... visst är det så! Och då är det de dåliga sakerna som blir jämlikt! Killar som måste vaxa ryggen och raka pungen för att vara "fräscha" - och tjejer som röker och super och kör bil "som en hel karl".
Att det blivit lika farligt för killar har du rätt i - det är skrämmande. I början av 70-talet kunde en kille följa en tjej hem och gå säker ensam tillbaka. När blev det så här??? När föräldrar överlät (som vanligt inte alla, men ibland måste man generalisera) fostran till skolan?
Föräldrar överlät väl fostran till skolan, när kvinnan lämnade spisen.. Svenska kvinnor jobbar mest i världen, för det är ju fult att betala för att få städhjälp och annat.
Hannele: Siffrorna om hur många timmar kvinnor resp. män jobbar när de kommer hem från jobbet är skrämmande!
Vad skönt, nu kan jag slappna av. Som man kan jag vara tjock och hårig. Som man bedöms jag inte efter mitt utseende.
I övrigt ett mycket tänkvärt inlägg!
björn: Välkommen hit! Äntligen en karl som vågar yttra sig.
Häromveckan när jag gjorde ett reportage och skulle ha en bild av en man som skulle peka på en grej - ställde han gladeligt upp sig med dubbelmage, shorts och håriga ben. Och de tjejer/damer jag fotar till reportage måste kamma sig - sitta snyggt - rätta till anletsdragen och blusen... (jag är likadan!)
(Nej, jag är ingen stor reporter, skriver bara församlingsbladet)
Detta är ett väldigt intressant ämne, intressant att notera är också att det är mest intressant för kvinnor.
Många, inte alla, ofta, män tar det inte på allvar och har fullt sjå att hålla ansiktsdragen i styr för att inte avslöja sig, när genus diskuteras.
Jag har fört fram frågan om en genuspedagog i vår kommun, men se det behövs inte tycker vår förvaltningschef, som är en
...
kvinna.
Det är precis som med andra viktiga företeelser att det gäller att vara ihärdig på alla nivåer och sist men inte minst påverka de unga/yngsta.
Läser med stor behållning dina inlägg angående genuspedagogik och alla fantastikt intressanta kommentarer.
Jag tycker nog vi har kommit ganska långt, trots allt, åt det positiva hållet på den fronten i vårt lilla land. Man behöver inte resa särskilt långt utanför våra gränser för att upptäcka vilka enorma skillnader det finns i bemötandet av kvinnor, både i affärs- och privatliv.
Själv har jag (mot min vilja) tvingats lära mig en hel del saker jag tidigare med lätt hjärta delegerade min man. Ändå sträcker jag stolt på mig ibland och känner mig tillfreds över att ha "klarat själv" typiskt manliga uppgifter.
Kvinnor kan!
Panter: Är chefen möjligen under 40? För jag har märkt en skillnad där någonstans... så länge man är ung, attraktiv och blir SEDD av män, känner man sällan "men-det-förstår-du-väl-lilla-gumman"-problemet.
En av mansgrisarna på mitt jobb har alltid någon raljant kommentar åt mitt håll så fort ämnet ö.h.t. kommer upp. Vilket jag tolkar som att jag ska hålla käft och låta det vara som det är. För det BLIR jobbigt i längden om man ska bli sedd enbart som feministrödstrumpa.
Marskatten: jag tycker också att det är intressant med olika synvinklar - fast de sprider sig åt alla håll och ämnet växer.
"Kvinnor kan" - det svarar min man mycket ofta när jag av ren bekvämlighet vill komma undan... men han får igen när han ber mig lägga upp byxor etc.
Nä, chefen är en kvinna är 60...
Jag ska dra ett varv till minst.
Jag erkänner direkt att jag är den enda som kan fylla diskmaskinen. Maken känner sig dissad när jag stuvar om och vägrar numera disken.
På jobbet väntar jag med spänning på den dag man slutar lyssna på mig. Någonstans mellan 55 och 60 händer det har jag konstaterat. Undergångsåldern har sitt pris.
Panter: lycka till!
fktjlund: Jag talar aldrig om att jag stuvar om för att få plats med mer... för då skulle ingen ställa ner nåt alls.
Har man ett jobb där man känner varandra, tror jag inte åldern spelar så stor roll. Det är nog mer allmänt i samhället som äldre kvinnor inte räknas. Allt vänder sig till en yngre krets, det gnälls t.o.m. att det är "bara" äldre damer som engagerar sig i kyrkan - Röda Korset - Rädda barnen... Alla vill ha med yngre. Tv, radio och tidningar riktar sig mot yngre... Men alla vill leva så länge som möjligt...
Jag är JÄMO på vår arbetsplats och ordnade föreläsning, av kommunens genuspedagoger, för hela personalen vid ett tillfälle under första veckan. Tyvärr var det gråtrista damer som trodde att genus innebar bara synd-om-kvinnor-och-tjejer. Trist eftersom jag möter samma attityder som ni beskrivit i inlägg och kommentarer.
Mina manliga kolleger berättar ofta någon fräckis (om kvinnor förstås) när jag är i närheten och just har pratat om genus. Ser verkligen provocerande (barnsliga) ut också, just då. Märkligt, för de känner ju mig väl och borde veta att jag gillar fräckisar - fast jag vänder gärna på dem om det går. Annars är det ok.
Såna här listor behöver alla läsa lite då och då, för att bli påminda om hur det är. Lätt att förtränga eller bortse från annars, särskilt av den manliga delen av vår värld!
Man kan också lägga till att genusperspektivet fortsätter in i döden: Män har oftast de stora dödsannonserna. Har jag fått lära mig på bloggen. Trodde inte det var sant men nu har jag kollat och det stämmer. Män förekommer dessutom mycket oftare på bild i dagspressen. Det är mer än man tror när man börjar kolla lite.
Skicka en kommentar