Nej, inte är jag trött på körsång efter 9 timmars sjungande... klart att jag ska se filmen om den nordnorska manskören ikväll. Häftig och begeistrad heter den, om jag minns rätt. 
Bilden här är från övningen på förmiddagen i klosterkyrkan, innan orkestern kom. Men det blir mer.... vilken dag! Och vilken konsert! Massor av körsångare och massor av publik - och allt gick så bra som det bara kan. Nästan lite snyftvarning av vällust. Jag tror inte att alla 260 anmälda kom, men runt 200 var vi säkert.
15 kommentarer:
Över 200 är ju inte vi i min kör, men vi har haft gig idag och vi ska ha ett -- större -- imorron. Sen tänker jag blogga om det.
Titta: nu blir jag tvungen!
PWS: Nej, det är väl klart man inte blir trött efter nio timmars sång. Blir man det NÅNSIN?
Oh ja! Den ska jag se igen!
Jag orkar inte heller .., ser bara lite förstrött ..medan jag chattar med en god vän.
Jag följde hela temakvällen i 2:an. Underbart. Filmen om den franska gosskören har jag inte sett förut, helt gripande var den.
Maffigt! Ja, det var väl tema kör och sång på tv igår? Själva såg vi på en bollywoodrulle:)
å jag tycker det verkar härligt att sjunga i kör.. så mäktigt på nåt sätt. =)
Miss Gillette: Jag ser fram emot ett reportage från ditt kör-gig. Vi är normalt bara ca 30 i vår kör, jag trodde det skulle bli svårsjunget när dirigenten (en väldigt liten dam dessutom) står så långt ifrån alla, men det kändes inte alls som en svårstyrd oceanångare, utan alla sjöng efter hennes slag.
Cornelia: Gubbarna i kören känns så äkta och varma - men jag undrar om kören inte är förstärkt i filmversionen, för de gamla darriga rösterna låter inte bra en och en...
Elisabet: Jag gav upp och somnade - men jag har ju sett den två gånger förut....
Ingela: jag hyrde den för ett bra tag sen, gillade den starkt, även om inte dirigenten känns särskilt trovärdig i sitt dirigerande.
Monica: När jag kom hem såg jag Svensson och Babben, inspelat.
Filibabba: Välkommen hit - men jag blir lite fundersam på om du är ny, eller om det är nån av mina gamla matbloggarkompisar som bytt namn.
Det ÄR häftigt att stå mitt i och vara delaktig i nåt stort. Helt annorlunda än i en liten kör där det hänger mycket mer på varje röst. Visserligen måste man skärpa sig här också, men det är på ett annat sätt.
Det har du alldeles rätt i, men jag bestämde mej för att bortse från det och bara njuta.
Förresten var filmen om seniorkören från USA också jättebra.
Ja det är väldigt vad man blir kitslig när folk spelar dirigent. Å andra sidan, alla dirigenter slår ju olika och somliga blir man lite galen på.
Är van vid Tydliga Ettor. Och komer det då någon som visar "mjäkigt" funderar jag: ska jag sjunga som h*n slår, eller ska jag sjunga som jag antar att h*n vill?
Ungefär som att bugga med en kavaljer som ger en två döa fiskar till händer och som inte för en någonstans. *rys!*
Ingela: Jag minns att jag också bestämde mig för att inte se det - men tänkte på det igår när jag såg en liten snutt. Den om seniorkören missade jag.
Har du förresten tänkt på att när skådisar låtsas spela piano, då rör de överkroppen så ordentligt i takt - men när ett riktigt proffs spelar, är det sällan de gungar och far med överkroppen, utan låter underarmarna jobba, och det syns inte mycket över pianot.
Cecilia: En av dirigenterna i går var ganska otydligt och smetade fram slagen - den andra distinkt till tusen.
Jag kan bara bugga med duktiga eftersom jag inte är så himla bra på bugg - måste ha supertydlig "förning" annars går det inte alls.
I min lilla kör var vi 300, och ingen kunde sjunga...
Hannele: Då var nog det här rena paradiset - för här kunde alla sjunga...:)
Ja, utom ES-farbrorn då förstås...
Skicka en kommentar