torsdag, september 27, 2007

Så länge...

Nyss hemkommen från bokmässan. Som vanligt en sväng förbi datorn innan jag packar upp...

Och tills mina egna bilder och rapporter kommer: håll till godo med denna förträffliga bloggare! Där finns den första officiella filmen från B&B:s första bloggarträff. För min del blev det den enda. Nu orkar jag bara väsa fram, mellan mina sandpappersklädda stämband, att det var jättekul.

De första bloggare jag kände igen när jag var på väg in i mässlokalen var den här damen. Och då har vi bara setts via internet.

Jag återkommer, utsövd och pigg (?) i morgon!

6 kommentarer:

IT-mamman sa...

Vad jag blev avundsjuk på att min man fick träffa dig och inte jag!! Hade så gärna velat vara med. Men, men, man kan inte få allt. Ska på bloggtäff imorgon kväll. Synd bara att du inte är med då. Nu ska jag sussa. Har haft föräldramöte och timmen är sen. Natti natt!

Panter sa...

Vad roligt att du kom i väg!
Ser fram emot rapporten :)

Anne-Maj sa...

Å du hemma! Då är jag nöjd.. *lite elak* Jo jag klarar inte gå in på någon blogg som skriver om mässan och så visar dom ju på TV också! Men nästa år ska jag dit punkt och slut. Ja nu ska jag äta frukost och sen beetala...! Krya på dig och ta hand om dig.

Elisabeth sa...

Tittade på den officiella filmen - idel skönheter!!
Man hörde att du var snuvig... och jag förundras över att du ändå orkade!! Starkt!

Ha en ljuvlig fredag, så gott det nu går.. och krya på dig!

Varma kramar..

annemarie sa...

Hej min vän... jag missade tiden... och missade platsen... jag hade också precis kommit dit... och fångades in i allt som hände där... jag är dock jätteglad att jag träffade dig. Det var verkligen roligt. Nästa gång bokar jag in bloggmöten... nu försvann all tid. Kram Anne-Marie

Bloggblad sa...

IT-mamman: Jag frågade förstås direkt efter dig! Får bli nästa år.

Panter: Nu finns den!

Anne-Maj: Jag vet hur det känns, så där har jag suktat också de år jag inte kommit iväg.

Elisabeth: tack för det epitetet, och jag är trött med skaplig... ska nog mota bort hostan och whiskeyrösten.

Anne-Marie: Ja, det fanns ju en mängd att försvinna i... så det var en kul tillfällighet att jag kände igen dig bland allt folk.