- kom jag inte alls hem som jag tänkt. På väg ut genom dörren till ridhuset hände något så där snabbt som det gör ibland. Det fanns bara ett halvt trappsteg, hjärnan och foten samarbetade inte och strax låg jag på knä. Det gjorde rätt ont, så jag drog upp byxbenet för att kolla om det blev skrubbsår - och såg mer av mitt innanmäte än jag någonsin sett förut - det glipade rejält, nästan en decimeter brett och lite för djupt för min smak. Två trevliga herrar letade rätt på första förband och skjutsade mig till vårdcentralen efter några telefonsamtal.En äkta bloggare har förstås kameran med överallt: 
Som tur var hade min vanliga distriksläkare jour och tråcklade ihop mig snyggt och fint med sex eller sju stygn - maken kom och letade rätt på mig och efter en timme var jag hemma igen. 
Jag hade tänkt mig bli ordinerad uppassning och vila och sånt, men därav blev intet. Jag ska gå och röra mig som vanligt. Dock ej knäskura golv eller bugga...
Som tur var hade min vanliga distriksläkare jour och tråcklade ihop mig snyggt och fint med sex eller sju stygn - maken kom och letade rätt på mig och efter en timme var jag hemma igen. Jag hade tänkt mig bli ordinerad uppassning och vila och sånt, men därav blev intet. Jag ska gå och röra mig som vanligt. Dock ej knäskura golv eller bugga... 
38 kommentarer:
Nämen!
Ja, jag känner till det där med att hjärna och fot inte samarbetar trappor. Bröt handleden genom en sån manöver 2005.
Jag skulle vilja förtydliga en sak i anslutning till ordinationen "gå och röra dig som vanligt".... jag är helt säker på att doktorn utgick från en genomsnittspersons rörelsemönster och arbetsinsatser. Jag tror inte doktorn har riktig koll på vad "som vanligt" innebär för dig. Mao tror jag nog du kan utkräva en hel del uppassning och vilolägen i alla fall. Då landar du på "som vanligt" för t.ex. mig.
Hjälp!! Splatterblogg!!
Krya på dig! Sådär kan du ju inte ha det!
En liten tant: Haha.... det ligger nog något i det. Jag tar det lugnt nu, det har blött igenom det tjocka förbandet så jag håller mig stilla.
PGW: Stillsamma mellandagar... jojo. Jag litar på doktorn, att det har gått över om högst 10 dagar. (Fast hon ringde in penicillin som jag kan hämta om det börjar bulta... de stänger butiken över nyår...)
aj AJ AJ AJ
det där gjorde ont, ju!
Jag stod på näsan med besked i våras, men hade mer tur än du. Ett litet ärr på överläppen är allt som finns kvar. Har vi redan blivit gamla stappliga käringar, det är frågan????
Äsch, det kan bli mycket värre än. Om nu det kan vara till nån tröst... Krya på dej, tacka nej till nyårstangon!
Åh, hoppas du kommer på benen snabbt igen. Fast jag antar att fingrarna löper på som vanligt - både på tangenter, stickor och symaskin. Sköt om dig!
Nä, nu blir det rullator för dig helt klart!
Stackars dig! Det ser riktigt blodigt och läskigt ut ju!
Nu får Per lägga in stora "pyssla-om-dig-växeln" och se till att du vickar lite på tårna ibland när du ligger i soffan. För det var väl det som doktorn menade att du skulle göra?
Sköt om dig!
Jisses amalia! Och jag som red runt där inne i godan ro utan att veta något som helst! STACKARE dig!!!! Väldigt trevligt att träffas var det, men det hade ju kunnat sluta lite bättre. Krya på dig nu, och glöm inte bort det som kallas för sjukdomsvinst!(Att få andra att jobba åt sig runt om! "Morskan")
Nämen aj, det såg inget roligt ut alls!! Nä vila är vad som gäller, helt klart. Och uppassning, hälsa maken det!
Ojojoj!
Vilket elände du råkade ut för. Imponerande att du tänkte på att dokumentera och sen publicera.
Krya på dig!
Himmel det måste varit ett rejält fall!
Instämmer i lilla B :S kommentar att det är imponerande att se hur du tänker på oss bloggare :)
Kram och ta det nu lugnt åtminstone några dagar så du slipper infektioner.
