"Nu har det ju gått en hel vecka..." tycker Annika Bryn. Och det har det. Jag har jobbat som bara den - och hållit mig i stort sett helt borta från bloggvärlden. (Har vant mig av ganska snabbt) Jag har skrivit och intervjuat och skrivit igen - och sjungit. Och jobbat i skolan...
På måndag ska en hel bibba filer och bilder in till tryckeriet för ett första utkast som ska diskuteras på torsdag - och sen blir det en vända till med tryckeriet ... Jättekul, men tidskrävande. Förra gången glömde jag bort att nämna en dam som borde ha nämnts, nu får hon en helsidas intervju... och säkert känner sig någon bortglömd i det här numret också. Jag kan ju bara ta med saker som jag vet om, det man glömmer meddela mig har jag lite svårt att skriva om. Om du lovar att inte skvallra kan jag berätta att jag skrivit ett reportage om nåt som inte hänt än... Om det längst ner här.
Församlingsbladet gäller det - för den som inte är återkommande besökare här. Jag har just i eftermiddag suttit hos mitt "ryggstöd", en pensionerad journalist som förstås är proffs på hur man skriver och dessutom har jobbat som korrekturläsare. Hon hittar garanterat alla mina strösslade kommatecken och även andra tecken- skriv- och slarvfel. Hon peppar och stöttar när jag är osäker på hur jag törs skriva, det är ju inte precis bloggstil som gäller även om jag försöker hålla tonen åt det lättsamma hållet... Mitt skrivstöd vill vara helt anonym trots att jag helst skulle vilja ha en stor ros till henne i varje nummer av Kanalen. Hon är ovärderlig.
I dag törs jag lägga ut en liten musiksnutt från övningen av Faurés Requiem - tror inte att några ansikten syns... På slutet fick vi en kort övning av ett stycke Buxtehude som vi annars sällan hinner med. Dirigenten tyckte att vi sjöng alla "amen" på slutet alldeles för högtidligt, så här sjunger vi det på "lalalala" för att få in svänget. (Om nån undrar över texten...)
Jag vet inte om jag det bara är jag som njuter mer av övningar än av konserter? Helt avslappnat utan stress.... I allhelgonahelgen ska vi sjunga Fauré med en annan kör, i två kyrkor, sen lördagen efter det blir det jättebautakör i Vadstena klosterkyrka då även Buxtehude får vara med. Cirka 250 personer är anmälda... Till övningen i dag i Linköping kom bara hälften.
25 kommentarer:
Instämmer att övningarna är mer spännande än konserterna!
Fauré är inga lätta grejer! Imponerande!
PGW: Fast sopranstämman här tycker jag är ovanligt lätt. Om man jämför med förra storprojektet, H-mollmässan av Bach... den var SVÅR! I alla stämmor.
Jo, öva är bäst. Det är ju också till en del en social tillställning - åtminstone i vår kör - som konserter och framträdanden inte är. Men sånt är också kul, fast på ett annat sätt. Vi ska ut på två resor i november, till en grannkommun i Vbtn och en i Norrbotten.
Sjöng ni alla satser i h-mollmässan? Vår kör gjorde ca hälften, resten sköttes av en mer proffsig kör. (Väldigt erfarna sångare och musiker och såna.)
Övningarna är roliga! Och tur är väl det när man övar mer än man sjunger upp.
Det trista med uppsjungningen är ju att då blir det inte mer av den musiken. Åtminstone inte på ett tag.
Duruflé artar sig bra till imorgon. Fast några "gregorianska" slingor som sopranerna gör själva borde jag titta lite extra på ...
PGW: Kanske lät lite kaxigt att det är lätt... jag har enorm respekt för altar och II:a av allting som alltid får det svåraste.
Ingela: Det var intressant att både du och Cecilia tycker som jag, för jag har inte hört nån annan säga det.
Vad har ni för program på er turné?
Cecilia N: Jodå, fast vi övade i ett halvår, en storövning per månad och cd för hemmaövning. Jag var urstolt när jag fixade alla jättesnabba och höga slingor - men bakom mig satt två proffs... och det var innan jag själv började ta sånglektioner - dom har jag lärt mig en del av.
Vad roligt att kunna läsa Kanalen!
Körövningar och deadline- du har sannerligen fullt upp.
Det blir sommarkonsertens program, vi kommer bara att byta ut ett par lovsånger mot nytt som vi lärde oss i Örebro. Det programmet är det bästa vi nånsin gjort, kanske inte musikaliskt, men som program sett. Bra blandning på sånger och liksom en röd tråd som satte fokus på budskapet, inte på "uppträdandet".
Det var längesen jag jobbade med artiklar till någon tidning, men fast har jag två nu som jag ska skriva.. får se när jag hinner. Har varit på Almåsa denna vecka och så förra veckan var jag på en sån där kurs i "stragegisk kommunikation" och så nu ska jag packa väskan och åka till Hudik på AA dagar.. Förlåt det är Allmänna Arvsfondens! Kan hålla med att övningar är jätteroliga. vi hade en sån där "Båtresan" på förra veckans kurs och gud vad vi hade roligt at texten.
Trevligt att höra från dig igen! Förstår att du inte hunnit med bloggen med ett så digert program, fast för oss läsare blir det långt emellan när man måste vänta en hel vecka!
Så duktig du är som hinner med allt - och så kul att du tycker om det du gör!
