Vad är en pilgrimsvandring? Jo, det är ett sätt att låta kroppen jobba och själen vila. Andakt och tystnad - och så lite plats för småprat och skratt. Alltså - det går inte att hålla masken när man hukar på gräs-liga kissplatser och tror att hela rumpan är full av fästingar...
Vi fick med oss lite att fundera på vid den inledande andakten i den pyttelilla medeltida kyrkan. Vad vi har i våra ryggsäckar - hur mycket vi behöver packa - och då var det inte Fjällrävens med kaffetermos som åsyftades... om vi törs ställa av oss den mentala ryggsäcken och våga lita på att det funkar...
De gamla pilgrimsvandringarna mellan klostren (som fungerade som trygga vandrarhem för alla resanden på medeltiden) var ofta i syfte att sona något ont man gjort. Eller för att besöka en plats med reliker. Nidarosdomen i Trondheim har varit och är ett av Nordens viktigaste pilgrimsmål sen många hundra år. Men det fanns gott om kloster i Östergötland - och vi utgick från prästgården som redan på tidig medeltid var ett fransiskanerkloster där man skötte om de spetälska - tog bil till Gårdeby och gick den urgamla klosterleden tillbaka. Som nog var mer lättgången före asfaltens tid.
Femton kilometer promenad i ljuvlig, solig och bördig natur. Hästar som fnös åt oss, kossor som hängde med innanför stängslen... Många tankar om livets ryggsäck som skaver inuti, och en och annan tanke åt den som skavde utanpå axlarna.... Vi gick en timme - pausade - gick en timme - pausade för lunch och en kort mässa i det fria - gick en timme - pausade och avslutade med Härlig är jorden.... och sen var det bara en kilometer kvar.
Det var gott för både kropp och själ. Undantag: mina fötter... som ska få vila nu. 
34 kommentarer:
ett fotbad nu bara så låter det som en alldeles underbar dag!
Låter härligt!
Har gått pilgrimsleden i Varnhem några gånger på våren. Vacker natur frisk luft, men rätt trött efteråt. Trött och nöjd.
Förutom fotproblemen, så låter det som en underbar vandring. Att få vandra och även låta tankarna vandra i sin egen takt, det är nog nyttigt både för kropp och själ.
PGW: Åtgärdat - och insmort...
Panter: Ja, det är klart att det finns många leder där... fanns väl före Arn också :) Just trött och nöjd - precis så. Tom i huvudet på ett skönt sätt.
Humlan: Jag hoppas ju att jag känner av de positiva effekterna länge. De negativa fick mig att nästan krypa uppför trappan hit...
Ja, asfalt kan verkligen konsten att möra en människas apostlahästar... Har benhinnorna klarat sig?
Låter annars som en underbar tid! (förutom fästingrisken i rumpan!!)
Blyger: Jag gör gärna om promenaden - men de ansvariga lovade att lägga den på stigar nästa gång...
Har inte hunnit känna efter - har fullt sjå att gå alls... Men fästingarna tycks ha blivit avskräckta av doften :) Jag käkar vitlökskapslar dagligen för deras skull. Fast tvärtom.
Så himla intressant! Född i Östergötland som jag är, känner jag väl till att det finns många kloster och medeltida kyrkor.
Men traska på asfalt så länge...jaja, vad gör inte en Pilgrim? :-)
Det låter härligt för själen! Bra att du tagit hand om fossingarna! Det är de värda efter den långa vandringen...
Själv har jag också haft det skönt idag. Varit på familjedag med jobbet. I grannstan söder ut du vet. Sett artister och flygplan. Fotograferat allt vad jag orkat.
Allt låter skönt utom asfalten....men såg att det kan bli annorlunda nästa gång med stigar istället. Det låter som en bra idé.
marskatten: jag ska skriva om det i nästa församlingsblad... fast jag tror jag utelämnar fästinghotet då... :)Annars kommer väl varenda en att fråga om jag har fästingar i oöva...
Pladdertanten: Jag tittade hos dig och hoppades få se lite bilder från hemstaden... :(
Londongirl: Tycker mina ben också...
Låter helt underbart... ja, förutom onda fötter då.
Hade gärna traskat med, men det är ju så långt borta. Går man länge kommer man in in en härlig lunk och kan gå långt.
Den promenaden faller mig i smaken. Eftersom jag oftast tycker om att gå själv så rensar jag ur rätt mycket på vägen. Jag tycker om att gå i tystnad och lyssna till naturen.
Nina: Det där med "för långt bort" är ett vanligt fenomen på bloggen...
Gunnel: Jag går ju rätt mycket, och alltid ensam, det rensar väldigt bra. Det roliga med det här var att det var ny rutt, lite längre och annorlunda med andaktstänkandet. Även om jag pratar med Gud Fader lite då och då när jag går, så blir det annorlunda i grupp.
Detta vore en resa som jag verkligen skulle vilja göra, av många olika anledningar!
Sett ur ett historiskt perspektiv (en gång arkivarie, alltid arkivarie..) måste denna vandring vara ett eldorado över vår tro genom tiden..!
Sedan att kanske få en insikt i den ryggsäck vi alla bär... och kanske därigenom få den att lätta litegrann, det vore heller inte helt fel!