Här snackar vi Riktig Bloggare; att ha med sig kameran t.om. på akuten .., det är imponerande! Och vilket ursnyggt ben du har ...!
Ajajaj! Var rädd om dig!
Nämen Bloggis, tänk vad snabbt olyckan är framme, Hoppas att maken fattar att man mår MYCKET bättre om någon tycker synd om en, lite lagom sådär,
En riktig bloggare ser så där glad ut som du på operationsbordet - nu finns det ju något att skriva om!
Men hoppas det inte svider och bultar för mycket - doktorn menade säkert att du behöver kaffe på sängen i alla fall. Medan du stretchar lite försiktigt.
ALLIHOP: Åh, vad ni är gulliga! Jag kommer snart att skutta runt som vanligt igen.
Det är ingen större fara med mig - den som haft mest bekymmer är barnbarnet som kollat bandaget i ett kör och som ältat händelsen och blivit bandagerad i sympati.
Kan väl erkänna att maken tyckte att jag var helknäpp som ville få såret fotograferat... han har inte fattat hur en riktig bloggare lever... :)
Vilken lysande imponerande dokumentärbloggarinsats! Och snyggt! (Själv har jag alltid när sådant här händer underben som påminner om Johnny Depps pirathaka.)
Oaj! Det där såret var verkligen rejält, men dokumentationen var det inget fel på.
Jag instämmer med alla andra, lite uppassning kan aldrig vara fel! Krya på dig!
Tack Lotten! Sonen tycker att jag ska vara med i veterinärerna på teve... Jag är inte familjär med Johnny Depps haka - men förleden pirat- gör att jag fattar...
Humlan: När jag nån gång är med om nåt märkvärdigt måste jag ju låta omvärlden få veta....
Nu ska jag sova - utan uppassning...
Hm. Snygga knän du har förresten.
Hm, kommenterade förut men den kom bort nånstans...
Iskallt av dej att komma ihåg att dokumentera! Inte hann jag fota när jag halkade ner från taket förra sommaren. Åtta stygn i omedelbar närhet till pulsådern i handleden blev det den gången så nu är jag förbjuden att kliva på taket. (Trodde dom ja, vem ska då måla klart ventilationsstosen som jag fick lämna den gången???)
Du kan förresten titta in hos kuoksiken så får du lite förklaringar till antydningarna förut!
Och jag håller med övriga kommentatorer; lite uppassning behöver man när man råkat ut för vådligheter.
Ajjjj! Vilken otur och ajjajajajajajjjj!
Lite tårta och te?
Det var en tjusig vurpa som snittat så snyggt! Aj, aj, vad ont det måste ha gjort.
Ja det var inte utan att jag tänkte på Lottens dokumentärblogg om mammografi. Bra att du hade kameran med.
Det där såret kan knappast ha varit skönt att få, hördu!
Kan man ana att du ska "göra som vanligt" för att få ett bra ärr? Alltså ett som syns och känns så lite som möjligt.
Min brutna arm i januari renderade aldrig några blodstänk. Däremot fick den för sig att den fortfarande visst gjorde ont när jag vurpade i en skidbacke häromdagen. Fast då på högra skinkan, inte vänstra armen.
Den babblade på om det ända tills jag lovade att uppsöka sjukgymnast sen nån gång. Då vart den tyst och snäll igen.
Sköt nu om knät så du slipper en massa babbel därifrån framgent.
Oj oj, stackars Bloggblad, vilken otur! Har inte kunnat se bilderna, för det händer inget när jag klickar i bild-rektanglarna, men jag förstår ju av din skildring + kommentarerna ovan att jag nog skulle blivit svimfärdig av bilderna... (Ungefär som folk blev av ormtjusaren Lindeman på Kiviks marknad, han som inte hade några ormar men berättade så livfullt hemskt om dem att folk svimmade i bänkarna och fick bäras ut - och så in igen, så att de fick betala nytt inträde...)
Instämmer i beundrandet av din sinnesnärvaro och journalistiska drift att dokumentera hela vägen in på operationsbordet (verkar det som) - det skulle nog inte jag ha gjort, men jag skulle säkert önskat det efteråt...
