Jag läste en bok med den titeln för ett par år sen. Och nu känns det som om jag genomlever ett sånt... Hade inte tänkt jobba hårt alls - men inte riktigt tänkt mig ett så långsamt lov... Att gå uppför trappan med ett ben i taget - krampaktigt fasthållande i ledstången... och ner... ett steg i taget... Det tar sin tid!
För att inte tala om promenaden som doktorn absolut tyckte jag skulle ta - varje dag... 1½ km på 45 minuter... Hann få i mig en hel del luft... alltid nåt. I övrigt har jag mest legat på soffan och blivit uppassad - det känns bra. Snabbt vanebildande.
Jag verkar ha klarat mig utan inflammation i trädstammen jag släpar på, än så länge... tryckförbandet är borta (var som en dröm att få duscha!) men det innersta, halvt genomskinliga plåstret får jag inte lossa på förrän i morgon när det ska rengöras och bytas... det ser inte ut som om jag har nån lust att se vad som finns bakom... för jag anar... Och lovar: ingen bild!
Det är ganska tyst i huset utan trampet av små skor - och inte av 40:or eller 46:or heller för den delen. Det är så tyst att jag nästan hör hur vi tänker, gubben och jag. Det luktar vitlök från potatisgratängen i ugnen.... mmmmm..... och Lynley på tv ikväll... jag står nog ut med mitt långsamma lov...
13 kommentarer:
Oj förväntas du traska runt med det där knät? Verkar lite överkurs tycker jag!
Visst blir det överdrivet tyst när alla åker?
Vad du är duktig som går! Jag hade satsat på soffan, jag.
Jag ser också framemot Lynley i kväll, lite sent bara...
Inget ont som inte har något gott med sig. Sen när du börjar bli bättre...tala inte om det utan fortsätt som nu :O)
Här blir det också Lynley i kväll, en av de bästa britt-krimmarna tycker jag. Hans partner med frisyrbrist är minst lika bra.
PGW: Jodå, fast "traskar" ... det är inga lätta små fjät, precis...
Panter: Jag måste ju tänka på följderna av pralinerna...
Gunnel: Hehe... vilka reaktioner det skulle bli...
Ingela: Jag gillar också Lynley skarpt. Har läst alla böckerna - men störde mig mycket på först att tv-Lynley inte var blond som i böckerna, och att Havers inte var tjock...
Det låter inget vidare, hoppas det blir snart bra, vi har också hus med trappor, du får flytta till nedre våningen (förra månaden lyssnade vi på Owe Wikström om människans behov av eftertanke och reflektion, vikten att stanna upp i vår snabbt föränderliga värld, behagligt norrländskt, bättre än läsa hans bra bok om Långsamhetens lov).
Hannele: Jag tar det som träning - doktorn hade som sagt bara 2 restriktioner: inte skura golv och inga häftiga knäböjningar.
Jag skulle jättegärna vilja höra Owe W live! tyckte mycket om hans bok. Och tänker en hel del på det där att stanna upp.... nu blev jag ju tvungen dessutom.
Förresten det där angående ärr. Jag minns inte var jag läste om nån som hade opererats och som fick tips av andra i forumet att massera på/kring? ärret under läkningen för att det skulle bli mindre synligt.
Cecilia N: och jag som tänkte visa upp mitt ärr... med stolthet...
Jag har böcker med Olle som jag köpte på loppisen.. Alla tre. Ikonen, långsamheten och nånting till. Dom hade jag tänkt läsa under julen men det gick inte så bra. Men nu är jag med Patricia Tudor Sandahl "Tacksamheten" (Stavade jag rätt nu?)
Sen i går var jag i bokhandeln och letade efter en ny almanacka. Det slutade med en "2008 KROPP OCH SJÄL" från Topp och Hälsa samt Almanacksförslaget. Där finns rutor för "Motionerat, Sovit 7-8 tim, Ätit nyttigt, Egentid. Ja jag ska försöka fylla i alla rutorna men det blir svårt! Tänker på motionen, att jag ska försöka gå runt byn varje dag.Få se om jag börjar idag.
Undrar vad Owe Wikström skulle säja om din tolkning? :-))
F ö stämmer det där om massage. Ta lite Nivea eller liknande på ett finger och gnugga - fast när det inte är ett öppet sår förstås.
(i boken tyckte jag Owe W var lite klichéaktig, snorkig,
men inte live)
Anne-Maj: Jag brukar läsa allt av Patricia T-S, en gång mailade jag och tackade för nån av böckerna (Ordet är ditt) och fick ett så vänligt svar.
Jag visste inte att hon kommit ut med nåt nytt - måste kolla!
K-häxan: Hehe... vi lärare har ju egentligen inte "lov" längre, men jag vägrar sluta säga det.
Just nu luftar jag såret - det har läkt fint redan. Hela 9 stygn var det... ska pröva med massage sen när inte risken finns att det öppnar sig.
Hannele: Det minns jag inte att jag tyckte om hans bok, men de flesta såna levnadstipsböcker blir rätt lika varandra.
Skicka en kommentar