Härligt inlägg! Precis som att foto på människor oftast blir bättre när de inte vet att de blir fotade:)
Låter roligt och spännande.
idag, 28/10, framför kyrkokören Mozarts "Requiem" här i Bollebygds kyrka.
Jag har inte möjlighet att gå dit.
Fyller år och har lite kalas. :-)
Låter som om du inte saknat oss särskilt mycket! :-))
Panter: Visst är tekniken fantastisk! Fast tidningen gör sig bättre i pappersvariant, det är jättefint tryck med skarpa bilder.
Ingela: Skönt med ett program som "satt sig"! Vi sjunger lite för ofta alldeles nya saker som vi inte riktigt lärt oss.
Anne-Maj: Roligt att se dig här fast du slutat blogga - jag förstår att du hinner med mycket mer då. Lycka till med allt!
K-sprutan: Tack - men det är just för att hinna med som jag måste prioritera bort. Nu har jag ledigt från skolan, jag hoppas hinna med lite här hemma också.
Monica: tack tack! Jag tror ingen märkte att jag höll i kameran... en riktig videokamera tänker man mer på.
B-B-Bo: Grattis! Mozarts Requiem tillhör mina favoriter. Det var ett av de första "stora" stycken jag var med och sjöng, i Örebro.
K-häxan: Jag tränar på att inte sakna sånt som jag inte gör, det skulle stjäla för mycket energi. Men jag vet att så fort jag börjar blogga igen, så blir det mycket tid här. Jag tycker det är himla roligt med alla kontakter! Och att läsa vad andra gör och tänker.
Men jag kämpar också emot stressen... vill inte känna något bloggtvång.
Jag vill höra mer!!!
Blev alldeles piggig på armarna av de få sekunderna...
Det var längesedan jag var på konsert, det är ju inte alls samma sak att sjunga själv.
Nästa helg kommer det två stora körer till vår kyrka, och tror du inte att jag är bortbjuden?!
Blir lätt irriterad...
I torsdags började vi med julsångerna inför julkonserten och midnattsmässan.
Det går fort nu.
Ett halvår?!
Vi övade i två - och jag gjorde en uppskattning på hur lång tid det skulle ta att lära in resten: 2½ år.
När jag berättade det för körledaren log han och sade att det vore nog i underkant. För de andra satserna var dessutom svårare. (Förutom att de tog något fler sidor i anspråk.)
Lindalotta: Hehhe... jag har ett par snuttar till... fast jag hörs på en av dem och det vill jag ju inte... :)
Jag njuter lika mycket av att bara lyssna - visst är det en härlig känsla att sjunga med - det är därför jag är körsångarfantast- men helheten får man inte ute på kanten.
Cecilia N: I vår k-kör hade det inte funkat med H-mollmässan, men i den här projektkören fanns det proffs i alla stämmor, det är den stora skillnaden, de drar liksom lasset.
Oftast är övande roligast, men om man jobbat med något riktigt svårt är det roligt att få framträda och visa upp det också.
Senast vi sjöng Faurés Requiem sjöng jag sopran. Har sjungit det många gånger och tycker det är det allra vackraste reqviet av alla. Tror jag. :-) Pie Jesu är sååå vackert att man knappt vågar andas.
Vi ska sjunga A Little Jazz Mass av Bob Wilcott i år. Med jazzmusiker. Rätt coolt, faktiskt.
Himla rush på dig, Bloggblad! På dig växer ingen mossa (höll på att skriva mössa...)!
Vad härligt att se ett inlägg från madame ...-)
Och vackert sjunger ni också!
Amber: Jag är ju väldigt svag för Mozarts, men det beror väl på att det var ett av mina första riktigt stora körminnen. Nu börjar jag inse finessen med det här!
I den förra kören hade vi en jazzsångerska som ledare, det blev mycket jazz. Men det är svårt, jag måste ha varit sjuk den dan de lärde ut synkoper...
I dag har jag suttit vid datorn och fixat iväg rätt bild till rätt text i flera timmar, men jag har hunnit vila en hel del också.
Elisabet: Synd att vi bor så långt ifrån... hade varit kul om du kommit på konserterna. Det blir tre på olika ställen med olika konstellationer.
Men du! Då kan det ju ses som positivt att bli bortglömd för då får man en helt egen intervju i nästa nummer :-)
eva: Oj, tänk om alla hoppas på det? Jag har upptäckt att även de som först inte alls vill bli intervjuade blir otroligt smickrade och är engagerade och vill berätta massor sen när det väl blir till....
**REKLAM**
Ett alldeles nytt Requiem uruppförs i Maria Magdalena kyrka i Stockholm sönd 4 nov kl 18.
P2 spelar in och sänder. (Vet inte om det betyder direktsänder.)
Jag har sjungit Agnus Dei-satsen och den är underbar.
Gillar du inte reklam Bloggblad så sudda. Ursäkta att jag använder ditt kommentatorsbås som reklampelare. Men jag blev så glad. Jag visste inte att hela verket var klart ens!
Cecilia: Klart du får göra reklam för körsång!!!! Skulle gärna lyssna - men just då sjunger jag själv i Nrkpg. Är det "din" organist som skrivit verket?
Jepp! :-)
Och nu har jag kollat P2-tablån för den kvällen. Det är Inte direktsändning.
(Och jag såg att Markuspassionen ska komma ut på skiva i januari. Den är inspelad, ska bara "joxas".)
Ååh Fauré!! han har skrivit en del fint för flöjt oxå...
Skicka en kommentar