Sköt nu om dig, och vila likt Manets Olympia på lämplig divan, mottagande blomster och njutande av läckra praliner eller vadhelst du föredrar! (Det var nog det doktorn egentligen menade, men inte hittade ord för...)
Tack för din titt hos mig - det gladde mig alldeles extra att du fick in ett "snyggt" mellan "ovanligt" och "julkort"! :-)
(HUR ska man göra för att se DINA bilder??? Det räckte inte att jag klickade i bild-rektanglarna...:-( )
ab: några kroppsdelar blev lyckade... man får vara glad för det lilla...
Ingela: STORT grattis! Men akta dig för tak! Det är sånt jag har maken till...
Monica H: Ja, tack. Lite tårta skulle inte sitta fel.
Matilda: Konstigt nog gjorde det inte så ont, jag trodde att det hade blivit ett skrapsår bara. Nu gör det bara ont när jag försöker böja benet.
Cecilia: Nåt ärr var det inte tal om.... bara att jag skulle vara som vanligt. (Men som en del konstaterat, så vet ju inte doktorn vad som är "vanligt" för mig)
Men jag är försiktig!
Ursula: Synd att du inte ser de tjusiga bilderna... fast lika bra om du blir svimfärdig... Och visst - jag ser precis ut som på ditt julkort när jag ligger och käkar praliner och dricker champagne... nästan.
Det är nån inställning/uppdatering du måste göra för att se bilderna. Hur vet jag inte...
Ajaj, det där såg inte vackert ut!
Kan berätta att jag gjorde något liknande dagar innan julafton, och skrapade upp halva smalbenet...!
Blåmärke fick jag på köpet...!
Fick ta kompress på så inte nylonstrumporna skulle fastna i såren på julafton.
Nu kliar det som attans, eftersom det läker för fullt.
Skulle nog dokumenterat det som du, synen var inte vacker... :)
Krya på dig nu!
/Caroline
Nejmen hujedamej! Tur av fabror doktorn kunde tråckla ihop dej och att det inte tog värre! Och så slipper du ju bugga på ett tag =))
Tur ATT skulle det ju förstås vara *s*
... och inte nog med det...... när jag tittar närmare på en av bilderna så ser jag att fabror doktorn nog var en tant doktor =))
Caroline: Jag är glad för att jag inte ska på nåt danskalas... och inte behöver jag strumbyxor heller... Fasar för att kliandet ska börja...
Majsan: Det är tur att det går att rätta till med nya kommentarer. Intressant att så många ALLTID (inte bara här) tar för givet att doktorn är en man. Det bevisar hur djupt rotat det sitter... att det är mannen som är normen för många yrken.
Vilket "äventyr"! Ser väldigt läskigt ut... Hoppas det läker fint och snabbt!
Qi: Jag är redan trött på att halta fram - känner mig smidigare än ett kylskåp... Men så länge jag inte böjer benet gör det inte ont.
Men fy vad otäckt. Jag scrollade snabbt ner bilden för jag är så sjåpig med blod (det känns i knävecken. Hoppas att det läker och att det inte blir några men av det. Jag var lite osäker på om det passade sig att jag skriver att du har snygga spiror men så ser jag att fler har gjort det så då gör väl jag också det.
Men stackare, vilket jack!
Ändå ser du ut att må rätt bra när du blir ompysslad på britsen.
Krya på dej!
Nicoline: Det var ännu värre när jag böjde på knät och hela glipan syntes... Snygga spiror... hehe... tack, men åtminstone vänsterspiran är inte så läcker idag...
Cornelia: Jodu, jag som bara trodde det var ett skrapsår... Jag ser glad ut där - för doktorn sa att det inte skulle göra ont... att jag skulle vara som vanligt... Men vanligtvis släpar jag inte på en stor trädstam... Jag kan böja knäet lite, men det stramar rejält då.
Nu förstår jag varför du hade bilden i gårdagens inlägg. Oj oj oj.. Du måste se dig för *skratt* Jag törs inte säga.. att... det händer inte alltid vid ridanläggning, du kunde ha ramlat i badhuset. Det är alltså inte farligt att vara i en ridhus. SKickar "krya på dig" chokladpraliner.
Oj, jag hade inte vågat titta på såret jag inte. Kra på dig!
Skicka en kommentar