För många år sen besökte jag Nidarosdomen i Trondheim.. en STOR upplevelser för en LITEN Elisabeth... minnet av den magnifika byggnaden bär jag med mig än idag!
Ha det gott..utan skavsår!!
Kram..
Det låter som en härlig vandring.
Skönt att ni hade tur med vädret också.
Vi har "Sinnesropromenad" varannan tisdag här.
Inte att likna vid en Pilgrimsvandring, men alla får med sig en dikt eller något annat att begrunda under den timslänga promenaden.
Antalet som kommer med är mellan 5-10 stycken.
Kanske det blir några fler under hösten.
Lovar att hålla dig uppdaterad. :-)
fästinoöva...haha den var bra!
Elisabeth: Ja, det fick lite annan känsla när prästen berättade lite om bakgrunden.
Jag var helt oförberedd på hur Nidarosdomen såg ut när jag kom dit första gången - och blev helt överväldigad. Vilken mäktig upplevelse!
B-b-bo: Det låter som en bra idé. Här i församlingen har vi djupmeditation varje torsdagskväll - med ett par ljus och kyrkan låst... jag har varit med ett par gånger, men jag är en sån där harklig sort, och jag tycker det känns otäckt att bryta tystnaden med att harkla och hosta.
Marskatten: Du kan väl öschöttska om du är härifrån?
Det finns en sång av Björnstjerne Björnson tonsatt av Peterson-Berger, "På fjällstigen". Känn du till den? Det handlar om en lätare packning, definitivt före sin tid.
Lättare packning var en gång namnet på ett projekt i Svenska Naturskyddsföreningen som handlade om att välja livsstil. Det borde pågå kontinierligt.
Oj, jag stavar som en kratta i kväll...
Jag pilgrimsvandrar med yffen varje dag - men kanske inte lika långt. :)
Ingela: Bj B-son känner jag till - och har hört titeln på sången, men minns inte ett smack hur den låter eller går.
Lättare packning - jovisst borde vi satsa på det lite till kvinns. Sjungfej är väl åt det hållet? Fast materiellt sett.
monica: Det är väl därför hundägare verkar så harmoniska - det är bara hundarna som skäller. Fast förstås inte din söta Yff.
Låter som en härlig vandring! Det är skönt att gå tillsammans med andra men i tystnad. Fast, 1,5 mil vet jag inte om jag skulle orka!
Eva:Det var skönt - men i dag är jag glad att jag kan ta bilen dit jag ska...
Vad helt underbart det låter i mina öron...Vackert väder, fotvandring, trevliga människor, tystnad. DÄR hade jag också gått med er igår om jag varit där. Låter som något helt i min smak!
Hoppas du inte har för mkt träningsvärk idag.
Låter helt underbart med pilgrimsvandring. Har sett att de har det här i krokarna också, men det har aldrig blivit av att jag har gjort någon.
En vandring på lite mjukare underlag är säkert att föredra =)
Nu finns det bilder!
Vad skönt det låter att få vandra i väg och bara vara. Asfalt kan vara lite stumt att går på så vi går i skogen. Här brukar vi promenera en timme om dagen, det brukar bli ca fem km. Man mår riktigt bra efter en långpromenad.
En bra vandring är som liniment för själen men ajaj för fötterna ja...
Det låter så avkopplande, mentalt.
Har läst om liknande vandringar här nere och varit lite småsugen, men så har jag tappat bort det.
Men .. jag skulle nog aldrig klara av att vara tyst så länge ..-)
Till och med jag, Elisabet, till och med jag lyckas.
Vad skönt det lät! Fast jag och vovven är ju ute och knatar så nästan varje dag. Men pilgrimsvandra låter bättre... :)
annika: Jag trodde tr-värken skulle bli värre. Men jag kunde gå i går och i dag känns det ännu bättre. Tystnaden finns liksom kvar.
Majsan: Pröva nästa gång! Och väglaget är kan du nog få veta i förväg.
Pladdertanten: Jag har kollat - såg både trevligt och farligt ut!
Nicoline: Jag går på en gammal järnvägsvall annars, 5 km, inte riktigt dagligen, men ofta. Ensam. Men det här kändes lite annorlunda. Och så ny miljö...
Monica H: ja, men jag har ju bra liniment för dom också som du vet! Tänker på dig varje gång jag smörjer in mig.
Lindalotta: Det stycke landskap vi gick igenom har vissa likheter med det skånska - lagom upp och ner hela tiden och fria vidder. Pröva nästa gång!
Elisabet: Men om man går på rad är det lätt. Och i pauserna var det mycket trevligt småprat - jag tycker det är vilsamt att slippa prata även om jag gör det ofta och mycket annars.
Cecilia N: Ja - och jag med... :)
mossfolk: Att gå ensam och tyst är alltid vilsamt, men det kändes rätt mysigt med de gemensamma samlingarna kring olika tankar och frågor. Liksom lite mer andligt.
Hej och tack för din kommentar hos mig. Jag vill också gå så där som du... skulle behöva det nu...andaktsfull vandring i tystnad och frid...bara gå...gå...gå...gå...och titta. Allt gott. Anne-Marie
Skicka en kommentar