Tack snälla rara för alla värmande omtankar! Det känns betydligt bättre när jag fått mig ett gott skratt åt era kommentarer. Och komplimanger om snygga knän... de tackar jag extra för - doktorn konstaterade nämligen att hela den centimeterdjupa glipan bara hade tagit i fettet... När jag känner efter på det andra knät känns det som ett tunt hudlager mot benbitar - men det är tydligen en massa tjockt med fett gömt där under. Kunde ju bett henne ta fram sugen...
Sen följde jag den här länken till en av de trogna läsarna och blev alldeles varm om hjärtat. Jag gratulerar och önskar all lycka i fortsättningen!
Som vanligt har jag några som skriver mail i stället för att kommentera här - men den här lilla tröstesången passar så bra att jag kopierar. (Tack Maria!) Ta gärna en liten sångövning vid datorn. Melodin är förstås: Min kära lilla ponny... (Fast jag rättade från "han" till "hon". Min läkare är en kvinna.)
På två små ben går jag
när jag går ut från ett stall
går ut, går ut, går ut från ett stall
men jag såg inte tröskeln och detta blev mitt fall
detta blev mitt fall
Vad det gör ont uti mitt lilla ben
se det kom blod och doktorn hon fick sy
om jag nu tar det lugnt
så får jag inga men
då om ett tag är jag som ny
Nu ska jag ta en extra koll så att inte allför mycket blir kvarglömt när lilla solskenet åker hem. En långsam, strakbent tur... Jo, jag får böja på knäet, men då gör det riktigt ont i stygnen.
22 kommentarer:
OJ, här händer det saker. Det är ju inte riktigt så man tänker sig att skador i stall uppkommer. Hoppas att det läker fint så att du slipper penicillin.
Ska det inte finnas en varningstext först: "Obs starka bilder!"?
Panter: Jag är så glad att jag inte blev sparkad... :)
Rutan: Äsch, jag vet ju att det mest är kvinnor som läser här och vi har väl sett en del blod...
Rutan igen: Och jag tog inte fram kameran då när jag satt med knäet böjd och såg rakt in mot benet... :)
Ja, jösses, här HÄNDER det saker!! Har läst ikapp!
Och vilken SANN bloggare du är som hade kam'ran med och plåtade :-) That's the spirit!!
Usch, hur känns det nu? Tänk vad snabbt det händer när det händer.
annika: Jag som tänkte mig ett par tomma händelselösa mellandagar...
Kan erkänna att maken tyckte jag var knäpp när jag ville att han skulle fota. Skyllde på att jag skulle visa barnbarnet... hon har lekt "ont i knät" hela dagen...
hej!
kikar in och tassar lika fort ut igen...
Hur går det för dig? Vickar du på tårna och böjer på knät? Hoppas du ligger på soffan och blir matad med praliner! Kram på dig!
Men oj vilken otur du måtte ha haft. Du ser....det där med att intressera sig för djur är inte bara positivt.
Ska jag råka ut för något sådant så vill jag göra det nu...när benen är vaxade och fina. Du har heller ingen vinterpäls ser jag :O)
En gång, det var sommaren 1967, ramlade jag av en häst och hamnade i ett stenröse. Det blev ett rejält hack i huvudet. Då var det en tjej som var på samma läger som mig som skrev en dikt. Jag kommer ihåg de första raderna som är så här:
När Ajax sätter fart på bena
då ligger Gunnel kvar på marken allena
hm...kanske vore något att blogga om :O)
Ekonomiskt sinne: Det är inte smittsamt... :)
Londongirl: Jotack, jag har fått bra uppassning idag. Så länge jag sitter/ligger känns det inget... gå kan jag också, om än stolpigt och osmidigt, men att ta mig upp från sittande... ojojoj.
Gunnel: Alla fadäser tar vi tacksamt emot på bloggen! :)
Och just det - jag ska hålla mig borta från hästar...
Tur att du klarade skallen i alla fall - men du hade väl hjälm?
Oj, vad du har råkat ut för. Det såg riktigt otäckt ut. Tur att det ändock gick så bra som det gjorde.
Bara två dagar har jag hoppat över i bloggvärlden och då har du både besökt ett stall och hittat på otrevligheter. Livsfarligt med hästar ;)
Hoppas att du har ett bra läkkött och snart är hel igen!
P-tanten: Jag ska försöka ha bättre koll på var jag har fötterna i fortsättningen... Och jag är SÅ glad för att inte benet gick av.
Mossfolk: Ja du, det händer snabbt när det händer. Jag har aldrig haft olyckor av den här typen, men de flesta sår läker fort så jag tror nog det går bra.
Tolka det rätt,,, men jag önskar jag hade ett trasigt knä! (du vet vad jag menar)
Hoppas nu det läker sej som det skall, o inga framtida men!
Fixar du lätt!
atiR: Jag förstår precis vad du menar. Ha det så gott som det går!
Usch vad läbbigt! sånt där blir man ju helt skraj av...
Själv lyckades jag bränna mitt hår på julafton på ett blockljus som fanns bakom min stol på ett bord... Helt plötsligt hettar det till och jag känner doften av brännt hår. Jag flyger upp och ner på knä och klappar vilt på mitt lösa hår. Ingen av de andra hinner uppfatta vad det är som händer där jag står på knän och skriker till av rädsla... Patrick sa att han såg som ett vitt moln...
Skitläbbigt, just hår går ju så fort om det börjar brinna! sen luktade jag "bränd gris" resten av kvällen (enligt P.)
Lyckligtvis ingen större mängd avbrunnet... och jag blev skämtsamt inbjuden till ngn ceremoni som pågår under karnevalen i Februari då de "bränner häxan"...
Josephine: Fy - det kunde ju gått riktigt illa, både för dig och håret.
Jag är ganska så trött i mitt "träben". Känns som att släpa på en stock.
Ha! Tack för ordet "strakbent", det har jag inte sett på en evighet! Inget ont som inte har nåt gott med sig... Hoppas det läker snabbt! Men du har väl lite kul under tiden, som bra böcker, medlidsam familj och lite rester av julgodiset?
K-häxan: Strakbent har jag inte jag heller hört eller sett förrän förra veckan när det kom upp i korsordet - då kände jag på det och tänkte att jag inte hört det sen jag var barn. Och så blev det aktuellt...
Jodå, jag läser - löser korsord - låter mig bli uppassad. Fast jag har självgått en liten promenad och stått vid spisen (fast jag födde inte barn där) men mest är det soffan som gäller.
Visst hade jag hjälm...men det var på den gamla goda tiden då dom hade ett gummiband som man skulle fästa under hakan. Hjälmen for av mig långt innan jag ramlade av hästen...det kunde ha gått riktigt illa
Så det kan gå... Läste lite längre upp bland kommentarerna "När Ajax sätter fart på bena
då lig... ..." Inte utan att leendet kommer fram då jag tänkte på en korridorfest för länge länge sen... Ha det så bra o GOTT NYTT ÅR till Er alla!
Gunnel: En sån där av sammet, förstås?
Och du - se i kommentaren under din vad du ställt till med för minnesexcesser...
Snöret: Hörrudu! Vissa saker är det bäst att man glömmer... jag kommer i alla fall bara ihåg DELAR av den festen...:)
Skicka en kommentar